![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/slJxyTjw.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Istornet
\nBetyg 5
\nVisades under G\u00f6teborgs filmfestival och fick ordinarie biopremi\u00e4r 30 january 2026
\nRegi Lucile Hadzihalilovic<\/p>\n
Som f\u00f6rsta kvinnliga regiss\u00f6r fick Lucile priset f\u00f6r b\u00e4sta film vid Stockholms filmfestival 2004 f\u00f6r sin film Innocence – en dr\u00f6msk och sm\u00e4rtsam poetisk upplevelse om en flickskola – som ocks\u00e5 prisades vid Sundance Film Festival. En av stj\u00e4rnorna i filmen var Marion Cotillard, som spelade en l\u00e4rare, och nu har de tv\u00e5 lyckosamt \u00e5terf\u00f6renats i La tour de glace – med internationella titeln The Ice Tower – men den h\u00e4r g\u00e5ngen spelar hon en sk\u00e5despelerska (men inte sig sj\u00e4lv) som mer eller mindre f\u00e5r adoptera en ung kvinna som bryter sig in i filmstudion d\u00e4r en saga h\u00e5ller p\u00e5 att filmatiseras, dock ovetande vad som f\u00f6rseg\u00e5r innanf\u00f6r v\u00e4ggarna utan egentligen bara s\u00f6kande efter en plats att sova p\u00e5. N\u00e4r hon inser vart hon hamnat spelar hon smart med och p\u00e5st\u00e5r sig vara en statist. Att hon dessutom \u00e4lskar sagan filmen baserar sig p\u00e5, och har l\u00e4st den flertalet g\u00e5nger, blir en skimrande bonus f\u00f6r henne. <\/p>\n
Tv\u00e5 av mina favoritfilmer av Lucille, Innocence och Earwig, \u00e4r b\u00e5da ganska m\u00f6rka i sina toner – men ocks\u00e5 v\u00e4ldigt hallucinogena och dr\u00f6mska – eller kanske mardr\u00f6mslika? Antagligen b\u00e5de och. Men det har \u00e4nd\u00e5 funnits en sk\u00f6nhet i det. Att det inte alltid \u00e4r logiskt eller enkelt konsumerat som en big mac, utan sk\u00f6ljer \u00f6ver dig med vackra bilder som f\u00e5r en att h\u00e4pna. S\u00e5 \u00e4r fallet \u00e4ven h\u00e4r, men det \u00e4r inte lika sv\u00e5rpenetrerat utan faktiskt mer rak p\u00e5 utan att komplicera det on\u00f6digt. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en film med mer vibe \u00e4n tydlig story, ett konstverk f\u00f6r konstens skull och inte f\u00f6r att ber\u00e4tta f\u00f6r oss hur vi ska k\u00e4nna och t\u00e4nka. Och det \u00e4r fortfarande bl\u00e4ndande vackert, b\u00e5de visuellt och i ber\u00e4ttandet som glimrar till mer ofta \u00e4n s\u00e4llan. Det \u00e4r en film om filmskapande, men ocks\u00e5 overkligheter vi skapar och hur n\u00e4ra dr\u00f6mmandet vi kommer genom konsten. Om hur h\u00e5rt och sv\u00e5rt livet kan vara, men att skapandet blir f\u00f6dandet av n\u00e5gonting st\u00f6rre och mer omh\u00e4ndertagande. <\/p>\n
Trots Marions internationella och l\u00e5nga karri\u00e4r kan inte huvudrollen helt skrivas och appl\u00e5dera henne d\u00e5 den unga flickan, Jean, spelad av Clara Pacini \u00e4ven hon \u00e4r en tour de Force – speciellt imponerande f\u00f6r hennes unga \u00e5lder och att detta \u00e4r hennes f\u00f6rsta l\u00e5ngfilm efter enbart ett par kortfilmer. Hon rymmer fr\u00e5n barnhemmet och trollbinds av Cristina (Marion) och g\u00f6r allt f\u00f6r att stanna kvar vid hennes sida. \u00c4ven om det inte alltid g\u00e5r som hon t\u00e4nkt sig utan br\u00e4nner henne r\u00e4tt rej\u00e4lt. Men s\u00e5dant \u00e4r livet och det f\u00e5r vi alla l\u00e4ra oss l\u00e4xor genom. Men Kristina \u00e4r precis s\u00e5 kall och distanserad som den isdrottning hon spelar i den fiktiva filmen, en perfekt spegling av framg\u00e5ngsrika konstn\u00e4rer levandes i sina egna verkligheter l\u00e5ngt borta fr\u00e5n v\u00e5r egna. Men n\u00e4r de clashar, b\u00e5de frivilligt och mindre s\u00e5, b\u00f6rjar b\u00e5de filminspelningen och det privata drifta iv\u00e4g i n\u00e5gonting hj\u00e4rtsk\u00e4rande vackert och f\u00f6rl\u00f6sande som film \u00e4r en perfekt f\u00f6rl\u00f6sare f\u00f6r. <\/p>\n
Filmfotot \u00e4r m\u00e4sterligt vackert och dr\u00f6mskt, av Jonathan Ricquebourg (som \u00e4ven fotade Earwig) som verkligen bjuder in publiken in i denna dr\u00f6mska och poetiska verk om konstn\u00e4rligt skapande i form av en saga egentligen inte s\u00e5 mycket f\u00f6r barn utan mer f\u00f6r vuxna som vill k\u00e4nna och absorberas av helhetsupplevelsen. \u00c4ven om handlingen \u00e4r l\u00e4ttf\u00f6rst\u00e5dd handlar det inte s\u00e5 mycket om vad du f\u00f6rst\u00e5r om filmen, utan vad den f\u00e5r dig att k\u00e4nna. Vad du kan se och k\u00e4nna igen dig sj\u00e4lv och andra genom flykten fr\u00e5n en sj\u00e4lv och den h\u00e5rda verkligheten till n\u00e5gonting som f\u00e5r dig att b\u00f6rja dr\u00f6mma och k\u00e4nna igen. Vilket \u00e4r ov\u00e4rderligt. Precis som denna p\u00e4rla till film \u00e4r. <\/p>\n
\u00c4ven om filmen behandlar en filminspelning, och en tolkning av en saga, \u00e4r styrkan \u00e4nd\u00e5 i hur sagolik filmen vi tittar p\u00e5 faktiskt \u00e4r. Det \u00e4r som att titta in i huvudet p\u00e5 en konstn\u00e4r, genom att skjuta ett skynke \u00e5t sidan och sedan smygkolla in i en helt annat realitet. Det \u00e4r lika trollbindande som det \u00e4r allegoriskt och f\u00f6rbluffande. Det g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig mot det vackra utan det \u00e4r enbart att kapitulera inf\u00f6r sk\u00f6nheten och det som glittrar magiskt i varje scen som dr\u00f6mts ihop f\u00f6r oss.<\/p>\n