{"id":202081,"date":"2026-02-14T23:27:23","date_gmt":"2026-02-14T22:27:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202081"},"modified":"2026-02-14T23:28:19","modified_gmt":"2026-02-14T22:28:19","slug":"teaterkritik-det-sena-verket-vibrerar-av-morker-och-barmhartighet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202081","title":{"rendered":"Teaterkritik: En liten roman vibrerar av m\u00f6rker och barmh\u00e4rtighet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto: Leonard Stenberg<\/strong><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r Lars Nor\u00e9n i slutet av sitt liv f\u00e4ster blicken vid ett amerikanskt d\u00f6dsstraffsm\u00e5l \u00e4r det som om han fullbordar en cirkel. F\u00e5 svenska dramatiker har med s\u00e5dan envishet uppeh\u00e5llit sig vid samh\u00e4llets utkanter \u2013 i f\u00e4ngelser, i psykiatrins korridorer, i familjens s\u00f6nderfall. I dagboken fr\u00e5n den 12 november 2020 skriver han: \u201dJag t\u00e4nker alltmer p\u00e5 en ber\u00e4ttelse, s\u00e5 ohygglig att jag inte vet om den g\u00e5r att skriva.\u201d Det \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Lisa Montgomery, d\u00f6md till d\u00f6den f\u00f6r mordet p\u00e5 en gravid kvinna och f\u00f6r att ha stulit hennes foster.<\/p>\n\n\n\n

Att denna text nu n\u00e5r scenen i form av En liten roman<\/em>, i dramatisering av Nina Jeppsson och regi av Rebecka Hemse, \u00e4r b\u00e5de f\u00f6ljdriktigt och djupt oroande. F\u00f6rest\u00e4llningen, som har urpremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteaterns Lilla scen, \u00e4r lika mycket ett moraliskt experiment som ett teaterstycke.<\/p>\n\n\n\n

Hemse har formulerat projektets k\u00e4rna: att orka befinna sig i samma rum som en m\u00e4nniska som beg\u00e5tt ett fruktansv\u00e4rt brott. Det \u00e4r en formulering som klingar Nor\u00e9nsk i sin kompromissl\u00f6sa empati. H\u00e4r finns ingen urs\u00e4ktande sentimentalitet, men heller inget demoniserande. I st\u00e4llet en unders\u00f6kning: Vad h\u00e4nder med oss n\u00e4r vi fr\u00e5ntas v\u00e5rt m\u00e4nniskov\u00e4rde? Vad \u00e4r det f\u00f6r system som f\u00f6rst l\u00e4mnar de svagaste \u00e5t sitt \u00f6de och sedan, n\u00e4r konsekvenserna blivit outh\u00e4rdliga, kr\u00e4ver deras liv?<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4jer inte f\u00f6r bakgrunden. Montgomerys barndom var pr\u00e4glad av systematiska \u00f6vergrepp; som nio\u00e5ring s\u00e5ldes hon till m\u00e4n. Senare i livet fr\u00e5ntogs hon sina fyra barn och steriliserades mot sin vilja. Hur mycket klarar en m\u00e4nniska av? Fr\u00e5ntagen sin barndom, sin kroppsliga integritet, sitt moderskap \u2013 vad \u00e5terst\u00e5r d\u00e5 av den identitet samh\u00e4llet samtidigt kr\u00e4ver ansvar av? Nor\u00e9ns text r\u00f6r sig i detta outh\u00e4rdliga sp\u00e4nningsf\u00e4lt mellan skuld och sammanbrott, mellan individens handling och strukturernas v\u00e5ld.<\/p>\n\n\n\n

Sceniskt \u00e4r uttrycket avskalat. Ljusdesignen av Stefan Konradsson ramar in rummet i ett kallt, n\u00e4stan kliniskt sken, medan videoprojektionerna av Johannes Ferm Winkler fungerar som sprickor i verkligheten \u2013 minnesfragment, inre landskap. <\/p>\n\n\n\n

I centrum st\u00e5r Annika Hallin, ensam med textens tyngd. Hennes gestaltning \u00e4r \u00e5terh\u00e5llen, n\u00e4stan str\u00e4ng. Hon s\u00f6ker inte publikens medlidande, men tvingar oss att stanna kvar i obehaget. I de mest l\u00e5gm\u00e4lda partierna \u2013 d\u00e4r spr\u00e5ket n\u00e4stan uppl\u00f6ses i andh\u00e4mtning \u2013 uppst\u00e5r n\u00e5got som liknar n\u00e5d. Inte f\u00f6r handlingen, utan f\u00f6r m\u00e4nniskan.<\/p>\n\n\n\n

Nor\u00e9ns spr\u00e5k \u00e4r, som alltid, b\u00e5de brutalt och precist. Det borrar sig in i det ohyggliga utan att exploatera det. Det \u00e4r inte en sensationslysten blick, utan en ob\u00f6nh\u00f6rlig vilja att f\u00f6rst\u00e5. Genom spr\u00e5ket skapas ett rum d\u00e4r vi kan n\u00e4rma oss det vi annars v\u00e4nder bort blicken ifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

En liten roman<\/em> \u00e4r ingen enkel kv\u00e4ll p\u00e5 teatern. Den kr\u00e4ver n\u00e4rvaro, t\u00e5lamod och en beredskap att ifr\u00e5gas\u00e4tta den egna moraliska bekv\u00e4mligheten. Men i en tid d\u00e5 samtalet ofta stannar vid f\u00f6rd\u00f6manden eller slagord framst\u00e5r Nor\u00e9ns sena verk som en p\u00e5minnelse om konstens mest grundl\u00e4ggande uppgift: att h\u00e5lla det m\u00e4nskliga \u00f6ppet, \u00e4ven d\u00e4r vi helst skulle vilja st\u00e4nga d\u00f6rren.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r obekv\u00e4mt. Det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt.<\/p>\n\n\n\n

En liten roman, urpremi\u00e4r 14\u00a0februari 2026 p\u00e5 Lilla scenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm
<\/strong>Av: Lars Nor\u00e9n
Dramatisering: Nina Jeppsson
Regi: Rebecka Hemse
Ljus: Stefan Konradsson
Mask: Rebecca Afzelius
Video: Johannes Ferm Winkler
Medverkande: Annika Hallin<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r Lars Nor\u00e9n i slutet av sitt liv f\u00e4ster blicken vid ett amerikanskt d\u00f6dsstraffsm\u00e5l \u00e4r det som om han fullbordar en cirkel. F\u00e5 svenska dramatiker har med s\u00e5dan envishet uppeh\u00e5llit sig vid samh\u00e4llets utkanter \u2013 i f\u00e4ngelser, i psykiatrins korridorer, i familjens s\u00f6nderfall. I dagboken fr\u00e5n den 12 november 2020 skriver han: \u201dJag t\u00e4nker alltmer p\u00e5 en […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-202081","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202081","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202081"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202081\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202084,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202081\/revisions\/202084"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202081"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202081"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202081"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}