{"id":201803,"date":"2026-02-07T18:06:40","date_gmt":"2026-02-07T17:06:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201803"},"modified":"2026-02-07T18:11:36","modified_gmt":"2026-02-07T17:11:36","slug":"uppsattningen-upploses-i-takt-med-att-familjens-sonderfall-vaxer-bortom-kontroll-tills-stjarnorna-faller-ner-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201803","title":{"rendered":"Upps\u00e4ttning uppl\u00f6ses i takt med att familjens s\u00f6nderfall v\u00e4xer bortom kontroll – Tills stj\u00e4rnorna faller ner p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Beth Steel (\u00f6vers\u00e4ttning Louise Amble Naess)<\/p>\n\n\n\n

Regi och bearbetning: Stefan Larsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostymdesign: Sven Haraldsson<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Ingela Collin<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Torben Lendorph<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Tova \u00d6stman<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Anna Bjelkerud, Ahskan Ghods, Astrid Gislasson, Johan Gry, Lisa Lindgren, Lars V\u00e4ringer, Josefin Neld\u00e9n, Johan Karlberg, Jessica Liedberg, Allie Brehmer (barnsk\u00e5despelare\/ Alma Milocco Tamm<\/p>\n\n\n\n

Nordenpremi\u00e4r 23\/1 2026 Stora scen<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 21\/3<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Utg\u00e5ngen var i h\u00f6gsta grad ov\u00e4ntad. Att jag skulle bli avt\u00e4nd och n\u00e4ra nog f\u00f6rn\u00e4rmad av premi\u00e4ren (som prioriterades ist\u00e4llet f\u00f6r filmfestivalens invigningsfilm) f\u00f6rundrade mig. Trodde p\u00e5 den erfarna ensemblen, rutinerade Stefan Larsson som normalt sett levererar f\u00f6rn\u00e4mliga produktioner och den kvinnliga dramatikerns manus. Pj\u00e4sen om en br\u00f6llopsdag med tillh\u00f6rande bl\u00f6t och vild fest utspelas i arbetarklassmilj\u00f6 i Nottinghamshire, den stad prisade dramatikern kommer ifr\u00e5n, gjorde succ\u00e9 i London och har r\u00f6nt framg\u00e5ng i s\u00e5v\u00e4l Tokyo som Athen. Inte utan att f\u00f6rv\u00e4ntningar fanns s\u00e5ledes.<\/p>\n\n\n\n

Har som paroll att avst\u00e5 att l\u00e4gga tid p\u00e5 att skriva om vad jag anser inte n\u00e5r upp till godtagbar standard eller om verk jag inte alls kan relatera till, inte begriper mig p\u00e5. Ingen regel utan undantag. Och Stadsteatern med sina resurser f\u00e5r finna sig i att bli granskade och ifr\u00e5gasatta. Men eftersom upps\u00e4ttningen v\u00e4ckte n\u00e5got helt annat \u00e4n lust hos mig blev jag n\u00e4stan blockerad, har d\u00e4rf\u00f6r inte f\u00f6rm\u00e5tt att formulera mig i skrift. Har f\u00f6rs\u00f6kt att inte registrera kollegors omd\u00f6men. De uppskattande citat fr\u00e5n kvinnliga kritiker som \u00e4nd\u00e5 noterats \u00e4r f\u00f6r mig en g\u00e5ta. Vad \u00e4r det man uppskattar? F\u00f6r mig blir anr\u00e4ttningen \u00f6verlag en hysterisk intrig som bryter ut p\u00e5 ett fruktansv\u00e4rt vulg\u00e4rt spr\u00e5k med hispiga kvinnor och tafatta frustrerade m\u00e4n helt styrda av impulser. Visar p\u00e5 precis allt och lite till som kan g\u00e5 snett n\u00e4r ett fr\u00e4mmande element, en brudgum fr\u00e5n Polen van att ta plats, introduceras i en tajt familj centrerad kring en patriark och hans tre sj\u00e4lvst\u00e4ndiga d\u00f6ttrar. Steel menar att hon ”skrivit en modern komedi om k\u00e4rlek, klass och tillh\u00f6righet”, n\u00e4rmare best\u00e4mt en drama-komedi med allvarliga undertoner enligt marknadsf\u00f6ringen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Steels femte pj\u00e4s (uppgift fr\u00e5n hemsida) pr\u00e4glas av ofiltrerade replikskiften uttalade av ett b\u00e5ngstyrigt och tilltufsat persongalleri. Den r\u00e5a men stundtals k\u00e4rv\u00e4nliga umg\u00e4ngestonen blir till en mix av feel good- filmer \u00e1 la Brassed Off <\/em>och Allt eller inget <\/em>(The Full Monty<\/em>), dystra narrativ om k\u00e4mpande individer fr\u00e5n filmmakare som Ken Loach och Mike Leigh samt ber\u00e4ttelser skapade av Willy Russell och Harper Regan; <\/em>vars Sverigepremi\u00e4r \u00e4gde rum p\u00e5 Stadsteatern 2009 med teatern d\u00e5varande konstn\u00e4rliga ledare (Anna Takanen) i huvudrollen. Uppr\u00e4kningen av referenser kan kompletteras av diskb\u00e4nksrealister som Alan Sillitoe, Joe Osbourne med sin moderna klassiker Se dig om i vrede <\/em>och m\u00f6jligen Nobelpristagaren Harold Pinter.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6r inte anspr\u00e5k p\u00e5 att veta hur engelsk arbetarklass talar i Midlands. Vill \u00e4nd\u00e5 h\u00e4vda efter tv\u00e5 terminers studier i landet f\u00f6r \u00f6ver fyrtio \u00e5r sedan d\u00e5 jag var inneboende i familjer plus ovan anf\u00f6rda exempel, att i manus finns en extremt klyschig jargong, ytterst f\u00e5 t\u00e4nkv\u00e4rda f\u00f6rh\u00f6jningar i texten. Och slipprigheter grasserar of\u00f6rblommerat, \u00f6vertr\u00e4ffar den ber\u00f6mde provokat\u00f6ren Lenny Bruce vars g\u00f6randen och l\u00e5tanden Claes Malmberg f\u00f6rkroppsligade p\u00e5 samma scen f\u00f6r fyra \u00e5r sedan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Inte minst med tanke p\u00e5 meriterna gjorde Stefan Larsson mig gruvligt besviken. Den framst\u00e5ende regiss\u00f6ren som ocks\u00e5 kunnat titulera sig sk\u00e5despelare, konstn\u00e4rlig ledare och teaterchef, har genomf\u00f6rt flera turn\u00e9er med stj\u00e4rnsp\u00e4ckad ensemble i popul\u00e4r upps\u00e4ttning av D\u00f6dsdansen <\/em>och jag har dessutom haft stort utbyte av hans Rickard III<\/em> med en gl\u00e4nsande Jonas Karlsson p\u00e5 Dramaten j\u00e4mte amerikanska familjedramat Andra \u00f6kenst\u00e4der<\/em> samt M\u00e5sen <\/em>f\u00f6r att ta fram n\u00e5gra exempel. Han har helt enkelt varit en hejare p\u00e5 att skildra relationer, kriser och turbulenta f\u00f6rlopp. Han kallas p\u00e5 teaterns hemsida f\u00f6r ”centralgestalt inom svensk scenkonst”. <\/p>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r l\u00e4ra k\u00e4nna en sammansvetsad familj med gruvarbetaranor. Numera \u00e4r kolgruvorna i omr\u00e5det nedlagda och arbetsl\u00f6sheten ett gissel, vilket under en gl\u00e4ttig yta genererar hoppl\u00f6shet. \u00d6verst tronar Tony f\u00f6rkroppsligad av den resliga Lars V\u00e4ringer, en \u00e4nkling med tre vuxna d\u00f6ttrar. Antyds att hans fru d\u00f6tt p\u00e5 grund av sjukv\u00e5rdens slarv. Vi m\u00f6ter systrarna dagen d\u00e5 den yngsta av dem (Josefin Neld\u00e9n) ska gifta sig. Brudgummen tillh\u00f6r gruppen av polska invandrare och \u00e4r en ganska sj\u00e4lvgod self-made man vars beteende utmanar familjen med respektive. Taggar v\u00e4nds ut\u00e5t i eskalerande spiral. Ska det fr\u00e4mmande accepteras och i vilken m\u00e5n b\u00f6r utifr\u00e5n kommande kulturer anpassa sig? Viktig fr\u00e5gest\u00e4llning mot bakgrund av den enorma otrygghet som uppst\u00e5tt i England, en avg\u00f6rande diskussion f\u00f6r ett fungerande samh\u00e4lle att ta sig an, som i stort sett schabblas bort i Tills stj\u00e4rnorna faller ner.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/em>Med p\u00e5 br\u00f6llopsfesten \u00e4r den \u00e4ldsta dotterns (Lisa Lindgren) tv\u00e5 barn, flickor som \u00e4r fjorton och cirka elva \u00e5r gamla och de som g\u00f6r rollerna har osedvanligt m\u00e5nga repliker. Den \u00e4ldre av flickorna r\u00e5kar hamna i centrum av dramat spelad av en uppskattningsvis uppemot tio \u00e5r \u00e4ldre person (Astrid Gislason med teaterutbildning i bagaget). Vidare syns Hazels man John (Johan Gry), en sorglig figur som f\u00f6rg\u00e5s av frustrerad otrohet vilket leder till \u00e4nnu en av dramats ol\u00f6sliga konflikter. I rollen som hans of\u00f6rsonliga bror som anklagar Tony (V\u00e4ringer) f\u00f6r strejkbryteri besk\u00e5das Johan Karlberg och dennes enerverande intrigmakare till hustru (Anna Bjelkerud) vars avsl\u00f6jande att hon en g\u00e5ng i tiden tr\u00e5nade efter Tony blir \u00e4n mer br\u00e4nsle p\u00e5 brasan. <\/p>\n\n\n\n

Underligt nog \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs inte sj\u00e4lva vigseln. \u00d6ppningsscenen \u00e4r skvallrigt kvinnlig och och skildrar hur de under ledning av Hazel g\u00f6r sig vackra, sminkar sig och fixar h\u00e5ret. Det \u00e4r V\u00c4LDIGT stirrigt under stark tidspress och brudens f\u00f6rberedelser m\u00e5ste \u00e4ndras i all hast. Scenografin \u00e4r luftig och best\u00e5r av exteri\u00f6rer och scenens djup anv\u00e4nds. Man sitter till bords utomhus. Under rusets inverkan kalas p\u00e5 catering-maten och dansas till Lady Gaga och Prince. Det g\u00e5r att vaska fram ett par f\u00f6rtroliga scener i reflekterande ton med n\u00e5gra av de iblandade, exempelvis n\u00e4r systrarna sittande vid scenkanten uttrycker en gemenskap och n\u00e4r morfar grejar med ett barnbarns h\u00e5r. Men dessa glimtar av v\u00e4lbefinnande drunknar i accelererande kalabalik.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Min huvudinv\u00e4ndning \u00e4r att det hade r\u00e4ckt mer \u00e4n v\u00e4l med ett par av alla de incidenter, groll och oacceptabla handlingar f\u00f6r att teckna bilden av ett ohejdbart inferno. Stryks p\u00e5 med p\u00e5 tok f\u00f6r breda penslar. N\u00e4r individerna f\u00f6rlorar fotf\u00e4stet och familjen splittras orkar jag inte engagera mig, tappar totalt lusten. Vilken oerh\u00f6rd skillnad mot Stolthet och f\u00f6rdom<\/em> och 7 sorters tystnad <\/em>som \u00e4r eller nyligen varit aktuella p\u00e5 Stadsteatern. Ett tema i bakgrunden som borde ha f\u00e5tt tydligare konturer r\u00f6r egenskaperna ansvarstagande visavi egoism, vilka ger upphov till en rad anklagelser. ”\u00c4r ingen t\u00e4vling om vem som jobbat h\u00e5rdast”. Flera i och runt familjen k\u00e4mpar mot missbruk och h\u00e5gl\u00f6shet medan andra f\u00f6rs\u00f6ker ingjuta framtidstro. Medger att h\u00e4r finns angel\u00e4gna tr\u00e5dar att nysta i. Men de f\u00f6rsvinner i det kaos som uppst\u00e5r. Och hur den stackars brudens dag spolieras kommer kommer i skymundan av all aggressiv uppst\u00e5ndelse. Underrubriken lyder f\u00f6ljdriktigt: ”Ett br\u00f6llop d\u00e4r allt kan h\u00e4nda. Och g\u00f6r det.” <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sv\u00e5rt att s\u00e4ga om upps\u00e4ttningen fallerar p\u00e5 grund av pj\u00e4sen i sig, regin eller \u00f6verspelet fr\u00e5n flera av akt\u00f6rerna. Troligen en kombination av samverkande faktorer. Lisa Lindgren, Johan Gry och Ashkan Gods i den ordningen hamnar oftast i blickf\u00e5nget, st\u00e5r f\u00f6r flest svavelosande utfall. Att Jessica Liedberg, Lars V\u00e4ringer och Josefine Nelld\u00e9n och de som innehar barnrollerna g\u00f6r skapligt ifr\u00e5n sig i mindre framtr\u00e4dande roller f\u00f6r\u00e4ndrar inte helhetsintrycket. Somliga verk f\u00e5ngar direkt medan andra kan v\u00e4xa efterhand. I detta fall bed\u00f6mer jag det som utsiktsl\u00f6st att andra tankar kommer rucka p\u00e5 negativ h\u00e5llning eftersom \u00f6nskad tontr\u00e4ff tyv\u00e4rr helt lyser med sin fr\u00e5nvaro. Tumulten blir inte alls trov\u00e4rdiga, innefattar inte n\u00e5got att ta med sig. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Beth Steel (\u00f6vers\u00e4ttning Louise Amble Naess) Regi och bearbetning: Stefan Larsson Scenografi & kostymdesign: Sven Haraldsson Maskdesign: Ingela Collin Ljusdesign: Torben Lendorph Ljuddesign: Tova \u00d6stman I rollerna: Anna Bjelkerud, Ahskan Ghods, Astrid Gislasson, Johan Gry, Lisa Lindgren, Lars V\u00e4ringer, Josefin Neld\u00e9n, Johan Karlberg, Jessica Liedberg, Allie Brehmer (barnsk\u00e5despelare\/ Alma Milocco Tamm Nordenpremi\u00e4r 23\/1 2026 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-201803","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201803","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=201803"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201803\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201887,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201803\/revisions\/201887"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=201803"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=201803"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=201803"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}