{"id":200245,"date":"2025-12-15T20:54:34","date_gmt":"2025-12-15T19:54:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200245"},"modified":"2025-12-15T20:54:34","modified_gmt":"2025-12-15T19:54:34","slug":"roande-och-larorik-summering-av-svensk-musikhistoria-kompletteras-med-magnifikt-musicerande-my-music-story-av-janne-schaffer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200245","title":{"rendered":"Roande och l\u00e4rorik summering av svensk musikhistoria kompletteras med magnifikt musicerande &#8211; My Music Story av Janne Schaffer"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/a9e5f5e5-618e-4006-b0c0-5cdabf7e0951.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200246\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/a9e5f5e5-618e-4006-b0c0-5cdabf7e0951.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/a9e5f5e5-618e-4006-b0c0-5cdabf7e0951-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">12\/12 2025<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kungsbacka Teater<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det var om \u00e4n inte fullsatt s\u00e5 en stor publik i mogen \u00e5lder som kommit f\u00f6r att del av gitarrlegendarens retrospektiva show. Efter deltagande i <em>Stj\u00e4rnorna p\u00e5 slottet <\/em>och alla turn\u00e9er med Electric Banana Band f\u00f6rtj\u00e4nar Janne Schaffer epitetet folkk\u00e4r. Gjorts g\u00e4llande att han f\u00f6rekommer p\u00e5 cirka femtusen inspelningar, en ofattbar siffra. Han som i f\u00f6rfjol erh\u00f6ll kunglig medalj har sl\u00e4ppt ett tjugotal album i eget namn. Han golvade p\u00e5 70-talet och in i n\u00e4sta decennium mig och andra anh\u00e4ngare av rockig fusion j\u00e4mte progressive i H\u00f6rselmat. Kuri\u00f6st nog har Janne Schaffer firat sin 80:e f\u00f6delsedag innevarande \u00e5r samtidigt med tv\u00e5 andra hj\u00e4ltar fr\u00e5n Stockholm, n\u00e4mligen Georg &#8221;Jojje&#8221; Wadenius och Kenny H\u00e5kansson. Alla tre bel\u00f6nades f\u00f6r sina makal\u00f6sa karri\u00e4rer under Uppsala Gitarrfestival, vilket jag sett bildbevis p\u00e5. N\u00e4r Stadsteatern beh\u00f6vde flytta fram en premi\u00e4r best\u00e4mde jag f\u00f6r att ta pendeln till Kungsbacka  f\u00f6r att ist\u00e4llet vara med Janne Schaffers <em>&#8221;<\/em>My Music Story&#8221;.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Som uppladdning lyssnades p\u00e5 dubbel-samlingen <em>\u00d6verblick<\/em>. Den utgavs 2004, inneh\u00e5ller ocks\u00e5 ett par nya l\u00e5tar\/ nya versioner och mitt ex signerades 2010 p\u00e5 Liseberg efter en konsert p\u00e5 Taubescenen. Lite os\u00e4ker p\u00e5 hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag i \u00f6vrigt h\u00f6rt Schaffer. Erinrar mig 1985 i G\u00f6teborgs Konserthus med H\u00f6rselmat, en tilldragelse som g\u00e5r in p\u00e5 tio i topp-lista \u00f6ver konserter p\u00e5 den scen. Vidare julkonsert med Stefan Blomqvist och M\u00f6lndals Kammark\u00f6r i F\u00e4ssbergs kyrka ett par hundra meter fr\u00e5n min bostad, spelning p\u00e5 G\u00f6taplatsen med Bj\u00f6rn J.son Lindh och m\u00f6jligen Isidurs Bane samt en Ted G\u00e4rdestad-tribut p\u00e5 Liseberg d\u00e5 dennes stipendium utdelades. Av skivor \u00e4ger jag dessutom p\u00e5 vinyl den f\u00f6rsta obetitlade plattan som toppade listor 1973, amerikanska \u00e4ventyret <em>Earmeal <\/em>med Porcaro-familjen fr\u00e5n TOTO producerad av han som proddat plattor med The Doors, <em>Bl\u00e5 passager <\/em>samt <em>Electric Graffitti<\/em>. \u00c4ger dessutom sex av Bj\u00f6rn J:son Lindhs album p\u00e5 vinyl d\u00e4r ju Schaffers spel \u00e4r en central best\u00e5ndsdel och supergruppen Baltik vars enda skiva betingar h\u00f6gt samlarv\u00e4rde. Bland samlingen av musikrelaterade b\u00f6cker st\u00e5r <em>Mitt liv som Schaffer &#8211; <\/em>ber\u00e4ttat f\u00f6r Petter Karlsson (2014). Den l\u00e4stes med stort intresse.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/e9f64f57-4c37-4b2c-a762-c6681555e84e.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200279\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/e9f64f57-4c37-4b2c-a762-c6681555e84e.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/e9f64f57-4c37-4b2c-a762-c6681555e84e-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Perfekt placerad p\u00e5 sjunde raden m\u00e4rker jag att jag inte \u00e4r insatt i showens f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Ser bara ett Nord-keyboard p\u00e5 scen plus f\u00f6rst\u00e4rkare. Huvudpersonen \u00e4ntrar scen ensam med sitt favoritinstrument. Vad jag associerar till Telecaster eller en strata baserat p\u00e5 hur det l\u00e5ter \u00e4r i sj\u00e4lva verket en r\u00f6d Larrinv\u00e9e med EMG pickup. Det blir tunggung direkt d\u00e5 h\u00e4rligt virtuosa excesser avverkas i <em>Halkans aff\u00e4r <\/em>till en bakgrund som torde vara fr\u00e5n en nyinspelning fr\u00e5n 90-talet. P\u00e5 v\u00e4g in i salongen sa jag till en v\u00e4ns v\u00e4n, att  enbart det faktum att \u00f6ppningssp\u00e5ret med sitt omv\u00e4xlande groove uppbyggt i olika skikt finns p\u00e5 repertoaren, g\u00f6r det v\u00e4rt att uppleva <em>My Music Story. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hans numera s\u00e5 typiskt orena, distade sound insvept i en bl\u00e4ndande teknik pr\u00e4glad av heavy metal-tendenser(!) \u00e5tf\u00f6ljs av l\u00e5\u00e5ng inledande st\u00e5-upp-passage om k\u00e4ndisskap, m\u00f6ten med publik\/ allm\u00e4nhet och roliga f\u00f6rv\u00e4xlingar. Schaffer visar sig numera vara en verbal entertainer av rang. Kanske en f\u00f6ljd av f\u00f6rberedelser inf\u00f6r <em>Stj\u00e4rnorna p\u00e5 slottet <\/em>i SVT? Efter att tidiga uppv\u00e4xten i en musikerfamilj &#8211; mamma pianopedagog med privatelever, pappa  dirigent och solist och ingick i kammarorkester &#8211; delgetts oss p\u00e5 ett mycket underh\u00e5llande vis, f\u00e5r vi  <em>Clare<\/em> till\u00e4gnad mamma Berit inspirerad av Debussys ljuvligt avskalade, porlande pianostycke <em>Claire de Lune. <\/em><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/35f3ace8-b8ad-498f-b01f-ce727923b208.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200316\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/35f3ace8-b8ad-498f-b01f-ce727923b208.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/35f3ace8-b8ad-498f-b01f-ce727923b208-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6r att travestera Tage Danielssons speakerr\u00f6st p\u00e5 julafton: L\u00e5t oss redan h\u00e4r stanna upp ett tag och reflektera. Om han vi kommit f\u00f6r hade haft med sig fler som assisterat \u00e4n Jonas Gideon p\u00e5 keys och s\u00e5ng, vilken skillnad hade det gjort rent musikaliskt? En v\u00e4sentlig skillnad vill jag p\u00e5st\u00e5. Inte utan att en viss besvikelse infann sig, trots att jag f\u00f6rst\u00e5r att de \u00e4r de hyperintressanta anekdoterna som utg\u00f6r stommen i showen. Blir mycket namedropping.  Vid det h\u00e4r laget har Schaffer vaskat bland sina minnen och ger en imponerande tidslinje till och med 70-talet. Vad betr\u00e4ffar Ted G\u00e4rdestads karri\u00e4r och liv tas vi dock med till det obevekliga sorgliga slutet som framkommer i den biopic som hade premi\u00e4r 2018.  Anser att hans g\u00e4rning skattas lite v\u00e4l h\u00f6gt av den legendariske gitarristen och l\u00e5tskrivaren.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> N\u00e4r det g\u00e4ller soundet han f\u00f6redragit senaste decennierna \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r det valts. Genom bruk av svajarm, pedal(er) och reverb utvinns hans karakt\u00e4ristiskt skitiga sound. Varifr\u00e5n kommer inspirationen. Har intryck tagits av Thurston Moore, Steve Vai och till och med Yngwie Malmsteen? Ett st\u00f6rande inslag i f\u00f6rest\u00e4llningen var den uppenbara obalansen ur h\u00f6gtalarna. Basen mullrade i omg\u00e5ngar och dr\u00e4nkte andra instrument. Lika trist som ov\u00e4ntat!  Uppl\u00e4gget kan ocks\u00e5 ifr\u00e5gas\u00e4ttas. F\u00f6r b\u00e5de huvudpersonen och \u00e5h\u00f6rare hade det varit v\u00e4lkommet med en paus, f\u00f6rslagsvis n\u00e4r vapendragaren under fyrtiotre(!) \u00e5r introducerats genom sin kraftfulla hit <em>Brusa h\u00f6gre lilla \u00e5<\/em>. Syftar givetvis p\u00e5 det skygga geniet Bj\u00f6rn J:son Lindh. Anser att det \u00e4r en skandal att han inte valts in i Swedish Music Hall of Fame, n\u00e5got jag gl\u00f6mde att s\u00e4ga till Schaffer efter\u00e5t n\u00e4r jag ber\u00f6rde begravningen av honom. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b4fef95d-a55c-423d-b5ef-95d45def2c40.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200320\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b4fef95d-a55c-423d-b5ef-95d45def2c40.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b4fef95d-a55c-423d-b5ef-95d45def2c40-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jonas Gideon \u00e4ntrar scen i tredje l\u00e5ten, <em>Heart of Gold <\/em> signerad Schaffer. Ackompanjerar och och i f\u00f6rekommande fall sjunger p\u00e5 ungef\u00e4r h\u00e4lften av repertoaren. Den f\u00f6r mig nya bekantskapen har examinerats fr\u00e5n Kungliga Musikh\u00f6gskolan, \u00e4r verksam som s\u00e5ngl\u00e4rare, spelat i coverband, sl\u00e4ppte sin debut 2015, k\u00f6rat bakom flera k\u00e4nda artister, sjungit duett med ljuvliga Anna Christofferson, specialiserat sig p\u00e5 Elton John-tributer samt f\u00f6rfogar \u00f6ver en r\u00f6st vars st\u00e4mma kan erinra om Ted G\u00e4rdestads. Sannolikt en bidragande anledning till varf\u00f6r han engagerats. Den fl\u00e4ckfria fast lite opersonliga s\u00e5ngen kan j\u00e4mf\u00f6ras med en uppspelning a cappella av Bob Marleys oerh\u00f6rda f\u00f6rm\u00e5ga, fr\u00e5n en demo p\u00e5 <em>Stir It Up <\/em>utgiven p\u00e5 dennes genombrott fr\u00e5n 1972. Inspelningen skedde  n\u00e4r han befann sig i f\u00f6rort norr om Stockholm tillsammans med Johnny Nash. Om den sistn\u00e4mndes ursprungliga uppdrag att g\u00f6ra filmmusik och kopplingen till hur v\u00e5r ber\u00e4ttare introduceras f\u00f6r reggae, tillh\u00f6r h\u00f6jdpunkterna i storytelling-avsnitten. F\u00f6rvisso att beg\u00e4ra f\u00f6r mycket att Gideon ska utstr\u00e5la liknande karisma.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi f\u00e5r h\u00f6ra hyperintressanta vittnesm\u00e5l om f\u00f6rsta m\u00f6tena med embryot till ABBA och n\u00e4r Bj\u00f6rn &amp; Benny i egenskap av talangj\u00e4gare p\u00e5 Polar Music  tr\u00e4ffade br\u00f6derna G\u00e4rdestad, proddade flera skivor och sammanf\u00f6rde dem med Schaffer.  Schaffer \u00e4r m\u00e4rkbart stolt \u00f6ver dessa kommersiellt framg\u00e5ngsrika samarbeten. Talar om f\u00f6r oss att han f\u00e5tt reda p\u00e5 att han medverkar p\u00e5 h\u00e4lften av melodierna i ABBA-katalogen. Vi serveras riff och licks i f\u00f6rening med Gideons st\u00e4mma och ackord i \u00e5tskilliga hits. Av ABBA f\u00e5r vi snyggt sv\u00e4vande <em>Eagle <\/em>som stretchas l\u00e4ckert och l\u00e5ter t\u00e4mligen atypisk. Medryckande melodin p\u00e5f\u00f6rs extra gitarrsolo.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b917443e-1e36-48c8-8c84-61405ced2820.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200327\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b917443e-1e36-48c8-8c84-61405ced2820.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b917443e-1e36-48c8-8c84-61405ced2820-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Blir desto mer signerat br\u00f6derna G\u00e4rdestad och det ber\u00e4ttas ing\u00e5ende om minnesskiva och Ted G\u00e4rdestad-stipendium. Exempelvis tolkas <em>Sol, vind och vatten<\/em> som Gideon r\u00f6rs av att spela, <em>Himlen \u00e4r oskyldigt bl\u00e5 <\/em>utvecklas till en av showens mest gripande stunder, kl\u00e4mmiga up tempo-schlagert\u00e4vlande <em>Satelit<\/em> (sl\u00e5s av st\u00f6lden i introt fr\u00e5n <em>Hol<\/em>d The Line) er\u00f6vrar publiken med sina durackord som ordinarie  finalnummer samt <em>Jag vill ha en egen m\u00e5ne <\/em>dekorerad med utf\u00f6rligt vibrato. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hade jag f\u00e5tt \u00f6nska skulle det makal\u00f6sa samarbetet med Bj\u00f6rn J:son Lindh prioriterats h\u00f6gre. F\u00f6rutom den m\u00e4ktiga emotionella stegringen i \u00f6verexponerade <em>Brusa h\u00f6gre lilla \u00e5 <\/em>lanseras <em>Norrland <\/em>(J. Schaffer) featuring J:son p\u00e5 sopranino blockfl\u00f6jt. Ytterligare ett kr\u00f6n \u00e4ven om uppspelad bas och synt tyv\u00e4rr orsakar viss obalans. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/d50302ba-27db-4d0d-9b2d-d145c0af8861.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200330\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/d50302ba-27db-4d0d-9b2d-d145c0af8861.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/d50302ba-27db-4d0d-9b2d-d145c0af8861-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Leif Wivatt! Skribenten och en vital om \u00e4n utmattad 80-\u00e5ring<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 slutet blir det r\u00f6relsebaserad showtajm. Uppsluppna catchiga bitar fyras av n\u00e4r fenomenet Electric Banana celebreras i ett tacksamt segment. Publiken diggar koordinerat i <em>Min piraya Maja, <\/em>rytmiskt ekvilibristiska <em>Banankontakt <\/em>samt i framgungande <em>Zwampen. <\/em>Snacka om fusionfunkiga rytmer vilka omedelbart s\u00e4tter sig i skallen. Det sv\u00e4nger h\u00e4rligt om musiken som f\u00e5r en p\u00e5 gott hum\u00f6r. Efter st\u00e5ende ovationer ges tv\u00e5  vemodigt betagande s\u00e5nger\/ visor, varav den allra sista \u00e4r instrumental. Syftar p\u00e5 str\u00e5kbekl\u00e4dda <em>F\u00f6r k\u00e4rlekens skull <\/em>som n\u00e5r \u00e4nda in i hj\u00e4rteroten liksom gitarrsolot som fink\u00e4nsligt betonar temat i Evert Taubes klassiker <em>S\u00e5 skimrande var aldrig havet.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><em> <\/em>Efter\u00e5t signerade en av f\u00f6rst\u00e5eliga sk\u00e4l utpumpad legendar som varit en s\u00e5 central best\u00e5ndsdel i svensk musikhistoria. Kommenterade somligt men ins\u00e5g f\u00f6r sent att jag borde  ha tackat b\u00e4ttre och fokuserat p\u00e5 n\u00e5gra milstolpar,  personliga favoriter. Inte minst delarna d\u00e4r Janne Schaffer ber\u00e4ttade om vad som formade honom p\u00e5 60-talet fr\u00e5n samvaron med Ted \u00c5str\u00f6m och fram\u00e5t och alla konserter som upplevdes, f\u00f6rmedlas med brinnande h\u00e4ngivelse, blev mycket mer levande n\u00e4r de kom fr\u00e5n honom sj\u00e4lv och inte fr\u00e5n l\u00e4sning av memoarerna.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>12\/12 2025 Kungsbacka Teater Det var om \u00e4n inte fullsatt s\u00e5 en stor publik i mogen \u00e5lder som kommit f\u00f6r att del av gitarrlegendarens retrospektiva show. Efter deltagande i Stj\u00e4rnorna p\u00e5 slottet och alla turn\u00e9er med Electric Banana Band f\u00f6rtj\u00e4nar Janne Schaffer epitetet folkk\u00e4r. Gjorts g\u00e4llande att han f\u00f6rekommer p\u00e5 cirka femtusen inspelningar, en ofattbar [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-200245","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200245","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=200245"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200245\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":200334,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200245\/revisions\/200334"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=200245"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=200245"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=200245"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}