![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/mansonvaver.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
M\u00e4n som v\u00e4ver<\/strong> Tre m\u00e4n, Lennart, Andreas och Hampus, sitter tillsammans och v\u00e4ver, ibland reser sig en av dem f\u00f6r att tala till de andra tv\u00e5. De b\u00e5de lever och arbetar tillsammans. F\u00f6rsta halvan av denna n\u00e4sta tre timmar l\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llning var sm\u00e5mysig, puttrig och surfade runt p\u00e5 ytan kring intressanta fr\u00e5gor.<\/p>\n Den f\u00f6rsta halvan av f\u00f6rest\u00e4llningen nuddade vid fr\u00e5gor om livets obest\u00e4ndighet, livets innersta k\u00e4rna. G\u00e5r det att hitta n\u00e5gon konstant, n\u00e5got som \u00e4r att lita p\u00e5 och som inte f\u00f6r\u00e4ndras i livets st\u00e4ndiga f\u00f6r\u00e4ndring. Den grekiske filosofen Herakleitos fr\u00e5n Efesos (ca 540\u2013475 f.Kr.) \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r citatet man kan inte stiga ner i samma flod tv\u00e5 g\u00e5nger<\/em> och samma grundtanke genomsyrar till exempel buddhismen. Andreas st\u00e5r f\u00f6r att allt f\u00f6r\u00e4ndras medan Lennart stenh\u00e5rt h\u00e5ller p\u00e5 att deras l\u00f6ften \u00e4r det som ger stadga och som f\u00f6rblir stadigt i livets st\u00e4ndiga f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n Ett annat tema som bubblar runt \u00e4r m\u00e4ns v\u00e5ld, speciellt n\u00e4r en man \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att bli \u00f6vergiven. En annat tema som poppar upp \u00e4r d\u00f6den och v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande till de som g\u00e5tt ur tiden. Det har funnit en fj\u00e4rde man i denna v\u00e4vande grupp. Han heter Petter och p\u00e5verkar de tre starkt.<\/p>\n Vad \u00e4r det f\u00f6r samliv dessa tre m\u00e4n har? \u00c4r de en sekt? \u00c4r de en metafor f\u00f6r familjeliv? \u00c4r det en metafor f\u00f6r alla sammanhang d\u00e4r lever eller vistas tillsammans? Det f\u00e5r vi best\u00e4mma sj\u00e4lva hur vi vill tolka det och hur vi vill betrakta det.<\/p>\n Lennart J\u00e4hkel spelar den \u00e4ldre av de tre m\u00e4nnen – och han \u00e4r en av f\u00f6rest\u00e4llningens beh\u00e5llningar. Han \u00e4r trov\u00e4rdig och trygg i sin roll p\u00e5 scen.De andra tv\u00e5 fick manus och dialoger och monologer som inte riktigt bottnade. De gjorde allt de kunde med det materialet, t\u00e4nker jag.<\/p>\n F\u00f6r mig \u00e4r detta en f\u00f6rest\u00e4llning som emellan\u00e5t \u00e4r sm\u00e5rolig men under ytan \u00e4r den tragisk och tar upp en del saker att fundera vidare p\u00e5 men mot slutet blir det skr\u00e4ck blandat med groteskeri. Det tragiska tar \u00f6ver p\u00e5 ett s\u00e4tt inte k\u00e4nns helt genomarbetat, som en n\u00e5got f\u00f6renklar l\u00f6sning. Det \u00e4r som att manusf\u00f6rfattaren Alexander M\u00f8rk-Eidem inte kunde f\u00e5 till ett slut som riktigt binder ihop det som bubblar runt, som om manusf\u00f6rfattaren undviker att g\u00e5 p\u00e5 djupet med en viktig fr\u00e5ga och griper ett str\u00e5 av skr\u00e4ck.<\/p>\n Scenografin m\u00e5ste f\u00e5 ett stort plus. Rid\u00e5n \u00e4r som v\u00e4vt lappt\u00e4cke och scenen domineras av v\u00e4vstolar och delar av v\u00e4vstolar. De v\u00e4vda konstverken som vi f\u00e5r se och som publiken bjuds in till scenen i slutet f\u00f6r att se \u00e4r skapade av konstn\u00e4ren Petter Hellsing som \u00e4r en av f\u00f6rest\u00e4llningens tv\u00e5 scenografer. Under processen har han l\u00e5tit sk\u00e5despelarna sj\u00e4lva v\u00e4va, spinna och karda.<\/p>\n
\nAv och regi Alexander M\u00f8rk-Eidem
\nScenografi Petter Hellsing och Erlend Birkeland
\nLjus Ellen Ruge
\nKostym Jenny Ljungberg
\nMask Susanne von Platen
\nKomposition Martin Vogel
\nP\u00e5 scen Hampus Hallberg, Andreas Kundler och Lennart J\u00e4hkel
\nUrpremi\u00e4r 29 januari 2026 p\u00e5 Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern<\/p>\n