![\"Scarlet\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/scarlet.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Scarlet
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 20 februari 2026
\nRegi Mamoru Hosoda<\/p>\n
I en tid d\u00e5 anime genomg\u00e5r en sorts andra ren\u00e4ssans, den f\u00f6rsta skulle kunna tillskrivas Spirited Away d\u00e5 den vann Oscar f\u00f6r b\u00e4st animerade film 2004. Vinsten klargjorde mediets o\u00e4ndliga potential och attraktion \u00e4ven utanf\u00f6r hemlandet Japan. Mediet verkar bara g\u00e5r fr\u00e5n succ\u00e9 till succ\u00e9 och dess popularitet och potens att intressera tycks vara lika oemotst\u00e5ndlig d\u00e5 som nu. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r tittarupplevelsen f\u00f6r regiss\u00f6ren Mamoru Hosodas nya film detsamma som en – extra, ov\u00e4lkommen kallsup. \u00c4ven om mycket i den uppg\u00e5ende solens land f\u00f6rblir endemiskt och snabba f\u00f6r\u00e4ndringar ofta anses vara ot\u00e4nkbara, \u00e4r det tydligt att anime idag alltmer roterar kring stora och etablerade varum\u00e4rken. Triumfer som Demon Slayer och Chainsaw Man har kraftiga installationsbaser, de har figurerat som manga och senare p\u00e5 TV, d\u00e5 i animerad form. Mer originella produktioner blir ist\u00e4llet mer s\u00e4llsynta, endast Makoto Shinkai, med den moderna genreklassikern Your Name, har lyckats st\u00e5 p\u00e5 egna kreativa ben utan att f\u00f6rlita sig p\u00e5 adaptioner av stors\u00e4ljande manga. <\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det s\u00e4rskilt erbarmligt att Scarlet inte nyttjar m\u00f6jligheten att inte beh\u00f6va f\u00f6lja utstakade v\u00e4gar eller trender. Id\u00e9n att utg\u00e5 fr\u00e5n basala Shakespeare-element som svek, h\u00e4mnd och familjekonflikter borde inte vara m\u00f6jliga att beg\u00e5 katastrofala snedsteg med. Men vad spelar klassisk dramatik f\u00f6r roll d\u00e5 varken karakt\u00e4rer eller den faktiska dramaturgin kan klassas som n\u00e5got annat \u00e4n total slentrian? F\u00f6r d\u00e4r de b\u00e4sta anime-produktionerna lyckas med att f\u00e5 karakt\u00e4rer, som endast best\u00e5r av linjer och f\u00e4rg, att te s\u00e5g mer m\u00e4nskliga \u00e4n ett antal karakt\u00e4rer vars sk\u00e5despelare blivit bel\u00f6nade med Oscarsstatyetter, \u00e4r de karakt\u00e4rer som Scarlet introducerar lika platta som pappret de \u00e4r ritade p\u00e5. Men i fallet med Scarlet \u00e4r det dock inte ens tal om klassisk stilig tv\u00e5dimensionell animation. Ist\u00e4llet har Hosoda valt att f\u00f6rlita sig p\u00e5 digital animation f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt uppn\u00e5 en avsev\u00e4rt h\u00f6gre detaljniv\u00e5, enligt honom sj\u00e4lv. Tyv\u00e4rr \u00e4r slutresultatet varken vidare snyggt eller unikt, det \u00e4r en stel och livl\u00f6s film visuellt d\u00e4r r\u00f6relserna \u00e4r obehagligt stela och inte det minsta stilfulla. Det k\u00e4nns ist\u00e4llet sterilt, platt och tr\u00e5kigt. <\/p>\n
Och med de redan n\u00e4mnda f\u00e5gelholkarna – som \u00e4r filmens karakt\u00e4rsensemble, blir det hela snart olidligt ointressant. Allting f\u00f6ljer tr\u00f6tta och f\u00f6rutsebara mallar som setts f\u00f6rut, d\u00e5 ljus\u00e5r b\u00e4ttre och mer inspirerade. I ett f\u00f6rs\u00f6k att kickstarta det iskalla liket till film kastas snart allting mot v\u00e4ggen f\u00f6r att se vad som fastnar. Varning f\u00f6r spoilers, det kommer horribla musikalnummer, inneh\u00e5llandes musik som kunde ha producerats av den s\u00e4msta t\u00e4nkbara AI-modellen. Efter det f\u00f6ljer hemsk och motbjudande dramatik som h\u00f6r till de mest smakl\u00f6sa sockerchockerna p\u00e5 l\u00e4nge. D\u00e4r andra animefilmer fastnat i evighetsl\u00e5nga och dekadenta actionscener – som f\u00f6r fans blir till rena v\u00e4ckelsem\u00f6ten av extas, kan Scarlet inte ens erbjuda en enda minut av potent pulsh\u00f6jning. Det blir stela och klumpiga sv\u00e4rdstrider som inte ens hade varit acceptabla p\u00e5 en genrep f\u00f6r medeltidsveckan p\u00e5 Visby. D\u00e4refter serveras ett par j\u00e4ttescener som desperat f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5terskapa Peter Jacksons storhetstid fr\u00e5n Sagan Om Ringen, men precis som allt annat faller det lika platt som bes\u00f6ksfrekvensen till gymmet efter januari. <\/p>\n
Den enda g\u00e5ngen som Scarlet \u00f6verhuvudtaget k\u00e4nns n\u00e5gorlunda sund \u00e4r – absurt nog, i de scener som k\u00e4nns rent triviala, med ganska obetydlig dialog och d\u00e5 den som alltid aptitretande anime-maten visas upp. I \u00f6vrigt \u00e4r det hela ett osannolikt stort s\u00f6mnpiller som sumpar alla chanser att vara egensinnig och originell. <\/p>\n