{"id":199912,"date":"2025-12-07T00:22:53","date_gmt":"2025-12-06T23:22:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199912"},"modified":"2025-12-07T18:22:07","modified_gmt":"2025-12-07T17:22:07","slug":"bejublad-hybrid-motsvarar-hogt-stallda-forvantningar-bach-jazz-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199912","title":{"rendered":"Bejublad hybrid motsvarar h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar &#8211; Bach Jazz p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/04283943-abf0-4282-b47b-954227ee08fc.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199913\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/04283943-abf0-4282-b47b-954227ee08fc.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/04283943-abf0-4282-b47b-954227ee08fc-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4\/12 2025<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lockades av en av Jazzradion i P2 inspelad konsert och i slutet av sommaren utgjorde jag exklusiv publik n\u00e4r pianotrion medverkade i Kulturfr\u00e5gan Kontrapunkt i SVT. Rytmsektionen har jag tr\u00e4ffat p\u00e5 var f\u00f6r sig tidigare, framf\u00f6r allt basisten och fotografen Magnus Bergstr\u00f6m. Ocks\u00e5 anf\u00f6raren av Bach Jazz har tr\u00e4ffats flera g\u00e5nger, fast i egenskap av anst\u00e4lld p\u00e5 G\u00f6teborgsOperans pressavdelning. Inf\u00f6r denna regniga torsdagskv\u00e4ll d\u00e4r publik lade beslag p\u00e5 samtliga sittplatser anm\u00e4lde jag mitt intresse av att skildra spelningen. Hade tur och fick en utm\u00e4rkt pallplats n\u00e4ra PA-b\u00e5set. Bach Jazz  best\u00e5r av Emil Carlsson Rinstad p\u00e5 piano, kontrabasist Magnus Bergstr\u00f6m samt bakom Ola Winkler (tidigare Hultgren).<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Man bildades 2022, sl\u00e4ppte i fjol sin debut som jag efter\u00e5t fick signerad och kommer n\u00e4sta \u00e5r med den uppf\u00f6ljare det gjordes reklam f\u00f6r. Allt ur repertoaren \u00e4r signerat giganten fr\u00e5n Leipzig men arrangerat av dem f\u00f6r pianotrio. I bland framf\u00f6rd not f\u00f6r not, ibland improviserad \u00e1 la boppigt tonspr\u00e5k eller kammarjazz genom den konstn\u00e4rliga frihet gruppen filtrerat sitt sound. Dessutom tar man sig friheten att f\u00f6ra in trummor i Bachs musik, till och med break och trumsolo fr\u00e5n Winkler vars spel av naturliga sk\u00e4l inte styrs av noter. P\u00e5 hemsidan anges fler inspirationsk\u00e4llor: Jan Johansson, Miles Davis, lite ov\u00e4ntat George Harrison samt Nils Frahm. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/11e30195-0272-4015-85e3-279eb42fb3f6.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199917\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/11e30195-0272-4015-85e3-279eb42fb3f6.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/11e30195-0272-4015-85e3-279eb42fb3f6-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> I animerat samtal med Rinstad efter\u00e5t framkommer att Bobo Stenson \u00e4r en personlig favorit. Pianisten som p\u00e5 Nef till skillnad fr\u00e5n inspelningen med ljuddesignern \u00c5ke Linton spelar p\u00e5 en Steinway-flygel, ber\u00e4ttar f\u00f6r mig att han spelat pop, g\u00e5tt p\u00e5 Skurups jazzutbildning och varit kyrkomusiker\/ kantor. Winkler har h\u00f6rts med bland andra Ane Brun, Andreas Hourdakis p\u00e5 Unity och med Merit Hemmingson. Bergstr\u00f6m bj\u00f6ds p\u00e5 krogen efter att han st\u00e4llt upp som fotograf och hans basg\u00e5ngar har kunnat avnjutas live i en rad konstellationer i G\u00f6teborg med omnejd och f\u00f6rekommit p\u00e5 skivor jag recenserat.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Trion som turnerat flitigt fast rytmsektionen har fullt upp med andra uppdrag befann sig p\u00e5 samma scen i februari. I dessa polariserande tider  av verbalt inb\u00f6rdeskrig i sociala medier, k\u00e4nns det oerh\u00f6rt befriande med symbiotisk livemusik som en frizon f\u00f6r oss musik\u00e4lskare. Vore dock missvisande att kalla det eskapism, d\u00e5 den oomtvistat h\u00f6gsta niv\u00e5n av &#8221; L\u00e1rt pour l\u00e1rt&#8221; inte v\u00e4jer f\u00f6r sorg och livets dystra stunder. Rinstad som noga presenterar vad som framf\u00f6rs finner till och med sk\u00e4l att likna ett stycke vid &#8221;Nor\u00e9n-jul&#8221;.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/aed13f88-7222-4edf-8d02-82107181b60d.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199921\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/aed13f88-7222-4edf-8d02-82107181b60d.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/aed13f88-7222-4edf-8d02-82107181b60d-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Johann Sebastian Bach (1685-1750) lyssnar jag kanske alltf\u00f6r s\u00e4llan p\u00e5 med tanke p\u00e5 att organistens tidl\u00f6sa verk anses avstressande. Antar att Bach Jazz \u00e4r pionj\u00e4rer genom att s\u00e5 konsekvent fusionera genrer och epoker. Ett stiltroget experiment som kr\u00e4ver mycket koncentration h\u00f6rde jag utsnitt av i F\u00e4ssbergs kyrka 2012. Syftar p\u00e5 basisten Christian Sperings soloskiva med Bach-kompositioner. Av de som framg\u00e5ngsrikt v\u00e5gat sig p\u00e5 att jazza till Bach m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s den tragiskt framlidne Stefan Nilsson lyftas fram, f\u00f6r hur ledigt han tagit sig an exempelvis <em>Menuet <\/em> (Anna Magdalena Notebook). Rinstad n\u00e4mner f\u00f6r mig en fransman jag inte k\u00e4nde till. Vad betr\u00e4ffar beatbaserad dynamik \u00e4r <em>Toccata <\/em>och <em>Fuga i d-moll<\/em> i tappning av Sky o\u00f6vertr\u00e4ffade klassiker, f\u00f6rvisso som representant f\u00f6r genrefria supergrupper.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/ddf9262e-dd9d-4fb1-86dd-49ba6567e637.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200003\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/ddf9262e-dd9d-4fb1-86dd-49ba6567e637.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/ddf9262e-dd9d-4fb1-86dd-49ba6567e637-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Japan-influerade Jazz KISSA-baren p\u00e5 Nef, sannolikt Sveriges f\u00f6rsta i sitt slag<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Konserten p\u00e5g\u00e5r i tv\u00e5 set, varav det f\u00f6rsta landar p\u00e5 cirka fyrtio minuter. Efter\u00e5t utbrister en kvinna intill mig att det \u00e4r en den b\u00e4sta konsert hon varit p\u00e5 p\u00e5 j\u00e4ttel\u00e4nge. H\u00e4vdar f\u00f6r egen del att den var b\u00e5de ytterst behaglig och sp\u00e4nnande. Upphovsmannen kunde ofta mer \u00e4n anas och n\u00e4r de tog sig konstn\u00e4rliga friheter, vilket Winkler med n\u00f6dv\u00e4ndighet \u00e4gnar sig \u00e5t, lutar man sig mer \u00e5t boppigt pulserande \u00e4n nordiskt vemod, \u00e4ven om s\u00e5dana inslag ocks\u00e5 f\u00f6rekom.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/3e8d58f9-aab8-4aad-a56a-b8987620494e.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200001\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/3e8d58f9-aab8-4aad-a56a-b8987620494e.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/3e8d58f9-aab8-4aad-a56a-b8987620494e-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hybriden f\u00f6refaller p\u00e5 n\u00e5got underligt vis vis lika f\u00f6runderlig som naturlig. Exceptionellt vacker mollanstrukten inledning omsluter publiken och efter deras underbara invitation kliver vi \u00f6ver tr\u00f6skeln, Vistas d\u00e4refter med of\u00f6rst\u00e4lld gl\u00e4dje i det lockande tonspr\u00e5k pianotrion utg\u00e5r fr\u00e5n och stundtals utsmyckar. Ur en Pianokonsert, i alla tonarter enligt Emil, porlar ackordf\u00f6ljder fram i ett angen\u00e4mt svepande anslag. Det man antingen l\u00e5ter vara or\u00f6rt eller bearbetar \u00e4r i f\u00f6rsta set &#8221;l\u00e5tar&#8221; som en <em>Passacaglia<\/em>, en dansant <em>Gavott, <\/em>ett <em>Preludium <\/em>och aria ur de <em>Goldbergvariationer <\/em>geniet Glenn Gould blev allra mest ber\u00f6md f\u00f6r. &#8221;Vi \u00e4r inga experter, har bara d\u00e5lig impulskontroll&#8221;. Man anser helt enkelt att man inte kan l\u00e5ta bli att botanisera i l\u00e5tskatten.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Kontrapunktens h\u00e4rf\u00f6rare l\u00e4mpar sig synnerligen v\u00e4l f\u00f6r denna anrika jazzklubb. I fj\u00e4rde stycket bjuds p\u00e5 bas-feature och i samma veva passar batterist p\u00e5 att flytta fram sin position. Noterar hur fr\u00e4ckt det emellan\u00e5t improviseras \u00f6ver detta sv\u00e4ngiga och stundtals stillsamma sound. Ett ljuvligt tema f\u00f6rf\u00f6r, utvecklas till otroligt sofistikerad sf\u00e4risk musik. Diskret tycks n\u00e5gon form av sampling anv\u00e4ndas. Boppigt pulserande tong\u00e5ngar med Winkler i f\u00f6rars\u00e4tet \u00f6verg\u00e5r i expansiv l\u00e5t till f\u00e4ngslande solo p\u00e5 flygeln. H\u00e4nde mycket utan att det blev oorganiserat. Om anteckningar kan tydas inneh\u00e5ller f\u00f6rsta halvan ocks\u00e5 det adagio(?) som de spelade i min n\u00e4rvaro i SVT-studio n\u00e4r <em>Kulturfr\u00e5gan Kontrapunkt <\/em>avsnitt 2 spelades in. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/187b53e5-b890-46e9-8410-514ef3beece1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200004\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/187b53e5-b890-46e9-8410-514ef3beece1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/187b53e5-b890-46e9-8410-514ef3beece1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dessa duktiga musiker fortsatte  sitt utforskande av Bach och dennes harmonier efter paus. Har redan blivit f\u00f6r utf\u00f6rlig varf\u00f6r jag f\u00e5r n\u00f6ja mig med att lyfta fram n\u00e5gra h\u00f6jdpunkter, j\u00e4mte ett par anm\u00e4rkningsv\u00e4rda inslag. F\u00f6rst kommer en finkalibrig fulltr\u00e4ff i form av en gavott, plus en l\u00e5t fr\u00e5n Italien som i trions tappning l\u00e5ter lite nordisk. H\u00e4r f\u00f6rekommer sampling som en hyllning till Miles Davis ( en av mina favoriter). Med tanke p\u00e5 almanackan som markerar att vi befinner oss i adventstid framf\u00f6rs tv\u00e5 juls\u00e5nger, varav en \u00e4r en \u00f6desm\u00e4ttad psalm omgjord till sjutakt. Somliga stycken p\u00e5minner om soundtrack, h\u00f6gst t\u00e4nkbart att de kan ha illustrerat filmscener jag sett. En annan reflektion handlar om konsertens smakfulla kontraster, hur sekvenser av angen\u00e4mt fl\u00f6de integreras med infallsrika sektioner. Bach Jazz har verkligen filat p\u00e5 sitt smarta koncept.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Mest uppseendev\u00e4ckande segment \u00e4r definitivt vad som uppst\u00e5r i och efter en &#8221;hipp ackordf\u00f6jd&#8221; som trollbinder. Vi f\u00e5r formidabel, suggestiv basg\u00e5ng och ett eggande trumintro som leder vidare. En stund senare briserar Winkler i ett break som omvandlas till karismatiskt solo, kv\u00e4llens mest drastiskt avsteg fr\u00e5n Bach-atmosf\u00e4ren. Matar p\u00e5 med fills och ett par effektfulla kaskader.  Emil och Ola \u00f6verraskar genom att sjunga p\u00e5 latin(?) i <em>Agnus Dei <\/em>ur tons\u00e4ttaren <em>H-moll M\u00e4ssa. <\/em>Bach Jazz sluter cirkeln genom att ge oss ytterligare p\u00e4rla ur samma verk som de inledde med. Och med sugande stegring och walking bass aviseras stycket som &#8221;agent-jazz&#8221;. Som uppskattad extra dessert serveras gigantens st\u00f6rsta hit, k\u00e4nd som signaturen till <em>Beppes Godnattstund<\/em> i en sj\u00e4lvst\u00e4ndig tolkning. Ska po\u00e4ngteras att akustiken var ypperlig.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b2772313-e755-4969-9b80-dfa167f0f80a.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-200012\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b2772313-e755-4969-9b80-dfa167f0f80a.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/b2772313-e755-4969-9b80-dfa167f0f80a-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>4\/12 2025 Nefertiti i G\u00f6teborg Lockades av en av Jazzradion i P2 inspelad konsert och i slutet av sommaren utgjorde jag exklusiv publik n\u00e4r pianotrion medverkade i Kulturfr\u00e5gan Kontrapunkt i SVT. Rytmsektionen har jag tr\u00e4ffat p\u00e5 var f\u00f6r sig tidigare, framf\u00f6r allt basisten och fotografen Magnus Bergstr\u00f6m. Ocks\u00e5 anf\u00f6raren av Bach Jazz har tr\u00e4ffats flera [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-199912","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199912","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199912"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199912\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":200033,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199912\/revisions\/200033"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199912"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199912"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199912"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}