![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/rage.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Rage<\/strong> Den dystopiska framtidskildringen Rage, som \u00e4r specialskriven f\u00f6r Dramaten av Milo Rau, fokuserar de nationalistiska och fascistiska str\u00f6mningar som tycks v\u00e4xa sig allt starkare i s\u00e5v\u00e4l Europa som USA. Bakgrunden \u00e4r att regeringen har utlyst undantagstillst\u00e5nd p\u00e5 grund av att statsministern har blivit skjuten. Det leder bland annat till att h\u00f6gernationalistiska och v\u00e5ldsben\u00e4gna krafter tar chansen att, som de s\u00e4ger, st\u00e4da upp och st\u00e4lla allt det som har g\u00e5tt fel till r\u00e4tta, exempelvis invandringen. <\/p>\n Handlingen utspelar sig under ett dygn i en ensligt bel\u00e4gen sommarstuga i ett sn\u00f6igt vinterlandskap. En framg\u00e5ngsrik film- och teaterfamilj har tillsammans med ett antal v\u00e4nner dragit sig tillbaka till stugan f\u00f6r att undkomma allt v\u00e5ld. Deras intensiva och sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4rligande samtal handlar fr\u00e4mst om vars och ens egna betydelse som konstn\u00e4rer. Journalisten Alexander \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att intervjua Elin f\u00f6r en bok om Ingemar Bergmans kvinnor. Elen \u00e4r mycket stolt \u00f6ver att vara en av Bergmans kvinnor. M\u00f6jligen \u00e4r hon inte bara en av, utan kanske till och med kvinnan. Det leder till en h\u00f6gljudd, men ocks\u00e5 rolig, diskussion om Ingemar Bergman som regiss\u00f6r och m\u00e4nniska. En diskussion d\u00e4r den \u00e4ldre och den yngre generationen st\u00e4lls mot varandra. N\u00e4r sedan Alva anl\u00e4nder och stolt ber\u00e4ttar att hon ska spela Evas Braun i en film om Hitler blir samtalet inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt mindre misst\u00e4nksamt. Vet hon \u00f6verhuvudtaget vem Eva Braun \u00e4r? Samtalen och replikskiftena som \u00e4r fyllda av sp\u00e4nningar och av sj\u00e4lvh\u00e4vdelser kan mycket v\u00e4l explodera verbalt n\u00e4r som helst. Men mitt i allt detta dyker pl\u00f6tsligt tv\u00e5 h\u00f6gerextrema intellektuella unga m\u00e4n upp. De \u00e4r inte ok\u00e4nda f\u00f6r familjen eftersom de har k\u00e4nt varandra l\u00e4nge. De unga m\u00e4nnen f\u00f6rfasar sig \u00f6ver kulturm\u00e4nniskorna sexualvanor. Men det \u00e4r inte det som \u00e4r deras egentliga \u00e4rende. Det har n\u00e4mligen kommit till deras k\u00e4nnedom att tv\u00e5 o\u00f6nskade invandrare fr\u00e5n Island, Hulda och hennes dotter Elin, g\u00f6mmer sig hos familjen. De m\u00e5ste kastas ut ur landet s\u00e4rskilt som den man som har m\u00f6rdat statsministern \u00e4r en terrorist fr\u00e5n Island. Samtalet forts\u00e4tter p\u00e5 metoo-sp\u00e5ret och Danilo tvingas erk\u00e4nna att han \u00e4r en av de obehagliga metoo-typer som det talas om. Det bli en v\u00e5ldsam diskussion d\u00e4r kulturgruppens Alva och Rebecca pl\u00f6tsligt lierar sig med inkr\u00e4ktarna. Klyftan mellan kulturens f\u00f6retr\u00e4dare och v\u00e5ldets \u00e4r pl\u00f6tsligt inte lika tydlig. De har en gemensamma fiender, fr\u00e4mst Danilo. Mots\u00e4ttningarna och ordv\u00e4xlingarna kring olika fr\u00e5gor eskalerar snabbt och leder till ett blodigare och blodigt v\u00e5ld, d\u00e4r de unga m\u00e4nnen tar fram mer och mer av sitt v\u00e5ldkapital. Det ska rensas. Alva som \u00e4r den som l\u00e4ngst st\u00e5r kvar p\u00e5 v\u00e5ldets sida bryter samman och upprepar mekaniskt om och om igen: Jag vill ingenting, ingenting, ingenting. <\/p>\n Milo Rau \u00e4r en mycket intressant regiss\u00f6r. Vi har all anledning att gl\u00e4djas \u00e5t att Dramaten forts\u00e4tter att s\u00e4tt upp hans sp\u00e4nnande verk. Rages styrka \u00e4r dialogerna mellan alla skickliga sk\u00e5despelare, men ocks\u00e5 monologerna. Scenografins kombination av en snurrande scen och anv\u00e4ndningen av videoteknik bidrar till att skapa en nerv i f\u00f6rest\u00e4llningen. Rage st\u00e4ller viktiga fr\u00e5gor om dagens samh\u00e4llsutveckling och om kulturens roll i en tid av auktorit\u00e4ra och v\u00e5ldsben\u00e4gna str\u00f6mningar. Fr\u00e5gor som Dramaten kommer att f\u00f6lja upp under tre temakv\u00e4llar:<\/p>\n 11 februari \u2013 Sj\u00e4lvcensur eller ansvar?
\nArv Milo Rau
\nRegi Milo Rau
\nScenografi Anton Lukas, Josefine Lindner
\nKostoym Anna Heymowska
\nVideo Moritz von Dungern
\nPeruk och mask Mimmi Lindell, Johan Lundstr\u00f6m
\nLjus Erik Berglund
\nMusik Jamie Man
\nLjud Gustaf Terneborg
\nDramaturg Giacomo Bisordi, Anna K\u00f6l\u00e9n
\n\u00d6vers\u00e4ttning Anna K\u00f6l\u00e9n
\nUrpremi\u00e4r 31 januari 2026 p\u00e5 Dramatens stora scen
\nI rollerna\u00a0Danilo Bejarano, Alva Bratt, Simon Edenroth, Nikola Borgg\u00e5rd Gavanozod, Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir, Alex Jubell, Elin Klinga, Rebecca Plymholt, Alexander de Sousa m fl.
\nSamtliga sk\u00e5dsespelare har sina egna namn i pj\u00e4sen.<\/p>\n
\nOm hur hot, n\u00e4that och sj\u00e4lvcensur p\u00e5verkar konstn\u00e4rers arbete, och om de gr\u00e4nsdragningar som g\u00f6rs mellan provokation och ansvar p\u00e5 scenen.
\n18 februari \u2013 Feministisk revolution eller h\u00e4xjakt?
\n#metoo-r\u00f6relsen v\u00e4ckte hopp, vrede och motst\u00e5nd. Samtalet tar avstamp i r\u00f6relsen och den debatt som fortfarande delar \u00e5sikterna i dagens polariserade samtalsklimat.
\nKommande \u2013 Vad ska vi ha kulturen till<\/p>\n