{"id":201555,"date":"2026-01-27T12:08:17","date_gmt":"2026-01-27T11:08:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201555"},"modified":"2026-01-27T17:28:26","modified_gmt":"2026-01-27T16:28:26","slug":"filmrecension-hind-rajab-rosten-fran-gaza-ett-gripande-dokudrama-som-gor-en-stark-appell-till-manskligheten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201555","title":{"rendered":"Filmrecension: Hind Rajab &#8211; r\u00f6sten fr\u00e5n Gaza, ett gripande dokudrama som g\u00f6r en stark appell till m\u00e4nskligheten"},"content":{"rendered":"<p><img decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/unnamed-6-2.jpg\" alt=\"G\u00f6teborgs filmfestival 2026\" width=\"500\" \/><\/p>\n<p>Hind Rajab &#8211; r\u00f6sten fr\u00e5n Gaza<br \/>\nBetyg 5<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 30 januari 2026<br \/>\nRegi Kaouther Ben Hania.<br \/>\nRoller Saja Kilani som Rana, Motaz Malhees som Omar, Amer Hlehel som Mahdi och Clara Khoury\u00a0som Nisreen<\/p>\n<p>Den 29 januari 2024 tar volont\u00e4rerna vid R\u00f6da Halvm\u00e5nens alarmcentral mot ett n\u00f6dsamtal inifr\u00e5n Gaza. Alarmcentralen ligger utanf\u00f6r Gaza f\u00f6r att undvika att bombas. N\u00f6dsamtalet kommer fr\u00e5n en sex\u00e5rig flicka, Hind Rajab, som sitter inst\u00e4ngd i en bil som \u00e4r under intensiv beskjutning. Hon sitter kvar i bilen som enda \u00f6verlevare. Vid sin sida har hon 6 d\u00f6da blodiga kroppar, hennes farbror, faster och 4 kusiner. Familjen har f\u00f6rs\u00f6kt tas sig fr\u00e5n ett omr\u00e5de i Gaza som den israeliska armen har beordra m\u00e4nniskor att l\u00e4mna. Men p\u00e5 v\u00e4gen bort fr\u00e5n det farliga omr\u00e5det blir de beskjutna av stridsvagnar. Operat\u00f6rerna g\u00f6r allt f\u00f6r att h\u00e5lla kvar den r\u00e4dda Hind i samtalet, samtidigt som de k\u00e4mpar f\u00f6r att f\u00e5 fram en ambulans. L\u00e4gg inte p\u00e5, upprepar de och f\u00f6rs\u00e4krar att hj\u00e4lp snart kommer. Samtalet som spelas in \u00e4r 70 minuter l\u00e5ngt och sprids efter\u00e5t p\u00e5 internet. <\/p>\n<p>N\u00e4r regiss\u00f6ren Kaouther Ben Hania en tid efter\u00e5t h\u00f6r korta avsnitt av inspelningen kontaktar hon R\u00f6da halvm\u00e5ne som \u00f6verl\u00e4mnar hela inspelningen till henne. Hon k\u00e4nner genast att hon m\u00e5ste g\u00f6ra en film byggt p\u00e5 materialet. Men f\u00f6rst pratar hon med Hinds mamma och med de operat\u00f6rer som f\u00f6rs\u00f6kte hj\u00e4lpa Hind under samtalet g\u00e5ng. Det \u00e4r viktigt att mamman ger sitt medgivande till att g\u00f6ra filmen. Filmen bygger helt p\u00e5 Hinds verkliga ord och r\u00f6st fr\u00e5n samtalet med volont\u00e4rerna. I \u00f6ronsn\u00e4ckorna h\u00f6r allts\u00e5 sk\u00e5despelarna Hinds faktiska r\u00f6st och ord fr\u00e5n hennes sista stund i livet. De samtalar s\u00e5 att s\u00e4ga med den redan d\u00f6da Hind. Dessutom upprepar varje sk\u00e5despelare, n\u00e4stan ord f\u00f6r ord, det som operat\u00f6rerna sa till Hind under det inspelade samtalet. Filmen \u00e4r allts\u00e5 n\u00e4ra nog autentisk.<\/p>\n<p>Under samtalets g\u00e5ng upprepar den vettf\u00f6rskr\u00e4mda Hind g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng: jag \u00e4r r\u00e4dd, kom och h\u00e4mta mig. Volont\u00e4rerna r\u00e5der henne att inte l\u00e4mna bilen utan s\u00e4ger att hon ska f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6mma sig: g\u00f6m dig mellan s\u00e4tena. Hind s\u00e4ger f\u00f6rst att de andra sover och d\u00e5 s\u00e4ger volont\u00e4rerna att hon ska l\u00e5ta dem g\u00f6ra det: de \u00e4r nog tr\u00f6tta. Men efter ett tag s\u00e4ger Hind att alla andra \u00e4r d\u00f6da och att hon \u00e4r ensam: jag har ingen, jag \u00e4r r\u00e4dd, jag \u00e4r ensam, sn\u00e4lla kom och h\u00e4mta mig. Teamet lovar att de ska r\u00e4dda henne och att en ambulans \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Men det visar sig vara en mycket komplicerad operation. Visserligen \u00e4r r\u00e4ddningsteamet inte l\u00e5ngt bort, bara 8 minuters f\u00e4rd. Men eftersom det \u00e4r en stridszon s\u00e5 kan man inte bege sig dit utan att riskera r\u00e4ddningspersonalens liv. Hind s\u00e4ger vid flera tillf\u00e4llen: stridsvagnarna skjuter p\u00e5 mig och de r\u00f6r sig fram\u00e5t mot mig. Enligt regelverket kr\u00e4vs det en samordning mellan palestinska och israelitiska myndigheter innan r\u00e4ddningspersonalen kan f\u00e5 gr\u00f6n ljus och ta sig fram utan att bli beskjutna. Samordning tar l\u00e5ng tid vilket g\u00f6r att volont\u00e4rerna blir alltmer stressade och f\u00f6rtvivlade och b\u00f6rjar br\u00e5ka inb\u00f6rdes. Till slut f\u00e5r man gr\u00f6nt ljus och volont\u00e4rerna f\u00e5r dessutom kontakt med Hinds mamma som f\u00f6rs\u00f6ker prata lugnade med Hind i telefonen. Volont\u00e4rerna andas ut, snart kommer ambulansen vara framme och r\u00e4dda Hind. Men s\u00e5 enkelt visar det sig inte vara.  Det blir ett antal stopp l\u00e4ngs v\u00e4gen eftersom den \u00e4r s\u00f6nderbombad. Fyra hundra meter fr\u00e5n Hind \u00e4r det definitiv stopp f\u00f6r ambulansen. All kontakt med b\u00e5de ambulanspersonalen och Hind upph\u00f6r. Ingen vet vad som har h\u00e4nt men man fruktar det v\u00e4rsta. Hind kommer aldrig komma tillbaka till sin f\u00f6rskola Den lyckliga barndomen.<\/p>\n<p>Filmen har vunnit flera priser exempelvis stora priset vid 2025 \u00e5rs filmfestival i Venedig. Den \u00e4r dessutom nominerad som b\u00e4sta internationella film (Tunisien) inf\u00f6r 2026 \u00e5rs Oscarsgala. Den \u00e4r intensiv och omskakande s\u00e4rskilt som den \u00e4r, n\u00e4rmast autentiskt, baserad p\u00e5 en verklig h\u00e4ndelse och p\u00e5 en 6-\u00e5rig flickas sista samtal innan hon d\u00f6das. Som \u00e5sk\u00e5dare konfronteras man s\u00e5v\u00e4l med flickans skr\u00e4ck inf\u00f6r det som sakta n\u00e4rmar sig som volont\u00e4rernas maktl\u00f6shet och f\u00f6rtvivlan. Filmen synligg\u00f6r till viss del de helt olika ber\u00e4ttelserna om den mer \u00e4n 80-\u00e5riga konflikten i mellan\u00f6stern samtidigt som den g\u00e5r bortom ber\u00e4ttelserna och st\u00e4ller fr\u00e5gor om v\u00e5r m\u00e4nsklighet och v\u00e5r om\u00e4nsklighet.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"vimeo-player\" src=\"https:\/\/player.vimeo.com\/video\/1142090072?h=8975e70138\" width=\"640\" height=\"360\" frameborder=\"0\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allow=\"autoplay; fullscreen; picture-in-picture; clipboard-write; encrypted-media; web-share\"   allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Hind Rajab &#8211; r\u00f6sten fr\u00e5n Gaza Betyg 5 Svensk biopremi\u00e4r 30 januari 2026 Regi Kaouther Ben Hania. Roller Saja Kilani som Rana, Motaz Malhees som Omar, Amer Hlehel som Mahdi och Clara Khoury\u00a0som Nisreen Den 29 januari 2024 tar volont\u00e4rerna vid R\u00f6da Halvm\u00e5nens alarmcentral mot ett n\u00f6dsamtal inifr\u00e5n Gaza. Alarmcentralen ligger utanf\u00f6r Gaza f\u00f6r att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":85,"featured_media":201560,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[1728,1738,15516],"class_list":["post-201555","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-filmkritik","tag-filmrecension","tag-hind-rajab","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201555","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/85"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=201555"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201555\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201569,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201555\/revisions\/201569"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/201560"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=201555"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=201555"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=201555"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}