{"id":201467,"date":"2026-01-25T18:11:09","date_gmt":"2026-01-25T17:11:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201467"},"modified":"2026-01-25T18:11:09","modified_gmt":"2026-01-25T17:11:09","slug":"teaterkritik-mors-dag-pa-dramaten-ett-fascinerande-sorgespel-med-forlatelse-som-tema-och-en-suveran-helena-bergstrom-i-titelrollen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201467","title":{"rendered":"Teaterkritik: Mors Dag p\u00e5 Dramaten – Ett fascinerande sorgespel med f\u00f6rl\u00e5telse som tema och en suver\u00e4n Helena Bergstr\u00f6m i titelrollen"},"content":{"rendered":"

\"G\u00f6teborgs
\nFoto: S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n

Mors Dag<\/strong>
\nManus och regi Alex Schulman
\nScenografi Julia Przedmojska
\nKostym Linda Goncalves
\nLjud Johan Adling
\nPeruk och mask Nathalie Pujol
\nLjus Patrik Angestav
\nMedverkande Helena Bergstr\u00f6m, Peter Viitanen, Bj\u00f6rn Elgerd, Nils Wetterholm och David Rangborg
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 24 januari 2026<\/p>\n

Alex Schulmans Mors Dag p\u00e5 Dramaten \u00e4r en tragedi d\u00e4r ljuset strilar in och skapar en anda av f\u00f6rsoning. Att dramat griper tag beror mycket p\u00e5 ber\u00e4ttargreppet. I f\u00f6rsta akten samlas tre vuxna s\u00f6ner f\u00f6r att uppvakta mamman. Fram v\u00e4ller minnen av en alkoholiserad och bortv\u00e4nd mamma som de g\u00e5r p\u00e5 t\u00e5 f\u00f6r. I andra akten v\u00e4nds spegeln och hon f\u00e5r ordet. Monologen om ett kvinnoliv \u00e4r mycket v\u00e4lskriven och Helena Bergstr\u00f6m briljerar i rollen.<\/p>\n

N\u00e4stan allt Alex Schulman producerat som f\u00f6rfattare baseras p\u00e5 barndomsminnen och trauman som skuggar vuxenlivet. Sedan l\u00e4gger han givetvis till och drar ifr\u00e5n f\u00f6r att skapa dramatik och nerv. Mors Dag \u00e4r hans andra pj\u00e4s p\u00e5 Dramaten efter Tr\u00f6strapporter 2022 och en given succ\u00e9.<\/p>\n

Det \u00e4r fascinerande hur han utifr\u00e5n ett litet \u00e4mne som uppvaktning p\u00e5 Mors Dag och minnet av ett tidigare s\u00e5dant som slutade i katastrof kan skapa ett s\u00e5 vibrerande och v\u00e4sentligt teaterstycke. Att han inte l\u00e5ter mamman gapa och skrika oartikulerat och dricka sig full \u00e4r ocks\u00e5 ett klokt drag. Det hade varit s\u00e5 l\u00e4tt att hamna i det tr\u00f6ttsamma facket.<\/p>\n

Nu skapas ett intensivt lyssnande i salongen n\u00e4r Saskia l\u00e5gm\u00e4lt fr\u00e5n sitt sj\u00e4lvvalda f\u00e4ngelse sovrummet ber\u00e4ttar hur tillvaron gick i kras. Hur Lennart flyttade in och hon utan att vara beredd blev mamma. F\u00f6rsta barnet, dottern som dog kort efter f\u00f6dseln, s\u00f6rjde hon djupt medan han aldrig ville ta i eller tala om flickan. Efter det b\u00f6rjade Saskia fly hemmet, ta allt l\u00e4ngre promenader med hunden och sova \u00f6ver i kolonistugan tills Lennart \u00f6vertalade henne att \u00e5terv\u00e4nda. Hon talar ocks\u00e5, en del om drickandet hon f\u00f6ll ned i som tr\u00f6st och bed\u00f6vning och som han st\u00e4dade upp efter utan att vilja diskutera orsaken till missbruket.<\/p>\n

Med sm\u00e4rta n\u00e5r hon s\u00e5 till slut fram till k\u00e4rnpunkten varf\u00f6r hon haft s\u00e5 sv\u00e5rt att knyta an till s\u00f6nerna som bara kom p\u00e5 rad och f\u00f6rvandlade hennes mage till det sjukv\u00e5rden kallar en s\u00e5rig buk. \u201d Men jag har aldrig \u00f6vergett mina barn, hur jag varit beror p\u00e5 sj\u00e4lvhat\u201d s\u00e4ger hon med klar och tydlig r\u00f6st. Med ett mjukt skratt kallar Saskia sedan s\u00f6nerna f\u00f6r Bums, Bus och Bas och till\u00e4gger att det \u00e4r rart att de samlas i k\u00f6ket f\u00f6r att traditionsenligt uppvakta henne med en t\u00e5rta.<\/p>\n

Helena Bergstr\u00f6m gestaltar innerligt med sm\u00e5 \u00e5tb\u00f6rder och en air av trov\u00e4rdighet i en vandring mellan s\u00e4ngen, f\u00e5t\u00f6ljen och spegeln denna komplexa kvinnoroll. Kanske ljuger Saskia f\u00f6r sig sj\u00e4lv och f\u00f6r oss och Lennart \u00e4r d\u00f6d och kan inte ge sin version av det som h\u00e4nt. Men vi har h\u00f6rt s\u00f6nernas f\u00f6rhistoria och det \u00e4r positivt att som publik sj\u00e4lv f\u00e5 dra sina slutsatser.<\/p>\n

De tre s\u00f6nerna ser med v\u00e4sensskild blick p\u00e5 hur mamman var mot dem under barndomen och hur hon \u00e4r idag. F\u00f6rst p\u00e5 scenen \u00e4r den omt\u00e4nksamme medberoende Nils \u2013 fint spelad av Peter Viitanen – som menar att mamman \u00e4r sjuk och beh\u00f6ver hj\u00e4lp. Han \u00f6ppnar moderns l\u00e4genhet med egen nyckel, kliver i hemmatofflor han har h\u00e4r, fyller kylen med mat han k\u00f6pt \u00e5t henne och h\u00e4mtar den present han lagt i bilen som han \u00f6vertagit efter henne. Sedan dyker minstingen Benjamin- Bj\u00f6rn Elgerd- upp och b\u00f6rjar fixa t\u00e5rtan och sist den kaxige ironiske Pierre \u2013 Nils Wetterholm – som bara glider runt i k\u00f6ket.<\/p>\n

Klockan p\u00e5 v\u00e4ggen tickar i realtid fram mot den exakta tidpunkt d\u00e5 mamman ska traditionsenligt ska uppvaktas med t\u00e5rta och trest\u00e4mmig s\u00e5ng \u201d Mor, lilla mor\u201d<\/p>\n

Under f\u00f6rberedelserna br\u00e5kar Nils och Pierre som det verkar av slentrian. De slungar anklagelser mot varandra – att vara f\u00f6r undfallande mot modern, respektive inte f\u00f6rst\u00e5 att hon \u00e4r sjuk, vara en simpel tjuv respektive snylta p\u00e5 arvet de ska dela p\u00e5. Benjamin ser alltmer f\u00f6rtvivlad ut. Han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 dem att h\u00e5lla sams och lyssna p\u00e5 en sak han vill ber\u00e4tta. Ett barndomstrauma som gjort att han f\u00e5tt panikattacker och b\u00f6rjat g\u00e5 i terapi.<\/p>\n

Pl\u00f6tsligt f\u00e5r vi ta del av detta minne n\u00e4r fadern dyker upp i handlingen \u201dframtrollad ur kylen\u201d. P\u00e5 superkort tid s\u00e4tter David Rangborg rollen och Benjamin blir ett litet barn som modern i frustration kastar b\u00f6cker och porslin efter. <\/p>\n

Mors Dag \u00e4r ett sorgespel som \u00f6verraskar och lyckas sprida en anda av v\u00e4rme och f\u00f6rl\u00e5telse. Det \u00e4r med ljus i sinnet man l\u00e4mnar teatersalongen. Helena Bergstr\u00f6m \u00e4r dessutom suver\u00e4n i titelrollen. Det \u00e4r ocks\u00e5 r\u00f6rande och roligt att se hur s\u00f6nerna samlas f\u00f6r att fira henne \u2013 alla som sm\u00e5 f\u00e5gelungar i hopp om att bli \u00e4lskade.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: S\u00f6ren Vilks Mors Dag Manus och regi Alex Schulman Scenografi Julia Przedmojska Kostym Linda Goncalves Ljud Johan Adling Peruk och mask Nathalie Pujol Ljus Patrik Angestav Medverkande Helena Bergstr\u00f6m, Peter Viitanen, Bj\u00f6rn Elgerd, Nils Wetterholm och David Rangborg Premi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 24 januari 2026 Alex Schulmans Mors Dag p\u00e5 Dramaten \u00e4r en tragedi d\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":201477,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,2241,4955,7643],"class_list":["post-201467","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-dramaten","tag-helena-bergstrom","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201467","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=201467"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201467\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201483,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201467\/revisions\/201483"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/201477"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=201467"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=201467"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=201467"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}