{"id":201146,"date":"2026-01-18T19:38:48","date_gmt":"2026-01-18T18:38:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201146"},"modified":"2026-01-18T21:05:33","modified_gmt":"2026-01-18T20:05:33","slug":"fokus-pa-barkraftiga-melodier-och-berattande-fran-resor-su-andersson-med-band-support-sisters-of-invention-pa-pustervik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201146","title":{"rendered":"Fokus p\u00e5 b\u00e4rkraftiga melodier och ber\u00e4ttande fr\u00e5n resor – Su Andersson med band + support Sisters of Invention p\u00e5 Pustervik"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

15\/1 2026<\/p>\n\n\n\n

Matsalen Pustervik i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Har tv\u00e5 g\u00e5nger tidigare skrivit l\u00e4ngre texter om Su Andersson. Dels recenserat cd:n Brave <\/em>i positiva ordalag, dels avgett fakta och funderingar om lyckad konsert hon h\u00f6ll p\u00e5 samma scen f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan. Att jag alls fick nys om denna singer songwriter berodde utskick av recensions-cd fr\u00e5n oberoende promotion-bolaget Hemifr\u00e5n. Blev till slut nyfiken. B\u00f6rjade lyssna, imponerades och trodde f\u00f6rst att artisten var fr\u00e5n USA. Hon s\u00e4gs \u00e4gna sig \u00e5t folkrock med en anstrykning av americana och h\u00e4mtar sina ber\u00e4ttelser\/ beskrivningar av tillst\u00e5nd fr\u00e5n vistelser i stora st\u00e4der i Europa eller baserat dem p\u00e5 t\u00e5gluffande i USA. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande har kollektionen l\u00e5tar publicerade \u00f6ver tre album kn\u00e5pats ihop p\u00e5 engelska. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 senaste albumet Postcard <\/em>som h\u00e4r hemma fick sig ett par extra lyssningar inf\u00f6r spelningen, har den tidigare arkitekten anlitat s\u00e5v\u00e4l Henning Sernhede som Axel Olsson. Den senare i egenskap av arrang\u00f6r\/ bollplank, klaviaturspelare och medproducent, den f\u00f6rstn\u00e4mnde i egenskap av gitarrist, medproducent samt ljudtekniker. B\u00e4gge finns med p\u00e5 scen under en konsert som p\u00e5g\u00e5r uppemot halvannan timme. De hade s\u00e4llskap av Adam Olsson p\u00e5 el- och kontrabas samt systrarna Almgren. Blev glad \u00e5 artistens v\u00e4gnar att det fanns f\u00e5 lediga ytor i rummet p\u00e5 andra v\u00e5ningen, var n\u00e4stintill sluts\u00e5lt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5t mig f\u00f6rt\u00e4lja om Sisters of Invention vilka v\u00e4rmde upp f\u00f6r huvudakten. Duon best\u00e5ende av trumslagare (plus elektronik) Malin Almgren och hennes lillasyster Karolina p\u00e5 sopransax och s\u00e5ng lirade cirka en halvtimme. Kan tyckas kuri\u00f6st att de som \u00e4r avsev\u00e4rt mer etablerade agerar f\u00f6rband efter \u00e5tta album, inklusive samarbeten med Bohusl\u00e4n Big Band och pappa Owe, sedan 2012 men skulle \u00e5 andra sidan kunna vara premi\u00e4r f\u00f6r dem att upptr\u00e4da p\u00e5 rockklubb. Att de sprungna ur jazzig improvisationsmusik successivt n\u00e4rmat sig beatorienterat sound, s\u00e4rskilt med n\u00e4st senaste verket Sisterhood <\/em>vars vinylutg\u00e5va recenserades h\u00e4r, gjorde sannolikt att det k\u00e4ndes som ett naturligt steg och nya albumet Aurora.<\/em> Malin och Karolina driver parallellt separata karri\u00e4rer och s\u00e4rskilt duons trumslagare (ocks\u00e5 anst\u00e4lld hos Bunkern bokar) har haft jobbat i musikal och i rockiga grupper. Har varit p\u00e5 en handfull av Sisters of Inventions spelningar. <\/p>\n\n\n\n

Duon dundrar ig\u00e5ng p\u00e5 utsatt tid, verkar volymm\u00e4ssigt ha tagit h\u00f6jd f\u00f6r den f\u00f6r dem exotiska milj\u00f6n. Inleder med aningens introvert tonspr\u00e5k i Lokatt. <\/em>F\u00f6ljs upp av Vatenfall <\/em>som k\u00e4nnetecknas av ett luftigt sound. Deras instrument t\u00e4cker f\u00f6red\u00f6mligt spektrumet bas – diskant och ovanp\u00e5 l\u00e4ggs ibland angen\u00e4m elektronik framtagen av Malin. D\u00e5 endast Karolina har tillg\u00e5ng till mikrofon st\u00e5r hon f\u00f6r samtliga presentationer. Vi f\u00f6runnas l\u00e5t om k\u00e4rlek signerad Malin fast med passionerad s\u00e5ng fr\u00e5n Karolina. Sk\u00f6n melodi med ett sv\u00e4vande f\u00f6rlopp. Fylligt stundtals fett sound inramar deras beatbaserade melodier med str\u00e5k av jazziga utvikningar och progressive harmonik. Korta konserten kulminerar i Bl\u00e5eld<\/em>, en innovativ d\u00e4nga d\u00e4r Garbarek-influenser m\u00f6ter drum & bass -groove. Man avrundar sitt koncentrerade framtr\u00e4dande genom Home<\/em> vars raffinerade klangbild med loopad r\u00f6st, lager av ambient-elektronik och en bombastisk b-del f\u00e5r l\u00e5ten att lyfta. Samtliga kompositioner h\u00e4mtas fr\u00e5n f\u00e4rska plattan Aurora.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter cirka en halvtimmas paus \u00e4ntrar huvudpersonen och hennes medmusiker scen. Su Andersson har tagit stora kliv fr\u00e5n ett, kanske skenbart, spr\u00f6tt folk rock sound med inslag av visa. Utvidgat konceptet till en slags indie rock som kan vara antingen ob\u00e4ndig eller nyanserad. Ibland kompletteras ljudbilden n\u00e4r steg tas tillbaka till ursprunget. Artisten f\u00f6rblir dock sig sj\u00e4lv, visar med sina introduktioner att hon \u00e4r en singer songwriter. L\u00e5tarna som m\u00e4rkligt nog n\u00e4stan alltid har motiv fr\u00e5n vistelser utomlands \u00e4r s\u00e4llsynt gedigna, har en substans som f\u00e5ngar oss lyssnare som uppt\u00e4ckt henne. Skulle tro att samtliga titlar fr\u00e5n fjol\u00e5rets v\u00e4lproducerade album Postcards <\/em>levereras.<\/p>\n\n\n\n

Innan mina anteckningar granskas vill jag komma med ett par reflektioner. Konstaterar \u00e5nyo att artistens m\u00f6rka och tons\u00e4kra st\u00e4mma (kontraalt?) skiljer sig \u00e5tskilligt fr\u00e5n hennes r\u00f6st i tal. En ”egenhet” hon delar med bland andra Elle Andersson och Isabella Lundgren. Sammantaget hade jag inte samma beh\u00e5llning denna g\u00e5ng som f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan, vilket uteslutande berodde p\u00e5 bitvis irriterande obalans av ljudet. Baskaggen och \u00e4n mer Adam Olssons elbas dominerade p\u00e5 ett icke \u00f6nskv\u00e4rt sett. Nyanser gick f\u00f6rlorade n\u00e4r somliga volymsvaga instrument dr\u00e4nktes av mullrande bas. Har inte l\u00e4st Bella Stenbergs recension i GP. Vet d\u00e4rf\u00f6r inte om hon uppm\u00e4rksammade ol\u00e4genheten, fast hon vurmar f\u00f6r genrer som heavy metal. Som det nu tyv\u00e4rr blev hajade man till, gladdes \u00e5t enstaka snygga solon fr\u00e5n gitarrist respektive saxofonist. N\u00e5got annat som stack var hur artisten uttryckte sin tacksamhet \u00f6ver att kunna genomf\u00f6ra arrangemanget inf\u00f6r s\u00e5 pass m\u00e5nga och entusiastiska \u00e5h\u00f6rare. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Finns ett v\u00e4gvinnande sug inbyggt i flertalet melodier, vilket \u00e4r ett framg\u00e5ngsrecept. Publiken upplyses om att den befinner sig i tur och ordning inledningsvis i Hamburg, Montpellier och Barcelona. Sist n\u00e4mnda, finst\u00e4mda l\u00e4gesrapport lanseras med ypperligt intro av Axel Olsson p\u00e5 dennes tangenter ( l\u00e4t som akustiskt piano). S\u00e5 pass h\u00e4r l\u00e5ngt in i skeendet h\u00f6rs Sernhede f\u00e4rga f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen med licks, samtidigt som trumslagaren greppat sina filtklubbor. Vi f\u00e5r en medryckande sak med mycket text om ett ov\u00e4ntat m\u00f6te i USA, visar sig vara en personlig favorit f\u00f6r artisten h\u00e4mtad fr\u00e5n debuten. Den f\u00f6ljs av h\u00e4ndelser i Berlin i sprudlande up tempo. Vertigo <\/em>\u00e4r en slagkraftig hit, f\u00f6ljaktligen ett av konsertens kr\u00f6n. Klaviaturens toner f\u00f6renas elegant med distinkt riffande fr\u00e5n den man som l\u00e4nge tillh\u00f6rt West of Eden och som h\u00e4rom \u00e5ret fick ett genombrott i eget namn och kallats G\u00f6teborgs svar p\u00e5 Mark Knopfler. I vad som uppges vara Anderssons mest streamade l\u00e5t ges Sernhede utrymme. Motsvarar f\u00f6rtroendet med inspirerat solo.<\/p>\n\n\n\n

Hon vars estetik hedrande j\u00e4mf\u00f6rts med storheten Gillian Welch \u00f6verraskar genom att g\u00f6ra tv\u00e5 l\u00e5tar p\u00e5 svenska i avskalat format. I den f\u00f6rsta ackompanjerar Su sig sj\u00e4lv p\u00e5 akustisk gitarr i en elegi \u00f6ver en bortg\u00e5ngen v\u00e4ninna. M\u00e4rker inte n\u00e5gon antydan till nervositet, d\u00e4remot p\u00e5taglig spelgl\u00e4dje. Hon har sj\u00e4lvf\u00f6rtroende nog f\u00f6r utl\u00e4ggningar och f\u00f6rklarande upplysningar vilka ers\u00e4tter krystat mellansnack. Avdelningar med recitativ i franska kusten-influerade Sunset Unlimited <\/em>\u00e4r ett stilgrepp som k\u00e4nns igen fr\u00e5n Rickie Lee Jones. \u00d6msint poetisk text kryddad med vissling tillh\u00f6r ocks\u00e5 de ballader d\u00e4r huvudpersonens gitarrspel g\u00f6r skillnad. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Oh la la, Oh la la <\/em>dokumenterar vistelse i Paris. Den chanson-liknande melodin med vindlande text fylls i galant av Sernhedes sound f\u00f6rst\u00e4rkts med avpassad pedal. Su trakterar munspel i ett charmerande alster med tillsats av on\u00f6dig tyngd av bas. Rytmsektionen utg\u00f6r en solid och f\u00f6ljsam grund, ska inte klandras f\u00f6r att de stundtals \u00e4r p\u00e5 tok f\u00f6r h\u00f6gt mixade. Produktiva Br\u00f6derna Olsson har jag f\u00f6r \u00f6vrigt h\u00f6rt live ett par g\u00e5nger under sitt bandnamn Jaded Jane. M\u00e4rker att jag inte n\u00e4mnt Karolinas ljusa fraser, beror p\u00e5 att de alldeles f\u00f6r s\u00e4llan g\u00f6r sig g\u00e4llande. I r\u00f6rande repetitiv final ges hon lyckligtvis plats, tr\u00e4der f\u00f6rdelaktigt fram.<\/p>\n\n\n\n

Based On A True Story <\/em>s\u00e4gs hylla den baskisk ostkaka. Detta bluesiga alster utvecklas till en h\u00f6jdare. Henning briljerar \u00b4a la Robert Cray varvid Axel ypperligt tar vid p\u00e5 sitt keyboard\/ synt. I sv\u00e4ngiga Missing It All <\/em>ger sig Sernhede h\u00e4n i ett patenterat stick. Ska p\u00e5pekas att s\u00e4ttningen skiftar en smula och att livemusiken p\u00e5g\u00e5r s\u00e5 pass l\u00e4nge att uteblivna extranummer inte saknas. Ist\u00e4llet l\u00e4mnar en i taget scen efter att frontande s\u00e5ngerska g\u00e5tt av f\u00f6rst, under det att Voices From The Past <\/em>skanderas som ett mantra. Effektfullt s\u00e4tt att sprida v\u00e4rme i rummet. Och f\u00f6r nyfikna som missade tillst\u00e4llningen rekommenderas det utomordentliga albumet Postcards <\/em>inspelat i G\u00f6teborg plus ett par sp\u00e5r i legendariska Hansa Studion. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

OBS Ha \u00f6verseende med bristf\u00e4llig bildkvalitet<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

15\/1 2026 Matsalen Pustervik i G\u00f6teborg Har tv\u00e5 g\u00e5nger tidigare skrivit l\u00e4ngre texter om Su Andersson. Dels recenserat cd:n Brave i positiva ordalag, dels avgett fakta och funderingar om lyckad konsert hon h\u00f6ll p\u00e5 samma scen f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan. Att jag alls fick nys om denna singer songwriter berodde utskick av recensions-cd fr\u00e5n oberoende […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-201146","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201146","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=201146"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201146\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201193,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201146\/revisions\/201193"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=201146"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=201146"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=201146"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}