{"id":202104,"date":"2026-02-16T13:52:58","date_gmt":"2026-02-16T12:52:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202104"},"modified":"2026-02-24T02:51:42","modified_gmt":"2026-02-24T01:51:42","slug":"sagolika-aventyr-avloser-varandra-i-visuell-hogtidsstund-tradet-under-jorden-pa-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202104","title":{"rendered":"Sagolika \u00e4ventyr avl\u00f6ser varandra i visuell h\u00f6gtidsstund – Tr\u00e4det under jorden p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ellika Henrikson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Kristina Sigunsdotter (efter bok av henne och Jenny Lucander)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Cecilia Milocco<\/p>\n\n\n\n

Scenbild: Carina Backman<\/p>\n\n\n\n

Musik, teknik: Jacki Rom\u00e1n<\/p>\n\n\n\n

Mask: Kerstin Olsen<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Karin Lycke, Hanna Ullerstam och Erik \u00c5kerlind<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r: 14\/2 2026<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 11\/4<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n 8 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av premi\u00e4r p\u00e5 Folkteatern valde jag ist\u00e4llet att g\u00e5 dagen efter, under s\u00f6ndagens matin\u00e9f\u00f6rest\u00e4llning. Upps\u00e4ttningen bygger p\u00e5 manusf\u00f6rfattarens bilderbok med samma titel, vars vindlande surrealistiska ber\u00e4ttande kretsar kring Karin Boyes uppv\u00e4xt och diktning. Den varar i drygt en timma och vi sitter p\u00e5 stolar med dynor p\u00e5 en grad\u00e4ng. Det \u00e4r inte riktigt fullsatt, men n\u00e4stan och en del barn p\u00e5 plats vilka nog tempor\u00e4rt blir lite skr\u00e4mda av ot\u00e4cka, h\u00f6gljudda och r\u00f6kiga sekvenser vilka h\u00f6r till v\u00e4rlden av sagor. Fast dessa \u00f6verg\u00e5r snabbt i andra h\u00e4ndelser, i den p\u00e5g\u00e5ende kampen mellan ont och gott, skiftningarna mellan ljus och m\u00f6rker, bilder av verklighet och fantasi som tenderar att glider ihop.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4nner inte till Augustprisade f\u00f6rfattaren Kristina Sigunsdotter eller den av Nordiska R\u00e5det prisade illustrat\u00f6ren Jenny Lucander och har s\u00e5ledes inte till\u00e4gnat mig deras bilderbok. \u00c5tskilliga av Karin Boyes dikter har jag h\u00f6rt tonsatta och vad betr\u00e4ffar den n\u00e4rmast mytomspunna h\u00f6gt ansedda f\u00f6rfattaren och scenkonst g\u00e5r tankarna genast till tv\u00e5 verk. Dels fascinerande Nakna som foster och gudar <\/em>av Isabel Cruz Liljegren som hade premi\u00e4r p\u00e5 Folkteatern 2019, dels magiska Stj\u00e4rnornas tr\u00f6st <\/em>p\u00e5 Stadsteatern ( i G\u00f6teborg kanske b\u00e4st att till\u00e4gga) som m\u00e4sterligt i ord och ton gav ett tv\u00e4rsnitt av Boyes existentiella, djupt ber\u00f6rande lyrik. (Det var f\u00f6r \u00f6vrigt debut f\u00f6r s\u00e5ng p\u00e5 svenska av Daniel Lemma vilket kan avnjutas p\u00e5 en cd jag gav mamma i julklapp.)<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

L\u00e4ste f\u00f6r inte s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r sedan en sp\u00e4nnande litter\u00e4r biografi om hennes polyamor\u00f6sa tid i Berlin och h\u00f6rt ett par panelsamtal om hennes cv och psyke. \u00c4r man genuint intresserad rekommenderas utan att ha l\u00e4st Johan Svedjedahls biografi. Samme mans enormt detaljerade genomg\u00e5ng av inflytelserika kortlivade tidskriften\/ f\u00f6rlaget Spektrum \u00e4ger jag. Och d\u00e4r var introdukt\u00f6ren och \u00f6vers\u00e4ttaren Boye i b\u00f6rjan p\u00e5 30-talet en nyckelperson. F\u00f6r att ge vidden av den p\u00e5verkan Boyes dikter ut\u00f6var p\u00e5 m\u00e5nga av oss, kan n\u00e4mnas att jag valt ut en av hennes k\u00e4rnfulla dikter till min begravning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I denna all\u00e5ldersf\u00f6rest\u00e4llning st\u00e5r tre av den fria teatergruppens mest garvade sk\u00e5despelare p\u00e5 scen. N\u00e5gon av Erik \u00c5kerlind och Hanna Ullerstam \u00e4r med i s\u00e5 gott som varje produktion d\u00e5 de utg\u00f6r v\u00e4sentliga best\u00e5ndsdelar i den k\u00e4rna som \u00e4r GDT. Frilansaren Karin Lycke, vars vibrerande utstr\u00e5lning g\u00f6r henne gjuten i rollen som flickan Karin, har hos dem tidigare gjort best\u00e5ende avtryck i bland annat Tusen \u00e5r hos Gud <\/em>och Den s\u00e5rbara divan. <\/em>Den h\u00f6ga ansp\u00e4nning och sensitiva perception hon i samarbete med f\u00f6rn\u00e4mlig regiss\u00f6r, inympat i ett hyperintellektuellt sinne i vardande, signalerar en sk\u00f6r mental status, n\u00e5gon som skulle utr\u00e4tta best\u00e5ende ting, uts\u00e4tta sig f\u00f6r o\u00f6verstigliga pr\u00f6vningar och till slut duka under. <\/p>\n\n\n\n

Givetvis l\u00e4ser jag in annat \u00e4n barnen, vilka n\u00e4ppeligen kan begripa ”\u00e5ngestbringande” f\u00f6reteelser eller direkta referensen till Kallocain<\/em>. Karin Lycke sjunger n\u00e4pet r\u00f6rande a cappella minst en av dikterna medan Hanna Ullerstam deklamerar ett par igenk\u00e4nnbara verser. Den yngsta publiken stimuleras sannolikt av magin i scenl\u00f6sningar, jakten p\u00e5 prinsessan utan namn och \u00e5terkommande receptet p\u00e5 hur en drake d\u00f6das. Skogen, dygnets faser och havet f\u00e5r flera betydelser, genomg\u00e5ende positiva. Malstr\u00f6mmen s\u00f6mnen och vargen symboliserar n\u00e5gra av hoten. En nyckelreplik den nyfikna huvudpersonen f\u00e5r med sig efter sin magiska utflykt lyder : ” Alla kan v\u00e4lja att lita p\u00e5 n\u00e5gon”. Den f\u00f6ljs upp med viktiga fr\u00e5gest\u00e4llningar: ”Vill du mig v\u00e4l?” Kan du skilja p\u00e5 fantasi och verklighet?”<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Allt tar sin b\u00f6rjan i vardagen i \u00f6verklassmilj\u00f6 1908. Som f\u00f6runderlig tittsk\u00e5psteater blickar vi in i en av rummen i en burgen familjs sjurumsv\u00e5ning p\u00e5 Vasagatan i G\u00f6teborg, d\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarna sitter vid sitt runda matsalsbord i samspr\u00e5k med livaktig dotter. Lycke informerar oss om privilegierade f\u00f6rh\u00e5llanden. Tv\u00e5 br\u00f6der f\u00e5r vi f\u00f6rest\u00e4lla oss och familjen har hela tre personer anst\u00e4llda i hush\u00e5llet. Birollsdrottningen Ullerstam har en uppsj\u00f6 av figurer att framst\u00e4lla, vilket g\u00f6rs \u00f6vertygande. En av dem \u00e4r familjens hush\u00e5llerska som letat efter flickan som efter m\u00f6te med sp\u00e5gumma hamnat allt l\u00e4ngre in i \u00f6msom kittlande, \u00f6msom kusliga eskapader. Boye ska ha uppgett att barndomen var lycklig, uppv\u00e4xten till och med \u00f6verexemplarisk. Kanske var hon \u00f6verbeskyddad, hade en curlad uppfostran? Lycke \u00e4r iscens\u00e4ttningen sj\u00e4lvlysande mittpunkt och k\u00e4nns alldeles sj\u00e4lvklar i rollen.<\/p>\n\n\n\n

Ber\u00e4ttelsen kickar ig\u00e5ng n\u00e4r fadern p\u00e5 uppmaning med myndig st\u00e4mma f\u00f6r in dottern i sagornas f\u00f6rtrollade v\u00e4rld. Och n\u00e4r hon leker i parken hittas ett tr\u00e4d som visar sig vara portal till underjorden. Just aspekten fantasifulla m\u00e4rkliga h\u00e4ndelser tilltalar nog tio\u00e5ringar mer \u00e4n undertecknad. Har varken sett eller l\u00e4st Sagan om ringen <\/em>f\u00f6r att ta ett belysande exempel. \u00c4r d\u00e4rf\u00f6r stundtals inte helt absorberad av det som sker. Den fantastiska audiovisuella upplevelsen, inf\u00f6rlivandet av och referenserna till Boyes verk och agerandet fr\u00e5n ensemblen blir min beh\u00e5llning, g\u00f6r att jag efter drygt en timme l\u00e4mnar Stigbergsliden med en go k\u00e4nsla. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Stundtals i \u00c5kerlinds och Ullerstams tydligt artikulerade repliker i h\u00f6gt tonl\u00e4ge, m\u00e4rks att man v\u00e4nder sig till barn i lika h\u00f6g grad som \u00e4ldre generationer. \u00c5kerlind ges sparsamt med utrymme, men tar hand om sina moment i str\u00e5lkastarljuset med besked. Ullerstam har som n\u00e4mnt mycket att bestyra och g\u00f6r det med bravur. N\u00e4r mamman h\u00e4vdar att man m\u00e5ste st\u00e5 ut f\u00e5r vi veta av Lycke att 1900-talet proklamerats som barnets \u00e5rhundrade. \u00d6dets ironi att seklet inneh\u00f6ll tv\u00e5 v\u00e4rldskrig, ofattbart lidande, sv\u00e4ltkatastrofer och grymheter runt om i v\u00e4rlden vilka uppfyller kriterier f\u00f6r folkmord. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Min bild fr\u00e5n appl\u00e5dtacket. Hanna Ullerstam skymd.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

B\u00e5gen som s\u00e4llsamt sp\u00e4nns tar oss raffinerat slutligen tillbaka till ett nu i pj\u00e4sen. Utan att k\u00e4nna till f\u00f6rlagan har jag anledning att tro att Cecilia Milocco v\u00e4l f\u00f6rvaltat inneb\u00f6rden i manus med dess m\u00e4rkliga f\u00f6rvandlingar. Carina Backman har satt en genialisk pr\u00e4gel p\u00e5 verket som huvudansvarig f\u00f6r h\u00e4nf\u00f6rande scenografi i kontinuerlig f\u00f6rvandling, makal\u00f6st vacker ljusdesign med alla ljusk\u00e4llor och finurlig rekvisita. Hennes s\u00e4tt att med genomskinliga tygstycken med vidunderliga projektioner skapa skuggor och dubbelexponeringar, torde vara det mest estetiskt fullg\u00e5ngna jag sett p\u00e5 en liten scen med knappa resurser. Hon och regiss\u00f6ren har haft god hj\u00e4lp av kostymassistent, snickare, de som konstruerat h\u00e4stskulpturen och f\u00f6rst\u00e5s mask\u00f6r Kerstin Olsen. I linje med lyckade l\u00f6sningar ska musiken och ljudl\u00e4ggningen av Jacki Rom\u00e1n framh\u00e5llas. V\u00e4rt att \u00e5nyo betona vilket stord\u00e5d Backman med medhj\u00e4lpare \u00e5stadkommit.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Kristina Sigunsdotter (efter bok av henne och Jenny Lucander) Regi: Cecilia Milocco Scenbild: Carina Backman Musik, teknik: Jacki Rom\u00e1n Mask: Kerstin Olsen I rollerna: Karin Lycke, Hanna Ullerstam och Erik \u00c5kerlind Urpremi\u00e4r: 14\/2 2026 Spelas till och med 11\/4 Fr\u00e5n 8 \u00e5r P\u00e5 grund av premi\u00e4r p\u00e5 Folkteatern valde jag ist\u00e4llet att g\u00e5 dagen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-202104","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202104","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202104"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202104\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202529,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202104\/revisions\/202529"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202104"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202104"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202104"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}