![\"Elvis\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/elvis.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
EPiC: Elvis Presley in Concert
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 27 februari 2026
\nRegi Baz Luhrmann<\/p>\n
Det k\u00e4nns tond\u00f6vt att st\u00e5 och sl\u00e5 p\u00e5 en redan d\u00f6d h\u00e4st, men f\u00e5 regiss\u00f6rer besitter en s\u00e5dan asbrud tendens att fixera sig vid yta som Baz Luhrmann. \u00c4ven om glittret, ljuseffekterna och de andra – n\u00e4rmast, dr\u00f6mlika visuella inslagen kan vara imponerande f\u00f6rsta g\u00e5ngen blir det snart tydligt att v\u00e4ldigt lite finns att ta till vara p\u00e5 under all fernissa. N\u00e4r nu Luhrmann inte kan ta fullt st\u00f6d i fiktion och forma sitt narrativ efter eget huvud h\u00e4nder dock n\u00e5got n\u00e4rmast mirakul\u00f6st. <\/p>\n
Dokument\u00e4rer \u00e4r per automatik inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis mer sanningsenliga \u00e4n dramatiserade adaptioner som behandlar k\u00e4nda livs\u00f6den. Men d\u00e5 det anv\u00e4nds dokument\u00e4rt filmmaterial – som dokumenterar verkligheten, tillkommer ett visst strikt ramverk. Klippning och struktur kan givetvis sk\u00e4nka bilderna och scenerna en annan inneb\u00f6rd men det g\u00e5r inte att g\u00e5 artistisk b\u00e4rs\u00e4rkarg\u00e5ng, vilket Luhrmann gjort \u00e5tskilliga g\u00e5nger i exempelvis Australia. Genom att faktiskt vara bunden till det mycket exklusiva och tidigare icke visade dokument\u00e4ra material om the King of rock\u00b4n\u00b4roll, tvingas Luhrmann d\u00e4mpa sina mest barnsliga och hoppl\u00f6sa maner. Id\u00e9n att svetsa samman en n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r traditionell dokument\u00e4r med konsertbilder, f\u00f6rs\u00f6ka skapa en sorts ut\u00f6kad inneb\u00f6rd av musikens lyrik till intervjuer och utsagor, \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n s\u00e5 nyskapande som filmens marknadsf\u00f6ring velat f\u00e5 det till. <\/p>\n
Martin Scorsese provade p\u00e5 detta med den ruskigt stils\u00e4kra men platta Shine A Light d\u00e4r Rolling Stones stod p\u00e5 scenen. EPiC anv\u00e4nder en unik ljudinspelning med Presley d\u00e4r denne diskuterar delar av sitt liv och funderingar kring k\u00e4ndisskap och privatliv. Detta klipps ihop med mer generella inslag som presskonferenser och intervjuer. Allt har – som n\u00e4mnts, gjorts f\u00f6rr, men s\u00e4ttet Luhrmann lyckas skapa dramatik och en sorts spelfilms-liknande struktur i filmens introduktion – som leder fram till konsertbilderna, \u00e4r genuint imponerande. H\u00e4r blir hans gr\u00e4nsl\u00f6sa energi inte tr\u00f6ttsam utan ist\u00e4llet unik och livsbejakande d\u00e5 det finns en oerh\u00f6rd laddning d\u00e5 Elvis med band skall inta scenen. <\/p>\n
Ut\u00f6ver det har Luhrmann och filmens team haft ett n\u00e4ra samarbete med Peter Jackson som utvecklat en expertis i att restaurera material och f\u00e5 det att likna n\u00e5got fr\u00e5n v\u00e5r egen samtid. Detta skapar en oerh\u00f6rd k\u00e4nsla av n\u00e4rvaro, vi observerar inte bara utan \u00e4r delaktiga i det vi ser, en k\u00e4nsla som v\u00e4ldigt f\u00e5 filmer – med \u00e5ldrat material, lyckas med att att f\u00f6rmedla. Och d\u00e5 vi v\u00e4l n\u00e5r fram till konsertbilderna, som \u00e4r en brokig skara fr\u00e5n ett antal av hundratals konserter under det tidiga 1970-talet och fram\u00e5t, g\u00e5r det hela fr\u00e5n intressant till helt trollbindande. I och med de restaurerade bilderna och ommixade liveinspelningarna – som kompenserar f\u00f6r det material d\u00e4r ljud inte fanns, skapas n\u00e5gra av de mest imponerande konsertsekvenserna som f\u00e5ngats. <\/p>\n
D\u00e5 Hound Dog framf\u00f6rs i trehundrakilometer i timmen, eller d\u00e5 vi f\u00e5r h\u00f6ra ett par helt magiska tolkningar av Beatles m\u00e4sterverk som Get Back eller Something \u00e4r det sv\u00e5rt att inte kippa efter andan. F\u00f6rutom att lyfta Elvis otroliga scenn\u00e4rvaro f\u00e5r vi ocks\u00e5 se hans sansl\u00f6sa kommando \u00f6ver sitt lika fenomenala band. Gitarristen James Burton f\u00e5r gl\u00e4nsa b\u00e5de visuellt och genom den nya ljudmixen, det gitarrspel som figurerar i solon likav\u00e4l som komp \u00e4r bortom beskrivning och superlativ. I dessa stunder lever filmen upp till sitt hyperboliska namn, dock \u00e4r det sv\u00e5rt att se hur n\u00e5gon regiss\u00f6r skulle kunna f\u00e5 skutan i gungning med material som detta. Luhrmann kan dock inte l\u00e5ta bli att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra sig h\u00f6rd, detta genom att st\u00e4ndigt f\u00f6rs\u00f6ka \u00e5terkoppla till den upphittade intervjun och skapa platta st\u00f6ttepelare menade att referera till de mest avg\u00f6rande segmenten i Presleys liv, d\u00e4ribland \u00e4ktenskapet, milit\u00e4rtj\u00e4nstg\u00f6ringen samt den oerh\u00f6rt kontroversiella relationen med \u00f6verste Tom Parker. <\/p>\n
Dessa inslag adderar varken till musiken eller filmen, det blir ist\u00e4llet bara ett taffligt f\u00f6rs\u00f6k att skapa n\u00e5gon sorts allegorisk dramatik till de nummer som framf\u00f6rs. Detta leder ocks\u00e5 till ett par framf\u00f6rande som inte h\u00e5ller riktigt samma standard som de riktiga topparna. Sedan \u00e4r det ocks\u00e5 sv\u00e5rt att s\u00e4ga hur pass heligt och sakralt materialet \u00e4r f\u00f6r de mest inbitna fansen. I och med internet och \u00e5tskilliga n\u00e4tsidor som gjort det till sitt livs uppgift att gr\u00e4va fram bootlegs finns en risk att nyhetens behag inte \u00e4r detsamma f\u00f6r de sanna kalenderbitarna som f\u00f6r oss mindre fr\u00e4lsta. <\/p>\n
Men alla inv\u00e4ndningar f\u00e5r v\u00e4nligt h\u00e5lla truten i filmens final. D\u00e5 avfyras den mest absurda versionen n\u00e5gonsin av Suspicious Minds, detta \u00e4r i sig v\u00e4rt biljettpriset att uppleva det hela p\u00e5 IMAX. Framf\u00f6randet \u00e4r f\u00f6rbi alla m\u00f6jliga beskrivningar, s\u00e4ttet extasen startar om och om igen lyckas – n\u00e4stan, transportera oss tillbaka till en tid d\u00e5 od\u00f6dliga ikoner, menade att f\u00f6r\u00e4ndra musikhistorien, stod p\u00e5 scen. <\/p>\n