{"id":200222,"date":"2025-12-12T09:34:14","date_gmt":"2025-12-12T08:34:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200222"},"modified":"2025-12-12T09:34:14","modified_gmt":"2025-12-12T08:34:14","slug":"teaterkritik-fastighetsskotaren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200222","title":{"rendered":"Teaterkritik: Fastighetssk\u00f6taren"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFoto S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n

Fastighetssk\u00f6taren<\/strong>
\nAv Harold Pinter
\n\u00d6vers\u00e4ttning Martin Luuk
\nRegi Emma Bucht
\nScenografi och kostym Maria Sohlman Wikman
\nLjus Ellen Ruge
\nMask Maria Lindstedt
\nP\u00e5 scen Johan Rheborg, Sven Ahlstr\u00f6m, Henrik Norl\u00e9n
\nPremi\u00e4r 11 december 2025 p\u00e5 Klarascenen p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
\n’<\/p>\n

Harold Pinters pj\u00e4s \u201dThe Caretaker\u201d, som framf\u00f6rs p\u00e5 Stadsteatern som \u201dFastighetssk\u00f6taren\u201d \u00e4r en ber\u00e4ttelse som utforskar teman som makt, identitet, relation, alienation och det st\u00e4ndiga s\u00f6kandet efter en plats i v\u00e4rlden.<\/p>\n

Vi f\u00e5r f\u00f6lja en heml\u00f6s man, Davies, som tas in f\u00f6r tillf\u00e4lligt tak \u00f6ver huvudet, av tv\u00e5 br\u00f6der, Aston och Mick, i deras slitna, murriga rum. Pj\u00e4sen utspelar sig i detta begr\u00e4nsade utrymme, vilket skapar en klaustrofobisk k\u00e4nsla som f\u00f6rst\u00e4rks av de nerviga interaktionerna mellan karakt\u00e4rerna. T\u00e4nk dig en fest i en tr\u00e5ng l\u00e4genhet, full av el\u00e4ndiga existenser, d\u00e4r ingen gillar varandra, men alla \u00e4nd\u00e5 \u00e4r fast i rummet.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6rs fram av starka sk\u00e5despelarprestationer och innovativ scenografi. Regin betonar de subtila maktdynamikernas komplexitet och skapar en atmosf\u00e4r som b\u00e5de \u00e4r obehaglig och fascinerande. <\/p>\n

Pinter \u00e4r m\u00e4stare p\u00e5 att bygga upp sp\u00e4nning genom tystnader och os\u00e4kerhet. Dialogen \u00e4r fylld med hans karakteristiska stil, d\u00e4r sm\u00e5prat och underliggande sp\u00e4nningar samverkar f\u00f6r att avsl\u00f6ja karakt\u00e4rernas inre liv och avsikter. Det \u00e4r en pj\u00e4s d\u00e4r du hela tiden undrar vem som egentligen har kontrollen. Det \u00e4r som en psykologisk thriller, fast med mindre dramatik och mer bitterhet.<\/p>\n

Pj\u00e4sen r\u00f6r sig kring tre m\u00e4n vars liv \u00e4r sammanfl\u00e4tade p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e4r b\u00e5de komiskt och tragiskt. Davies, den heml\u00f6se, snubblar in med en blandning av arrogans och os\u00e4kerhet. Han \u00e4r en karakt\u00e4r som man b\u00e5de skrattar \u00e5t och tycker synd om. Hans kamp f\u00f6r att f\u00e5 fotf\u00e4ste \u00e4r s\u00e5 m\u00e4nsklig, s\u00e5 relaterbar.<\/p>\n

Den heml\u00f6se Davies, spelad av Johan Rheborg, \u00e4r en figur att b\u00e5de \u00e4lska att hata; han \u00e4r otrevlig och bitter men \u00e4nd\u00e5 tillr\u00e4ckligt charmig f\u00f6r att lyckas hanka sig fram. <\/p>\n

Rheborg gestaltar denna komplexa karakt\u00e4r skickligt och livfullt. Med sin oroande h\u00f6ga r\u00f6st, slemmiga harklingar och ostyriga gester frammanar han alla de attribut som g\u00f6r Davies s\u00e5 tragikomisk. En Sm\u00e9agol d\u00e4r han st\u00e5r och vankar, st\u00e4ndigt gnyende och klagande, som om varje liten r\u00f6relse skulle kunna kosta honom mer \u00e4n han har r\u00e5d att f\u00f6rlora. Hans underd\u00e5nighet, hans krumbukande anpassning inf\u00f6r Aston och Mick, skapar en karakt\u00e4r b\u00f6jd under armodets tyngd, st\u00e4ndigt p\u00e5 jakt efter en smula bekr\u00e4ftelse eller till och med en droppe av medlidande. <\/p>\n

Rheborg lyckas f\u00e5nga den fysiska och psykiska n\u00f6d som Davies lever i. Hans s\u00e4tt att tala \u2013 den desperata upprepningen av fraser, den n\u00e4stan krampaktiga jakten p\u00e5 ord \u2013 visar tydligt hur r\u00e4dd och os\u00e4ker han \u00e4r, samtidigt som det f\u00f6r tankarna till hur vi alla ibland g\u00f6r oss till, anpassar oss f\u00f6r att bli sedda och h\u00f6rda. <\/p>\n

Pinter tycks f\u00e5nga livets absurditet s\u00e5 exakt; det \u00e4r b\u00e5de skrattretande och sorgligt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Jag skrattar vid flera tillf\u00e4llen, men det \u00e4r med en s\u00e5rig k\u00e4nsla i br\u00f6stet, eftersom sk\u00e4mtet om Davies liv verkligen handlar om oss alla. Vi b\u00e4r alla v\u00e5ra s\u00e5r.<\/p>\n

Sammanfattningsvis \u00e4r \u201dFastighetssk\u00f6taren\u201d inte bara en pj\u00e4s; det \u00e4r en livslektion i hur vi hanterar ensamhet och gemenskap, makt och s\u00e5rbarhet. En p\u00e5minnelse om att vi alla, oavsett v\u00e5r situation, st\u00e4ndigt k\u00e4mpar f\u00f6r att skapa mening i en komplex och ibland grym v\u00e4rld.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto S\u00f6ren Vilks Fastighetssk\u00f6taren Av Harold Pinter \u00d6vers\u00e4ttning Martin Luuk Regi Emma Bucht Scenografi och kostym Maria Sohlman Wikman Ljus Ellen Ruge Mask Maria Lindstedt P\u00e5 scen Johan Rheborg, Sven Ahlstr\u00f6m, Henrik Norl\u00e9n Premi\u00e4r 11 december 2025 p\u00e5 Klarascenen p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm ’ Harold Pinters pj\u00e4s \u201dThe Caretaker\u201d, som framf\u00f6rs p\u00e5 Stadsteatern som \u201dFastighetssk\u00f6taren\u201d […]<\/p>\n","protected":false},"author":81,"featured_media":200227,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-200222","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200222","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/81"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=200222"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200222\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":200233,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200222\/revisions\/200233"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/200227"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=200222"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=200222"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=200222"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}