![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/WutheringHeights.webp\")
<\/p>\n<\/p>\n
Wuthering Heights
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 februari 2026
\nRegi Emerald Fennell<\/p>\n
Det \u00e4r inte direkt f\u00f6rsta g\u00e5ngen Emily Bront\u00ebs enda publicerade verk blir till film. \u00c5tskilliga adaptioner har f\u00f6rekommit b\u00e5de p\u00e5 bio och TV. Wuthering Heights har dock alltid varit n\u00e5gon av en s\u00e4regen historia, inte bara den faktiska ber\u00e4ttelsen utan ocks\u00e5 dess plats bland andra klassiska romaner fr\u00e5n 1800-talet. D\u00e4r exempelvis Jane Austens karakt\u00e4rer och intriger \u00e4r vida k\u00e4nda, \u00e4ven bland icke litteraturvetare, \u00e4r det avsev\u00e4rt sv\u00e5rare att diskutera Emily Bront\u00ebs verk. F\u00f6rutom Heathcliff \u00e4r det f\u00e5 inslag eller karakt\u00e4rer som f\u00e5tt samma genomslagskraft som exempelvis Elizabeth Bennet eller Jane Eyre. <\/p>\n
Regiss\u00f6ren till den aktuella versionen Emerald Fennell har dock valt att st\u00f6pa om det hela till att uteslutande fokusera p\u00e5 romansen mellan Heathcliff och Catherine Earnshaw. F\u00f6rutom det skiftet v\u00e4ljer Fennell ocks\u00e5 att applicera en avsev\u00e4rt modernare presentation. D\u00e4r milj\u00f6erna f\u00f6rblir detsamma som bokens \u00e4r musiken men ocks\u00e5 delar av det visuella som h\u00e4mtat fr\u00e5n valfritt kortklipp p\u00e5 antingen TikTok eller Instagram. Att filmen ocks\u00e5 har premi\u00e4r lagom till Alla hj\u00e4rtans dag tyder p\u00e5 en vilja att g\u00f6ra den bittra och kalla sagan till n\u00e5got hippt och trendigt. <\/p>\n
Detta \u00e4r inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen som en litter\u00e4r klassiker formas om f\u00f6r att passa nuvarande trender. Baz Luhrmanns The Great Gatsby gjorde detsamma och resulterade i en helt grotesk skapelse som varken lyckades vara hipp eller g\u00f6ra n\u00e5got av den n\u00e4stintill perfekta novellen av F. Scott Fitzgerald. Riktigt s\u00e5 illa blir det inte denna g\u00e5ng, ist\u00e4llet \u00e4r det en uppenbar kreativ dualism som flera g\u00e5nger skaver och g\u00f6r det hela l\u00e5ngtifr\u00e5n s\u00e5 svepande och grandiost som avs\u00e4ndarna \u00f6nskat. <\/p>\n
Emerald Fennell fick sitt stora regigenombrott med Promising Young Woman, en film som var b\u00e5de fr\u00e4ck, v\u00e5gad och precis lagom erotisk f\u00f6r att skapa skriverier i amerikansk media. Fennell vill nu tillf\u00f6ra samma udd samt lite r\u00e5 och naken erotik f\u00f6r att skaka om de bl\u00e5siga brittiska sl\u00e4tterna. Detta leder till en introduktion som n\u00e4rmast anstr\u00e4ngt f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6vertyga om att det som v\u00e4ntar \u00e4r r\u00e5tt, smutsigt och delvis motbjudande. Det \u00e4r avr\u00e4ttningar, kroppsv\u00e4tskor och platser s\u00e5 ohygieniska att de inte ens hade kunnat visats i Gordon Ramsays Kitchen Nightmares. Att Fennell vill bygga sin film p\u00e5 m\u00f6rker, obehag och ett stort m\u00e5tt grymhet g\u00e5r inte att missta sig p\u00e5. Bront\u00ebs saga \u00e4r ocks\u00e5 oerh\u00f6rt nihilistiskt, brutal och kompromissl\u00f6s, n\u00e5got som f\u00f6rtydligas av denna smutsiga introduktion. Att fotografen Linus Sandgren ocks\u00e5 v\u00e4ljer att presentera det hela i oerh\u00f6rt dov belysning och ocks\u00e5 nyttjar absurda n\u00e4rbilder adderar till en k\u00e4nsla av obehaglig intimitet. F\u00f6rutom den helt obefintliga hygienen \u00e4r scenografin ocks\u00e5 hotfull och den titul\u00e4ra fastigheten\/marken liknar m\u00e5nga g\u00e5nger n\u00e5got fr\u00e5n landet Mordor i Sagan Om Ringen. \u00c4ven om versionen av Andrea Arnold fr\u00e5n 2011 ocks\u00e5 valde att f\u00f6rst\u00e4rka de mer og\u00e4stv\u00e4nliga aspekterna av ber\u00e4ttelsen finns h\u00e4r helt andra ekonomiska m\u00f6jligheter att f\u00f6rverkliga dem. <\/p>\n
Men efter ett tag \u00e4r det som att Fennell gl\u00f6mmer bort – eller inte orkar, att h\u00e5lla sig kvar i denna gyttja av missf\u00f6rst\u00e5nd, svek och m\u00e4nsklig avf\u00f6ring. F\u00f6r d\u00e5 filmen v\u00e4l g\u00e5r in i sin andra fas, n\u00e4r Jacob Elordi och Margot Robbie tar \u00f6ver som vuxna versioner av Cathy och Heathcliff, g\u00f6rs en b\u00e5de klumpig och l\u00e5ngtifr\u00e5n s\u00f6ml\u00f6s f\u00f6r\u00e4ndring som drar filmen mer \u00e5t det horribla Luhrmann-h\u00e5llet. <\/p>\n
Fr\u00e5n ingenstans kommer o\u00e4ndliga m\u00e4ngder dov och \u00f6veremotionell popmusik signerad Charli XCX. Flera segment blir rena montage som liknar en d\u00f6d musikvideo. Den h\u00e5rda och n\u00e4stintill andl\u00f6st v\u00e5ldsamma anstormningen fr\u00e5n filmens introduktion \u00e4r snart som bortbl\u00e5st. Filmens diverse PR-material har ocks\u00e5 lovat grandiosa m\u00e4ngder h\u00e4mningsl\u00f6st sex och erotik. Det vi f\u00e5r \u00e4r dock oerh\u00f6rt kurerat och – f\u00f6r att inte s\u00e4ga polerat, det \u00e4r inte tal om n\u00e5gra ost\u00e4dade Pillion-orgier utan n\u00e5got mer rumsrent som \u00e4r svettigt nog f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na sin h\u00f6ga amerikanska \u00e5ldersgr\u00e4ns men knappast n\u00e5got att dra upp p\u00e5 en l\u00f6psedel. Elordi och Robbie bjuder inte heller p\u00e5 n\u00e5got of\u00f6rgl\u00f6mligt sk\u00e5despel. Det \u00e4r som b\u00e4st dugligt men absolut inte inspirerat, \u00e4n mindre passionerat. Att b\u00e5da ocks\u00e5 har genuina problem med den brittiska accenten hj\u00e4lper inte heller. Sekvenserna som lever och d\u00f6r genom den laddade dialogen \u00e4r ocks\u00e5 bara funktionell och inte gastkramande vilket den har all potential i v\u00e4rlden att vara. <\/p>\n
Vad som h\u00f6jer Wuthering Heights fr\u00e5n l\u00e4ttgl\u00f6mt till dugligt \u00e4r att mycket av romanens starka tematik faktiskt finns kvar under de m\u00e5nga felen och den menl\u00f6sa pop-ljudv\u00e4ggen. Stora delar av ber\u00e4ttelsen har byggs om och justerats – till stor del f\u00f6r att g\u00f6ra det mer kommersiellt g\u00e5ngbart, men tematiken \u00e4r fortfarande lika potent. Framf\u00f6rallt vad g\u00e4ller att visa upp hur avund och passion snabbt kan vanst\u00e4llas till ren terror f\u00f6r alla inblandade. Fennell lyckas bibeh\u00e5lla mycket av det som fortsatt fascinera, det \u00e4r dock inte hennes f\u00f6rtj\u00e4nst utan Emily Bront\u00ebs. Wuthering Heights n\u00e5r knappast de svindlade h\u00f6jder som den svenska \u00f6vers\u00e4ttning av romanens titel lovar. Det \u00e4r en funktionell men ytterst splittrad historia som hade m\u00e5tt bra av \u00e4n mer smuts men framf\u00f6rallt av kolsvart m\u00f6rker och inte kurerade syntar. <\/p>\n