{"id":201695,"date":"2026-02-03T23:58:57","date_gmt":"2026-02-03T22:58:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201695"},"modified":"2026-02-11T16:53:49","modified_gmt":"2026-02-11T15:53:49","slug":"litterar-ikon-presenterar-sig-i-magnifik-monolog-jag-ar-den-som-som-ser-med-anna-azcarate-som-lunchteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201695","title":{"rendered":"Litter\u00e4r ikon presenterar sig i magnifik monolog – Jag \u00e4r den som som ser med Anna Azc\u00e1rate som Lunchteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

vecka 4 2026 (20-23\/1)<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Manus: Niki Gunke Stangertz och Selma Lagerl\u00f6f<\/p>\n\n\n\n

Regi: Niki Gunke Stangertz<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Anna Azc\u00e1rate<\/p>\n\n\n\n

Musik: Sami Al Fakir<\/p>\n\n\n\n

Teknik: Arctur Hern\u00e1ndez Ch\u00e1rraga<\/p>\n\n\n\n

Borde ha skrivit l\u00e5ngt tidigare om denna f\u00f6rest\u00e4llning som s\u00e5gs onsdagen 22 januari, eftersom den med r\u00e5ge motsvarade h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar. F\u00e5r skylla p\u00e5 att jag sedan dess varit upptagen med G\u00f6teborgs Filmfestival som i praktiken (online) avslutades f\u00f6rst i g\u00e5r. Monologen Jag \u00e4r den som ser<\/em> hade premi\u00e4r i h\u00f6stas p\u00e5 Strindbergs Intima Teater. Selma Lagerl\u00f6f (1858-1940) vars popularitet aldrig verkar avta har som bekant f\u00e5tt flera av sina verk dramatiserade. Senaste decenniet uppf\u00f6rdes p\u00e5 Stadsteatern vid G\u00f6taplatsen G\u00f6sta Berlings saga <\/em>och Kejsaren av Portugallien <\/em>(recenserades h\u00e4r). <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5g f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan de tv\u00e5 stumfilmerna Stiller gjorde p\u00e5 just debutromanen p\u00e5 Aftonstj\u00e4rnan, d\u00e5 till nygjord innovativ musik framf\u00f6rd live. Snart \u00e4r det dags att visa stumfilmen K\u00f6rkarlen <\/em>som jag ocks\u00e5 l\u00e4st p\u00e5 samma st\u00e4lle uppfr\u00e4schad med nytt kongenialt kusligt soundtrack. Herr Arnes penningar p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan 2022 blev en av mina fr\u00e4msta upplevelser av konstformen n\u00e5gonsin. Nu \u00e4r tydligen Wermland Opera aktuell med urpremi\u00e4r p\u00e5 verk om Nobelpristagarens liv. Minns tv-serien fr\u00e5n 80-talet p\u00e5 G\u00f6sta Berlings saga<\/em> och filmatiseringen av Jerusalem<\/em>. Ungef\u00e4r samtidigt som filmen s\u00e5gs diskuterades romanen i den l\u00e4secirkel jag var med i. Om de n\u00e4rmast tragikomiska parallella f\u00f6rh\u00e5llandena med Sophie Elkan och Valborg Olander vilka ocks\u00e5 karri\u00e4rm\u00e4ssigt var givande, har jag kunnat l\u00e4sa om i bok av Mona Kalin vars titel jag \u00e4r os\u00e4ker p\u00e5. F\u00f6r att avrunda dessa rapsodiska personliga ing\u00e5ngar l\u00e5nades fr\u00e5n mamma sj\u00e4lvbiografiskt verk i ton\u00e5ren och f\u00f6rra julen f\u00e4ngslades jag av dokument\u00e4r i tv\u00e5 delar om en v\u00e4rldsber\u00f6md f\u00f6rfattarinna som h\u00f6gst or\u00e4ttvis i perioder st\u00e4mplats som ”sagotant”. <\/p>\n\n\n\n

Innan Azc\u00e1rate blir presenterad av Marie Delleskog (Lunchteaterns konstn\u00e4rliga ledare) s\u00f6ker hon upp en v\u00e4n som sitter l\u00e5ngt bak. D\u00e5 passerar hon mig, varvid jag n\u00e4mner att jag g\u00e4rna kommer hit och om inspiration uppst\u00e5r brukar det bli en text. Sk\u00e5despelaren yppade n\u00e5got om uppkommen nervositet fast hoppades att jag skulle f\u00e5 feeling. Att jag f\u00f6rmodligen inte tidigare sett henne agera live beror p\u00e5 att att hon huvudsakligen spelat p\u00e5 Norrbottenteatern, undervisat i Lule\u00e5 och anlitats av Uppsala Stadsteater. Anna Azc\u00e1rate som gick Scenskolan samma tid som Delleskog har varit v\u00e4rd f\u00f6r magasinsprogram i SVT och synts i \u00e5tskilliga biroller p\u00e5 film och i tv-serier. Hade jag tr\u00e4ffat henne efter\u00e5t skulle jag sagt att hon \u00e4r G\u00f6rel Crona j\u00e4mb\u00f6rdig. Skrev h\u00e4nf\u00f6rd om Cronas Kung Byxl\u00f6s <\/em>p\u00e5 Lunchteatern i f\u00f6rfjol. Har tyv\u00e4rr inte sett henne uppf\u00f6ra Selmas samlade vrede<\/em> ( ocks\u00e5 konsertteater) av Margareta Skantze varf\u00f6r j\u00e4mf\u00f6relse av Selma-tolkningar inte l\u00e5ter sig g\u00f6ras.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Elias Holm – fr\u00e5n hemsida G\u00f6teborgs Stadsteater<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Niki Gunke Stangertz \u00e4r n\u00e4stan en generation yngre \u00e4n aktrisen p\u00e5 scen. Hon \u00e4r i f\u00f6rsta hand sk\u00e5despelare och g\u00e5tt i sina f\u00f6r\u00e4ldrars fotsp\u00e5r, men har p\u00e5 senare ut\u00f6kat sitt register i egenskap av manusf\u00f6rfattare och regiss\u00f6r. F\u00f6rvisso tacksamt stoff men \u00e4nd\u00e5 en grannlaga uppgift att hantera s\u00e5 att ber\u00e4ttelsen inifr\u00e5n h\u00e4nger ihop. Nedslagen i prisade pionj\u00e4rens biografi, temperament och id\u00e9v\u00e4rld g\u00f6rs med osvikligt gott omd\u00f6me. De tecknar en bild av en exceptionell m\u00e4nniska utrustad med en g\u00e5va att fabulera larger than life, ofta med ett ursprung i ett s\u00e4genomspunnet v\u00e4rml\u00e4ndskt landskap. Monologen \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng l\u00e4rorik och underh\u00e5llande. F\u00f6rutom karismatiskt agerande som framh\u00e4ver en minst sagt h\u00e4ndelserik ber\u00e4ttelse fylld av h\u00e4pnadsv\u00e4ckande fakta, understryks Selmas sensationella livsresa med noga utt\u00e4nkt koreografi, st\u00e4mningsfull pianomusik\/ sorl och annan ljudl\u00e4ggning samt stillbilder p\u00e5 backdrop. <\/p>\n\n\n\n

Underrubriken lyder ”en kvinnas resa genom konsten”. Att Selma lyckas bryta ny mark trots maktfullkomliga m\u00e4n \u00e4r minst sagt anm\u00e4rkningsv\u00e4rt, vilket speglas med en h\u00e4rlig frenesi p\u00e5 scen. Efter engagerande urladdningar infaller reflekterande och f\u00f6rdjupande inslag. Azc\u00e1rate gestaltar en extraordin\u00e4r m\u00e4nniska f\u00f6rm\u00f6gen att f\u00f6rverkliga sina id\u00e9er, sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet visade sig redan vid \u00e5tta \u00e5rs \u00e5lder och hon l\u00e4t sig inte nedsl\u00e5s av sjuklighet i barndomen. Fanns tidigt en medvetenhet om en s\u00e4rskild sorts f\u00f6rm\u00e5ga och bortom banan som l\u00e4rarinna sk\u00f6njdes en tillvaro som sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande f\u00f6rfattare. Selma visste sitt v\u00e4rde och hade siktet inst\u00e4llt p\u00e5 att bli l\u00e4st, resa i v\u00e4rlden och kunna k\u00f6pa tillbaka M\u00e5rbacka. De verk som tas upp i monologen \u00e4r bland andra G\u00f6sta Berlings saga, Jerusalem, Kejsaren av Portugallien, och Nils Holgersons underbara resa genom Sverige<\/em>. Dessutom ber\u00f6rs f\u00f6rst\u00e5s kampen f\u00f6r kvinnlig r\u00f6str\u00e4tt och invalet till Svenska Akademien. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Azc\u00e1rate kompletterar bilden av Selma Lagerl\u00f6f genom att ge inblickar i tiden i Landskrona, vistelser i K\u00f6penhamn och fr\u00e5n hembygden. D\u00e5 kommer andra r\u00f6ster som legendaren m\u00f6ter till tals p\u00e5 danska, sk\u00e5nska och v\u00e4rml\u00e4ndsk dialekt. Denna feministiska f\u00f6rebilds st\u00f6kiga privatliv skildras ing\u00e5ende, ger monologen en humoristisk dimension. Inte minst turerna kring Selmas s\u00e4llskap i samband med mottagandet av Nobelpriset – ”vill inte g\u00f6ra n\u00e5gon ledsen, triss i damer piggar upp” – och slitningarna emellan Elkan och Olander, vilka delvis fyllde olika funktioner f\u00f6r en oerh\u00f6rt framg\u00e5ngsrik f\u00f6rfattarinna. Regiss\u00f6ren har m\u00e5nat om h\u00e5llning och r\u00f6relser som matchar deras Selmas redog\u00f6relse och uttalanden, ger oss en konturskarp, intensivare bild \u00e4n vi \u00e4r vana vid. Selma som frimodig motsats till diskret och \u00f6dmjuk attityd. Utan att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra Gunke Stangertz f\u00f6rl\u00e4ngda arm portr\u00e4ttlik, blir sk\u00e5despelaren jag f\u00e5r stifta bekantskap med trov\u00e4rdig, trots att hon inte satt upp h\u00e5ret. S\u00e4ttet att variera tonfall och laborera med tilltal g\u00e5r sj\u00e4lvklart hem hos publiken, vars andel \u00e4ldre kvinnor \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n vanligt. Ett ov\u00e4ntat moment bestod av att frivillig ur publiken l\u00e4ste ur k\u00e4rleksbrev.<\/p>\n\n\n\n

Som sagt en \u00f6vertygande iscens\u00e4ttning vars grepp om \u00e5sk\u00e5darna ligger fast. Anna Azc\u00e1rate \u00e4ger scen, kan konsten att med kraft och raffinerade nyanser f\u00f6rmedla essensen i ett exceptionellt livs\u00f6de, vars konstn\u00e4rskap kommit att tillh\u00f6ra v\u00e5rt nationella arv. Avslutar min betraktelse med att citera huvudpersonen sj\u00e4lv: ”Jag tror p\u00e5 det godas slutgiltiga seger i v\u00e4rlden”. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

vecka 4 2026 (20-23\/1) G\u00f6teborgs Stadsteater Manus: Niki Gunke Stangertz och Selma Lagerl\u00f6f Regi: Niki Gunke Stangertz P\u00e5 scen: Anna Azc\u00e1rate Musik: Sami Al Fakir Teknik: Arctur Hern\u00e1ndez Ch\u00e1rraga Borde ha skrivit l\u00e5ngt tidigare om denna f\u00f6rest\u00e4llning som s\u00e5gs onsdagen 22 januari, eftersom den med r\u00e5ge motsvarade h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar. F\u00e5r skylla p\u00e5 att jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-201695","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201695","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=201695"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201695\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201965,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201695\/revisions\/201965"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=201695"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=201695"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=201695"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}