![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/WtHjUTiQ.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Bad Apples
\nBetyg 4
\nVisas under G\u00f6teborg Filmfestival
\nRegi Jonathan Etzler <\/p>\n
N\u00e4r jag l\u00e4ste Praktisk film p\u00e5 Stockholm filmskola var Jonathan Etzler en av de g\u00e4stl\u00e4rare vi hade i regi – vilket var v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande d\u00e5 han hade vunnit en student Oscar f\u00f6r en kortfilm. D\u00e4refter gjorde han kortfilmen Simmaren och Netflix-filmen One More Time som blev hans full\u00e4ngsdebut. Efter att ha l\u00e4st romanen De O\u00f6nskade visste Jonathan att han ville g\u00f6ra film p\u00e5 den, men nekades i Sverige, och skickade ist\u00e4llet ett manus p\u00e5 engelska till England som ist\u00e4llet plockade upp den d\u00e4r. Som stort fan av Saoirse Ronan visste han tidigt att han ville ha med henne, vilket han lyckats med! H\u00e4r spelar hon l\u00e4raren Maria som k\u00e4mpar med sin klass. Inte s\u00e5 mycket p\u00e5 grund av hur jobbig den \u00e4r, utan snarare f\u00f6r att eleven Danny, spelad av unga Eddie Waller som de castade sent i processen efter l\u00e5ngt s\u00f6kande av n\u00e5gon som kunde ha aggressiviteten och hotfulheten precis under huden, och hans st\u00e4ndiga ut\u00e5tagerande och of\u00f6rm\u00e5ga att sitta still och fokusera. <\/p>\n
Fotot \u00e4r vackert och f\u00e4rgl\u00e4ggningen likas\u00e5. Det f\u00f6rh\u00f6jer upplevelsen enormt utan att ta fokus fr\u00e5n sk\u00e5despelarna. Ist\u00e4llet \u00e5teranknyts titeln till det visuella och anv\u00e4nds f\u00f6r att p\u00e5 ett n\u00e4stan poetiskt vis visa livsl\u00e4ngden hos \u00e4pplen snarare \u00e4n f\u00f6r att demonisera enskilda personer. Problemet blir bara att allting annat g\u00f6r det. Ett inledande studiebes\u00f6k hos cidertillverkare resulterar i problem som Danny skapar men landar i Marias kn\u00e4 som antas av andra f\u00f6r\u00e4ldrar vara en d\u00e5lig l\u00e4rare. Lektioner stressas igenom och anv\u00e4nds aldrig till att l\u00e4ra k\u00e4nna olika personer, ens Danny, utan blir lite genomstressat och mekaniskt d\u00e4r allting ska anv\u00e4ndas f\u00f6r att visa hur st\u00f6rig och r\u00f6rig Danny \u00e4r. Det g\u00e5r snabbt och enkelsp\u00e5rigt men \u00e5 andra sidan effektivt mot ett resultat som slutar i att Maria kidnappar Danny och st\u00e4nger in honom i sin k\u00e4llare. Inte j\u00e4ttegenomt\u00e4nkt kanske, men skapar \u00e4nd\u00e5 en wierd och intressant situation som b\u00e4r filmen v\u00e4l under hela speltiden. <\/p>\n
I skolan forts\u00e4tter Maria spela den perfekta l\u00e4raren – vilket f\u00f6rsv\u00e5ras av att poliser kommer och intervjuar om Dannys f\u00f6rsvinnande. Pappan, som jobbar v\u00e4ldigt mycket och har sv\u00e5rt att hantera sonens aggressioner och st\u00e4ndiga ut\u00e5tagerande, blir s\u00e5klart orolig och blir l\u00e4rarens motpunkt som blir offer n\u00e4r f\u00f6rsvinnandet uppdagas. Extra dr\u00e5pligt blir det n\u00e4r Maria best\u00e4ller en sele f\u00f6r att h\u00e5lla fast Danny och reglera hans r\u00f6relsefrihet och pappan omedvetet levererar den till henne. Den sortens humor, som i sig k\u00e4nns r\u00e4tt brittisk, \u00e4r hela tiden underliggande och skapar en intressant balans utan att n\u00e5gonsin ta \u00f6verhanden och bli en fullf\u00e4rdig komedi. Inte f\u00f6r att det hade varit ett problem med v\u00e4l sk\u00f6tta kort, men \u00e4nd\u00e5 fint att allvaret v\u00e4ger tyngre och inte tappas bort i allt.<\/p>\n
N\u00e5gonting som dock tappas bort \u00e4r skolans reaktion p\u00e5 bortf\u00f6randet av Danny. De \u00e4r glada att allting \u00e4r s\u00e5 lugnt och sansat, men reflekterar inte \u00f6ver varf\u00f6r eller diskuterar inte sinsemellan om saker som underfinansiering eller speciall\u00e4rare f\u00f6r elever med speciella behov. Det n\u00e4mns visserligen tidigt i filmen och ligger d\u00e4refter som underliggande men outtalat tema f\u00f6r publiken men jag kan \u00e4nd\u00e5 sakna en nervig dialogutveckling som mer aktivt problematiserar skolsystemet, politik och hur jobbigt det \u00e4r att f\u00e5 jobbiga elever kan styra hela klasser utan att vare sig l\u00e4rare eller andra elever kan g\u00f6ra speciellt mycket. Det finns m\u00e5nga problem med skolan, b\u00e4st gestaltat i Netflix-serien Adolescence, och h\u00e4r blir de mest en kuliss f\u00f6r att lyfta premissen snarare \u00e4n tv\u00e4rtom. Det tillsamman med n\u00e5gra v\u00e4ldigt m\u00e4rkliga scener som l\u00e4tt kan ifr\u00e5gas\u00e4ttas, som det m\u00e4rkliga slutet, g\u00f6r att det k\u00e4nns sv\u00e5rt att s\u00e4tta h\u00f6gre betyg. Men kan en blunda f\u00f6r bristande logik och andra problem \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 en njutbar upplevelse som engagerar och v\u00e4cker tankar inom en. Vilket \u00e4nd\u00e5 m\u00e5ste vara v\u00e4rt n\u00e5gonting i ett drama som v\u00e4rker mer \u00e4n det verkar. <\/p>\n