![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/image001-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Avatar: Fire And Ash
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 17 december 2025
\nRegi James Cameron <\/p>\n
Det \u00e4r f\u00e5 fenomen – eller succ\u00e9er, som \u00e4r s\u00e5 besynnerliga som James Camerons Avatar. Trots de gr\u00e4nsl\u00f6sa ekonomiska framg\u00e5ngarna f\u00f6r de tidigare filmerna har den fiktiva planeten Pandora och dess karakt\u00e4rer inte haft i n\u00e4rheten samma djupa avtryck som andra storfilmer som r\u00f6r sig i territoriet som – utan att vara neds\u00e4ttande, kan kallas n\u00f6rdigt. Mer nyinkomna till\u00e4gg som flertalet moderna anime eller Denis Villeneuves adaption av Dune har l\u00e4mnat ett helt annat avtryck och nyttjas frekvent som popkulturella referenser. Avatar k\u00e4nns ist\u00e4llet som en solf\u00f6rm\u00f6rkelse, en h\u00e4ndelse som \u00e4r i centrum under sin korta existens och som sedan uppl\u00f6ses. <\/p>\n
Att uppf\u00f6ljaren tog sansl\u00f6sa tretton \u00e5r bidrog inte heller till att bef\u00e4sta n\u00e5gon od\u00f6dlig position. D\u00e5 det v\u00e4l blev dags f\u00f6r tre \u00e5r sedan fanns det en f\u00f6rhoppning om att Cameron skulle f\u00e5 taket att lyfta, visa v\u00e4rlden vad vi saknat under s\u00e5 l\u00e5ng tid. Resultatet blev ist\u00e4llet en likblek p\u00e5minnelse om varf\u00f6r Avatar haft s\u00e5 sv\u00e5rt att vara n\u00e5got annat \u00e4n moment\u00e4ra supersucc\u00e9er. The Way Of Water var l\u00e5ng, tafatt och fantastiskt feg vad g\u00e4ller att ta konceptet vidare. D\u00e5 det nu blivit dags f\u00f6r del tre vill den – f\u00f6rvisso lilla, optimisten inom undertecknad att Cameron \u00e4ntligen skall r\u00e4ttf\u00e4rdiga sin mastodont-satsning, att en g\u00e5ng f\u00f6r alla s\u00e4tta ned foten och demonstrera vad sansl\u00f6sa 400 miljoner dollar i budget kan leverera i form av filmiskt spektakel. Tyv\u00e4rr s\u00e5 blir den tredje filmen ist\u00e4llet bara ett pl\u00e5gsamt och – i m\u00e5nga fall, chockerande, dekret g\u00e4llande att James Cameron numera g\u00f6r dussinfilmer som han sj\u00e4lv inte ens verkar bry sig om. <\/p>\n
F\u00f6r dem som f\u00f6r\u00e4lskat sig i de massiva djungellandskapen och de vackra fiktiva hav som Pandora erbjuder finns h\u00e4r fortfarande samma \u00f6gongodis, de norrskensliknande ljusfenomen som befolkar planeten \u00e4r p\u00e5 plats samt andra neonf\u00e4rgade kreatur. Och det vore fel att inte lyfta det faktum att Avatar har tillg\u00e5ng till teknik som springer cirklar kring b\u00e5de NASA och Pentagon. Framf\u00f6rallt det s\u00e4tt texturer renderas \u00e4r bortom all beskrivning och n\u00e5r total fotorealism i ett antal scener, det \u00e4r tvekl\u00f6st den kanske mest tekniskt avancerade film vi n\u00e5gonsin sett. \u00c4ven om Avatar-serien alltid velat st\u00f6dja sig p\u00e5 sin teknik m\u00e5ste n\u00e5got mer tillkomma. Cameron har med \u00e5ret g\u00e5tt ifr\u00e5n – kanske f\u00f6rlorat, den d\u00e4r r\u00e5a och totalt kompromissl\u00f6sa udden som gjorde Aliens och Terminator 2 v\u00e4rdiga att tituleras som n\u00e5gra av historiens b\u00e4sta filmer. B\u00e5da har en relativt spartansk ber\u00e4ttelse men det fanns ocks\u00e5 en oerh\u00f6rd emotionell kraft samt ett engagemang som gjorde att enkelheten kunde f\u00f6rbises. \u00c4ven den f\u00f6rsta Avatar hade sp\u00e5r av detta, men konsten att faktiskt engagera p\u00e5 emotionellt plan verkar helt ha f\u00f6rsvunnit i den andra filmens lagun. Fire And Ash har inte ett enda moment som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skapar n\u00e5gon engagemang f\u00f6r n\u00e5gon av filmens karakt\u00e4rer, de isande och nervpirrande momenten fr\u00e5n st\u00e5lverket i Judgement Day \u00e4r bortbl\u00e5sta d\u00e4r action och drama fasades ihop med perfektion. Ist\u00e4llet blir det mer spirituellt tugg som varken k\u00e4nns genuint eller vidare djuplodande, snarare en tunn fernissa f\u00f6r att d\u00f6lja det faktum att substansen \u00e4r just vatten. <\/p>\n
Det hela k\u00e4nns ist\u00e4llet som en livl\u00f6s teknikdemo, inte vidare skilt fr\u00e5n d\u00e5 nya motorer f\u00f6r digitalspel visas upp. Det \u00e4r makal\u00f6sa milj\u00f6er och h\u00e4pnadsv\u00e4ckande detaljrikedom men det faktiska inneh\u00e5llet \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n n\u00e5got som skulle vilja spelas i timme efter timme. D\u00e5 Fire And Ash fungerar som en direktuppf\u00f6ljare borde filmen kunna rivstarta och totalt ignorera alla p\u00e5minnelser eller h\u00e5llplatser. Absurt nog s\u00e5 f\u00e5r vi h\u00e4r sekvenser och slutsatser som borde avhandlats f\u00f6r l\u00e4nge, l\u00e4nge sedan. Ist\u00e4llet f\u00f6r att faktiskt nyttja det hela som en tredje akt blir det en m\u00e4rklig gr\u00f6t som befinner sig mellan att k\u00e4nnas som ett mellanrum och en final. Inte ens d\u00e5 filmen har fr\u00f6n till grandiosa ting – eller tillg\u00e5ng till akt\u00f6rer i v\u00e4rldsklass, kan Cameron g\u00f6ra n\u00e5got av dem d\u00e5 han stirrar sig blind p\u00e5 totalt nonsens. Kate Winslet \u00e4r \u00e4nnu en g\u00e5ng fullkomligt bortkastad i en roll d\u00e4r hon f\u00e5r fr\u00e4sa och leverera iskalla repliker. Duktiga Zoe Salda\u00f1a har alltid legat p\u00e5 gr\u00e4nsen till \u00f6verspel d\u00e5 hon skall gestalta Neytiri men f\u00e5r h\u00e4r uppgiften att vara sur som en citron och bidra med absolut noll. Sigourney Weaver \u00e4r den enda som f\u00e5r n\u00e5gon m\u00f6jlighet att arbeta med substans men resan hennes karakt\u00e4r genomf\u00f6r \u00e4r sm\u00e4rtsamt bekant och inte det minsta intressant trots att Weaver tillf\u00f6r sitt fantastiskt gedigna agerande. <\/p>\n
Mest bortkastat \u00e4r dock additionen av Oona Chaplin i rollen som filmseriens kanske h\u00e4ftigaste karakt\u00e4r, den mordiska och bestialiska Varang. En karakt\u00e4r som osar av vansinne och obehag. Chaplin skapar en otroligt hotfull men samtidigt fascinerande karakt\u00e4r vars stridsm\u00e5lning och h\u00e4nsynsl\u00f6sa man\u00e9r ger hopp om att n\u00e5got annat \u00e4r p\u00e5 ing\u00e5ng. Dock reduceras detta lovande nytillskott till noll d\u00e5 hon \u00e5sidos\u00e4tts g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Och ungef\u00e4r s\u00e5d\u00e4r p\u00e5g\u00e5r hela filmen, det tycks vara intressanta och potentiellt storslagna saker i g\u00f6rningen men allt slutar i ett hoppl\u00f6st m\u00f6nster best\u00e5ende av det uppenbara, f\u00f6ruts\u00e4gbara och alltf\u00f6r s\u00e4kra. Med tanke p\u00e5 att James Cameron med n\u00e4mnda Aliens och Terminator 2 skapade uppf\u00f6ljare som b\u00e5da var b\u00e4ttre \u00e4n sina original, men som ocks\u00e5 tog konceptet vidare genom att inf\u00f6ra v\u00e5gade f\u00f6r\u00e4ndringar, \u00e4r det helt f\u00f6rstummande att Cameron nu kapitulerat i ren feghet och v\u00e4ljer k\u00f6ttbullar och mos p\u00e5 en meny som inneh\u00e5ller alla t\u00e4nkbara exotiska alternativ. <\/p>\n
Sedan \u00e4r det sv\u00e5rt att undkomma ironin. Martin Scorsese beskrev Marvel Studios filmer som rena n\u00f6jesf\u00e4lt, berg- och dalbanor utan n\u00e5gon egentlig merit f\u00f6r att kallas \u2019\u2019riktig film\u2019\u2019. James Cameron har med Fire And Ash lyckats g\u00f6ra exakt detta – bokstavligt talat, d\u00e5 stora delar av scenerna menade att f\u00e5 ig\u00e5ng pulsen och adrenalinet best\u00e5r i att karakt\u00e4rer \u00e5ker rutschkana. Och kanske \u00e4r det just actionscenerna som st\u00e5r f\u00f6r den st\u00f6rsta chocken, i alla fall vad g\u00e4ller att vara fullkomligt tafatta. F\u00f6r d\u00e5 det nalkas final och alla kort skall l\u00e4ggas p\u00e5 bordet borde vi f\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 storslaget, uppfinningsrikt och engagerande att all konkurrens kapitulerar. Ist\u00e4llet \u00e4r det James Cameron som springer skrikande fr\u00e5n slagf\u00e4ltet. Filmens klimax \u00e4r endast en hoppl\u00f6s och tr\u00f6tt repetition av de tidigare filmerna d\u00e4r precis allt k\u00e4nns klippt och klistrat. G\u00e5shud, t\u00e5rar och extas har r\u00f6rt sig i samma riktning som Camerons kreativitet, det vill s\u00e4ga mot n\u00f6dutg\u00e5ngen. <\/p>\n