{"id":200206,"date":"2025-12-12T03:55:25","date_gmt":"2025-12-12T02:55:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200206"},"modified":"2025-12-12T12:48:10","modified_gmt":"2025-12-12T11:48:10","slug":"ringlande-stundtals-utfreakad-rapsodi-ett-ojamnt-aventyr-mycelieum-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=200206","title":{"rendered":"Ringlande stundtals utfreakad rapsodi ett oj\u00e4mnt \u00e4ventyr &#8211; Mycelium p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"405\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_20251128_1651123.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200208\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_20251128_1651123.jpg 405w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_20251128_1651123-187x300.jpg 187w\" sizes=\"auto, (max-width: 405px) 100vw, 405px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foton Anna Sefve<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus &amp; regi: Pinn-Perra &amp; Uffe (dockorna) Regi: Ulf Telenius<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Id\u00e9 och projektledning: Sara Ahlberg &amp; Lycke Claesson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Yttre \u00f6gon: Catherine Parment, David Andersson, Fredrik Glahns, Ulf R\u00f6nnerstrand<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljud &amp; musik: Marcus Bertilsson &amp; Sereno Cantaro<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljus: Fredrik Glahns<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ensemble: Lycke Claesson, Sara Ahlberg, Fredrik Telenius, Kristina R\u00e5dstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Urpremi\u00e4r: 10\/12 2025 p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 14\/12<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Var uppenbart p\u00e5 f\u00f6rhand att vi inte skulle komma att se n\u00e5gon pj\u00e4s. Och n\u00e4r inneh\u00e5llet omtalades f\u00f6r att att locka publik, till vad teamet repat och jobbat fram under sex veckor, fick man ingen direkt kl\u00e4m p\u00e5 vad man skulle f\u00e5 vara med om. Lite flummigt kallas <em>Mycelium <\/em>f\u00f6r &#8221;scenisk upplevelse av m\u00e4nnisko\u00f6den d\u00e4r ber\u00e4ttelser och betraktelser sammanfl\u00e4tas. Titeln \u00e4r en biologisk term, namnet p\u00e5 ett m\u00e5ngf\u00f6rgrenat n\u00e4tverk av tr\u00e5dlika byggstenar hos svampar, fungerar som ett slags ekosystem. Vi utlovas en &#8221;poetisk hyllning till fantasin och konsten&#8221;. Produktionen har klara drag av collageartad performance och blir till en slags happening med flera tr\u00e5dar rent bokstavligt under cirka tv\u00e5 timmar i en New Age-aktig v\u00e4v.  Finns paralleller till Teater Kolibri och Iraqi Bodies som s\u00e5gs p\u00e5 samma scen f\u00f6r ett par \u00e5r sedan och gjorde mig konfys. Eventet utvecklas f\u00f6r h\u00e5gade till en helaftonsf\u00f6rest\u00e4llning i det forna fryshuset. Publiken inviteras n\u00e4mligen till fortsatt h\u00e4ng genom olika programpunkter s\u00e5som soppk\u00f6k, dj:s och inbjuds till att f\u00f6rmedla egna ber\u00e4ttelser. Till saken h\u00f6r att lokalfr\u00e5gan f\u00f6r Teater Trixter \u00e4r os\u00e4ker d\u00e5 det ska byggas p\u00e5 platsen. Den ovissa framtiden har lagts in som ett moment det anspelas p\u00e5 i <em>Mycelium.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I j\u00e4mf\u00f6relse med exempelvis Stadsteaterns senaste premi\u00e4r (<em>Stolthet och f\u00f6rdom) <\/em>saknades s\u00e5ledes n\u00e4rmare kunskap om denna upps\u00e4ttningen. Mystiskt och lite hemlighetsfullt k\u00e4ndes det innan och fr\u00e5gan \u00e4r hur mycket klokare jag blev efter\u00e5t. I programmet publiceras Kjell H\u00f6glunds visa <em>Stormen f\u00f6re lugnet <\/em>vars text sjungs p\u00e5 slutet. Dessutom riktas tack till m\u00e4nniskor behj\u00e4lpliga i processen. Goda krafter idag, tidigare generationer och till livets f\u00f6ruts\u00e4ttningar. P\u00e5 Trixters hemsida st\u00e5r en text med teamets tankeg\u00e5ngar. Den g\u00e5r fr\u00e5n att m\u00e5la upp en m\u00f6rk bild av r\u00e4dsla och blod och m\u00e4ktiga herrar vid jordens \u00e4ndstation f\u00f6r att vaska fram existenser som en gammal gatsopare och v\u00e4nliga d\u00e5rar vilka m\u00f6ts f\u00f6r att lyssna till livets v\u00e4v. G\u00e5tfullt \u00e4r bara f\u00f6rnamnet. Laddade upp med god middag p\u00e5 Skanshof. Tillfr\u00e5gades om mitt \u00e4rende i G\u00f6teborg och n\u00e4mnde premi\u00e4ren och dess diffusa inneh\u00e5ll. Servit\u00f6ren fr\u00e5gade Vad vill du att den ska belysa? Och jag replikerade att denna scenkonst s\u00e4ger n\u00e5got viktigt om v\u00e5r tid, gl\u00f6mde d\u00e5 att l\u00e4gga till vikten av den \u00e4r \u00f6ppen f\u00f6r tolkningar. Kontentan \u00e4r att somligt var kul p\u00e5 ett innovatvis vis, en del t\u00e4nkv\u00e4rt. Men beh\u00e5llningen avtog genom den anammade extrema estetik som gav upphov till d\u00e5raktiga scener.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"414\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_Svanen-kopiera.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200212\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_Svanen-kopiera.jpg 414w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_Svanen-kopiera-191x300.jpg 191w\" sizes=\"auto, (max-width: 414px) 100vw, 414px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Brukar vanligtvis f\u00f6lja en princip om att avst\u00e5 fr\u00e5n att skriva n\u00e4r scenkonst g\u00e5r mig \u00f6ver huvudet eller l\u00e4mnar mig tom. Ett tag var jag inne p\u00e5 att h\u00e4nvisa till dessa \u00e5tminstone delvis med min k\u00e4nsla \u00f6verensst\u00e4mmande argument. Men undviker att vara s\u00e5 bekv\u00e4m, att ge upp s\u00e5 l\u00e4tt. Antar att det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen teamet ansvarat f\u00f6r en produktion hos Trixter, en fri grupp med st\u00f6d som tror p\u00e5 en teater vars hoppfulla kraft h\u00e4mtas ur en fysisk, musikalisk och spr\u00e5klig cocktail med basen i m\u00e4nniskans skuggsida och n\u00e4rheten till filmiskt uttryck. Vill f\u00f6r egen del l\u00e4gga till k\u00e4nnetecken som absurdism, dramatisk nerv och angel\u00e4gna ber\u00e4ttelser. Aprop\u00e5 oerh\u00f6rda anstr\u00e4ngningar f\u00f6r att kunna slutf\u00f6ra vad man f\u00f6resatt sig avsl\u00f6jar ensemblen vid appl\u00e5dtacket vad de beh\u00f6vt \u00f6vervinna. N\u00e5gons mamma vars inramade foto st\u00e4lls fram p\u00e5 golvet med levande ljus framf\u00f6r gick bort h\u00e4rom veckan, n\u00e5gons katt dog, en av dem skadade sitt ben och beh\u00f6ver kryckor och nyligen blev deras dator stulen. L\u00e5ter som en f\u00f6rbannelse vilat \u00f6ver den otursf\u00f6rf\u00f6ljda produktionen. F\u00f6r att anv\u00e4nda en klyscha fr\u00e5n sporten visar man karakt\u00e4r och styrka n\u00e4r man \u00e4nd\u00e5 lyckas genomf\u00f6ra sitt projekt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lycke Claesson och Sara Ahlberg har jobbat tillsammans tidigare, inte minst i <em>Dream Quijote <\/em>som fick en uppskattande recension av undertecknad. Claesson utg\u00f6r ena halvan av performance-duon Moder Mammut medan Ahlberg besk\u00e5dats i m\u00e4rklig monolog i fj\u00e4llmilj\u00f6 hos Panjal Scenstudio. Om multiinstrumentalisten Marcus Bertilsson vars huvudinstrument \u00e4r elgitarr har det skrivits  h\u00e4r i mycket positiva ordalag i egenskap av medlem i Machetes och Boo Boo Mama Orchestra. Kristina R\u00e5dstr\u00f6m f\u00f6rekommer s\u00e4llan p\u00e5 scener i G\u00f6teborg. Frilansaren \u00e4r en sk\u00e5despelare med stor rutin fr\u00e5n teatrar, film, tv-serier, radio och sjunger i exempelvis folkmusik-konstellationer. Fredrik Telenius tycks driva V\u00e4rldshuset i Uddebo tillsammans med Lycke Carlsson, konstn\u00e4rligt h\u00e4lsocenter p\u00e5 landsbygden som propagerar f\u00f6r en alternativ livsstil. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"567\" height=\"425\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_kristina.34.49-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200217\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_kristina.34.49-1.jpg 567w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/thumbnail_kristina.34.49-1-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi sitter p\u00e5 l\u00e4ktaren och ser ner p\u00e5 en rymlig scen med utst\u00e4lld och upph\u00e4ngd dekor som kommenteras. Musikerna h\u00e5ller mestadels till ovanf\u00f6r serveringsluckan. N\u00e5got av dekoren kan sk\u00f6njas p\u00e5 de foton jag f\u00e5tt tillg\u00e5ng till. Framst\u00e5r som att merparten rollfigurer fastnat i sina tankebanor. N\u00e4r de blir som mest nojiga, besatta av plast eller f\u00e5r f\u00f6r sig att p\u00e5 audition skria g\u00e4llt imiterandes en s\u00e5ngsvan, g\u00e5r tanken till en incident n\u00e4r <em>Dj\u00e4vulens advokat <\/em>g\u00e4stspelade hos Trixter. D\u00e5 h\u00f6rdes pl\u00f6tsligt en skrikande kvinna utanf\u00f6r som verkade ha drabbats av ett psykiskt sammanbrott. Man tvingades g\u00f6ra ett kortare avbrott f\u00f6r att personal skulle  reda ut situationen. I <em>Mycelium <\/em>kan n\u00e5gon utbrista g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng att &#8221;denna ska inte vara d\u00e4r&#8221; vilket f\u00e5r en att inse hur tunn gr\u00e4nsen kan vara tills problemen blir ohanterliga. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I en f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r tesen om att konst uppfattad som konstig \u00e4ger ett merv\u00e4rde, fanns ocks\u00e5 scener med substans och humor. N\u00e4mner n\u00e5gra som fastnade. Syftar p\u00e5 skildringen av f\u00f6r\u00f6dande minutschema inom hemtj\u00e4nsten, uppsagda sjukhus-clownerna p\u00e5 grund av sparkrav, inslagen av kommenterande marionetteater, Marcus Bertilssons kraftfulla l\u00e4tt dissonanta solo st\u00e5ende p\u00e5 scengolvet, underlig rekvisita som armen i plast, kylsk\u00e5pet att f\u00f6rsvinna in i och skottk\u00e4rran med kvaddat d\u00e4ck, symboliken i utspridande av jord p\u00e5 svarta golvet och uppborstandet av h\u00f6garna, hur Telenius tr\u00e4der in i sin favoritsyssla i finalen och i en rit agerar shaman, tr\u00e5den som dras ut i lokalen likt Ariadne och hennes r\u00f6da tr\u00e5d samt inf\u00f6rlivandet av det norrl\u00e4ndska k\u00e4mpande kynnet aprop\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndig flytt av Kiruna som lanserar organisationen &#8221;St\u00e5 pall&#8221;. Dialekten och attityden blir till en komisk fulltr\u00e4ff. Och p\u00e5 uppmaning kommer gensvar fr\u00e5n publiken.  Agiteras frejdigt och \u00f6vertygande mot neddragning av Kulturskolan. Inte bara Kjell H\u00f6glund har tagits med utan ocks\u00e5 Hasse &amp; Tages ikoniska om \u00e4n daterade utopi <em>Var blev ni av ljuva dr\u00f6mmar?<\/em> Reciteras fram i utdragna passager av Claesson. . Att h\u00f6ra  Kent Anderssons <em>Vingen <\/em>var n\u00e4rmast g\u00e5shudsframkallande. Dels f\u00f6r att jag l\u00e4st de sista tv\u00e5 verserna f\u00f6r mina arbetskamrater n\u00e4r jag gick i pension, dels f\u00f6r att Kristina R\u00e5dstr\u00f6m(?) smart exemplifierar diktens sista rad.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Denna annorlunda sv\u00e5rbeskrivliga happening hade tj\u00e4nat p\u00e5 att bantas med cirka en halvtimme enligt d\u00f6da-dina-\u00e4lsklingar-recept. Och somliga mer eller mindre abstrakta utsv\u00e4vningar l\u00e4mnade mig likgiltig, f\u00f6rv\u00e5nade f\u00f6r att n\u00e5gon po\u00e4ng inte framgick. Andra scener hade som nog framg\u00e5tt sv\u00e4rta och tr\u00e4ffs\u00e4kra iakttagelser vilket inneb\u00e4r att oj\u00e4mnt \u00e4r ett l\u00e4mplig sammanfattning. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"451\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/image.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200220\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/image.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/image-300x208.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus &amp; regi: Pinn-Perra &amp; Uffe (dockorna) Regi: Ulf Telenius Id\u00e9 och projektledning: Sara Ahlberg &amp; Lycke Claesson Yttre \u00f6gon: Catherine Parment, David Andersson, Fredrik Glahns, Ulf R\u00f6nnerstrand Ljud &amp; musik: Marcus Bertilsson &amp; Sereno Cantaro Ljus: Fredrik Glahns Ensemble: Lycke Claesson, Sara Ahlberg, Fredrik Telenius, Kristina R\u00e5dstr\u00f6m Urpremi\u00e4r: 10\/12 2025 p\u00e5 Teater Trixter i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-200206","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200206","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=200206"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200206\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":200237,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200206\/revisions\/200237"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=200206"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=200206"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=200206"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}