![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/nurnberg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
N\u00fcrnberg
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 5 december 2025
\nRegi James Vanderbilt<\/p>\n
Det som kan klassas som kanske v\u00e4rldshistoriens viktigaste r\u00e4tteg\u00e5ng \u00e4r inte n\u00e5got nytt f\u00f6r filmkonsten. Den tre timmar l\u00e5nga Judgment at Nuremberg fr\u00e5n 1961, regisserad av Stanley Kramer, har redan dramatiserat h\u00e4ndelsen men \u00e4ven ett antal andra har ocks\u00e5 gett sig i kast med uppgiften att summera denna h\u00e4ndelse.<\/p>\n
R\u00e4tteg\u00e5ngens n\u00e4stan outt\u00f6mliga karakt\u00e4rsgalleri inneh\u00e5llandes n\u00e5gra av v\u00e4rldshistoriens v\u00e4rsta f\u00f6rbrytare vad g\u00e4ller brott mot m\u00e4nskligheten \u00e4r s\u00e5 pass stort att en tv-serie med timsl\u00e5nga avsnitt hade varit befogad. \u00c4ven en film p\u00e5 ansenliga 150 minuter k\u00e4nns otillr\u00e4ckligt, men omf\u00e5nget och den knappa speltiden \u00e4r inte de enda problemen som uppenbarar sig. Detta \u00e4r en h\u00e4ndelse vars betydelse borde hanteras av en regiss\u00f6r med gedigen erfarenhet och kunskap, tyv\u00e4rr \u00e4r James Vanderbilt inte en av dem. Med bara en ynka film – som regiss\u00f6r, i sin filmografi blir flera inslag i N\u00fcrnberg l\u00e5ngtifr\u00e5n s\u00e5 fl\u00e4ckfria som de borde vara. <\/p>\n
Vanderbilt – som mestadels jobbat som manusf\u00f6rfattare, saknar ett propert hantverk och hela filmen ser alltf\u00f6r ofta ut som en daterad tv-serie med ett ytterst alldagligt – ibland platt, foto som varken k\u00e4nns passande eller autentiskt. Milj\u00f6erna p\u00e5minner mer om teater \u00e4n film, d\u00e4r det hela tiden k\u00e4nns som sjaskiga kulisser och inte faktiska platser. \u00d6verlag k\u00e4mpar filmen med att k\u00e4nnas \u00f6vertygande som historieskrivning, \u00e4ven om vi inte har att g\u00f6ra med en dokument\u00e4r m\u00e5ste det finns ett m\u00e5tt av trov\u00e4rdighet vad g\u00e4ller tidseran som presenteras. Hela N\u00fcrnberg dras med att vara obekv\u00e4mt anakronistisk, dialogen \u00e4r obehagligt modern och det hj\u00e4lper inte heller att personregin ofta \u00e4r svag – n\u00e4rmast slapph\u00e4nt, vilket g\u00f6r att det saknas sv\u00e4rta och pondus, aspekter som borde vara ledande i en film med ett s\u00e5h\u00e4r allvarligt \u00e4mne. <\/p>\n
Vanderbilt har dock flera fascinerande och intressanta id\u00e9er. Filmen vill i m\u00e5ngt och mycket g\u00f6ra en psykologisk studie av det vi generellt kan bed\u00f6ma som ondska. Likt Underg\u00e5ngen av Oliver Hirschbiegel f\u00f6rs\u00f6ker filmen skapa tredimensionella portr\u00e4tt av det nazistiska toppskicket, det vill s\u00e4ga att detta \u00e4r m\u00e4nniskor av k\u00f6tt och blod. En aspekt som \u00f6kar obehaget d\u00e5 filmen l\u00e4gger emfas kring det faktum att agerandet kan ske igen och d\u00e5 av just ordin\u00e4ra m\u00e4nniskor, inte monster fr\u00e5n en annan v\u00e4rld. Tyv\u00e4rr \u00e4r genomf\u00f6randet av den psykologiska studien alltf\u00f6r platt och ytlig. Samtalen som sker mellan Rami Malek och Russel Crowe – i rollen som Hermann G\u00f6ring, \u00e4r helt enkelt f\u00f6r simpla f\u00f6r att k\u00e4nnas trov\u00e4rdiga eller bidra med n\u00e5got mer \u00e4n tempor\u00e4ra och enkla observationer. <\/p>\n
Detta \u00e4r ocks\u00e5 ett \u00f6vergripande tema. Vanderbilt m\u00e5 ha ambitionen att bygga n\u00e5got som liknar Gunnar Asplunds stadsbibliotek, men han lyckas – p\u00e5 sin h\u00f6jd, endast snickra ihop en Billy bokhylla, kunskapen f\u00f6r n\u00e5got st\u00f6rre finns helt enkelt inte. Att Rami Malek under stora delar av filmen bjuder p\u00e5 ett ytterst tveksamt sk\u00e5despel hj\u00e4lper inte heller. Hans st\u00e4ndiga f\u00f6rs\u00f6k att kanalisera n\u00e5gon sorts nonchalant Marlon Brando eller James Dean-swagger \u00e4r lika pl\u00e5gsamt som det \u00e4r platt. Det k\u00e4nns \u00f6verspelat och fullkomligt felplacerat. Ist\u00e4llet \u00e4r det trion av Michael Shannon, Richard E. Grant samt Crowe som utg\u00f6r det sanna fundamentet f\u00f6r filmen. Samtliga tre g\u00f6r kraftfulla, karismatiska samt minnesv\u00e4rda rolltolkningar. Och d\u00e5 r\u00e4tteg\u00e5ngen b\u00f6rjar hittar filmen en mer sj\u00e4lvs\u00e4ker form – kanske f\u00f6r att den kan nyttja bepr\u00f6vade mallar. <\/p>\n
F\u00f6r det \u00e4r i den andra halvan som det k\u00e4nns fokuserat och samt n\u00e5gorlunda sammansatt. Det \u00e4r d\u00e5 de stora och pl\u00e5gsamma fr\u00e5gorna b\u00f6rjar st\u00e4llas. Fr\u00e5gor om inte bara f\u00f6rbrytarnas roll utan ocks\u00e5 allm\u00e4nhetens ansvar, d\u00e4r generell apati och likgiltighet spelat stor roll i de f\u00f6r\u00f6dande konsekvenserna. Filmens tredje akt k\u00e4nns inte heller lika trevande eller bortkommen, f\u00f6rst d\u00e5 vaknar Rami Malek upp och bjuder p\u00e5 lite inspirerat agerande. Och scenerna i r\u00e4tteg\u00e5ngen – trots halvdant hantverk, \u00e4r kanske inte bl\u00e4ndande men ytterst kompetenta vad g\u00e4ller de muntliga framf\u00f6randena. <\/p>\n
N\u00fcrnberg har fr\u00f6n som skulle kunnat sl\u00e5 ut till n\u00e5got of\u00f6rgl\u00f6mligt om en mer erfaren filmskapare f\u00e5tt st\u00e5 som avs\u00e4ndare. S\u00e4llan har f\u00f6rlorad potential k\u00e4nts s\u00e5h\u00e4r sm\u00e4rtsam, f\u00f6r det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig en film vars tematik \u00e4r viktigare idag d\u00e5 demokratier backar och hets anses vara ett legitimt politiskt verktyg. I en scen tr\u00e4der modet fram att p\u00e5st\u00e5 att det vi just sett kan \u00e5terupprepas, en insikt som borde lett till substantiella diskussioner och samtal, men d\u00e5 \u00e4r filmen \u00e4r slut \u2026 <\/p>\n