{"id":20108,"date":"2010-05-08T10:04:48","date_gmt":"2010-05-08T08:04:48","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=20108"},"modified":"2010-05-08T10:04:48","modified_gmt":"2010-05-08T08:04:48","slug":"recension-gengangare-med-helena-bergstrom-pa-stockholm-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=20108","title":{"rendered":"Recension: Geng\u00e5ngare med Helena Bergstr\u00f6m p\u00e5 Stockholm Stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nF\u00f6r att d\u00f6lja en m\u00f6rk familjehemlighet skickade fru Alving iv\u00e4g sin sju\u00e5rige son Osvald f\u00f6r att han inte skulle v\u00e4xa upp med sin drog- och sexmissbrukande far. Tio \u00e5r efter att fadern d\u00f6tt och \u00e5ter\u00e4v\u00e4nder sonen till sin mamma och barndomshemmet efter att ha f\u00f6rs\u00f6kt etablera sig som konstn\u00e4r i Paris<\/p>\n

Men modern \u00e4r inte den enda som b\u00e4r p\u00e5 m\u00f6rka hemligheter.<\/p>\n

Det blir, f\u00f6rst\u00e5s, en krock och Fru Alving best\u00e4mmer sig f\u00f6r att ber\u00e4tta sanningen.Ja det blir inte bara en krock utan flera och flera sanningar kommer fram.<\/p>\n

Pj\u00e4sen har m\u00e5nga bottnar<\/strong>. Delar av den, som kritiken mot kyrkans och statens predikan om lag och ordning och om \u00e4ktenskapets v\u00e4lsignelser kanske inte k\u00e4nns aktuella f\u00f6r dagens publik. Fast kanske \u00e4nd\u00e5. Dagens makthavares hyllning av arbetslinjen har vissa likheter med den pliktmoral som g\u00e4llde f\u00f6r hundra \u00e5r sedan. En kvinnas plikt var att st\u00e5 vid sin mans sida och en man som var otrogen var inte en fallen man, medan en kvinna som hade sex f\u00f6re \u00e4ktenskapet var en fallen kvinna.<\/p>\n

N\u00e4r Ibsen skrev den 1882 v\u00e4ckte den stor uppm\u00e4rksamhet f\u00f6r att den tog upp tabubelagda \u00e4mnen som k\u00f6nssjukdomar (syfilis), incest och aktiv d\u00f6dshj\u00e4lp. Dramat tar \u00e4ven upp komplikationer inom fadersgestalten, 1800-talets manlighetsideal och kvinnans r\u00e4ttigheter.<\/p>\n

Pj\u00e4sen kan dock ses p\u00e5 flera s\u00e4tt. F\u00f6r mig handlar upps\u00e4ttningen p\u00e5 Stadsteatern \u00e4nnu mer om att vi lever med livsl\u00f6gner som f\u00f6rgiftar v\u00e5ra liv \u00e4r en del. S\u00f6ners makt \u00f6ver sina m\u00f6drar \u00e4r en av de aspekter som lyfts fram med sm\u00e4rtsam tydlighet f\u00f6r oss som \u00e4r m\u00f6drar till vuxna eller n\u00e4stan vuxna s\u00f6ner.<\/p>\n

Osvald spelas av Kalle Malmberg. Han spelar p\u00e5 mammans k\u00e4rlek till honom och utnyttjar sitt \u00f6vertag \u00f6ver henne som bara s\u00f6ner kan. En kvinna kan l\u00e4mna sin man, men sin son \u00e4r hon bunden till hela livet. Kalle Malmberg \u00e4r imponerande: f\u00f6rst charmig som en pojkvasker och sedan f\u00f6rr\u00e4diskt manipulativ och galen.<\/p>\n

Det finns ocks\u00e5 en klassaspekt. Hush\u00e5llerskans dotter Regine f\u00e5r v\u00e4xa upp i huset och trots att hon har samma pappa som Osvald behandlas hon hela tiden som tj\u00e4nstehjon. Osvald vill ha henne, inte f\u00f6r att han \u00e4lskar henne utan f\u00f6r att han vill att hon ska st\u00e4lla upp p\u00e5 honom. Han vill ha henne f\u00f6r sin egen skull. Klass- och k\u00f6nsf\u00f6rtryck i ett.<\/p>\n

Det var premi\u00e4ren<\/strong> jag s\u00e5g och det var mycket tydligt att det var premi\u00e4r. Helena Bergstr\u00f6m kom av sig tv\u00e5 g\u00e5nger. Men det g\u00f6r ingenting i den h\u00e4r slags pj\u00e4s, eftersom den bygger p\u00e5 dialoger mellan m\u00e4nniskor. I livet \u00e4r dialoger hackiga ibland. Det \u00e4r inget som f\u00f6rst\u00f6r k\u00e4nslan, tycker jag.<\/p>\n

D\u00e4remot tror jag att n\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen haft n\u00e5gra omg\u00e5ngar p\u00e5 sig kommer den att sitta \u00e4nnu mer och d\u00e5 kan det bli tio minuter kortare och n\u00e5got rappare. Det kommer f\u00f6rest\u00e4llningen att v\u00e4xa av.<\/p>\n

Framf\u00f6r allt var det de tv\u00e5 yngre sk\u00e5despelarna som imponerade mest i sina roller i premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llningenh: Kalle Malmberg i rollen som Osvald var f\u00f6rf\u00f6riskt farlig. Katharina Cohen som Regine Engstrand: flirtig och sj\u00e4lvs\u00e4ker som bara en ung kvinna kan vara.<\/p>\n

Gerhard Hoberstorfer som pastor Manders var lite stel och Christer Fant som Snickare Engstrand kanske lite p\u00e5 gr\u00e4nsen till revybuskis. Helena Bergstr\u00f6m som fru Alving var inte helt trov\u00e4rdig i slutscenerna. Men allt det \u00e4r s\u00e5dant som kan s\u00e4tta sig efter ett par f\u00f6rest\u00e4llningar. Det \u00e4r en av de fascinerade saker med teater, att ingen f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r en annan f\u00f6rest\u00e4llning lik. En upps\u00e4ttning \u00e4r n\u00e5got organiskt som v\u00e4xer och sker just d\u00e5, just d\u00e4r p\u00e5 scen.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren Sofia Jupither<\/strong> g\u00f6r sin tredje Ibsen-upps\u00e4ttning. Tidigare har hon satt upp Vildanden p\u00e5 Rogaland Teater i Stavanger och Ett Dockhem p\u00e5 Dramaten. Sofia Jupither har bland annat tilldelats ”Heddaprisen” i kategorin b\u00e4sta regi f\u00f6r sin upps\u00e4ttning av ”Svevn” p\u00e5 Nationaltheatret i Oslo. Hennes senaste upps\u00e4ttning p\u00e5 Stockholms stadsteater var publik- och kritikersucc\u00e9n Vem \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r Virginia Woolf? h\u00f6sten 2008.<\/p>\n

Geng\u00e5ngare har satts upp m\u00e5nga g\u00e5nger och kan tolkas p\u00e5 olika s\u00e4tt. 2002 sattes den upp av Ingmar Bergman med Jonas Malmsj\u00f6 i rollen som Osvald.
\nJag har inte sett den f\u00f6rest\u00e4llningen, men om jag ska tolka vad Ingeg\u00e4rd Waaranper\u00e4 p\u00e5 DN skrev om den<\/a> hade den delvis ett helt annat fokus:<\/p>\n

Det har kanske med \u00e5lder och erfarenhet och n\u00e4rhet till d\u00f6den att g\u00f6ra, h\u00e4r hade jag hursomhelst i Osvalds roll \u00f6nskat en mognare sk\u00e5despelare som inte bara f\u00f6rm\u00e5tt uppfatta och ge r\u00f6st \u00e5t \u00e5ngesten och desperationen, utan ocks\u00e5 v\u00e5gat n\u00e4rma sig den resignation och ro inf\u00f6r d\u00f6den som resten av f\u00f6rest\u00e4llningen med sin f\u00f6rsoningsst\u00e4mning f\u00f6reb\u00e5dar.<\/p><\/blockquote>\n

Upps\u00e4ttningen p\u00e5 Stadsteatern handlar mer om livsl\u00f6gnerna, som jag uppfattar det. Och om manipulativa m\u00e4nniskor och s\u00f6ners makt \u00f6ver sina m\u00f6drar. Fast \u00e5 andra sidan finns det mycket att h\u00e4mta hos Ibsen och f\u00f6rest\u00e4llningen sker ocks\u00e5 i betraktarens \u00f6ga.<\/p>\n

Eftersom det var premi\u00e4r var det f\u00f6rst\u00e5s en hel del k\u00e4ndisar i publiken. Jag s\u00e5g till exempel Helena Bergstr\u00f6ms man, regiss\u00f6ren Colin Nutley, som satt p\u00e5 raden bakom. Tv\u00e5 rader framf\u00f6r oss satt kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth<\/a> och sk\u00e5despelaren Rolf Lassg\u00e5rd<\/a>. Raden framf\u00f6r oss satt Olle W\u00e4stberg<\/a>.<\/p>\n

Mer om Ibsen i Wikipedia.<\/a>
\nMer om f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Stadsteaterns hemsida.<\/a><\/p>\n

Jag blev nyfiken p\u00e5 sk\u00e5despelaren Kalle Malmberg och hittade en intervju med honom i Hallandsposten.<\/a><\/p>\n

Medverkande p\u00e5 scen
\nFru Helene Alving \tHelena Bergstr\u00f6m
\nOsvald \tKalle Malmberg
\nPastor Manders \tGerhard Hoberstorfer
\nSnickare Engstrand \tChrister Fant
\nRegine Engstrand \tKatharina Cohen<\/p>\n

Fotograf: Petra Hellberg <\/em><\/p>\n


\n<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Fler recensioner.
\nDagens Nyheter<\/a>, Kulturnytt<\/a>, Svenska Dagbladet<\/a>, Scenbloggen Expressen.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, premi\u00e4r<\/a>, recension<\/a>, Helena Bergstr\u00f6m<\/a>, Ibsen<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6r att d\u00f6lja en m\u00f6rk familjehemlighet skickade fru Alving iv\u00e4g sin sju\u00e5rige son Osvald f\u00f6r att han inte skulle v\u00e4xa upp med sin drog- och sexmissbrukande far. Tio \u00e5r efter att fadern d\u00f6tt och \u00e5ter\u00e4v\u00e4nder sonen till sin mamma och barndomshemmet efter att ha f\u00f6rs\u00f6kt etablera sig som konstn\u00e4r i Paris Men modern \u00e4r inte […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4457,12285,12288],"class_list":{"0":"post-20108","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-premiar","11":"tag-recension","12":"tag-teater","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20108","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=20108"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20108\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=20108"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=20108"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=20108"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}