{"id":201112,"date":"2026-01-17T14:15:50","date_gmt":"2026-01-17T13:15:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201112"},"modified":"2026-01-17T22:48:54","modified_gmt":"2026-01-17T21:48:54","slug":"succe-for-musikalisk-berattelse-om-ett-fenomen-inom-skivindustrin-tribut-till-carole-king-av-log-lady","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201112","title":{"rendered":"Succ\u00e9 f\u00f6r musikalisk ber\u00e4ttelse om ett fenomen i branschen – tribut till Carole King av Log Lady"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Arctur Hern\u00e1ndez Ch\u00e1rraga<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

v 3 2026 14-16\/1)<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgs Stadsteater – Lunchteatern<\/p>\n\n\n\n

Regi och svensk text: Jacke Sj\u00f6din<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Log Lady<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Log Lady som tagit sitt namn fr\u00e5n en av alla mystiska figurer i Twin Peaks <\/em>best\u00e5r av Madeleine Birgenius och Lina Melander. Duon bildad 2018 tr\u00e4ffades, har jag f\u00f6r mig, p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg och f\u00f6renklat uttryckt ackompanjeras Linas s\u00e5ng av hennes v\u00e4ninna p\u00e5 piano, som d\u00e4rut\u00f6ver assisterar med vokala insatser . De utvidgar sig g\u00e4rna till ett band vars repertoar \u00e4r full\u00f6digt cross over-artad med poppiga alster, jazz och soul. Det som brukar kallas roots musik \u00e4r de experter p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4dla med raffinerade arr, vilket jag f\u00e5tt \u00e5tskilliga prov p\u00e5 de fyra g\u00e5nger jag h\u00f6rt dem live. B\u00e5da har \u00e4gnat sig \u00e5t att leda k\u00f6rer. Frilansande Madeleine \u00e4r k\u00f6rledare och musiker i Masthuggskyrkan och verkat som kapellm\u00e4stare medan hennes partner b\u00f6rdig fr\u00e5n Sollefte\u00e5 k\u00f6rat mycket, showat i revy hos exempelvis Jacke Sj\u00f6din (g\u00e4stspelet p\u00e5 Lorensbergsteatern recenserades h\u00e4r) och frontar numera mest i diverse vokala skepnader. Log Lady vars framtr\u00e4danden imponerar lika mycket varje g\u00e5ng verkar underligt nog inte finns utgivna i inspelad form. Ett kommande projekt f\u00e5r \u00e5tg\u00e4rda den bristen.<\/p>\n\n\n\n

Flaggskeppet i en m\u00e5ngf\u00f6rgrenad rik repertoar \u00e4r otvivelaktigt You Make Me Feel – a tribute to Carole King. <\/em>I n\u00e5got annorlunda tappning sattes den upp i f\u00f6rfjol p\u00e5 samma scen. Efter\u00e5t f\u00e5r jag veta att den kan ha olika utseende. Bantas ner till en timma f\u00f6r att passa in i Lunchteater-formatet, eller spelas \u00f6ver tv\u00e5 set med band alternativt workshops, som tar sikte p\u00e5 att redovisa resultatet av k\u00f6rlektioner. P\u00e5 Stadsteatern ser vi duon sj\u00e4lva med f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let perfekta r\u00f6ster tolka en av popul\u00e4rmusikens mest framg\u00e5ngsrikaste komposit\u00f6rer och singer songwriters. Hyllningen g\u00f6rs med backdrop, g\u00e4stande tenorsaxofonist, diskret ljuddesign, ett antal uppiggande kl\u00e4dbyten, kul koreografi, klok regi och inbjudan till publikmedverkan. Flera av l\u00e5tarna under f\u00f6rest\u00e4llningen 15\/1 bel\u00f6nades med rungande appl\u00e5der, hyfsad alls\u00e5ng och taktfasta handklapp.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den till \u00e5ren komna publiken gav r\u00e4ttm\u00e4tig respons, var gl\u00e4djande nog verkligen med p\u00e5 noterna. Och i denna polariserande tid fylld av negativa nyheter kommer livsandarna \u00e5ter efter att ha upplevt en s\u00e5dan h\u00e4r succ\u00e9. I motsats till flera ur den \u00e4tande publiken saknas fyrfaldigt Grammy-bel\u00f6nade albumet Tapestry <\/em>i min samling. Har ist\u00e4llet h\u00e5llit till godo med samlingen med ett begagnat exemplar av Natural Woman <\/em>(Enterprise Records 1972). Inser f\u00f6rst nu att jag \u00e4ger skiva av dotter till King, n\u00e4mligen Kid Blue <\/em>av Louise Goffin producerad av Danny Kortchmar som kuri\u00f6st nog medverkar p\u00e5 Tapestry<\/em>, <\/p>\n\n\n\n

Det betonas att Carole King fyllt 83 \u00e5r. Man blir r\u00f6rd av framg\u00e5ngssagan, att l\u00e5tskrivaren personifierar amerikanska dr\u00f6mmen i en stentuff v\u00e4rld driven av kommersiella krav. K\u00e4nns osannolikt att det \u00e4r \u00f6ver ett halvt sekel sedan hon hade sin peak efter att ha separerat och flyttat till L.A och varit med om att mynta begreppet singer songwriter tillsammans med bland andra James Taylor – fick en listetta med You\u00b4ve Got A Friend. <\/em>Och man sm\u00e4lter av duons h\u00f6gklassiga tolkningar, roas av glimten-i-\u00f6gat ber\u00e4ttandet om geniets biografi, en annan era. Att f\u00e5 h\u00f6ra om hennes p\u00e5 den tiden till synes aldrig sinande produktivitet, som under 60-talet genererade ett par dussin hits tillsammans med maken Jerry Goffin. Att kreativiteten i motsats till Paul Simon eller Burt Bacharach sinade fr\u00e5n 80-talet och fram\u00e5t och kvalit\u00e9n inte kunde bibeh\u00e5llas, g\u00f6r inte hennes remarkabla historia mindre relevant, sk\u00e4nker den snare ett mytiskt skimmer.. Vi f\u00e5r reda p\u00e5 att hon lever naturn\u00e4ra p\u00e5 en ranch.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Man inleder inbjudande med Where You Lead <\/em>och avrundar med passionerat utt\u00f6jda fraser med Orfeas W\u00e4rdig Tsoukalas delikata tenorsax i framkant i den megahit l\u00e5tskrivarparet skrev till Aretha Franklin i samarbete med Jerry Wexler, syftar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 tribut-programmets titel (You Make Me Feel Like) A Natural Woman. <\/em>Inom dessa ramar ges centrala delar av historien om Carole King genom anekdoter, faktaredovisning, lite hyss, potpurri p\u00e5 popul\u00e4ra d\u00e4ngor samt ett knippe str\u00e5lande tolkningar. Tv\u00e5 genrer vilka ligger dem varmt om hj\u00e4rtat och genomsyrar deras musikaliska universum \u00e4r americana och i \u00e4n h\u00f6gre grad gospeln, vilket m\u00e4rks n\u00e4r dessa fullfj\u00e4drade entertainers m\u00e4sterligt uttrycker sin respekt f\u00f6r sin kanske fr\u00e4msta f\u00f6rebild. St\u00e4ms\u00e5ngen \u00e4r n\u00e5got av deras signum oavsett om Birgenius g\u00f6rs till duettpartner eller kompletterar i bakgrunden. B\u00e4gge \u00e4r oerh\u00f6rt tons\u00e4kra med Melander som passionerad spjutspets p\u00e5 lead. Och Birgenius \u00e4r en f\u00f6rtr\u00e4fflig ackompanjat\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lennart Wiman – fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llning hos Teater Jaguar<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Antydan till gestaltande scener f\u00f6rekommer vilka ger oss en \u00e5sk\u00e5dlig bild av hur en ung talangfull aspirerande ton\u00e5rstjej kunde bem\u00f6tas, av ett stelt etablissemang som \u00e4nd\u00e5 beh\u00f6vde vara lyh\u00f6rt f\u00f6r att lyckas. Soundet hade ofta en romantisk, medryckande touch. Suget i refr\u00e4nger framst\u00e4lls fantastiskt av Log Lady. Den instrumentalist Kalle Lind brukar ben\u00e4mna ”elfenbenskliare” v\u00e4xlar flyh\u00e4nt spel p\u00e5 elpiano med sv\u00e4nget fr\u00e5n rhodes (som i mina \u00f6ron p\u00e5minner om clavinet\/ wurlitzer). Melander anv\u00e4nder tamburin, trakterar tramporgel och ,tror jag, klockspel, lirar akustisk gitarr i en hippie-influerad sekvens och bjuder dr\u00e5pligt p\u00e5 sig sj\u00e4lv i egenskap av sj\u00e4lvl\u00e4rd munspelare. Birgenius trummar ocks\u00e5 takten p\u00e5 en gitarrkropp i suggestiv sekvens. Och vid ett tillf\u00e4lle s\u00e4tter sig Melander vid elpianot.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lennart Wiman – fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llning hos Teater Jaguar<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r Melander h\u00e5ller p\u00e5 med kl\u00e4dombyte tar Birgenius \u00f6ver, ackompanjerar sig sj\u00e4lv i Kings f\u00f6rsta hit. Antar att deras regiss\u00f6rs tryckt p\u00e5 vikten av variation. Den formidable klaviaturspelaren avl\u00f6ser emellan\u00e5t med bibringandet av biografiska upplysningar. Regiss\u00f6r Sj\u00f6din \u00f6verraskar ocks\u00e5 med svensk text till Home Again<\/em>, vars finst\u00e4mda ballad uppeh\u00e5ller sig kring komposit\u00f6rens omvittnade milj\u00f6engagemang. Vidare har ordkonstn\u00e4ren \u00e5t Log Lady tillverkat n\u00e5gra f\u00f6red\u00f6mligt rimmade verser om ikonens g\u00e4rning. Ett annat lite ov\u00e4ntat fr\u00e4ckt grepp \u00e4r att g\u00e4stande tenorist, som jag njutit av p\u00e5 stadens jazziga scener, \u00e4ntrar scen i refr\u00e4ngen till You\u00b4ve Got A Friend <\/em>spelande sig f\u00f6rbi publiken.<\/p>\n\n\n\n

En grannlaga uppgift att plocka ut absoluta h\u00f6jdpunkter ur ett fullmatat program. Vill dock inte avh\u00e5lla mig fr\u00e5n att f\u00f6rs\u00f6ka. Firma Melander & Birgenius ska kreddas stort f\u00f6r sin fingertoppsk\u00e4nsla, hur de undviker att sl\u00e5 emotionell knut p\u00e5 sig sj\u00e4lva med tillgjorda krumbukter. H\u00e4ngivenheten och hantverkskunnande b\u00e4r denna uts\u00f6kta tribut, blir uppenbar utan att po\u00e4ngteras i ”over-the-top” excesser \u00e1 la later motsvarande musikalstj\u00e4rnor. Snarare avdramatiseras stundtals deras konstn\u00e4rliga kraft. Styrkan i musikaliteten och materialet framg\u00e5r likv\u00e4l med besked. Den f\u00e5r v\u00e5ra k\u00e4nslor att svalla.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lennart Wiman – fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llning hos Teater Jaguar<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jublade inv\u00e4rtes \u00e5t vackra vemodet i Will You Love Me Tomorrow? <\/em>j\u00e4mte gungande stretchande dito i h\u00e4rliga It\u00b4s Too Late. <\/em>Ryste av versionen p\u00e5 Linas personliga favorit Way Over Yonder<\/em> med sin innerliga souliga vibe. Samma sak med \u00f6siga Smackwater Jack<\/em> vars bluesiga tunggung och distinkta rytm Orfeas l\u00e4ckert f\u00e4rgar. Allra sist ska \u00e5nyo tilltalet framh\u00e5llas, \u00e5nyo kvinnornas ljuva st\u00e4mmor samt sj\u00e4lvklart det kitt som binder samman noga utvald repertoar, den storytelling som g\u00f6r en glad till sinnes. Vad Carloe King utr\u00e4ttat \u00e4r makal\u00f6st, vilket framg\u00e5r med besked av tributen fr\u00e5n Log Lady och deras regiss\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

v 3 2026 14-16\/1) G\u00f6teborgs Stadsteater – Lunchteatern Regi och svensk text: Jacke Sj\u00f6din P\u00e5 scen: Log Lady Log Lady som tagit sitt namn fr\u00e5n en av alla mystiska figurer i Twin Peaks best\u00e5r av Madeleine Birgenius och Lina Melander. Duon bildad 2018 tr\u00e4ffades, har jag f\u00f6r mig, p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg och f\u00f6renklat uttryckt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-201112","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201112","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=201112"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201112\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201160,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201112\/revisions\/201160"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=201112"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=201112"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=201112"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}