![\"G\u00f6teborgs](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/28years.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
28 Years Later: The Bone Temple
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 16 januari 2026
\nRegi Nia DaCosta <\/p>\n
D\u00e5 28 Days Later hade premi\u00e4r – f\u00f6r otroliga 24 \u00e5r sedan, skapade Danny Boyle en – d\u00e5, revolutionerade film med ytterst spartanska utseende och avsev\u00e4rt mer r\u00f6rliga och aggressiva zombies – kallade infekterade i filmen. Idag \u00e4r samma film l\u00e5ngtifr\u00e5n lika imponerade, detta med ett foto s\u00e5 pass grynigt och otydligt att det knappt g\u00e5r att se p\u00e5, flertalet av filmens koncept har ocks\u00e5 integrerats och utvecklats i andra ber\u00e4ttelser – p\u00e5 \u00e4n mer intressanta s\u00e4tt, som ocks\u00e5 anv\u00e4nder sig av stora m\u00e4ngder halvd\u00f6da varelser. <\/p>\n
Efter en bottennotering med uppf\u00f6ljaren 28 Weeks Later valde Danny Boyle att – s\u00e5 sent som f\u00f6rra \u00e5ret, f\u00f6rs\u00f6ka att \u00e5terf\u00e5 kontrollen, \u00e5teruppliva filmserien och bjuda p\u00e5 sitt aningen eklektiska och uppk\u00e4ftiga filmskapande. Resultatet blev mest haltande, med en menl\u00f6s ber\u00e4ttelse, f\u00e5 intressanta ide\u00e9r och en hoppl\u00f6s cliffhanger som klimax. N\u00e4r Nia DaCosta nu tvingas ta \u00f6ver stafettpinnen som regiss\u00f6r finns flera fr\u00e5gor f\u00f6r att inte s\u00e4ga farh\u00e5gor. Med tanke p\u00e5 hur trenden g\u00e4llande uppf\u00f6ljare varit f\u00f6r filmserien hittills lovar historiken inte vidare gott. Det faktum att kl\u00e5paren Jack O\u2019Connell denna g\u00e5ng f\u00e5tt en mer betydande roll \u00e4r ocks\u00e5 lika betryggande som svartm\u00f6gel i en fastighet. Och det \u00e4r ingen vidare turbulens fri resa som erbjuds inledningsvis. F\u00f6r det fundament som \u00e4rvs fr\u00e5n 28 Years Later \u00e4r sannerligen inte v\u00e4rt n\u00e5gon eloge. Mycket av den gr\u00e5a fogmassan kvarst\u00e5r, som Alfie Williams personlighetsber\u00f6vade Spike samt det faktum att – den enligt mig pl\u00e5gsamt \u00f6verskattade, manusf\u00f6rfattaren Alex garland fortfarande inte verkar \u00f6verdrivet inspirerad eller motiverad att tillf\u00f6ra n\u00e5gra vidare nyskapande id\u00e9er till en genre som hade m\u00e5tt bra av reform. <\/p>\n
Filmens start, men en hoppl\u00f6st \u00f6verspelande Jack O\u2019Connel \u00e4r ocks\u00e5 precis s\u00e5 orov\u00e4ckande och menl\u00f6s som kunde anas. Det hela k\u00e4nns spretigt, m\u00e5ll\u00f6st f\u00f6r att inte s\u00e4ga menl\u00f6st. Men sedan finns en tillg\u00e5ng fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ende film som denna g\u00e5ng nyttjas till fullo, n\u00e4mligen Ralph Fiennes. Detta \u00e4r en sk\u00e5depelare som kan l\u00e4sa kataloger och bruksanvisningar och h\u00e5lla publiken i ett hj\u00e4rngrepp. F\u00f6rutom en makal\u00f6s kontroll \u00f6ver repliker och prosa har Fiennes ocks\u00e5 en scenn\u00e4rvaro som sk\u00e4mmer ut de flesta. DaCosta f\u00f6rst\u00e5r vilken tillg\u00e5ng hon har tillhands och nyttjar Fiennes till max i en roll som \u00e4r b\u00e5de bisarr, udda men ocks\u00e5 underh\u00e5llande. Detta \u00e4r en frikopplad och flamsig Fiennes som genomf\u00f6r sina udda uppgifter med bravur, scener som hos andra sk\u00e5despelare hade varit pinsamma blir h\u00e4r m\u00e4rkligt fascinerande f\u00f6r att inte s\u00e4ga minnesv\u00e4rda. <\/p>\n
DaCosta m\u00e5 inte vara lika v\u00e5gad och villig att experimentera visuellt som Boyle.
\nD\u00e4r Boyle nyttjade iPhone som sin prim\u00e4ra filmkamera f\u00f6r den f\u00f6reg\u00e5ende filmen samt en uppsj\u00f6 av p\u00e5hittiga visuella knep \u00e5terg\u00e5r DaCosta till ett mer traditionellt bildspr\u00e5k. Detta skapar en mer traditionellt attraktivt film som stilfullt ramar in de lummiga gr\u00f6na engelska \u00e4ngarna och de John Bauer doftande skogarna. DaCosta f\u00f6rs\u00f6ker dock f\u00e5nga den punk-rockiga stil som Boyle ofta fusionerat sina filmer med, detta m\u00e4rks framf\u00f6rallt genom filmens musik som bjuder p\u00e5 en imponerade mix av brittisk rock och pop. Ett antal g\u00e5nger om k\u00e4nns det hela som en glad charad d\u00e4r Boyles stil f\u00f6rs\u00f6ker efterapas med aningen dr\u00e5pligt resultat, men denna aningen vilda och v\u00e5gade h\u00e5llning leder ocks\u00e5 till en final som underh\u00e5ller likt inget annat vi sett under filmseriens tv\u00e5 l\u00e5nga decennier. <\/p>\n
D\u00e5 ignoreras alla former av kutymer och traditioner, ist\u00e4llet f\u00e5 vi en dramatiskt och stilistiskt perfekt final som bjuder p\u00e5 bland det vildaste vansinnet i form av musik och agerade som setts i en film som kan kategoriseras som skr\u00e4ck. D\u00e5 kan alla v\u00e5rtor och brister urs\u00e4ktas, som att flera sekvenser g\u00e5r p\u00e5 tomg\u00e5ng, att mycket av de besinningsl\u00f6sa v\u00e5ldet k\u00e4nns oinspirerat eller att majoriteten av filmens karakt\u00e4rer \u00e4r mindre sj\u00e4lvg\u00e5ende – f\u00f6r att inte s\u00e4ga ointressanta, \u00e4n de rabiata k\u00f6tt\u00e4tande massorna. <\/p>\n
F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen finns nu en uppenbar skapargl\u00e4dje och entusiasm som resulterar i den absolut b\u00e4sta och mest underh\u00e5llande filmen i serien. <\/p>\n