![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/image001.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Send Help
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 30 januari 2026
\nRegi Sam Raimi <\/p>\n
Sam Raimi b\u00f6rjar gradvis att rehabilitera sin kraftigt sargade karri\u00e4r. F\u00f6rst med den aningen underskattade Doctor Strange In The Multiverse Of Madness och nu med Send Help. Det finns en ironi i att Raimis j\u00e4ttelika svacka inleddes med en Marvel-produktion och \u00e5terh\u00e4mtade sig med en annan. Efter den helt f\u00f6rkastligt usla Spider-Man 3 var de filmer d\u00e4r Raimi stod som avs\u00e4ndare bortom petitesser som bottenbetyg eller elaka formuleringar. Drag Me To Hell var ett – av helt fel sk\u00e4l, ot\u00e4ckt och f\u00f6rvirrat stycke skr\u00e4p som misslyckades med det mesta. Oz The Great And Powerful kan endast beskrivas som Wicked utan budget eller f\u00f6rst\u00e5nd. <\/p>\n
Send Help forts\u00e4tter dock en positiv trend f\u00f6r Raimi d\u00e4r hans unika och finurliga filmskapande b\u00f6rjar k\u00e4nnas inspirerat igen. D\u00e4r andra regiss\u00f6rer har distinkta visuella signum \u00e4r Raimi en regiss\u00f6r som ist\u00e4llet valt att g\u00f6ra sin klippning till n\u00e5got av ett fingeravtryck. S\u00e4ttet Raimi leker med snabba och ov\u00e4ntade klipp skapar en – inte helt uppenbar, men \u00e4nd\u00e5 igenk\u00e4nnbar signatur. Den n\u00e4stintill spralliga klippningen har ocks\u00e5 gjort det m\u00f6jligt f\u00f6r Raimi att tillf\u00f6ra humor i genrer som n\u00f6dv\u00e4ndigtvis inte f\u00f6rknippas med det, det tydligaste exemplet \u00e4r Evil Dead som trots sin hutl\u00f6sa brutalitet ocks\u00e5 har en tydlig humoristisk \u00e5dra. <\/p>\n
Detta spjuveraktiga och busiga hantverk \u00e4r tillbaka i Send Help. Filmens introduktion indikerar att Raimi blivit p\u00e5nyttf\u00f6dd, h\u00e4r kanaliserar han sitt absolut b\u00e4sta filmskapande b\u00e5de fr\u00e5n sina skr\u00e4ckr\u00f6tter och fr\u00e5n de tv\u00e5 f\u00f6rsta – och helt magiska, Spider-Man-filmerna. Att Raimi har en nyvunnen gnista \u00e4r uppenbart, d\u00e4r ovann\u00e4mnda skr\u00e4pfilmer k\u00e4ndes pliktskyldiga och tr\u00f6tta \u00e4r detta en film som kantas av genuin skapargl\u00e4dje. <\/p>\n
Raimi f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 v\u00e4rdet i att det \u00e4r helt acceptabelt att inte bl\u00e5sa upp sitt projekt till on\u00f6digt bombastiska proportioner. Detta f\u00f6rblir en bagatellartad film med ett rej\u00e4lt tunt underlag. Raimi f\u00f6rst\u00e5r dock de m\u00e5nga begr\u00e4nsningarna och f\u00f6rs\u00f6ker inte v\u00e4nda upp och ned p\u00e5 husmanskosten, f\u00f6rvrida den med on\u00f6diga till\u00e4gga. Och filmens start \u00e4r ett of\u00f6rsk\u00e4mt underh\u00e5llande stycke film, det \u00e4r platt, brett och fantastiskt entusiastiskt. Saker som nyanser finns inte, skurkar \u00e4r vederv\u00e4rdiga monster och filmens protagonist som spelas av Rachel McAdams \u00e4r en ypperlig underdog. <\/p>\n
Olyckligtvis blir det hela aningen mer tveksamt d\u00e5 sj\u00e4lva huvudr\u00e4tten skall serveras. D\u00e5 filmen skall ta sig an sitt Robinson Crusoe-scenario b\u00f6rjar mer problematiska sidor framtr\u00e4da. \u00c4ven om mycket av underh\u00e5llningsv\u00e4rdet kvarst\u00e5r i filmens totala ovilja att vara n\u00e5got annat \u00e4n en glorifierad B-film blir vissa inslag inte fullt s\u00e5 effektiva d\u00e5 filmens tv\u00e5 huvudrollsinnehavare inte \u00e4r av den kaliber som hade beh\u00f6vts. Rachel McAdams samt Dylan O\u2019Brien \u00e4r b\u00e5da fullt acceptabla i sina roller men de saknar kapacitet f\u00f6r att g\u00f6ra ett flertal av de mer kolsvart komiska scenerna s\u00e5 makabert h\u00e4rliga som de har potential att vara. <\/p>\n
Nog f\u00f6r att mycket av det gl\u00e4ttiga underh\u00e5llningsv\u00e4rdet som etableras i b\u00f6rjan lever kvar, men det saknas en n\u00e4sta niv\u00e5 som g\u00f6r det till ett stycke full\u00e4ndad popcorn-underh\u00e5llning. Framf\u00f6rallt mittpartiet en enda l\u00e5ng uppvisning i konsten att trampa vatten. Dessa manusproblem \u00e4r dock l\u00e4ttf\u00f6rklarliga, mer exakt de tv\u00e5 manusf\u00f6rfattarna Mark Swift och Damian Shannon. Dessa tv\u00e5 har ett brottsregister – vad g\u00e4ller brott mot filmkonsten, som kan j\u00e4mst\u00e4llas med vem som helst inom Foxtrot-n\u00e4tverket. Med filmer som Baywatch \u00e5rg\u00e5ng 2017 samt Freddy Vs. Jason \u00e4r det en bedrift att Raimi lyckas styra skutan i land \u00e4ven om det guppar rej\u00e4lt. Att det dessutom g\u00f6rs f\u00f6rs\u00f6k att introducera en helt on\u00f6dig twist k\u00e4nns som ett monument till de b\u00e5da manusf\u00f6rfattarnas totala inkompetens. <\/p>\n
Trots dessa problem och digitala specialeffekter som jag trodde hade l\u00e4mnats redan cirka 2003, kan inget fr\u00e5nta Raimi hans uppenbara skapargl\u00e4dje och vilja att underh\u00e5lla. Send Help m\u00e5 vara kantst\u00f6tt och l\u00e5ngt ifr\u00e5n ett prima exemplar, men st\u00e5r sig \u00e4nd\u00e5 som ett solitt stycke makaber underh\u00e5llning.<\/p>\n