{"id":199976,"date":"2025-12-06T13:09:34","date_gmt":"2025-12-06T12:09:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199976"},"modified":"2025-12-06T13:09:34","modified_gmt":"2025-12-06T12:09:34","slug":"teaterkritik-en-berattelse-om-smarta-skulle-tjanat-pa-att-skruva-ned-humor-och-volym-ibland","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199976","title":{"rendered":"Teaterkritik: En ber\u00e4ttelse om sm\u00e4rta – skulle tj\u00e4nat p\u00e5 att skruva ned humor och volym ibland"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFoto Leonard Stenberg<\/em><\/p>\n

En ber\u00e4ttelse om sm\u00e4rta<\/strong>
\nManus och regi Malin Axelsson
\nScenografi och kostym Zofi Lagerman
\nLjus Tobias Hallgren
\nKomposit\u00f6r Christian Gabel
\nMedverkande Bianca Cruzeiro, Robert Fux, Sandra Huldt och Victor Iv\u00e1n<\/p>\n

Sm\u00e4rta kan ta \u00f6ver en m\u00e4nniskas liv helt, skapa kaos i vardagen och krossa relationer. Den \u00e4r dessutom ett osynligt lidande vilket g\u00f6r att omgivningen har sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 hur d\u00e5ligt den som drabbas m\u00e5r. Har sm\u00e4rtan ingen uppenbar orsak kan det ocks\u00e5 k\u00e4nnas om\u00f6jligt att f\u00e5 hj\u00e4lp. Om det m\u00f6rka h\u00e5l sm\u00e4rtpatienter faller ned i har Malin Axelsson, som sj\u00e4lv pl\u00e5gats av sm\u00e4rta, skrivit en absurd komedi.<\/p>\n

Det b\u00f6rjar med att Dolores \u00e4r p\u00e5 sin mammas begravning och s\u00f6rjer \u00f6ver hennes bortg\u00e5ng och hur kort ett liv \u00e4r. Pl\u00f6tsligt faller hon samman och snart b\u00f6rjar en sm\u00e4rta sprida sig i kroppen. F\u00f6rst \u00e4r det stort\u00e5n, sedan hela foten och s\u00e5 benet och hon b\u00f6rjar halta. Samtidigt pressar hon sig att forts\u00e4tta som innan sm\u00e4rtan slog till. Hon har ju s\u00e5 mycket att gl\u00e4djas \u00e5t och hantera. Ett attraktivt yrke som v\u00e4derpresentat\u00f6r som m\u00e5nga avundas henne, en omt\u00e4nksam och huslig man och en dotter som ska skjutsas mellan olika aktiviteter.<\/p>\n

Men gradvis tar sm\u00e4rtan \u00f6ver tillvaron bit f\u00f6r bit. Dolores orkar inte med jobbet eller familjen och s\u00f6ker sig desperat g\u00e5ng efter g\u00e5ng till v\u00e5rdcentralen f\u00f6r hj\u00e4lp. Efter att ha tagit ett flertal prover f\u00f6rklarar dock l\u00e4karen att hon \u00e4r helt frisk. Har hon ont \u00e4nd\u00e5 kan hon v\u00e4l ta en Alvedon, eller kanske skulle terapi vara en m\u00f6jlig l\u00f6sning.<\/p>\n

Dolores sl\u00e5r r\u00f6dgl\u00f6dgat ilsket ifr\u00e5n sig r\u00e5den. Tror han inte att hon har testat v\u00e4rktabletter och terapi menar han \u00e4r hon \u00e4r psyksjuk? Aldrig att hon skulle g\u00e5 till en psykolog. \u00c4nd\u00e5 hamnar hon omsider hos en s\u00e5dan eftersom hennes granne k\u00e4nner till en mycket omtyckt s\u00e5dan.<\/p>\n

F\u00f6r den snygge, bildade och som det verkar mycket empatiske Andr\u00e9 faller Dolores handl\u00f6st. \u00c4ntligen n\u00e5gon som lyssnar p\u00e5 henne, f\u00f6rst\u00e5r hennes sm\u00e4rta och delar hennes k\u00e4rlek till b\u00f6cker och resor \u2013 fr\u00e4mst till hennes favoritstad Paris d\u00e5.<\/p>\n

N\u00e4r hon ger sig h\u00e4n i det hon inbillar sig \u00e4r k\u00e4rlek mellan de tv\u00e5 verkar sm\u00e4rtan underbart nog h\u00e5lla sig i schack. Men s\u00e5 fort hon \u00e4r hemma \u00e4r den tillbaka och jagar henne. Dolores \u00e4r beredd att satsa allt- \u00e4ven det arv hon f\u00e5tt efter sin mamma – p\u00e5 Andr\u00e9.<\/p>\n

N\u00e4r den lycka hon sett framf\u00f6r sig med Andr\u00e9 krossas och Tommy vill ta ut skilsm\u00e4ssa f\u00f6r han tr\u00e4ffat en annan och han dessutom f\u00e5r v\u00e5rdnaden om dottern faller Dolores \u00e4nda ned till samh\u00e4llets botten. <\/p>\n

Det \u00e4r h\u00e4rligt uppfriskande och v\u00e4lkommet med en pj\u00e4s direkt skriven f\u00f6r teatern. Malin Axelsson, som exempelvis tidigare bearbetat succ\u00e9n J\u00f6sses flickor \u2013 \u00e5terkomsten, vet ocks\u00e5 hur man ska f\u00e5 en text att leva och ber\u00f6ra. En ber\u00e4ttelse av sm\u00e4rta som spelas p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern har dessutom ett ovanligt och samtidigt allm\u00e4ngiltigt \u00e4mne. F\u00f6rest\u00e4llningen understryker att sm\u00e4rta, speciellt l\u00e5ngvarig sm\u00e4rta, inte f\u00e5r finnas i v\u00e5rt samh\u00e4lle d\u00e4r alla ska vara h\u00f6gpresterande med kropp och psyke i perfekt trim.<\/p>\n

Det g\u00e5r sj\u00e4lvfallet inte enbart att skriva ett allvarligt drama om att leva med sm\u00e4rta. Det vore alltf\u00f6r tungt. Men samtidigt \u00e4r det ett aber att drastisk humor \u00e4r en s\u00e5 stor del av f\u00f6rest\u00e4llningen. Ibland tenderar handlingen att falla \u00f6ver i situationskomik och tappa fokus \u2013 sk\u00e5despelare spelar p\u00e5 skratten s\u00e5 att s\u00e4ga- och dialogen kan bli v\u00e4l skrikig. Men s\u00e5dant kan f\u00f6rst\u00e5s ha att g\u00f6ra med premi\u00e4rnerver. <\/p>\n

Bianca Cruzeiro har som Dolores en b\u00e5de h\u00e4ftig och ansvarsfull roll att hantera. Hon lyckas effektfullt och v\u00e4lbalanserat skildra denna karri\u00e4rkvinna som kollapsar och den isande fruktan att sm\u00e4rtan som s\u00e5 of\u00f6rklarligt slagit till aldrig ska g\u00e5 \u00f6ver. Precis som det \u00e4r f\u00f6r sm\u00e4rtpatienter i verkligheten.<\/p>\n

De b\u00e4st fungerande och verkligt roliga scenerna \u00e4r terapisessionerna mellan Dolores och psykologen Andr\u00e9 – skickligt gestaltad av Victor Iv\u00e1n. Det visar sig omsider att han inte \u00e4r s\u00e5 intresserad av att hj\u00e4lpa henne, utan hellre pratar om sin egen sm\u00e4rta och inre kris. Det s\u00e4ger han sj\u00e4lvs\u00e4kert att han t\u00e4nker skriva en bok om trots att han inte \u00e4r n\u00e5gon f\u00f6rfattare. \u201dVarf\u00f6r ska alla skriva b\u00f6cker idag om det lidande de anser sig ha varit utsatta f\u00f6r? Var blev empatin med sina medm\u00e4nniskor av? fr\u00e5gar Dolores. Det \u00e4r bara att nicka medh\u00e5ll. Det sl\u00e4pps ju en flod av s\u00e5dan in\u00e5tv\u00e4nd autofiktion.<\/p>\n

Robert Fux g\u00f6r med l\u00e5gm\u00e4ld humor och allvar Dolores make. En ovanlig roll f\u00f6r honom som han klarar utm\u00e4rkt. Tommy f\u00f6rs\u00f6ker verkligen st\u00f6tta och hj\u00e4lpa henne men orkar till slut inte. Avg\u00f6rande blir givetvis n\u00e4r hon f\u00f6r\u00e4lskar sig handl\u00f6st i Andr\u00e9 och vill resa iv\u00e4g med honom.<\/p>\n

Sandra Huldt spelar grannen som med uppenbar f\u00f6rtjusning l\u00e4gger sig i Dolores liv och kanske till och med njuter av hennes sm\u00e4rta. Samtidigt skryter Lena om att hon \u00e4gnar sig \u00e5t socialt arbete och hj\u00e4lper heml\u00f6sa. Grannen \u00e4r en grovhuggen och trashig karakt\u00e4r som vet att ta f\u00f6r sig. Hennes vilda utspel vinner publikens gunst. Omsider tar Lena ocks\u00e5 med \u00f6verl\u00e4gsenhet \u00f6ver det Dolores f\u00f6rlorat.<\/p>\n

\u00d6ppningsscenens ekande tomhet med en vit orgel prydd med rosor i fokus \u00e4r en st\u00e4mningsfull bild av begravningen. Omsider fylls scenen med alltmer dekor, en tydlig beskrivning av Dolores och familjens tilltagande kaos. Att en stilig ljuskrona h\u00e4ngs upp k\u00e4nns lite udda. Men f\u00f6rklaring kommer \u2026<\/p>\n

Slutet av f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r starkt, speciellt scenen d\u00e5 Dolores \u00e4r beredd att ta sitt liv k\u00e4nns riktigt ot\u00e4ck. Totalt sett \u00e4r En ber\u00e4ttelse om sm\u00e4rta en angel\u00e4gen och underh\u00e5llande f\u00f6rest\u00e4llning om den folksjukdom som sm\u00e4rta \u00e4r, men den skulle ha tj\u00e4nat p\u00e5 att humorn och volymen skruvats ned. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Leonard Stenberg En ber\u00e4ttelse om sm\u00e4rta Manus och regi Malin Axelsson Scenografi och kostym Zofi Lagerman Ljus Tobias Hallgren Komposit\u00f6r Christian Gabel Medverkande Bianca Cruzeiro, Robert Fux, Sandra Huldt och Victor Iv\u00e1n Sm\u00e4rta kan ta \u00f6ver en m\u00e4nniskas liv helt, skapa kaos i vardagen och krossa relationer. Den \u00e4r dessutom ett osynligt lidande vilket […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":199981,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12254,4955,7643],"class_list":["post-199976","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-kulturhuset-stadsteatern","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199976","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199976"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199976\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199986,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199976\/revisions\/199986"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/199981"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199976"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199976"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199976"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}