{"id":200967,"date":"2026-01-11T16:24:01","date_gmt":"2026-01-11T15:24:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200967"},"modified":"2026-01-15T18:06:13","modified_gmt":"2026-01-15T17:06:13","slug":"skammens-forodande-konsekvenser-skildras-stralande-med-forsamlingsarbete-som-nav-7-sorters-tystnad-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200967","title":{"rendered":"Skammens f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser skildras str\u00e5lande med f\u00f6rsamlingsarbete som nav – 7 sorters tystnad p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ellika Henrikson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Text och regi: Pauila Stenstr\u00f6m \u00d6hman<\/p>\n\n\n\n

Scenografi\/ ljusdesign: Charlie \u00c5str\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Tommy Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Musik: Saemundur Grettisson<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Karin Weststrand<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Althea Jiltelius Franconeri (praktikant)<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Jonatan Rodriguez, Elin Skarin, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m och Ove Wolf<\/p>\n\n\n\n

i samarbete med Lumor Teater<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r: Lilla scen G\u00f6teborgs Stadsteater 13\/12 2025<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 7\/2<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att en arbetsplats ska fungera kr\u00e4vs en god organisation som satt sig och inte \u00e4ndras stup i kvarten. D\u00e4rtill tillr\u00e4ckliga resurser j\u00e4mte en tydlig struktur med f\u00f6rdelning av ansvar, d\u00e4r varje anst\u00e4lld vet vilka krav denne f\u00f6rv\u00e4ntas uppfylla. I ett s\u00e5dant scenario finns inplanerat h\u00f6jd tagen f\u00f6r ett visst m\u00e5tt av problem, bortfall och struliga situationer. \u00c4ven n\u00e4r viss procent av personalen inte \u00e4r produktiv eller n\u00e4r olika viljor kolliderar m\u00e5ste verksamheten flyta p\u00e5, vilken den f\u00f6rundransv\u00e4rt nog gjorde p\u00e5 min senaste arbetsplats tack vare fungerande rutiner. Relaterat till mina drygt trettio \u00e5r p\u00e5 en stor arbetsplats, n\u00e4mligen Postterminalen en halv kilometer fr\u00e5n Centralen med p\u00e5 tok f\u00f6r m\u00e5nga omorganisationer. Hos oss var verksamheten ig\u00e5ng dygnet runt n\u00e4stan varje dag i veckan. Jag som mesta tiden jobbade natt vet vad detta innebar f\u00f6r oss p\u00e5 golvet och hur kr\u00e5ngel hanterades. Utv\u00e4rderade ocks\u00e5 verksamheten vid behov i egenskap av facklig redakt\u00f6r och f\u00f6rtroendevald i Samverkan. Vi var beroende av fungerande teknik, klok arbetsledning och kompetenta kollegor som kunde samarbeta och var f\u00f6rh\u00e5llandevis plikttrogna. Ol\u00e4mpliga chefer och alltf\u00f6r m\u00e5nga godtyckliga f\u00f6r\u00e4ndringar orsakade minst lika mycket trubbel som driftstopp p\u00e5 maskiner, f\u00f6rsenade transporter och schismer.<\/p>\n\n\n\n

Anledningen till att jag efter att ha sett 7 sorters tystnad <\/em>(8\/1) b\u00f6rjade fundera p\u00e5 jobbet jag pensionerade mig ifr\u00e5n f\u00f6r sju (!) \u00e5r sedan, \u00e4r att nyskrivna pj\u00e4sen byggd p\u00e5 djupintervjuer speglar en liten arbetsplats i allm\u00e4nhetens tj\u00e4nst. N\u00e4rmare best\u00e4mt en ospecificerad svensk kyrka och f\u00f6rsamlingsverksamheten knuten till den. Kan tyckas underligt att dessa tankar kom i omlopp av ett h\u00e4ndelserikt drama med stort persongalleri, vars tematik kretsade kring att b\u00e4ra k\u00e4nslor av skam inom sig ist\u00e4llet f\u00f6r att tala ut. Och vad s\u00e5dant beteende riskerar att leda till n\u00e4r man varken v\u00e5gar eller kan anf\u00f6rtro sig \u00e5t n\u00e5gon man litar p\u00e5. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt nog g\u00f6r en diakon (Ove Wolf) ett stort nummer av att bikt erbjuds, fast i motsats till katolicismen lockar servicen inte alls.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman \u00e4r en av konstn\u00e4rliga ledarna f\u00f6r teaterkompaniet Lumor, vars aktiviteter gjort best\u00e5ende intryck p\u00e5 tiljor i landet senaste tjugo \u00e5ren trots att egen scen saknas. P\u00e5 Folkteatern blev jag n\u00e4rmast golvad 2016 av prisade People Respect<\/em> Now <\/em>vars tragikomiska upprullning av intrig sker i skolmilj\u00f6. Ett par \u00e5r senare hade det blivit dags att p\u00e5 Stadsteatern i G\u00f6teborg uts\u00e4ttas f\u00f6r dramatikerns raffinerade relationsdrama Allt gott i v\u00e4rlden<\/em>, om den f\u00f6r Sverige omv\u00e4lvande och minst sagt p\u00e5frestande flyktingkrisen, numera flitigt refererad till . F\u00f6r ett par \u00e5r sedan s\u00e5g jag f\u00f6rvirrande deckarg\u00e5tan Content<\/em> \u00e1 la Twin Peaks, tyv\u00e4rr ett intets\u00e4gande verk. En Lumor-produktion men ingen plump i protokollet f\u00f6r Stenstr\u00f6m \u00d6hman eftersom hon inte var delaktig. Lumor uppeh\u00e5ller sig fr\u00e4mst kring sociala och filosofiska \u00e4mnen, ofta baserade p\u00e5 dokument\u00e4rt material.<\/p>\n\n\n\n

Kvinnan bakom f\u00e4ngslande manuset med sina rapsodiska uppbyggda tabl\u00e5er ville utforska fenomenet tystnadskultur. Kan vara p\u00e5 sin plats med ett klarg\u00f6rande. Pj\u00e4sen belyser inte visselbl\u00e5sares \u00f6den. Nyanserna av tystnad speglar skav vid middagsbord utifr\u00e5n svek och \u00f6vergrepp. Trauman d\u00f6ljs f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla fasaden. Om den \u00e4nd\u00e5 r\u00e4mnar \u00e4r det fortfarande l\u00e5ngt ifr\u00e5n s\u00e4kert att individen avsl\u00f6jar hemligheten som legat och gnagt, gjort s\u00e5 ont. N\u00e4r utfallet blir fatalt klandras omgivningens passivitet och of\u00f6rm\u00e5ga att observera tydliga tecken. Dock, personerna i fr\u00e5ga \u00e4r sig sj\u00e4lva n\u00e4rmast och kan anse att priset \u00e4r f\u00f6r h\u00f6gt, att sanningen svider mer \u00e4n g\u00f6r densamme fri. Lillasyster Rakel spelad av Elin Skarin \u00e4r skenbart det mest grava fallet med sin stumhet. F\u00f6rv\u00e5nande att dessa brottstycken av speglingar inom pj\u00e4sens intrikata ramverk av relationer (”kopplingsschema finns i programblad), prim\u00e4rt ut\u00f6ser sj\u00e4lvdestruktivitet ist\u00e4llet f\u00f6r ondskefulla g\u00e4rningar – hade varit det mest sannolika. S\u00e5ledes roteras dramat med ett myller av scener under tre timmar (inklusive paus) i en psykologiskt h\u00f6gintressant omloppsbana, ist\u00e4llet f\u00f6r at bli till en thriller eller gastkramande skr\u00e4ckis.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I intervju kallar Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hstr\u00f6m sin vindlande, fragmentariska konstruktion f\u00f6r en skammens loop och en socialsurrealistisk pj\u00e4s. Farliga tystnaden liknas vid arvsynd. Att hon l\u00e4gger ut texten om sitt senaste verk i just Kyrkans tidning <\/em>kan vara en orsak till att 7 sorters tystnad <\/em>helt bortser fr\u00e5n kritik mot Svenska kyrkan, inte minst Kyrkor\u00e5det och \u00c4rkebiskopars st\u00e4llningstaganden som inneburit att \u00e5tskilliga valt att l\u00e4mna p\u00e5 grund av woke-marxismens hyckleri och samr\u00f6re med Islamic Relief. D\u00e4remot antyds stress, intriger och helt enkelt en s\u00e5 alarmerande arbetsmilj\u00f6 att pr\u00e4st och diakon \u00e4r yrken som ligger i topp vad g\u00e4ller risken att bli l\u00e5ngtidssjukskriven.<\/p>\n\n\n\n

I centrum st\u00e5r den pressade pr\u00e4sten Ingela (Caroline S\u00f6derstr\u00f6m) och hennes buttre sidekick diakonen\/ organisten framst\u00e4lld med tillkn\u00e4ppt bravur av Ove Wolf. Detta f\u00f6rs\u00e5tligt kommenterande kaffemonster beter sig som en energitjuv av rang. \u00d6vriga uppemot femton roller f\u00e5r vi besk\u00e5da i fragmenterad tappning. Tv\u00e5 sm\u00e5k\u00e4ra konfirmander och deras familjer \u00e5terkommer liksom a-lagaren Klasse p\u00e5 parkb\u00e4nken och och en kyrkv\u00e4ktare. Vidare f\u00f6rekommer exempelvis personal fr\u00e5n Socialtj\u00e4nsten, en volont\u00e4r, kantorn Mari tillbaka fr\u00e5n sjukskrivning samt syskon med respektive och x vilka ska begrava en far. Inte utan att det blir en smula r\u00f6rigt att h\u00e4nga med i sv\u00e4ngarna som publik. Att studera ”kopplingsschemat” underl\u00e4ttar f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rst\u00e5elsen. Uppl\u00e4gget med att lansera handlingen i en mycket utf\u00f6rlig cirkelr\u00f6relse \u00e4r raffinerad. leder oss till slut fram till den avg\u00f6rande h\u00e4ndelse som bevittnas och kommenteras i pj\u00e4sens inledande skede. Otroligt m\u00e5nga och snabba kl\u00e4dbyten sker.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ni m\u00e4rker att upps\u00e4ttningen stimulerade, gav upphov till massvis med tankar. Rekommenderar att man g\u00e5r och ser om den f\u00f6r att uppfatta fler raffinerade detaljer. Ljud- och ljusdesign bidrar skickligt till att h\u00e5lla greppet om \u00e5sk\u00e5daren. Scenografin \u00e4r ytterst sparsmakad, kan kallas minimalistisk. Sk\u00e5despelarna flyttar kontinuerligt p\u00e5 fyra stolar f\u00f6r att bilda olika formationer, vrider p\u00e5 de vikv\u00e4ggar vilka inramar scenen. I samspel med den ansvarige f\u00f6r ljus skiftar dessa fr\u00e5n vitt till svart och tillbaka. Kan ocks\u00e5 bli till speglar. Avsikten med dessa n\u00e4rmast maniska beteenden blir ibland lika of\u00f6rklarlig, som f\u00f6r m\u00e5nga av oss, tron p\u00e5 en Gud. Sprider en g\u00e5tfull aura \u00f6ver upps\u00e4ttningen. I \u00f6vrigt finns knappt n\u00e5gon rekvisita ut\u00f6ver sjuarmad ljusstake som tas fram n\u00e4r det citeras ur Uppenbarelseboken. Ljudl\u00e4ggningen av dramatiken \u00e4r varsamt utf\u00f6rd med finess, likas\u00e5 Saemundur Grettissons musik. Han har anv\u00e4nt samplingsteknik, utg\u00e5tt fr\u00e5n sound i kyrkans v\u00e4rld med orgel, piano, k\u00f6rs\u00e5ng och spelat in hur klangen kyrkorum l\u00e5ter. Vidare ska p\u00e5pekas att toner ur Dylans katalog f\u00f6rekommer upprepade g\u00e5nger. <\/p>\n\n\n\n

Trots allt skav och gnabbande inneh\u00e5ller manus en hel del roliga repliker vilka l\u00e4ttar upp det dystra grundackordet. Att f\u00e5 till dylika v\u00e4xlingar utan att det blir krystat eller \u00f6verdrivet publikfriande \u00e4r en konst dramatikern beh\u00e4rskar till fullo. Dr\u00e5pliga humorn berikar, f\u00f6rtar inte allvaret i budskapet. Att 7 sorters tystnad <\/em>inte bara \u00e4r ”sakral och suggestiv” f\u00f6r att citera en allittererande kollega, utan ocks\u00e5 rymmer befriande skratt b\u00f6r betonas. Utan att ha \u00f6verblick vill jag tro att pj\u00e4sen tillh\u00f6r det absolut b\u00e4sta som Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hstr\u00f6m \u00e5stadkommit. H\u00e4r finns s\u00e5 m\u00e5nga verkningsfulla dimensioner, s\u00e5 m\u00e5nga tr\u00e5dar att fundera \u00f6ver. I pusslet som l\u00e4ggs undrar man \u00f6ver pr\u00e4stens \u00e5ngest. Vacklar hon i tron eller \u00e4r det driftstyrda impulser som \u00e4r orsaken?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Medveten om att alldeles f\u00f6r mycket utrymme \u00e4gnats \u00e5t stoffet, id\u00e9erna som pr\u00e4glar manus. Utan en ensemble som i varje moment utstr\u00e5lar n\u00e4rvaro skulle det kunna bli segt. N\u00e5gra g\u00e5nger \u00e4r man inte ens helt klar \u00f6ver vem som g\u00f6r vilken biroll, vilket s\u00e4ger mycket om niv\u00e5n. Antar att just denna kvartett inte agerat tillsammans tidigare. Men h\u00e4r kuggar de i varandra exemplariskt.<\/p>\n\n\n\n

Uppm\u00e4rksammade kroppskonstn\u00e4ren Elin Skarin som setts i Kikkiland<\/em> och gjorde avtryck i hajpade Europa efter regnet <\/em>och i fjol deltog i seminarium p\u00e5 Stadsteatern p\u00e5 temat olydnad, ombes\u00f6rjer h\u00e4r j\u00e4mf\u00f6relsevis ett knippe nedtonade och p\u00e5kl\u00e4dda gestaltningar. Ove Wolf ges oftast resonerande roller med en tendens att agera buffligt. Han \u00e4r i sitt esse som f\u00f6raktad storebror i skinnpaj och ink\u00e4nnande motsats mottaglig f\u00f6r sv\u00e4ngningar i egenskap av konfirmand. Wolf som tillh\u00f6r Backa g\u00f6r en av sina styvaste bedrifter p\u00e5 senare \u00e5r. Caroline S\u00f6derstr\u00f6m motsvarar perfekt kravspecifikationen f\u00f6r en regiss\u00f6r p\u00e5 jakt efter en aktris pendlande emellan stark och s\u00e5rbar. F\u00f6rutom att portr\u00e4ttera pr\u00e4sten i blickf\u00e5nget g\u00f6r hon volont\u00e4ren\/ mamman Cia, Harriet (mormor\/ mamma) samt hustrun Pirjo ing\u00e5ende i s\u00e4llskapet som kommit till begravning. Hennes diktion, tajming och avv\u00e4ga r\u00f6relser \u00e4r minnesv\u00e4rda. Har f\u00f6rmodligen recenserat henne i ett tv\u00e5siffrigt antal st\u00f6rre roller inklusive en f\u00e4ngslande monolog p\u00e5 samma scen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mycket ber\u00f6m \u00e4r redan utdelat. Har \u00e4nd\u00e5 sparat den mest magnifika till sist som gr\u00e4dde p\u00e5 moset: Jonatan Rodriguez som medverkat i upps\u00e4ttning p\u00e5 Backa och i huvudroll i Romeo och Julia <\/em>p\u00e5 Stadsteatern (troligen recenserad i Ny Tid 2007). Han har mest varit verksam i Stockholm ut\u00f6ver ett antal jobb f\u00f6r tv och filmproduktioner. Insatsen p\u00e5 Lilla scen \u00e4r enast\u00e5ende! Vilket h\u00e4pnadsv\u00e4ckande register 49-\u00e5ringen f\u00f6rfogar \u00f6ver. Betydelsefulle sanningss\u00e4garen Carlos, vars brytning g\u00f6r monologerna om\u00f6jliga att uppfatta i sin helhet, har f\u00f6rekommit i tidigare pj\u00e4ser hos Lumor. I 7 sorters tystnad <\/em>exekveras ytterligare fyra biroller med suver\u00e4n precision. Ett par av dem – Klasse p\u00e5 b\u00e4nken och framf\u00f6r allt BUP-Monika – levereras med total tontr\u00e4ff. Snacka om att med r\u00f6st och mimik ge \u00e5sk\u00e5darna en uppvisning i varianter p\u00e5 utmejslade anabbportr\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

Pressfoton: Ellika Henrikson<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Text och regi: Pauila Stenstr\u00f6m \u00d6hman Scenografi\/ ljusdesign: Charlie \u00c5str\u00f6m Ljuddesign: Tommy Carlsson Musik: Saemundur Grettisson Kostymdesign: Karin Weststrand Maskdesign: Althea Jiltelius Franconeri (praktikant) I rollerna: Jonatan Rodriguez, Elin Skarin, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m och Ove Wolf i samarbete med Lumor Teater Urpremi\u00e4r: Lilla scen G\u00f6teborgs Stadsteater 13\/12 2025 Spelas till och med 7\/2 F\u00f6r att en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-200967","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200967","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=200967"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200967\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201076,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200967\/revisions\/201076"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=200967"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=200967"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=200967"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}