{"id":202198,"date":"2026-02-19T13:02:48","date_gmt":"2026-02-19T12:02:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202198"},"modified":"2026-02-19T18:34:31","modified_gmt":"2026-02-19T17:34:31","slug":"superextrem-musikal-fangslar-fram-till-sista-utdragna-scenerna-black-rider-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202198","title":{"rendered":"Superextrem musikal f\u00e4ngslar fram till sista utdragna scenerna – Black Rider p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av William S Burroughs<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Einar Hekscher<\/p>\n\n\n\n

Musik: Tom Waits (S\u00e5ngtexter: Tom Waits & Kathleen Brennan)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Mellika Melouani Melani<\/p>\n\n\n\n

Musikalisk ledning: Johan Lindstr\u00f6m och Oscar Micaelsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Mats Sahlstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Joakim Brink<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Jenny Ljungberg<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Lidia Wos<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Johannes Ferm Winkler<\/p>\n\n\n\n

Musiker: Johan Lindstr\u00f6m, Martin Hederos, Dan Berglund, Ola Winkler och Per ”Texas” Johansson<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Pelle Grytt, Bror Gunnar Jansson, Anna Lundstr\u00f6m, Nina Jeppsson, Birthe Wingren, Jonas Sj\u00f6qvist, Elin Skarin, Lidia Wos (plus statister)<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 14\/2 2026 Stora scen Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 1\/4<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Finns s\u00e5 m\u00e5nga ing\u00e5ngar att det inte \u00e4r l\u00e4tt att avg\u00f6ra vilken man g\u00f6r klokt i att tr\u00e4da in i f\u00f6rst. Kanske \u00e4nd\u00e5 faller sig \u00e4nd\u00e5 naturligt att b\u00f6rja med historien som s\u00e5dan av beatf\u00f6rfattaren William S Burroughs, vars underrubrik p\u00e5 The Black Rider<\/em> lyder The Casting Of The Magic Bullets.<\/em> Burroughs (1914-1997) har blivit en v\u00e4rldsber\u00f6md stilbildare och portalfigur f\u00f6r en undergroundr\u00f6relse fast med omdebatterad verksh\u00f6jd. F\u00f6rvisso invald i American Academy And Institute of Arts And Letter 1983. Ifr\u00e5gas\u00e4ttandet om litter\u00e4r kvalitet beror inte minst p\u00e5 att hur drogmissbruk f\u00e4rgade skrivandet. Amerikanen har blivit en ikon tack vare sin lakoniskt torra ton i uppl\u00e4sningar, sin queera l\u00e4ggning, hallucinatoriska romanen Den nakna lunchen <\/em>som som gick till \u00e5tal f\u00f6r obscenitet, litter\u00e4ra experiment s\u00e5som cut-up teknik, en trilogi p\u00e5 80-talet, hans besatt vid skjutvapen vilket fick till f\u00f6ljd att han p\u00e5 Wilhelm Tell-maner d\u00f6dade sin hustru. Den traumatiska h\u00e4ndelsen rekonstrueras i Black Rider. <\/em>Under tiden jag p\u00e5 B-niv\u00e5 studerade amerikansk samtidslitteratur l\u00e4stes vid sidan om ungef\u00e4r halva R\u00f6da nattens st\u00e4der<\/em> och skummade igenom n\u00e5gra kapitel i Den nakna lunchen. <\/em>F\u00f6rfattaren f\u00f6rsv\u00e5rar ofta l\u00e4sningen genom sina infall, ofta efterlyses en r\u00f6d tr\u00e5d, en sammanh\u00e4ngande story.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r bara n\u00e5gra m\u00e5nader s\u00e5g jag en uppdaterad upps\u00e4ttning av Friskytten <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan marinerad i filmsekvenser. Den f\u00f6rtvivlan och f\u00f6rfallet och f\u00f6rlusten operan av von Weber kretsar kring utg\u00f6r ramen f\u00f6r den musikal som gjordes i ett samarbete mellan Burroughs, Tom Waits och Robert Wilson med urpremi\u00e4r i Hamburg 1990. Friskytten <\/em>bygger i sin tur p\u00e5 en m\u00f6rk folksaga om att tvingas uppfylla villkor f\u00f6r gifterm\u00e5l med burgen j\u00e4gares dotter. Det handlar om att p\u00e5 uppmaning sluta en pakt med dj\u00e4vulen, s\u00e5 kallade trollkulor och om vem som egentligen har makten att styra utg\u00e5ngen, \u00f6det f\u00f6r den som naivt ing\u00e5tt ett Faust-avtal. Typiska inslag fr\u00e5n f\u00f6rfattarens liv ger Black Rider <\/em>en stegrande gr\u00e4nsl\u00f6s dramatik. Musikalens drivs ob\u00f6nh\u00f6rligt fram\u00e5t av en fetisch f\u00f6r att skjuta med revolver och gev\u00e4r, kadaver och uppstoppade djur, n\u00e4mnd folksaga, injicerande av upp\u00e5t-tjack, snedt\u00e4ndningar och accelererande utsv\u00e4vningar. Mats B\u00e4ckers expressiva foton illustrerar v\u00e4l sceners skiftande st\u00e4mningar. Borgerligt prydlig tillvaro blir med underliggande ostoppbara faror en chim\u00e4r n\u00e4r K\u00e4tchen (Anna Lundstr\u00f6m) f\u00e5r tv\u00e5 friare p\u00e5 halsen – arkivarien Wilhelm (Nina Jeppsson) och Robert (Jonas Sj\u00f6qvist). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Produktionen \u00e4r storslagen, rymmer ett myller av ingredienser. En h\u00f6gst v\u00e4sentlig best\u00e5ndsdel \u00e4r givetvis musiken och s\u00e5ngerna som framf\u00f6rs. Tom Waits \u00e4r i sig en uppenbarelse och jag borde ha skaffat biljett till hans legendariska bes\u00f6k p\u00e5 G\u00f6teborgs Konserthus 1985. De emotioner hans s\u00e4regna tonspr\u00e5k och st\u00e4mma v\u00e4cker g\u00e5r knappt att beskriva. Han \u00e4r en of\u00f6rliknelig egen kraft med orubblig integritet. Jag hade surrealistiska mycket underh\u00e5llande konsertfilmen Big Time <\/em>inspelad p\u00e5 VHS, \u00e4ger soundtracket One From The Heart, <\/em>m\u00e4sterverket Rain Dogs, <\/em>dubbel-lp:n The Asylum Years <\/em>och p\u00e5 cd Real Gone<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Nyligen p\u00e5 G\u00f6teborgs Filmfestival s\u00e5gs Waits i en f\u00f6r honom signifikativ roll i Jim Jarmusch senaste l\u00e5ngfilm och har sett honom i mer eller mindre framtr\u00e4dande gestaltningar flera g\u00e5nger p\u00e5 bio. Mellika Melouani Melani har utverkat tillst\u00e5nd att ett par g\u00e5nger under f\u00f6rest\u00e4llningen anv\u00e4nda fragment fr\u00e5n skivinspelningen av Black Rider<\/em> (tror det f\u00f6rh\u00e5ller sig p\u00e5 det viset). Vid f\u00f6rsta tillf\u00e4llet sjunger komposit\u00f6ren sj\u00e4lv s\u00e5 ber\u00f6rande att man blir alldeles tagen. Flera ur ensemblen sjunger f\u00f6rn\u00e4mligt i ”arior” och duetter, s\u00e5 som Pelle Grytt, Anna Lundstr\u00f6m, Nina Jeppsson och sj\u00e4lvfallet den mest vana av dem alla Bror Gunnar Jansson (recenserat konserter med honom ett par g\u00e5nger) med sin bluesiga skarpa r\u00f6st. Min po\u00e4ng \u00e4r att ingen \u00e4r n\u00e4ra att \u00f6vertr\u00e4ffa det intryck Waits f\u00f6rmedlar. Han har skapat ett h\u00e4pnadsv\u00e4ckande polyfont sound, vackert och skr\u00e4mmande om vartannat. Kr\u00e4ngande valser kombineras med vaudeville, referenser till amerikanska s\u00e5ngboken, ambient, minimalistisk dissonans, intensiv krautrock, spr\u00e4ck och oemotst\u00e5ndligt tunggung. Att Tonbruket tillsammans med tr\u00e4bl\u00e5saren Per ”Texas” Johansson erbj\u00f6ds jobbet att live framf\u00f6ra denna hisnande palett av kontraster och satte av tid i kalendern, \u00e4r v\u00e4rt extra appl\u00e5d. De \u00e4r den idealiska l\u00f6sningen p\u00e5 vilka som borde utf\u00f6ra utmanande uppdraget. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska f\u00f6rs\u00f6ka att inte sv\u00e4va iv\u00e4g genom att f\u00f6rmedla de fem musikernas fullst\u00e4ndiga imponerande cv, fem musiker och komposit\u00f6rer med h\u00f6gst status. Har recenserat samtliga och m\u00f6tt dem p\u00e5 tu man hand. Ola Winkler, vikarie bakom trummorna, som jag tr\u00e4ffade f\u00f6r bara n\u00e5gra m\u00e5nader, \u00e4r den j\u00e4mf\u00f6relsevis minst namnkunnige, fast jag h\u00f6rt honom med Merit Hemmingson, Andreas Hourdakis och senast Bach Jazz. Han har ocks\u00e5 tidigare samarbetat med Tonbruket p\u00e5 scen. Av de tv\u00e5 ansvariga f\u00f6r musikalisk ledning ska erk\u00e4nnas att Oscar Micaelsson \u00e4r obekant f\u00f6r mig: komposit\u00f6r, organist, medlem i slagverksensemble, improvisationsmusiker och solopianist verksam i USA.<\/p>\n\n\n\n

Johan Lindstr\u00f6m som f\u00f6rtj\u00e4nar att genif\u00f6rklaras har jag desto b\u00e4ttre koll p\u00e5. F\u00f6rutom att ha odlat ett eget tonalt universum, har han frontat i egna konstellationer och varit sideman som innovativ str\u00e4ngb\u00e4ndare. Lika stora meriter har han i egenskap av producent. Trakterar h\u00e4r fr\u00e4mst pedal steel, piano och elgitarr. Lika prisad och m\u00e5ngsidig \u00e4r v\u00e4rml\u00e4nningen Martin Hederos som solopianist, medlem i Soundtrack Of Our Lives, frontfigur i Hederosgruppen, samarbete med Ane Brun, ena halvan av \u00e5ter aktuella coverduon Hederos & Hellberg och mycket mer. P\u00e5 Folkteatern d\u00e4r han tidigare lirat med jazzigt prisade Hederosgruppen spelas klaviatuinstrument (orgel etc.) och fiol. Dan Berglund har ett f\u00f6rflutet i E.S:T som turnerade globalt, blev v\u00e4rldsber\u00f6mda och vars karri\u00e4r fick ett s\u00e5 grymt tragiskt slut. Senaste \u00e5ren har jag h\u00f6rt honom i exempelvis Rymden, Mattias Risbergs Mining XL och E.S.T 30\/ Symphony. Basisten grundade gr\u00e4ns\u00f6verskridande Tonbruket. Skivsl\u00e4pp har resulterat i osannolika fyra Grammis och Gyllene skivan-tilldelning. Dubbelt bel\u00f6nade Dig It To The End <\/em>finns i cd-samlingen.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6gt ansedda bl\u00e5saren och l\u00e5tskrivaren Per ”Texas” Johansson har tilldelats samma prestigefyllda utm\u00e4rkelser f\u00f6r egna projekt mer \u00e4n en g\u00e5ng. Och jag har f\u00f6re och efter hans uppeh\u00e5ll h\u00f6rt honom live under eget namn, med Rebecka T\u00f6rnqvist, P\u00e5l Nyberg, Jazz Furniture, JH3 och fler konstellationer. I upps\u00e4ttningen musiceras p\u00e5 tenor- och altsax, klarinett, basklarinett och oboe (kanske inte komplett och garanterar inte att uppr\u00e4kningen av instrument \u00e4r korrekt) Att f\u00e5 lyssna till dem live, deras approach p\u00e5 en egensinnig magiker, \u00e4r f\u00f6r en musik\u00e4lskare en ynnest.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att fokusera p\u00e5 regiss\u00f6ren, k\u00e4nd fr\u00e5n Teater Tribunalen. Hon som frossat i detta extraordin\u00e4ra verk, synbart \u00e4lskar att s\u00e4tta t\u00e4nderna i en dj\u00e4vulsk brygd p\u00e5 \u00e5tr\u00e5, hierarkier och dr\u00f6mmar spetsad med ett drogberoende som f\u00e5r s\u00e4llan sk\u00e5dade, pl\u00e5gsamma konsekvenser in p\u00e5 nakna skinnet. Melouani Melani tycks ha en b\u00f6jelse f\u00f6r att vilja skildra maktspel och perversioner. Har i G\u00f6teborg sett henne g\u00f6ra exempelvis Vi som \u00e4r hundra<\/em>, Att beg\u00e4ra tre systrar, Babel<\/em>, Idlaflickorna<\/em> och Carmen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

I stora stycken funkar hennes estetik f\u00f6red\u00f6mligt i Black Rider<\/em>. Men s\u00e4ttet att laborera med upprepningar och chockeffekter \u00e4r riskabelt och i de sista t\u00e5lamodspr\u00f6vande scenerna kantrar anr\u00e4ttningen. Finns mycket att dras med i i g\u00e5tfull vildsint musikal d\u00e4r Pelle Grytt g\u00f6r entr\u00e9 fr\u00e5n l\u00e4ktaren och ensemblen tumlar upp f\u00f6rbi publiken i orgiastiskt inferno i ett senare skede. En rej\u00e4l brist med uppl\u00e4gget \u00e4r att intryck sk\u00f6ljer \u00f6ver \u00e5sk\u00e5darna i \u00f6ver tv\u00e5 timmar non stop. Varf\u00f6r v\u00e4ljer regiss\u00f6ren att slopa paus, v\u00e4lbeh\u00f6vlig tid f\u00f6r andh\u00e4mtning? Kvinnan som i Teater-Sverige uppn\u00e5tt status som oantastlig lyckas kreera en \u00f6nskv\u00e4rd nerv i upps\u00e4ttningen fram till dess oerh\u00f6rt utstr\u00e4ckta klimax d\u00e4r Tonbruket manglar med sk\u00e4rande dissonanser medan en slags antites till de mest omtalade inslagen i Oh! Calcutta! <\/em>v\u00e4ltrar fram omtumlande som en evighetsl\u00e5ng snedtripp, som skr\u00e4ckfylld freak show med avslutning p\u00e5 l\u00e4ktaren. Infernot utl\u00f6ses n\u00e4r Wilhelm brutit samman och i sin psykos f\u00f6renas med tidigare offer, lider alla helvetets kval tillsammans med dem. Utan att ha j\u00e4mf\u00f6rt med uruppf\u00f6randet i Hamburg blir omd\u00f6met: provokation som i l\u00e4ngden tr\u00f6ttar ut. Mellika Melouani Melani \u00e4r en exceptionellt kr\u00e4vande regiss\u00f6r, dock s\u00e4kerligen stimulerande f\u00f6r medarbetare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Som framg\u00e5r av pressbilder \u00e4r scenografin av det mer inbjudande slaget vilket v\u00e4lkomnas. Vild skog antyder mystiken, ramar in interi\u00f6ren, en hall i vinr\u00f6tt dekorerad med d\u00f6da djur, i den herrg\u00e5rd d\u00e4r j\u00e4garen och hertiginnan huserar med husa och dotter. Till det visuella kontot ska d\u00e4rtill p\u00e5f\u00f6ras videodesign. Rid\u00e5n \u00e4r i bruk \u00e5tskilliga g\u00e5nger trots allt p\u00e5g\u00e5r i ett svep. Tar exempelvis l\u00e5ng tid innan vi ser bandet. Och ensemblen st\u00e5r inledningsvis i klunga framf\u00f6r rid\u00e5n. Bland allt i\u00f6gonfallande som sker ska inte gl\u00f6mmas hur noggrant och kul koreografin utformats.<\/p>\n\n\n\n

I den farligt polariserade tid vi lever i kan det k\u00e4nnas befriande att f\u00e5 kliva in i annan v\u00e4rld, f\u00f6rvisso en ot\u00e4ck s\u00e5dan. Den leder de drabbade \u00f6ver kanten genom handhavande med skjutvapen och beg\u00e4r av sexuell natur och l\u00e4ngtan efter att bli h\u00f6g p\u00e5 substanser. Visdomsord levereras, fr\u00e4mst av Pegleg (satan sj\u00e4lv som insmickrande ut\u00f6var sitt ondskefulla beteende, f\u00f6rh\u00e4xar med sin trolldom). ”Den som k\u00f6per mer \u00e4n han har r\u00e5d med m\u00e5ste betala vad det kostar”. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ensemblen med sin heterogena sammans\u00e4ttning g\u00f6r \u00f6verlag str\u00e5lande insatser. Andreas Rothlin Svensson som tillh\u00f6r Dramatens fasta ensemble, gestaltar med bastant bravur Bertram, som s\u00e5 f\u00f6rr\u00e4diskt utl\u00f6ser den skenande spiralen mot underg\u00e5ngen. Birthe Wingren som sittande framf\u00f6r rid\u00e5n med dockor vid var sin sida i en belysande sticksp\u00e5rs-scen \u00e4r sj\u00e4vm\u00f6rdaren Ernest Hemingway, har jag sett som Ulrika i Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la<\/em> p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan. En rutinerad aktris som f\u00f6rtj\u00e4nstfullt bidrar en aning i skymundan. Jonas Sj\u00f6qvist presterar p\u00e5 sedvanlig h\u00f6g niv\u00e5. Nu med n\u00e5gra dagars distans har jag framf\u00f6r allt passionerade agerandet fr\u00e5n Nina Jeppsson och Anna Lundstr\u00f6m p\u00e5 n\u00e4thinnan. Och v\u00e4rt att avslutningsvis \u00e5nyo betona vilka goda s\u00e5nginsatser detta par utf\u00f6r, n\u00e5got de inte \u00e4r ensamma om. Sl\u00e5r mig att sk\u00e5despelares vokala f\u00f6rm\u00e5ga ofta \u00f6verraskar synnerligen positivt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av William S Burroughs \u00d6vers\u00e4ttning: Einar Hekscher Musik: Tom Waits (S\u00e5ngtexter: Tom Waits & Kathleen Brennan) Regi: Mellika Melouani Melani Musikalisk ledning: Johan Lindstr\u00f6m och Oscar Micaelsson Scenografi: Mats Sahlstr\u00f6m Ljusdesign: Joakim Brink Kostymdesign: Jenny Ljungberg Maskdesign: Suz \u00c5berg Koreografi: Lidia Wos Videodesign: Johannes Ferm Winkler Musiker: Johan Lindstr\u00f6m, Martin Hederos, Dan Berglund, Ola Winkler […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[15020,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-202198","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musikal","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202198","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202198"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202198\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202322,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202198\/revisions\/202322"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202198"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202198"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202198"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}