{"id":200286,"date":"2025-12-14T23:18:23","date_gmt":"2025-12-14T22:18:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200286"},"modified":"2025-12-17T02:50:46","modified_gmt":"2025-12-17T01:50:46","slug":"intelligent-relationsbaserad-humor-roar-och-svingar-farsor-av-abnorm-scenkonst-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200286","title":{"rendered":"Intelligent relationsbaserad humor roar och svingar brett – Farsor av Abnorm Scenkonst p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Tobias Walka<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av och med: Elin Bornell, Ida Hackzell och Hanna Holmqvist (Abnorm Scenkonst)<\/p>\n\n\n\n

Koreografi och regikonsultation: Cecilia Milocco<\/p>\n\n\n\n

Rum och kostym: Matilda S\u00f6derling<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Ludde Falk<\/p>\n\n\n\n

Komposition: Lisen Rylander-L\u00f6ve<\/p>\n\n\n\n

Dramaturg: Manda Stenstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 13\/12 2025 p\u00e5 Studion G\u00f6teborgs Stadsteater (g\u00e4stspel)<\/p>\n\n\n\n

Spelas i januari p\u00e5 Teater Trixter<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Mycket h\u00e4nde i huset p\u00e5 Stadsteatern denna kv\u00e4ll. Genom vidtagen n\u00f6dv\u00e4ndig omm\u00f6blering i schemat uppstod en krock. Tv\u00e5 urpremi\u00e4rer intr\u00e4ffade samtidigt. Och p\u00e5 G\u00f6taplatsen alldeles utanf\u00f6r hade tusentals samlats f\u00f6r att lyssna p\u00e5 Lucia-s\u00e5nger, vilket medf\u00f6rde att kollektivtrafiken st\u00e4llts in p\u00e5 Avenyn. Hur som helst valdes av praktiska sk\u00e4l att se helgens g\u00e4stspel p\u00e5 Studion som Kulturbloggen blivit inbjuden till. Och trion som jag till skillnad fr\u00e5n omtalade GRUPPEN – verkar dela deras ideologi om ifr\u00e5gas\u00e4ttande av normer och samh\u00e4llsstrukturer med lekfullhet och egna erfarenheter som drivkraft – inte hade koll p\u00e5 f\u00f6ll jag f\u00f6r. Tidigare har bland annat barnteater spelats p\u00e5 Bor\u00e5s Stadsteater och Abnorm Scenkonst har turnerat med Det halvkassa moderskapet. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Vad som beskrivs som ett p\u00e5g\u00e5ende projekt, ist\u00e4llet f\u00f6r en dramaturgiskt sammanh\u00e5llen b\u00e5ge med urskiljbar handling, blir till en lika fysisk som komisk uppg\u00f6relse med dem sj\u00e4lva och sina pappor. Bornell, Hackzell och Holmqvist ikl\u00e4der sig bokstavligt talat i omg\u00e5ngar rollen som sina respektive pappor. Anti-pj\u00e4sen Farsor <\/em>\u00e4r dels en drift med manliga stereotyper genom obetalbar koreografi, mimik och tonfall vilka visar p\u00e5 essensen av mansplaining. S\u00e4rskilt Elin Bornell f\u00f6rst\u00e4rker draget av karikatyr genom en h\u00f6gdragen \u00f6verklassk\u00e5nska, vilket genererar \u00e5tskilliga skratt. Dels \u00e4r upps\u00e4ttningen en lika tr\u00e4ffs\u00e4ker drift med dem sj\u00e4lva och det projekt de \u00e4r inbegripna i. Meta-niv\u00e5n glider fram och tillbaka. Det \u00e4r v\u00e4ldigt kul att besk\u00e5da f\u00f6r att handlaget k\u00e4nns s\u00e5 smart. Fallgropar undviks n\u00e4stan helt och det bollas lustfyllt med f\u00f6ruts\u00e4gbara floskler. F\u00f6rest\u00e4llningen klockar in p\u00e5 cirka sextiofem minuter. Aprop\u00e5 dramatisk b\u00e5ge sitter trion p\u00e5 stolar i underkl\u00e4der i \u00f6ppningsscenen f\u00f6r att i finalen \u00e5terkomma till utg\u00e5ngspositionen. Entusiastisk premi\u00e4rpublik fick sig till livs prioriterad arbetsmetod: Att trycka p\u00e5 samtidens sm\u00e4rtpunkter snarare \u00e4n att leverera f\u00e4rdiga manus.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Farsor <\/em>kretsar kring minnen och hur generationer p\u00e5verkar varandra. Publiken f\u00e5r veta att tre d\u00f6ttrar agerar som sina pappor i deras glansdagar f\u00f6r att komma dem n\u00e4ra. I motsats till flera andra upps\u00e4ttningar i samma teaterhus senaste \u00e5ren g\u00f6rs inga st\u00f6rre anstr\u00e4ngningar f\u00f6r att f\u00e5 dem att se ut som virila m\u00e4n. Matilda S\u00f6derling n\u00f6jer sig med mustascher (skippar till och med polisonger), tidstrogna frisyrer, byxor minst sagt tr\u00e5nga i grenen och ekiperar sk\u00e5despelarna med tidstrogna moderiktiga kl\u00e4der, vilka framh\u00e4ver ungdomlig maskulinitet. I repliker, mimik och ohejdbar lust att t\u00e4nja p\u00e5 gr\u00e4nser v\u00e4xlas det blixtsnabbt mellan perspektiv med psykologisk sk\u00e4rpa. Nyttan med sj\u00e4lvironi som stilmedel ska inte heller. underskattas. Greppet g\u00f6r susen!<\/p>\n\n\n\n

Under vad som ska f\u00f6rest\u00e4lla framv\u00e4xten av t\u00e4nkt pj\u00e4s blir kvinnorna avbrutna av o\u00f6nskade telefonsamtal. Det \u00e4r inga efterh\u00e4ngsna snubbar som h\u00f6r av sig utan givetvis deras f\u00e4der. Rings p\u00e5 en gr\u00e5 telefon med extremt l\u00e5ng sladd och nummerskiva, relik fr\u00e5n 70-talet. Papporna undrar hur arbetet fortskrider och framf\u00f6r allt hur d\u00f6ttrarna t\u00e4nkt om stolarna de l\u00e5nat och omilt hanterat. I ett senare skede avsl\u00f6jas att de som ringer sett pj\u00e4sen som repeterats, till och med l\u00e4st recension. Att n\u00e5gon av dem lovordar musiken \u00e4r n\u00e5got jag inst\u00e4mmer i. L\u00e5ter som om Lisen Rylander L\u00f6ve (vars clinic nyligen p\u00e5 Utopia jag skrev om liksom ett par av de jazziga projekt hon genomf\u00f6rt recenserats) \u00e4r p\u00e5 plats. Men eftersom hon inte finns med i appl\u00e5dtacket kan hennes tenorsaxofon och uttrycksfulla soundscape ha f\u00f6rekommit i inspelad form. Scenografin \u00e4r sparsmakad, scenen inbjudande insvept i draperier och sedermera plast. Ska indikera hur komplicerat det \u00e4r hitta r\u00e4tt, hur l\u00e4tt det \u00e4r att hamna vilse trots att utpekad riktning. N\u00e4r trion tar scen i besittning genom att irra runt och till och med krypa p\u00e5 golvet inser man att slapstick-humor \u00e4r ett signum f\u00f6r frigruppen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I ett skede kommer n\u00e5gon av dem fram till att pappa borde bytas ut mot en gemytlig g\u00f6teborgare. Tomas von Br\u00f6mssen f\u00f6resl\u00e5s. Carl Einar H\u00e4ckner n\u00e4mns fast avvisas vid n\u00e4rmare eftertanke. Dr\u00e5pliga tankeexperimentet f\u00e5r mig att referera till ett kort klipp p\u00e5 Youtube som har rubriken ”Little girl doesn\u00b4t like her mum and want a new one”. Visst \u00e4r inspelningen av den kanske 5-\u00e5riga flickan integritetskr\u00e4nkande och konversationen torde ha varit hj\u00e4rtsk\u00e4rande f\u00f6r mamman. Samtidigt g\u00e5r det inte att komma f\u00f6rbi hur ologiskt komiskt klippet \u00e4r, om \u00e4n en begriplig reaktion hos ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt f\u00f6rskolebarn som f\u00e5tt nog. Farsor <\/em>har ett narrativ tacksamt att sk\u00e4mta om. Samtidigt undras \u00f6ver i vilken grad dessa feminister lockar m\u00e4n att se deras scenkonst. I vilken utstr\u00e4ckning \u00e4r vi en t\u00e4nkt m\u00e5lgrupp? Tippar att f\u00f6rdelningen var 80-20 p\u00e5 premi\u00e4ren.<\/p>\n\n\n\n

Ska man vara petig har den samspelta trion lite f\u00f6r roligt \u00e5t somliga infall, vilka kunde ha ansats. Nu fnissar vi n\u00e4r de dr\u00f6jer kvar och tramsar i vissa scener. Men se inv\u00e4ndningen som marginell. Har definitivt \u00f6verseende med deras goda sj\u00e4lvf\u00f6rtroende att t\u00f6ja en del situationer till bristningsgr\u00e4nsen. Det allra mesta av vad de stoppat in i sin meta-happening har substans och smartness, g\u00f6rs med utstuderad finess. Aktriserna sk\u00f6rdar framg\u00e5ngar med sin tajmning och n\u00e4rvarok\u00e4nsla. Bornell, Holmqvist och Hackzell reagerar p\u00e5 varandra genom att fyndigt eller drastiskt ta vid, fylla i den f\u00f6reg\u00e5endes reaktion. Hanna Holmqvist har kunnat ses i Stallebrottet och p\u00e5 Masthuggsteatern medan Ida Hackzell ing\u00e5tt i ensemble p\u00e5 Norrbottenteatern. Elin Bornell tillh\u00f6r fasta ensemblen p\u00e5 Bor\u00e5s Stadsteater d\u00e4r hon gjort Sally Bowles och jag bevittnade hennes framfart i Som att jag ska bestiga Mount Everest p\u00e5 tio minuter<\/em> p\u00e5 Backa. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild Richard Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kikar i anteckningarna, f\u00f6rs\u00f6ker tyda nedrafsade impulser. N\u00e5got som m\u00e5ste understrukas \u00e4r hur blixtsnabbt perspektiv skiftas, vilket stundtals kan f\u00f6rvirra. Ibland beh\u00f6ver publiken anstr\u00e4nga sig en smula. Vem representerar sk\u00e5despelaren? I hur m\u00e5nga procent av f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r hon sig sj\u00e4lv, sin pappa i dennes glansdagar eller sitt alter ego? Dock, utf\u00f6rs dessa byten oerh\u00f6rt skickligt. Titeln p\u00e5 en modern intensiv filmklassiker poppar upp i skallen: Kvinnor p\u00e5 gr\u00e4nsen till nervsammanbrott. <\/em>En annan reflektion r\u00f6r de avsiktliga platta och d\u00e4rf\u00f6r hejdl\u00f6st lustiga metaforerna. Kul blir det ocks\u00e5 n\u00e4r Hanna Holmqvist levererar repliker p\u00e5 norska. Vad som f\u00f6rsigg\u00e5r kantrar aldrig \u00e4ven om gr\u00e4nsen tangeras genom kul \u00f6verdrifter.<\/p>\n\n\n\n

Samtidens destruktiva polarisering kringg\u00e5s, vilket trion ska en stor eloge f\u00f6r. D\u00e4remot excelleras som n\u00e4mnts i i psykologiskt skarpsinne, av universell kaliber. Tekniska utvecklingens ofr\u00e5nkomlighet ifr\u00e5gas\u00e4tts – best\u00e4ll i appen<\/em>, uppge bank-id<\/em>, man\u00f6vrera tre fj\u00e4rrkontroller etc. <\/em>I rollerna som sig sj\u00e4lva eller snarlika figurer v\u00e4djas om att f\u00e5 ta plats, vilket v\u00e4cker lika mycket sympati som det ber\u00e4ttigade ”gn\u00e4llet” p\u00e5 att st\u00e4ndigt tvingas l\u00e4ra sig nytt. Observera att ingen laptop eller mobiler f\u00f6rekommer. Och n\u00e4r pressen blir f\u00f6r h\u00e5rd vill de namnl\u00f6sa gestalterna s\u00f6ka skydd fr\u00e5n omv\u00e4rlden i allm\u00e4nhet och pappornas omv\u00e5rdnad i synnerhet. Jag \u00e4r inte h\u00e4r<\/em> l\u00e5ter tragikomiska flyktbeteendet. Allra sist ska Cecilia Milocco harangeras f\u00f6r snillrik koreografi. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bild fr\u00e5n mig<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av och med: Elin Bornell, Ida Hackzell och Hanna Holmqvist (Abnorm Scenkonst) Koreografi och regikonsultation: Cecilia Milocco Rum och kostym: Matilda S\u00f6derling Ljus: Ludde Falk Komposition: Lisen Rylander-L\u00f6ve Dramaturg: Manda Stenstr\u00f6m Urpremi\u00e4r 13\/12 2025 p\u00e5 Studion G\u00f6teborgs Stadsteater (g\u00e4stspel) Spelas i januari p\u00e5 Teater Trixter Mycket h\u00e4nde i huset p\u00e5 Stadsteatern denna kv\u00e4ll. Genom vidtagen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-200286","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200286","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=200286"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200286\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":200393,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200286\/revisions\/200393"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=200286"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=200286"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=200286"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}