{"id":202260,"date":"2026-02-18T21:03:31","date_gmt":"2026-02-18T20:03:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202260"},"modified":"2026-02-18T21:03:31","modified_gmt":"2026-02-18T20:03:31","slug":"u2-overraskar-med-en-ny-ep","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202260","title":{"rendered":"U2 \u00f6verraskar med en ny EP"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r\u00a0U2\u00a0i dag \u00f6verraskande sl\u00e4pper EP:n\u00a0Days of Ash<\/em>\u00a0\u00e4r det inte som ett aptitretande smakprov inf\u00f6r n\u00e4sta stora arenakapitel \u2013 utan som ett br\u00e5dskande inl\u00e4gg i samtiden. Inf\u00f6r ett nytt album som v\u00e4ntas sent 2026 beskriver bandet sj\u00e4lva utg\u00e5van som en\u00a0sj\u00e4lvst\u00e4ndig samling<\/strong>: fem nya l\u00e5tar och en dikt \u2013\u00a0American Obituary<\/em>,\u00a0The Tears Of Things<\/em>,\u00a0Song Of The Future<\/em>,\u00a0Wildpeace<\/em>,\u00a0One Life At A Time<\/em>\u00a0och\u00a0Yours Eternally<\/em>\u00a0(med\u00a0Ed Sheeran\u00a0och\u00a0Taras Topolia). Finns p\u00e5 alla streamingstj\u00e4nster f\u00f6r musik men kan \u00e4ven k\u00f6pas fr\u00e5n U2.com. <\/p>\n\n\n\n

Det m\u00e4rks att l\u00e5tarna \u201cinte kunde v\u00e4nta\u201d. Det h\u00e4r \u00e4r en omedelbar reaktion p\u00e5 v\u00e4rldsl\u00e4get \u2013 inspirerad av m\u00e4nniskor som befinner sig i frihetens frontlinjer. Fyra av fem sp\u00e5r kretsar kring specifika individer: en mor, en far, en ton\u00e5rsflicka vars liv brutalt avslutades \u2013 och en soldat som hellre skulle sjunga, men \u00e4r beredd att d\u00f6 f\u00f6r sitt lands frihet. Det \u00e4r stora teman, men U2 v\u00e4ljer att gestalta dem genom det personliga snarare \u00e4n det programmatiska.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6ppningssp\u00e5ret\u00a0American Obituary<\/em>\u00a0\u00e4r tungt och \u00e5terh\u00e5llet. The Edge m\u00e5lar med d\u00e4mpade klanger snarare \u00e4n bl\u00e4ndande eko, och rytmsektionen h\u00e5ller tillbaka snarare \u00e4n driver p\u00e5. Bono sjunger med en n\u00e4stan sprucken intensitet \u2013 mindre predikant, mer vittne. \u00c4r det USA som vi k\u00e4nt d\u00f6tt. <\/p>\n\n\n\n

I\u00a0The Tears Of Things<\/em>\u00a0och\u00a0Song Of The Future<\/em>\u00a0balanseras sorgen av en f\u00f6rsiktig strimma hopp. Det \u00e4r inte triumfatoriskt; snarare ett envist insisterande p\u00e5 att framtiden fortfarande \u00e4r v\u00e4rd att sjunga om. <\/p>\n\n\n\n

Mitt i allt st\u00e5r Wildpeace<\/em>, tons\u00e4ttningen av en dikt, som en meditativ paus. Den bryter formatet och ger EP:n en litter\u00e4r tyngd. Det \u00e4r modigt, n\u00e4stan otidsenligt \u2013 och just d\u00e4rf\u00f6r effektfullt.<\/p>\n\n\n\n

One life at a time<\/em> handlar om Awdah Hathaleen estinsk aktivist fr\u00e5n omr\u00e5det\u00a0Masafer Yatta<\/strong>\u00a0p\u00e5 s\u00f6dra V\u00e4stbanken. Titeln kommer fr\u00e5n en formulering som anv\u00e4ndes om honom, om hur f\u00f6r\u00e4ndring ibland sker\u00a0\u201cone life at a time\u201d<\/em>\u00a0\u2013 ett liv i taget.\u00a0Han blev d\u00f6dad av Israeliska bos\u00e4ttare. <\/p>\n\n\n\n

Avslutande\u00a0Yours Eternally<\/em>\u00a0\u00f6ppnar upp ljudbilden n\u00e5got. Samarbetet med Sheeran och Topolia ger l\u00e5ten en internationell resonans, men utan att den tippar \u00f6ver i radiov\u00e4nlig kalkyl. Det finns en v\u00e4rdighet h\u00e4r, en stillsam kraft. en tro p\u00e5 att efter ett krig m\u00e5ste freden komma. Samtidigt sorgsen f\u00f6r alla som d\u00f6tt i kriget, som annars kunde gjort s\u00e5 mycket annat. <\/p>\n\n\n\n

Bono beskriver arbetet som en nyt\u00e4ndning: det har varit en ”thrill” att ha de fyra tillsammans i studion igen. Han betonar att l\u00e5tarna skiljer sig i b\u00e5de ton och tema fr\u00e5n det kommande albumet \u2013 \u201cthese songs were impatient to be out in the world\u2026 songs of defiance and dismay.\u201d Larry Mullen Jr. st\u00e4ller den n\u00e4stan existentiella fr\u00e5gan: vem beh\u00f6ver ett nytt album fr\u00e5n U2? Och svarar indirekt sj\u00e4lv \u2013 om musiken f\u00f6rtj\u00e4nar att h\u00f6ras, d\u00e5 \u00e4r tiden r\u00e4tt. \u201cThe way the world is now feels like the right moment.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Days of Ash<\/em>\u00a0\u00e4r inte byggd f\u00f6r konfettiregn. Den \u00e4r byggd f\u00f6r eftertanke. Det \u00e4r en m\u00f6rk, engagerad och stundtals sm\u00e4rtsam lyssning \u2013 men ocks\u00e5 ett bevis p\u00e5 att U2, \u00f6ver fyrtio \u00e5r in i karri\u00e4ren, fortfarande v\u00e4grar vara nostalgiska. De vill vara relevanta. <\/p>\n\n\n\n

Och just nu k\u00e4nns det som att de \u00e4r det.

L\u00e4s mer om hur skivan kom till i detta digitala magasin, som \u00e4ven har l\u00e4nkar till textvideos av alla l\u00e5tar. <\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r\u00a0U2\u00a0i dag \u00f6verraskande sl\u00e4pper EP:n\u00a0Days of Ash\u00a0\u00e4r det inte som ett aptitretande smakprov inf\u00f6r n\u00e4sta stora arenakapitel \u2013 utan som ett br\u00e5dskande inl\u00e4gg i samtiden. Inf\u00f6r ett nytt album som v\u00e4ntas sent 2026 beskriver bandet sj\u00e4lva utg\u00e5van som en\u00a0sj\u00e4lvst\u00e4ndig samling: fem nya l\u00e5tar och en dikt \u2013\u00a0American Obituary,\u00a0The Tears Of Things,\u00a0Song Of The Future,\u00a0Wildpeace,\u00a0One Life […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":["post-202260","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202260","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202260"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202260\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202262,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202260\/revisions\/202262"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202260"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202260"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202260"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}