{"id":201035,"date":"2026-01-22T23:44:05","date_gmt":"2026-01-22T22:44:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201035"},"modified":"2026-01-22T23:44:05","modified_gmt":"2026-01-22T22:44:05","slug":"progressive-pop-formelns-svepande-sound-beharskas-om-an-stundtals-med-lanta-fjadrar-cautionary-tales-av-last-plane-out","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=201035","title":{"rendered":"Progressive- pop formelns svepande sound beh\u00e4rskas om \u00e4n stundtals med l\u00e5nta fj\u00e4drar – Cautionary Tales av Last Plane Out"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Last Plane Out<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Cautionary Tales<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

Producent: (plus mix och mastring) Nils Eriksson<\/p>\n\n\n\n

S-Rock Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 28\/11 2025 (digitalt) \/ 26\/1 2026 (vinyl)<\/p>\n\n\n\n

37:31<\/p>\n\n\n\n

Har tillg\u00e5ng till pressrelease och l\u00e4nk (lyssnat p\u00e5 albumet p\u00e5 b\u00e5de Iphone och ett par g\u00e5nger via dator), men saknar \u00e4nd\u00e5 uppgift om var denna duos andra skiva \u00e4r inspelad. Vidare hittas inte komplett info om vilka instrument som anv\u00e4nts. Att jag fick f\u00f6rfr\u00e5gan om att puffa f\u00f6r Cautionary Tales <\/em>genom att lyssna p\u00e5 resultatet och recensera, berodde p\u00e5 att jag blev kontaktad av Anders Lundquist, en man jag aldrig tr\u00e4ffat (inte ens p\u00e5 WOW) fast han r\u00e4knas till en av landets mest ansedda rockjournalister. Sett otaliga foton p\u00e5 honom och internationella storheter tagna i samband med intervjuer. Strax f\u00f6re pandemins utbrott recenserades p\u00e5 beg\u00e4ran av den samme en full\u00e4ngdare med Future Elephants, en grupp Lundquist bar medlem i. Fram till dess sv\u00e4vade jag i ovisshet om att han sj\u00e4lv ocks\u00e5 ut\u00f6vade musik. Och nu har jag f\u00e5tt vetskap om ett nytt projekt han \u00e4r synnerligen delaktig i. I fjol hade Nils Eriksson & Lundquist framg\u00e5ng hos bed\u00f6mare med sin debut. Inf\u00f6r sl\u00e4pp av uppf\u00f6ljaren har Last Plane Out sl\u00e4ppt tre singlar.<\/p>\n\n\n\n

Elgitarrer trakteras av den ovan n\u00e4mnde i Stockholm boende norrl\u00e4nningen. I Future Elephants lirade Lundquist bas. De nio engelskspr\u00e5kiga texterna \u00e4r d\u00e4rtill signerade den frilansande skribenten. Hans partner Nils Eriksson borde jag kanske haft k\u00e4nnedom om. Sk\u00e5ningen \u00e4r multiinstrumentalist, s\u00e5ngare, komposit\u00f6r och producent. Det f\u00f6rsta av \u00e5tta soloalbum nominerades till tv\u00e5 Grammis. Han har sl\u00e4ppt instrumentala verk, skriver k\u00f6r- och filmmusik samt samarbetet med namn som Ainbusk, Viktoria Tolstoy, Roger Pontare och Mariak\u00f6ren i V\u00e4ster\u00e5s. 59-\u00e5ringen har r\u00f6nt framg\u00e5ng med solopianostycken vars inspiration h\u00e4mtats fr\u00e5n impressionist-ikoner a \u00b4la Debussy. Han har som sagt skrivit sakrala k\u00f6rverk, sysslat med ambient-sound, soundtrack, \u00e4gnat sig \u00e5t preparerat piano, jobbat som akustikkonsult samt v\u00e4rvats till grupp som lirar symfonirock. Sannerligen en musiker, producent och komposit\u00f6r vars ambition inte varit att renodla en specifik stil. Vidare har ocks\u00e5 Eriksson frilansat f\u00f6r diverse magasin. Uppges att duon tr\u00e4ffade varandra p\u00e5 90-talet<\/p>\n\n\n\n

Av alla referenser Last Plane Out listar passar Todd Rundgren, ELO, Rupert Hine, Blue Nile och David Bowie b\u00e4st som j\u00e4mf\u00f6relseobjekt; framf\u00f6r allt den f\u00f6rst n\u00e4mnde och tidiga Genesis. Erk\u00e4nner omg\u00e5ende att deras musik r\u00f6r sig i ett h\u00e4rad jag s\u00e4llan vistas. Och n\u00e4r det blir som mest bombastiskt leder soundet mig till och med till Jim Steinman ansp\u00e4nda hits, vilket jag p\u00e5 samma g\u00e5ng kan h\u00e5lla med om \u00e4r lite or\u00e4ttvist. En smaksak om man ska klassa albumet som smakfullt m\u00e4ktig eller svulstigt med pretenti\u00f6s anstrykning. Eftersom de inte h\u00e5ller p\u00e5 med virtuosa taktbyten och \u00f6verg\u00e5ngar, utan ist\u00e4llet g\u00e4rna stretchar tonspr\u00e5ket f\u00f6rst\u00e5r jag att de kallar vad de g\u00f6r f\u00f6r progessive pop. Titell\u00e5tens gitarrfigur doftar Bowie anno 1980. Man menar att breddning skett sedan debuten. Albumet best\u00e5r som n\u00e4mnts nio l\u00e5tar, somliga mer eller mindre pomp\u00f6st framskridande medan andra \u00e4r att betrakta som f\u00f6rh\u00e5llandevis avskalade till sin form. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
avfotad pressbild Nils Eriksson – Anders Lundquist<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musiken \u00e4r definitivt syntbaserad. I \u00f6ppningssp\u00e5rets optimistiska durackord sveps vi med av maskinella str\u00e5kar, trummaskin och en pockande slinga. Och i framkant sjunger Eriksson med emfas Young At Heart, <\/em>en text med s\u00e4rskild inneb\u00e4rd f\u00f6r medlemmarna. F\u00f6ljs av Break The Chain <\/em>vars markerade rytmik framh\u00e4vs av trummande multiinstrumentalist i en catchig melodi vars vokala pr\u00e4gling p\u00e5minner om en stiliserad variant av Peter Gabriel, i vissa sekvenser om tidiga Genesis. Kompentensen hos herrarna kan inte ifr\u00e5gas\u00e4ttas. De \u00e4r duktiga i studio och tycks ha f\u00f6rverkligat sina visioner. I vackert anlagd titell\u00e5t och i porlande, elegisk ballad d\u00e4rp\u00e5 g\u00e5r de knappt att skilja fr\u00e5n en av sina stora f\u00f6rebilder, tidiga Genesis. S\u00e5ledes i stora stycken t\u00e4mligen opersonligt, fast samtidigt attraherar hur v\u00e4l duon beh\u00e4rskar hantverket. Finns n\u00e5got n\u00e4stan hypnotiskt \u00f6ver flera l\u00e5tars konstruktion, vart de tar v\u00e4gen i ett luftigt utkristalliserade sound. S\u00e5ngen sitter som den ska och l\u00e4mpar sig v\u00e4l f\u00f6r denna flytande genre, men <\/p>\n\n\n\n

Snygga melodier sv\u00e4var ofta iv\u00e4g f\u00f6r att raffinerat knytas ihop i outron. Titell\u00e5ten inneh\u00e5ller b\u00e5de samplade str\u00e5kar och ett av albumets frapperande f\u00e5 gitarrsolon. Tekniskt \u00e4r det en oklanderlig produktion och ur estetiskt synpunkt ska plussas f\u00f6r en f\u00f6red\u00f6mlig variation av tempo och ljudbild. K\u00e4nns oundvikligt att addera fler associationer, i minst en komposition exempelvis den s\u00e5 kallade Canterbury-skolan och Camel. Tycker mig h\u00f6ra fragment fr\u00e5n dessa h\u00e4ngivna musiklyssnares favoriter. I All Fools Day<\/em> tar det svulstiga och diffusa \u00f6verhand, tillh\u00f6r de kompositioner vilka utg\u00f6r utfyllnad i likhet med Wahat If <\/em>vars \u00f6ppna-spj\u00e4ll attityd g\u00f6r att den kantrar. <\/p>\n\n\n\n

Inte utan att man ibland saknar rytmsektion och g\u00e4stande musiker. Den som f\u00f6rekommer heter Klara Schmidtz som spelar altsax i finalnumret. The Butterfly Effect <\/em>som tar oss i m\u00e5l k\u00e4nnetecknas i \u00f6vrigt av snygga utsmyckningar inklusive ett uts\u00f6kt solo av Lundquist och i outrot fint avv\u00e4gda toner p\u00e5 piano.. \u00c4r som framg\u00e5r f\u00f6rh\u00e5llandevis kluven och stannar vid 3+, vilket till viss del beror p\u00e5 att jag vanligtvis f\u00f6redrar annan musik. Flera slagkraftiga melodier har omn\u00e4mnts. Och Step Out Tonight <\/em>\u00e4r en h\u00f6jdpunkt med sin suggestiva refr\u00e4ng och tjusiga licks, en komposition som hade tj\u00e4nat p\u00e5 att utvecklas ett tag till.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Cautionary Tales 3 Producent: (plus mix och mastring) Nils Eriksson S-Rock Records Releasedatum: 28\/11 2025 (digitalt) \/ 26\/1 2026 (vinyl) 37:31 Har tillg\u00e5ng till pressrelease och l\u00e4nk (lyssnat p\u00e5 albumet p\u00e5 b\u00e5de Iphone och ett par g\u00e5nger via dator), men saknar \u00e4nd\u00e5 uppgift om var denna duos andra skiva \u00e4r inspelad. Vidare hittas inte komplett […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-201035","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201035","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=201035"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201035\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201387,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/201035\/revisions\/201387"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=201035"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=201035"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=201035"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}