![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/unnamed-6-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Die My Love
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 23 januari 2026
\nRegi Lynne Ramsay <\/p>\n
Ett antal regiss\u00f6rer g\u00f6r sig k\u00e4nda f\u00f6r att ha h\u00e5rda nypor, n\u00e5got som leder till filmer som k\u00e4nns tuffa, kompromissl\u00f6sa och brutala. Training Day-regiss\u00f6ren Antoine Fuqua brukar vara en av de f\u00f6rsta som associeras med ett rakt och h\u00e5rdf\u00f6rt s\u00e4tt att g\u00f6ra film, d\u00e4r allting rullar p\u00e5 i en h\u00e4mningsl\u00f6s takt och d\u00e4r finlir f\u00e5r l\u00e4mna plats f\u00f6r ren slagkraft. Lynne Ramsay \u00e4r en regiss\u00f6r som ocks\u00e5 kan associeras med kompromissl\u00f6s regi. Ramsay g\u00f6r m\u00f6rka, suggestiva och hotfulla filmer som g\u00e4rna dyker ned i tematik svartare \u00e4n tj\u00e4ra. <\/p>\n
Efter en paus p\u00e5 \u00e5tta \u00e5r fr\u00e5n spelfilm \u00e4r Ramsay nu tillbaka med en film minst lika r\u00e5 och sv\u00e5rmodig som brukligt. Och d\u00e4r m\u00f6rkret och nihilismen i b\u00e5de ber\u00e4ttelse och det visuella delvis \u00e4r f\u00f6rtrollande f\u00f6rtas mycket av en hoppl\u00f6st odisciplinerad Jennifer Lawrence. <\/p>\n
Ramsays senaste l\u00e5ngfilm You Were Never Really Here var s\u00e5 pass brutal, obehaglig och syrefattig att det kr\u00e4vdes djupa andetag d\u00e5 eftertexterna rullade. Mycket av det l\u00e5ngsamma, haltande och krypande tempot \u00e5terv\u00e4nder h\u00e4r. Trots att Die My Love inte \u00e4r i n\u00e4rheten lika v\u00e5ldsam eller tematiskt tung som You Were Never Really Here \u00e4r det fortfarande en ov\u00e4ntat t\u00e4t och atmosf\u00e4rsik film. \u00c4nnu en g\u00e5ng f\u00e5r vi se hur Ramsays spartanska bildspr\u00e5k skapar en sorts st\u00e4mningsfull klaustrofobi med ett 4:3 bildformat och p\u00e5tr\u00e4ngande n\u00e4rbilder. Inledningsvis k\u00e4nns det som att Ramsay inlett ett episkt l\u00e5ngkok, detta med sitt l\u00e5ngsamma tempo som ocks\u00e5 ackompanjeras av en p\u00e5taglig sp\u00e4nning. D\u00e5 byggs en f\u00f6rv\u00e4ntan om att n\u00e5got storslaget kan vara nalkandes, m\u00e5nga g\u00e5nger kan en stillsam uppbyggnad och en dramatiskt explosiv final vara bland det mest bel\u00f6nande. <\/p>\n
Gradvis bryts dock f\u00f6rhoppningarna om extraordin\u00e4r utdelning ned och l\u00e5ngkoket visar sig ist\u00e4llet vara blaskigt smakl\u00f6st. F\u00f6r \u00e4ven om Ramsay aldrig vacklar i sitt hantverk b\u00f6rjar sprickor och klavertramp framtr\u00e4da desto l\u00e4ngre filmen p\u00e5g\u00e5r. Ber\u00e4ttelsens fragmenterade natur skapar alltf\u00f6r mycket – on\u00f6dig, f\u00f6rvirring och ofta upprepar filmen ett frustrerande m\u00f6nster d\u00e4r den – konstant, tar ett steg fram och tv\u00e5 steg bak\u00e5t. Sekvenser som tycks g\u00f6ra framsteg f\u00f6ljs av menl\u00f6sa scener som mest trampar vatten. Men d\u00e4r strukturella problem kan vara acceptabla om klimax levererar kan detsamma inte s\u00e4gas om en sk\u00e5despelare som g\u00e5r b\u00e4rs\u00e4rkarg\u00e5ng. Jennifer Lawrence m\u00e5 ha vunnit filmv\u00e4rldens finaste pris i form av en Oscar samt hyllats som en osedvanligt grandios talang, vilket hon – de senaste \u00e5ren, inte gett n\u00e5gon vidare bekr\u00e4ftelse p\u00e5. Detta med rena dussinfilmer som Don\u2019t Look Up, Causeway och No Hard Feelings. Lawrence vill nu f\u00f6rs\u00f6ka att \u00e5terf\u00e5 sin mediala position som en sk\u00e5despelare av rang, dock blir denna plan lika lyckad som att s\u00e4lja is i Arktis. Lawrence \u00e4r inte intresserad av att lyssna till Ramsay utan g\u00e5r loss med ett \u00f6verdrivet, hoppl\u00f6st monotont och onyanserat sk\u00e5despel. Det finns inte ett uns genuin passion eller omtanke, Lawrence s\u00e4tter ist\u00e4llet sitt sikte p\u00e5 prestige och filmgalor, att den faktiska prestationen m\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns lika \u00f6verspelad som en desperat clown ignoreras totalt. Inledningsvis f\u00f6rs\u00f6ker Ramsay tygla hysterin, men detta g\u00f6r att Lawrence ist\u00e4llet tvingas att f\u00f6rlita sig p\u00e5 sin helt obefintliga scenn\u00e4rvaro, vilket leder till scener lika angen\u00e4ma som bortgl\u00f6mda r\u00e4kningar. <\/p>\n
Tragiken \u00e4r att det h\u00e4r finns sk\u00e5despelare som inte v\u00e4ljer prestige och \u00f6verspel. \u00c4ven om ber\u00e4ttelsen – som bygger p\u00e5 en roman, givetvis dikterar Lawrence framtr\u00e4dande roll, blir hennes ytterst tveksamma sk\u00e5despel \u00e4n mer bekl\u00e4mmande d\u00e5 Robert Pattinson och Sissy Spacek agerar med en stilfull f\u00f6rsiktighet. Till och med Nick Noltes korta insats, d\u00e4r han – som brukligt, rosslar likt en trasig gr\u00e4sklippare \u00e4r att f\u00f6redra framf\u00f6r att se Lawrence. <\/p>\n
Och mot slutet har Ramsay slut p\u00e5 ork, filmens avslut \u00e4r som ett enda l\u00e5ngt och hemskt sista andetag. D\u00e4r f\u00f6rsvinner m\u00f6rkret, ovissheten och intresset fr\u00e5n filmens inledning. Ist\u00e4llet blir det en urbota tr\u00e5kig rundvandring i absolut ingenting och som dessutom v\u00e4grar ta slut. Die My Love har inslag som \u00e4r f\u00f6rf\u00f6riska i sitt becksvarta m\u00f6rker, men detta f\u00f6rkastas i och med en hoppl\u00f6st slarvig insats fr\u00e5n Jennifer Lawrence och ett slut som l\u00e4mnar en iskall.<\/p>\n