{"id":202053,"date":"2026-02-15T17:35:40","date_gmt":"2026-02-15T16:35:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202053"},"modified":"2026-02-16T07:46:29","modified_gmt":"2026-02-16T06:46:29","slug":"charmant-agerande-fran-rapp-duo-lyfter-fram-legendarisk-utrikesreporter-och-kasor-lunchteater-med-johanna-wilson-anna-littorin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202053","title":{"rendered":"Charmant agerande fr\u00e5n rapp duo lyfter fram legendarisk utrikesreporter och k\u00e5s\u00f6r – Lunchteater med Johanna Wilson & Anna Littorin"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

vecka 7 10-13\/ 2 2026<\/p>\n\n\n\n

Big Bang p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Manus och sk\u00e5despeleare: Johanna Wilson och Anna Littorin<\/p>\n\n\n\n

Regi: Emma Peters<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rest\u00e4llningsmusik: Leif Jordansson<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\u00c4mnet i kombination med sk\u00e5despeleri fr\u00e5n tv\u00e5 kvinnor jag inte hade koll p\u00e5 lockade. Big Bang <\/em>handlar, som s\u00e4kert flera av er listat ut om den banbrytande journalisten Barbro Alving (1909-1987). En minst sagt ryktbar utrikesperorter och k\u00e5s\u00f6r p\u00e5 DN under decennier som dessutom blev en k\u00e4nd radior\u00f6st. F\u00f6r sin f\u00f6rm\u00e5ga att befinna sig i v\u00e4rldsh\u00e4ndelsers centrum och tr\u00e4ffa ”alla” av yttersta vikt liknas Bang vid Forrest Gump.<\/em> Marknadsf\u00f6ringen l\u00e5ter g\u00f6ra g\u00e4llande att det med humor och drama dyks ner i ett exceptionellt liv, vars karri\u00e4r och framf\u00f6r allt temperament f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 sceniska ber\u00e4ttelser jag bevittnat senaste \u00e5ren om Ester Blenda Nordstr\u00f6m, Victoria Benedictsson, Karin Boye och Selma Lagerl\u00f6f, <\/p>\n\n\n\n

Ber\u00f6mda rapporter och karakt\u00e4ristiska kr\u00f6nikor\/ k\u00e5serier finns samlade i m\u00e5nga volymer, varav jag \u00e4ger en utg\u00e5va fr\u00e5n En bok f\u00f6r alla vars titel sammanfaller med hennes signatur: ”K\u00e4ringen mot str\u00f6mmen”. Den nyskrivna pj\u00e4sen om en legendar med unikt egen ton i skrivandet hade sin urpremi\u00e4r i fjol och har, om jag snappade upp r\u00e4tt info, spelats p\u00e5 Soppteatern och passande nog L\u00e5ngholmen. F\u00f6r att rymmas i G\u00f6teborgs Stadsteaters format hade den kapats med cirka en kvart. Publiken f\u00e5r \u00e4nd\u00e5 i lika h\u00f6g grad stifta bekantskap med Alvings psyke som skarpa och l\u00e4sv\u00e4rda penna, vilket f\u00e5r s\u00e4gas vara produktionens fr\u00e4msta f\u00f6rtj\u00e4nst. Ska framh\u00e5llas att jag s\u00e5g onsdagens f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Arctur Hernandez Ch\u00e1rraga<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fick chansen att tr\u00e4ffa sk\u00e5despelarna en liten stund efter\u00e5t. Visade sig att Littorin g\u00e4stat Lunchteatern i annan konstellation medan Wilson spelat p\u00e5 Storan. B\u00e5da har gjort ett antal betydande roller p\u00e5 film och i tv-serier. Wilson som f\u00f6rekommit i flera kriminalber\u00e4ttelser har jobbat som manusf\u00f6rfattare (oftast f\u00f6r ungdomar) , regiss\u00f6r, scripta, projektledare, guide och med casting; \u00e4r numera kanske allra mest uppm\u00e4rksammad som f\u00f6rfattare. Hennes partner p\u00e5 scen kommer inte fr\u00e5n Stockholm utan Malm\u00f6, har en bakgrund i Fria Teatern och blivit k\u00e4nd f\u00f6r att ing\u00e5r i treh\u00f6vdade showperformacegruppen KEL vars regiss\u00f6r \u00e4r Olle Sarri, sambo med Littorin. Vetskap om hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig saknas, men antar att duon samarbetat f\u00f6rr. Deras regiss\u00f6r Emma Peters \u00e4r ocks\u00e5 verksam som sk\u00e5dis och har medverkat i filmer och popul\u00e4ra tv-serier. <\/p>\n\n\n\n

Pj\u00e4sen inramas inte av kulisser. Ist\u00e4llet f\u00f6r scenografi och backdrop har det satsats p\u00e5 rekvisita, kostym samt soundtrack gjort av Leif Jordansson (Bad Liver, Peter Le Marc, Nick Cave-tolkningar…). Musiken inf\u00f6rs diskret i upps\u00e4ttningen, g\u00f6r inte n\u00e5got p\u00e5tagligt avtryck \u00e4ven om sceners st\u00e4mning understryks. Rekvisitan \u00e4r vald med yttersta omsorg, illustrerar kongenialt ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Arctur Hernandez Ch\u00e1rraga<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vi f\u00f6rflyttas till den cell p\u00e5 L\u00e5ngholmen 1956 d\u00e4r Alving satt en m\u00e5nad, d\u00f6md f\u00f6r att i egenskap av totalpacifist (starkt p\u00e5verkad av Elin W\u00e4gner vars biografi Bang hade f\u00f6r avsikt att skriva) ha brutit mot civilf\u00f6rsvarsplikten. H\u00e4r utvecklas tankeg\u00e5ngar i samspr\u00e5k med medf\u00e5ngar och personal. . Och klassiska byggnaden (bott i en cell p\u00e5 90-talet n\u00e4r f\u00e4ngelset hade gjorts om till vandrarhem) f\u00e5r tj\u00e4na b\u00e5de som ing\u00e5ng och ett avslut n\u00e4r den ber\u00f6mda journalistens karri\u00e4r och psyke portr\u00e4tteras. Ett lyckat grepp att utg\u00e5 fr\u00e5n en f\u00f6ga omtalad h\u00e4ndelse i en f\u00f6runderlig biografi.<\/p>\n\n\n\n

Johanna Wilson f\u00f6rkroppsligar i sin trenchcoat, med cigg i mungipan och skrivmaskinen under armen scenens huvudrollsinnehavare. Anna Littorin \u00e4r v\u00e5r f\u00f6rn\u00e4mlige ciceron. Hon orienterar oss i ett liv levt till max tills p\u00e5frestningarna satte stopp trots en oerh\u00f6rd tillf\u00f6rsel av stimulans. Sk\u00e5despelaren fr\u00e5n Sk\u00e5ne gestaltar ocks\u00e5 med h\u00e4rligt drastiskt agerande personer Bang m\u00f6ter, vilka hon antingen formas av eller sprider sina \u00e5sikter till. R\u00f6r sig om redakt\u00f6rer, familjemedlemmar men ocks\u00e5 Elin W\u00e4gner och Mahatma Ghandi. Olika spr\u00e5k och dialekter l\u00e4ggs listigt in i dialogen. Det pratas bland annat finlandssvenska, engelska, n\u00e5gra tyska fraser, sm\u00e5l\u00e4ndska, sk\u00e5nska och en f\u00f6rn\u00e4m v\u00e4rldsvan stockholmska.<\/p>\n\n\n\n

Bang beskrivs som en bisexuell arbetsnarkoman med \u00e5tskilliga laster (storr\u00f6kare som inte spottade i glaset och levde ut sina lustar), en m\u00e4nniska medveten om sitt v\u00e4rde och sitt handlag med spr\u00e5ket, vilket tycks ha gjort t\u00e4mligen sj\u00e4lvgod emellan\u00e5t. Of\u00f6rm\u00e5gan att vara till hands f\u00f6r dottern Ruffa ber\u00f6rs, liksom bisexuella eskapader. Blev, enligt egen utsago, inofficiell talesperson f\u00f6r ensamst\u00e5ende m\u00f6drar. Komplexa personligheten skildras insiktsfullt och man l\u00e5ter det inte bli n\u00e5gon ensidig hyllning av ett f\u00e4ngslande \u00f6de.. Bilden tecknas genom str\u00e5lande sk\u00e5despeleri, ett mycket samspelt agerande som f\u00e5ngar publiken. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Arctur Hernandez Ch\u00e1rraga<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Visst fokus ligger p\u00e5 danande v\u00e4nskapen med Elin W\u00e4gner som blev en slags mentor, j\u00e4mte genombrotts\u00e5ret 1936. Alving rapporterade d\u00e5 med sin oefterh\u00e4rmliga blick, f\u00f6rh\u00e5llandevis orutinierad i gamet, fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l Os i Berlin som fasansfulla inb\u00f6rdeskriget i Spanien. Vidare hamnar vi i Indonisien, Indien, i Shanghai, Hiroshima och i finska Vinterkriget. \u00c4ven om Sveriges f\u00f6rsta kvinnliga reporter sannerligen stod p\u00e5 egna stadiga ben kommenteras bakgrunden. ”Skulle nog kallats nepo baby idag”. Bang fick f\u00e5r vi veta s\u00e5 m\u00e5nga kontakter och s\u00e5dan position att hon blev gudmor till ett av Ingrid Bergmans barn.<\/p>\n\n\n\n

Som alltid en fr\u00f6jd att f\u00e5 betrakta utomordentligt sk\u00e5despeleri med oklanderlig tajming , baserade p\u00e5 v\u00e4sentliga sk\u00e4rvor karvade ur en exceptionell biografi vars produktion blivit en omistlig del av v\u00e5r nutidshistoria. Vad man tar med sig bortsett fr\u00e5n spr\u00e5kk\u00e4nslan \u00e4r de yviga gesterna parat med sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande vilja av st\u00e5l, arbetskapacitet och en s\u00e4llan sk\u00e5dad beslutsamhet. Det subtila fanns inte i Alvings natur, m\u00f6jligen skymtar det i hennes vassa och omd\u00f6mesgilla ber\u00e4ttande. Inte f\u00f6r inte som offensivt inriktade pj\u00e4sen med sin inneboende dramatik getts titeln Big Bang<\/em>, Av alla p\u00e5st\u00e5enden fr\u00e5n en vittberest legendar f\u00e5r publiken som en slutkl\u00e4m med sig hennes uppfattning att ”det \u00e4r mer som f\u00f6renar oss \u00e4n skiljer oss \u00e5t”. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

vecka 7 10-13\/ 2 2026 Big Bang p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater Manus och sk\u00e5despeleare: Johanna Wilson och Anna Littorin Regi: Emma Peters F\u00f6rest\u00e4llningsmusik: Leif Jordansson \u00c4mnet i kombination med sk\u00e5despeleri fr\u00e5n tv\u00e5 kvinnor jag inte hade koll p\u00e5 lockade. Big Bang handlar, som s\u00e4kert flera av er listat ut om den banbrytande journalisten Barbro Alving (1909-1987). […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-202053","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202053","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202053"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202053\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202095,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202053\/revisions\/202095"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202053"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202053"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202053"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}