{"id":199876,"date":"2025-12-07T15:32:44","date_gmt":"2025-12-07T14:32:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199876"},"modified":"2025-12-07T15:32:44","modified_gmt":"2025-12-07T14:32:44","slug":"gediget-omvaxlande-och-emellanat-magiskt-trust-med-trio-x-of-sweden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199876","title":{"rendered":"Gediget, omv\u00e4xlande och emellan\u00e5t magiskt – TRUST med Trio X of Sweden"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Trio X of Sweden<\/p>\n\n\n\n

TRUST<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 2025 i Uppsala<\/p>\n\n\n\n

Mix och master: Lars Nilsson Nilento Studio<\/p>\n\n\n\n

Producent: Trio X of Sweden<\/p>\n\n\n\n

Prophone Records (distr. Naxos)<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 7\/11 2025<\/p>\n\n\n\n

Pianotrion fr\u00e5n Uppsala bildades 2002 och har under sin flitiga verksamhet blivit k\u00e4nda f\u00f6r ett otal samarbeten. Jag har senaste \u00e5ren recenserat ett par av deras finurligt sammanst\u00e4llda album och tog chansen att tr\u00e4ffa dem p\u00e5 Musikaliska i fjol, efter deras succ\u00e9spelning tillsammans med cellisten Svante Henrysson och sopranen Jeanette Kh\u00f6n under Stockholm Jazzfestival. Trio X of Sweden best\u00e5r av Lennart Simonsson vid flygeln, kontrabasist Per V Johansson samt Joakim Ekberg bakom trummorna. Alla tre undervisar och utf\u00f6r gemensamt uppdrag f\u00f6r Musik i Uppland. Ekberg har f\u00f6r \u00f6vrigt senaste somrarna ing\u00e5tt i husbandet i Jazz p\u00e5 Skansen.<\/p>\n\n\n\n

Lyssnaren f\u00e5r stifta bekantskap med tretton kompositioner, varav stora flertalet skrivits av n\u00e5gon av medlemmarna. Titell\u00e5ten av Simonsson utg\u00f6r \u00f6ppningssp\u00e5r medan vi h\u00f6r Some Other Time <\/em>(L. Bernstein) som finalnummer. Rutinerade trion k\u00e4nnetecknas av sin gr\u00e4nsl\u00f6shet, sin kemi och anm\u00e4rkningsv\u00e4rd dynamik. Musiken \u00e4r ofta innerlig, ibland svalt sv\u00e4ngig och i somliga sekvenser euforisk. Kompositionerna s\u00e4gs ha skapats i s\u00e5v\u00e4l sv\u00e5ra stunder som i k\u00e4rlek. Ett par ink\u00e4nnande hyllningar levereras. De magnifika instrumentalisterna h\u00e5ller h\u00f6g klass som komposit\u00f6rer, inte bara pianisten vars uppenbara talang f\u00f6r att mejsla fram b\u00e4rkraftiga melodier vi f\u00e5r ett flertal exempel p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Var inte beredd p\u00e5 att jag skulle falla pladask f\u00f6r f\u00f6rsta halvan av albumet. Den effekten har deras kompositioner och samspel p\u00e5 mig. Emotionella laddningen klingar av en smula n\u00e5gonstans mitt i. Antar att jag inte \u00e4r den ende recensent som uppfattar att stunder av magi infann sig h\u00e4pnadsv\u00e4ckande ofta i studion. TRUST <\/em>passar musik\u00e4lskare oavsett \u00e5lder som \u00f6nskar ryckas med, men kanske fr\u00e4mst f\u00f6rs\u00e4ttas i meditativa tillst\u00e5nd av hisnande sk\u00f6nhet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Urban J\u00f6r\u00e9n fr\u00e5n Per Simonssons hemsida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tycker mycket om f\u00f6rtr\u00f6stansfulla temat som inleder albumet. Det avl\u00f6ses av en sj\u00e4lvst\u00e4ndig version av psalm 173 Den signade dag <\/em>vars accentuerade rytmik och flexibla basg\u00e5ng f\u00e4rgar soundet. Psalmen tillh\u00f6r s\u00e5ledes skivans mest sp\u00e4nnande inslag. TRUST <\/em>definieras med parollen ”is the first step to love” och genomsyras av ett ber\u00f6rande k\u00e4nslosvall, vars \u00e5terh\u00e5llsamt balanseras av en gl\u00e4djerik bubblande \u00e5dra. Simonsson och den \u00f6dmjuka auktoritet denne utstr\u00e5lar \u00e4r naturligt nog navet. I vissa l\u00e5tar och somliga sekvenser intar Per V Johanssons kontrabas en framskjuten position, vilket genererar v\u00e4lbeh\u00f6vlig variation.<\/p>\n\n\n\n

Man \u00e4r inte n\u00e5gon trio som \u00e4gnar sig \u00e5t virtuosa krusiduller utan \u00e4r genomg\u00e5ende trogna sina melodier och m\u00e4rkbara, med n\u00e5got undantag \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rsynta improvisationer. Samtidigt ska po\u00e4ngteras att tempo och temperament drivs upp p\u00e5tagligt h\u00e4r och var. I n\u00e5gra kompositioner och i ett par passager dristar man sig verkligen till att bryta m\u00f6nstret. Intensiteten i exempelvis Beloving <\/em>blir n\u00e4stan f\u00f6r mycket, k\u00e4nns i denna kontext apart n\u00e4r rytmsektionen varvar upp genom att vara p\u00e5 t\u00e5rna. \u00c4r i denna komposition Ekberg som mest hamnar i framkant. Pulsen blir h\u00f6gre \u00e4n i andra up tempo bitar. Aprop\u00e5 lusten att addera till\u00e4gg \u00e4r det en smaksak om lyssnaren roas av att vackra visan S\u00e5 skimrande var aldrig havet <\/em>skrudas i delvis annan dr\u00e4kt.<\/p>\n\n\n\n

Med tanke p\u00e5 att jag skrivit om f\u00f6rest\u00e4llningen ”Livet \u00e4r mer \u00e4n bara musik” \u00e4r det p\u00e5 sin plats att skjuta in att b\u00e5de Georg Jojje Wadenius (som trion samarbetat med) och Stefan Nilsson hedras med fina hyllningar. Att avrunda med Some Other Time<\/em> (L. Bernstein) visar sig vara en god id\u00e9 fast inriktningen \u00e4r en annan \u00e4n det gripande framf\u00f6randet som skedde i Bill Evans-tribut p\u00e5 Ystad Jazzfestival i \u00e5r under Jan Lundgrens ledning. Hade kanske inte ett dylikt anspr\u00e5k. Uppskattar ljudkvalit\u00e9n. Underbart att trion f\u00e5tt teknisk assistans av Lars Nilsson p\u00e5 Nilento. Framg\u00e5r av lyssning i Sony h\u00f6rlurar hur superb akustiken \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Trio X of Sweden TRUST 4 Inspelad 2025 i Uppsala Mix och master: Lars Nilsson Nilento Studio Producent: Trio X of Sweden Prophone Records (distr. Naxos) Releasedatum: 7\/11 2025 Pianotrion fr\u00e5n Uppsala bildades 2002 och har under sin flitiga verksamhet blivit k\u00e4nda f\u00f6r ett otal samarbeten. Jag har senaste \u00e5ren recenserat ett par av deras […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-199876","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199876","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199876"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199876\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":200030,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199876\/revisions\/200030"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199876"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199876"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199876"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}