![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/unnamed.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Marty Supreme
\nBetyg: 5
\nSvensk biopremi\u00e4r: 6 februari
\nRegi: Josh Safdie<\/p>\n
I och med ett – sedvanligt, f\u00f6rsenat premi\u00e4rschema f\u00f6r oss i Europa anl\u00e4nder den osannolikt omhuldade Marty Supreme, regisserad av Josh Safdie, ett par m\u00e5nader efter att de grandiosa och lyriska hyllningsk\u00f6rerna, runtom i v\u00e4rlden, talat om filmen som det st\u00f6rsta som skett sedan Edison gav oss m\u00f6jligheten att lysa upp v\u00e5ra hem. <\/p>\n
Men ibland kan de d\u00e4r hyllningsk\u00f6rerna – som ofta tenderar att vara del av n\u00e5gon hysterisk och begeistrad trans, ha en po\u00e4ng. F\u00f6r p\u00e5 pappret finns det b\u00e5de det ena och det andra att ifr\u00e5gas\u00e4tta g\u00e4llande Marty Supreme. Exemplevis beslutet att rollbes\u00e4tta den motbjudande Kevin O\u2019Leary i en av rollerna. En man som gladeligen v\u00e4ltrat sig i konsten att v\u00e5ldf\u00f6ra sig ekonomiskt p\u00e5 l\u00e5gl\u00f6neanst\u00e4llda, ge ett blint st\u00f6d till den nuvarande amerikanska regimen och nu senast talat om att AI borde ersatt filmens samtliga m\u00e4nskliga statister. Ut\u00f6ver det har den st\u00e4ndige favoriten Timoth\u00e9e Chalamet sj\u00e4lvmant valt att g\u00f6ra diverse bombastiska uttalande kring sin briljans som akt\u00f6r, n\u00e5got Chalamet sj\u00e4lv menar varit ett avsiktligt spel f\u00f6r att attrahera mer uppm\u00e4rksamhet \u00e5 filmens v\u00e4gnar. <\/p>\n
Dessa distraktioner och kontroverser till trots visar sig Marty Supreme vara just vad titeln lovar, fenomenal. Hur g\u00f6r man en underdog-ber\u00e4ttelse – som dessutom grundar sig i klich\u00e9n kring hoppet att bli v\u00e4rldsm\u00e4stare inom en sport, utan att det blir att sp\u00f6regn av tr\u00f6tta klyschor? Josh Safdie, som nu st\u00e5r p\u00e5 egna ben efter att ha gjort en kreativ separation fr\u00e5n sin bror Benny, verkar inte lida av l\u00e4ngtan tillbaka till att vara en del av en duo. Ist\u00e4llet visar Safdie upp en ov\u00e4ntad kraft och energi. Den hyllade Uncut Gems m\u00e5 ha satt b\u00e5da br\u00f6derna p\u00e5 kartan men k\u00e4ndes ofta – f\u00f6r egen del, som en oerh\u00f6rt anstr\u00e4ngd film, menad att f\u00f6rs\u00f6ka bevisa att Adam Sandler har mer kapacitet \u00e4n att sk\u00e4mma ut sig sj\u00e4lv och biopubliken. Marty Supreme \u00e4r ist\u00e4llet en explosion av kreativt vansinne. Josh Safdie verkar ha tagit oerh\u00f6rd inspiration ifr\u00e5n den mest abstrakta och udda moderna konsten. Former, f\u00e4rger och uttryck som inte alls skall vara kompatibla svetsas h\u00e4r samman med chockartad succ\u00e9. Trots filmens tidsperiod – mer exakt New York under 50-talet, \u00e4r detta en – avsiktligt, anakronistisk film d\u00e4r allt mellan himmel och jord kan kastas in. D\u00e4ribland popmusik, ett soundtrack som inte v\u00e4ljer bl\u00e5s och jazz utan elektroniska rytmer. L\u00e4gg sedan till modern dialog och ett foto som kunde vara som h\u00e4mtat fr\u00e5n Martin Scorseses b\u00e4sta filmer s\u00e5 \u00e4r detta en unik men ocks\u00e5 vild upplevelse. Denna virvelvind av influenser och stilgrepp hade kunnat leda till en sm\u00e4rre h\u00e4rdsm\u00e4lta, men allting kontrolleras – f\u00f6r att inte s\u00e4gas tuktas, av en helt osannolik energi fr\u00e5n Safdie. Detta \u00e4r en av de mest hektiska – f\u00f6r att inte s\u00e4ga hysteriska, filmerna jag upplevt. Tempot som nyttjas \u00e4r snarare avsett f\u00f6r actionfilmer, scener som kunde ha varit utfyllnad f\u00f6rvandlas till ren och sk\u00e4r dynamit d\u00e4r allting k\u00f6rs i samma fart som akutpatienter i en ambulans. <\/p>\n
Ist\u00e4llet f\u00f6r att k\u00e4nnas stressat blir det ist\u00e4llet till en enda l\u00e5ng show d\u00e4r Safdie bara tycks flina och njuta av att \u00f6ka farten, publiken f\u00f6ljer gladeligen och blint efter d\u00e5 showen \u00e4r helt oemotst\u00e5ndligt underh\u00e5llande och f\u00e4ngslande. Handlaget och de tv\u00e4ra kasten kan n\u00e4stan beskrivas som v\u00e5ldsamma, h\u00e4r finns ingen tid f\u00f6r extremt finlir eller navelsk\u00e5dning, ist\u00e4llet \u00e4r m\u00e5let alltid att spr\u00e4nga hastighetsm\u00e4taren. Ber\u00e4ttelsen m\u00e5 ha sp\u00e5r av b\u00e5de Rocky och en rad hyllade gangsterfilmer, men d\u00e5 det iscens\u00e4tts s\u00e5h\u00e4r pass superbt \u00e4r de bekanta aspekterna som f\u00f6rvandlade. I och med den f\u00f6rf\u00f6riska f\u00e4rden undkommer ber\u00e4ttelsen det faktum att detta \u00e4r ett rent ormn\u00e4ste. Mer exakt \u00e4r detta en saga som inte inneh\u00e5ller en enda sympatisk karakt\u00e4r. Ist\u00e4llet \u00e4r det girighet, egoism, narcissism och exploatering som st\u00e4ndigt repeteras. Det hade kunnat vara outh\u00e4rdligt men d\u00e5 Safdie har den goda smaken att tvinga publiken att finna karakt\u00e4rernas agerande heroiskt eller sympatiskt s\u00e5 skapas en dynamik mycket snarlik den i David Finchers m\u00e4sterverk The Social Network d\u00e4r det \u00e4r upplevelsen och filmens intensitet som blir den sanna k\u00e4rnan. <\/p>\n
Timoth\u00e9e Chalamet m\u00e5ste dock ber\u00f6mmas trots sina utspel och k\u00e5serier. H\u00e4r \u00e4r det slut med den tillbakadragna och grubblande karakt\u00e4ren han gjorde sig k\u00e4nd f\u00f6r initialt, ist\u00e4llet lyckas Chalamet skapa en grovhuggen, hal och n\u00e4rmast sociopatisk figur som \u00e4r villig att g\u00e5 \u00f6ver lik f\u00f6r att f\u00f6rverkliga sina dr\u00f6mmar. Det \u00e4r en b\u00e5de intensiv, fink\u00e4nslig och exakt rolltolkning som utan tvekan kan ben\u00e4mnas som Chalamets allra b\u00e4sta. Det \u00e4r s\u00e5 pass bra att undertecknad till och med kan acceptera att O\u2019Leary mer eller mindre spelar sig sj\u00e4lv, det vill s\u00e4ga en arrogant och odr\u00e4glig galning. <\/p>\n
Marty Supreme \u00e4r en vanvettig \u00e5ktur som lyckas inkludera det mesta under sina ov\u00e4ntat korta 150 minuter. Det \u00e4r f\u00f6rf\u00f6riskt, svart och helt utomordentligt. <\/p>\n