![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/AoC7rAVQ.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Father Mother Sister Brother
\nBetyg 3
\nVisas under G\u00f6teborg Filmfestival, med ordinarie biopremi\u00e4r 10 april 2026
\nManus och regi Jim Jarmusch<\/p>\n
Till de gungiga tonerna av Dusty Springfields Spooky inleds det nya komedidramat av Jim Jarmusch – en indiefavorit med klassiker som Stranger Than Paradise, Night On Earth och Dead Man bakom sig – som nu \u00e4r tillbaka om \u00e4n inte i h\u00f6gform s\u00e5 \u00e4nd\u00e5 i helt okej mellanmj\u00f6lksniv\u00e5 som visserligen inte n\u00e5r upp till hans nyare filmer Ghost Dog, Broken Flowers eller Only Lovers Left Alive, men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r h\u00f6gst njutningsbara och sev\u00e4rda som Paterson och The Dead Don\u2019t Die. Jim kan helt enkelt inte g\u00f6ra d\u00e5liga filmer det osar katt om och som en helst h\u00e5ller sig undan fr\u00e5n.<\/p>\n
Filmens titel visar sig ocks\u00e5 vara dess kapitelindelning. S\u00e5ledes b\u00f6rjar vi hos pappan (Tom Waits), vars son (\u00e5terigen Adam Driver) och dotter (Mayim Bialik som de flesta k\u00e4nner igen fr\u00e5n The Big Bang Theory) h\u00e4lsar p\u00e5 f\u00f6r att hj\u00e4lpa till p\u00e5 olika s\u00e4tt efter att de inte setts p\u00e5 l\u00e4nge efter ett utbrott vid sin frus begravning f\u00f6r flera \u00e5r sedan. Sonen vill hj\u00e4lpa med pengar och matvaror medan dottern mest vill pliktskyldigt titta till honom s\u00e5 han m\u00e5r okej. De dricker vatten, sen te, sk\u00e5lar f\u00f6r familjeband de ironiskt nog inte har – tv\u00e4rtom verkar de inte snabbt nog kunna ge sig av igen. Jim g\u00f6r situationen till en b\u00f6rjan h\u00f6gst socialt obehagligt, p\u00e5 ett komiskt s\u00e4tt som p\u00e5minner om Ruben \u00d6stlund tidigare filmer, och l\u00e5ter trots allas f\u00f6rs\u00f6k till en bra tid ingen v\u00e4rme sl\u00e4ppas in. Sen p\u00e5minner han oss om att vi aldrig riktigt k\u00e4nner n\u00e5gon genom att lyfta p\u00e5 skynket lite och visa ett dubbelliv pappan lever ute p\u00e5 huset vid sj\u00f6n som f\u00f6rst framst\u00e5r som ost\u00e4dat och nedg\u00e5nget, liksom den bil utanf\u00f6r som tillsammans vittnar om vanv\u00e5rd och l\u00e5g inkomst, men \u00e4nd\u00e5 ha en sj\u00e4lalugnande utsikt. <\/p>\n
Mother – Charlotte Rampling som framg\u00e5ngsrik f\u00f6rfattare med bortsk\u00e4mda barn i Cate Blanchett som Timothea som visserligen har framg\u00e5ngsrik karri\u00e4r b\u00e5de framf\u00f6r och bakom sig men ocks\u00e5 Vicky Krieps som Lilith i chockrosa h\u00e5r och p\u00e4ls som \u00e4ven de pliktskyldigt h\u00e4lsar p\u00e5 f\u00f6r en \u00e5rlig fika men aldrig mer \u00e4n s\u00e5 s\u00e5 de dricker te, \u00e4ter kakor och talar om triviala ting f\u00f6r att d\u00f6lja hur lite de faktiskt har att prata om. Lilith s\u00e4ljer kl\u00e4der och grupperar sig med influencers f\u00f6r att ha n\u00e5gon inkomst och l\u00e5tsas att hennes flickv\u00e4n som k\u00f6r dit henne \u00e4r en Uber-chauff\u00f6r d\u00e5 hon antagligen \u00e4r r\u00e4dd att en homosexuell relation skulle uppr\u00f6ra hennes moder och g\u00f6ra henne arvl\u00f6s. Det ligger outtalat men \u00e4nd\u00e5 hotfullt under en fasad av trevligheter och artigheter. V\u00e4rt att notera att vi nu har rest fr\u00e5n USA till London och likt Night On Earth (med Winona Ryder som det var synd de inte kunde ha med i denna ocks\u00e5) f\u00f6rs narrativet runt jorden och olika personer f\u00f6r att tillsammans bilda en enhetlig bild som f\u00f6rst blir tydlig p\u00e5 h\u00e5ll. \u00c4ven om det inte g\u00f6rs lika snyggt h\u00e4r. <\/p>\n
Den tredje och avslutande delen landar i Paris med syskonen Skye och Billy vars b\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrar har g\u00e5tt bort och de m\u00e5ste ta farv\u00e4l av deras vackra v\u00e5ning en sista g\u00e5ng. Trots innest\u00e5ende skulder av flertalet hyror har dess v\u00e4rd Madame Gautier (Francoise Lebrun) l\u00e5tit Billy att frakta bort alla deras v\u00e4rdesaker och packat ihop deras liv och minnen i ett f\u00f6rr\u00e5d som i filmen blir en slags metaforisk begravning av dem d\u00e4r de f\u00e5r ta ett sista farv\u00e4l och \u00e4ven h\u00e4mta sista minnen de har b\u00e5de av dem och av varandra. Det blir finst\u00e4mt men aldrig att det riktigt br\u00e4nner till och verkligen k\u00e4nns i kroppen. Man ber\u00f6rs mer l\u00e4tt ytligt. Och jag \u00f6nskar att filmens karakt\u00e4rer skulle sammanstr\u00e5la p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, om \u00e4n omedvetet, men n\u00e5gon s\u00e5dan smart sammanfogning h\u00e4nder aldrig utan binds ist\u00e4llet samman mer ytligt med skateboard\u00e5kare och ett tales\u00e4tt som h\u00e4r tycks ha n\u00e5gon betydelse. Det f\u00e5r det inte f\u00f6r tittaren. D\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nns f\u00f6rs\u00f6ket att binda dem samman v\u00e4ldigt tafatta och i stort sett po\u00e4ngl\u00f6sa \u00e4ven om det s\u00e5klart har viss visuell tyngd \u00e5tminstone. <\/p>\n