![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/image003.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Primate
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 23 januari 2026
\nRegi Johannes Roberts<\/p>\n
En stor uppt\u00e4ckt har just gjorts, vi har n\u00e4mligen funnit den felande l\u00e4nken, i alla fall den som skiljer mellan dr\u00e4glig film och trivial utfyllnad som helt menl\u00f6sa YouTube-klipp. Primate lyckas med konststycket att vara bryggan mellan just detta, en brygga s\u00e5 ranglig, hemsk – f\u00f6r att inte s\u00e4ga usel, att det skakar om mer \u00e4n filmens besinningsl\u00f6sa v\u00e5ld eller v\u00e4rdel\u00f6sa f\u00f6rs\u00f6k till genuin skr\u00e4ck. <\/p>\n
Det huvudsakliga problemet \u00e4r inte att regiss\u00f6ren Johannes Roberts dr\u00e4nker projektet i tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga klyschor f\u00f6r att f\u00e5 slumpm\u00e4ssig Hallmark-produktion att likna ett originellt under. Klyschor – kan, med ironi, humor men ocks\u00e5 kreativitet v\u00e4ndas upp och ned f\u00f6r att skapa komik men ocks\u00e5 en kommenterande effekt kring problematiken i repetition och slapph\u00e4nt ber\u00e4ttarteknik. Flera skr\u00e4ckfilmer har ocks\u00e5 haft n\u00e4ra till svartkomik f\u00f6r att skapa en intressant dynamik mellan det brutala och det rent hysteriskt roliga, n\u00e5got som exempelvis nyttjades i fjol\u00e5rets Weapons av Zach Cregger. <\/p>\n
Men Johannes Roberts har varken fantasi eller f\u00f6rst\u00e5nd nog till att applicera n\u00e5gra s\u00e5dana nyanser eller mer m\u00f6dosamma inslag. Premissen, som hade varit utm\u00e4rkt som postmodern ironi kring flera av 70- och 80-talets dussinskr\u00e4ckfilmer, d\u00e4r allt utgick fr\u00e5n ett l\u00f6vtunt koncept, behandlades utan n\u00e5gon som helst distans, v\u00e4rme eller kreativitet. Roberts g\u00f6r ist\u00e4llet en iskall bed\u00f6mning att biopublik \u00e5rg\u00e5ng 2026 accepterar total inkompetens vad g\u00e4ller utf\u00f6rande och uppfinningsrikedom. Den monsun av klich\u00e9er som haglar i inledningen \u00e4r s\u00e5 pass extrem att det g\u00e5r att se det som djup – om \u00e4n usel, ironisk komik. Tyv\u00e4rr \u00e4r s\u00e5 inte fallet, Roberts sammanst\u00e4ller de s\u00e4msta och mest fantasil\u00f6sa troperna och mallarna, d\u00e4ribland karakt\u00e4rer som b\u00e5de \u00e4r hj\u00e4rnd\u00f6da och har samma sj\u00e4lvbevarelsedrift som l\u00e4mlar. <\/p>\n
Sedan f\u00f6ljer uruselt f\u00f6rspel menat att agera som det djupa andetaget innan skuttet. H\u00e4r f\u00e5r vi sk\u00e5despel som hade varit tveksamt \u00e4ven i den mest skaml\u00f6sa porrfilm och ett hantverk som \u00e4r fullkomlig slentrian. <\/p>\n
D\u00e4r andra skr\u00e4ckregiss\u00f6rer ofta kan demonstrera en barnslig – men ocks\u00e5 eldig, passion f\u00f6r sitt projekt, som d\u00e5 sm\u00e5pojkar f\u00e5r leka med monster och bestar, har Roberts en ot\u00e4ck kyla och likgiltighet. Med tanke p\u00e5 den helt banala ber\u00e4ttelsen hade v\u00e4rme och omtanke varit den enda f\u00f6rsonande kvalit\u00e9n. Primate \u00e4r ist\u00e4llet ett block av is d\u00e4r allt avhandlas mekaniskt, stelt och med noll inlevelse. F\u00f6r att vara en film som cirkulerar kring apor finns det en djup ironi i att det hela snarare p\u00e5minner om en mardr\u00f6mslik bondg\u00e5rd d\u00e4r allt som r\u00f6r sig \u00e4r \u00e4mnat f\u00f6r slakt. F\u00f6r vad g\u00e4ller v\u00e5ld, blod och leml\u00e4stningar finns det ingen som helst gr\u00e4ns. Detta \u00e4r en obeskrivligt brutal historia som v\u00e4ltrar sig i n\u00e4rg\u00e5nget v\u00e5ld d\u00e4r precis allt kan avl\u00e4gsnas fr\u00e5n den m\u00e4nskliga kroppen. Och f\u00f6r alla som letar efter ett rent slakthus finns m\u00e5h\u00e4nda ett visst underh\u00e5llningsv\u00e4rde, men eftersom avr\u00e4ttningarna utf\u00f6rs med samma stela handlag blir de varken minnesv\u00e4rda eller skr\u00e4mmande. <\/p>\n
Och d\u00e5 den blodiga sk\u00f6rdetr\u00f6skan \u00e4r ig\u00e5ng och allt skall in i k\u00f6ttkvarnen blir det lika f\u00f6ruts\u00e4gbart som det \u00e4r patetiskt. Det bjuds inte p\u00e5 en enda \u00f6verraskning, allt rullar p\u00e5 efter mall 1A och slutar i en helt hoppl\u00f6st trist final. <\/p>\n
Det enda som \u00f6verhuvudtaget kan ber\u00f6mmas \u00e4r de praktiska effekter som hj\u00e4lper till att skapa filmens diaboliska apa. Ist\u00e4llet f\u00f6r digitalteknik nyttjas kostymer och andra mer klassiska knep, detta leder till ett filmmonster som – visuellt, \u00e4r b\u00e5de trov\u00e4rdigt och detaljerat. Men d\u00e4r slutar lovorden, p\u00e5 v\u00e4gen hem fr\u00e5n visningen k\u00f6per jag – komiskt nog, en klase bananer och jag \u00e4r \u00f6vertygad om att samtliga har h\u00f6gre snittintelligens \u00e4n Primate. <\/p>\n