{"id":199679,"date":"2025-11-27T18:35:59","date_gmt":"2025-11-27T17:35:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199679"},"modified":"2025-11-27T18:35:59","modified_gmt":"2025-11-27T17:35:59","slug":"boko-yout-forband-till-viagra-boys-och-fullt-os-i-30-minuter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199679","title":{"rendered":"Boko Yout \u2013 F\u00f6rband till Viagra Boys och fullt \u00f6s i 30 minuter."},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/IMG_0379.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199680\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/IMG_0379.jpeg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/IMG_0379-300x225.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong>Fullt \u00f6s och p\u00e5 v\u00e4g rakt in i <\/strong>p\u00e5 stora scener. Avicii Arena &#8211; Betyg 4 (trots att det bara var 30 minuter)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Att vara f\u00f6rband till Viagra Boys \u00e4r inte direkt ett stilrent uppv\u00e4rmningspass. Det kr\u00e4ver energi, attityd och ovilja att be om urs\u00e4kt f\u00f6r n\u00e5gonting. Boko Yout tar den uppgiften och springer \u2013 bokstavligen \u2013 med den. P\u00e5 Avicii arena blir det tydligt: de \u00e4r inte l\u00e4ngre ett l\u00f6fte, utan ett band som st\u00e5r med en fot p\u00e5 n\u00e4sta niv\u00e5. Snart l\u00e4r de sj\u00e4lva st\u00e5 som huvudakt p\u00e5 Globen, och det k\u00e4nns inte ens dj\u00e4rvt att s\u00e4ga.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenen r\u00e4cker knappt till.\u00a0<strong>S\u00e5ngaren Paul Adama<\/strong>h <strong>verkar ha sv\u00e5rt att ens stanna kvar p\u00e5 den<\/strong>, som om musiken trycker honom fram\u00e5t med f\u00f6r h\u00f6g voltstyrka. Han \u00e4r \u00f6verallt: p\u00e5 scenkanten, nere vid staketet, tillbaka igen, runt bandet som om han f\u00f6rs\u00f6ker ge dem alla individuella hj\u00e4rtstartare. Det \u00e4r kaos, men ett in\u00f6vat och m\u00e5lmedvetet s\u00e5dant \u2013 adrenalinstinn punk d\u00e4r varje refr\u00e4ng k\u00e4nns som en uppmaning att riva upp golvet.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musiken \u00e4r tung, rytmisk och direkt, men det \u00e4r inte r\u00e5heten som imponerar mest. Det \u00e4r&nbsp;<strong>sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet<\/strong>. Den d\u00e4r sj\u00e4lvklara k\u00e4nslan av att \u201dvi h\u00f6r hemma h\u00e4r \u2013 och snart p\u00e5 en \u00e4nnu st\u00f6rre scen\u201d. Publiken fattar det ocks\u00e5. De som kommit f\u00f6r Viagra Boys verkar f\u00f6rv\u00e5nade f\u00f6rst, sedan allt mer uppjagade, som om de blivit inkastade i en konsert de inte visste att de beh\u00f6vde.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljudbilden \u00e4r skitig men precis, riffen hoppar som elst\u00f6tar och refr\u00e4ngerna sitter med en enkelhet som g\u00f6r dem sjungbara redan efter f\u00f6rsta rundan. Det \u00e4r inte snyggt, men det \u00e4r inte meningen att vara snyggt.&nbsp;<strong>Boko Yout spelar som om de f\u00f6rs\u00f6ker spr\u00e4nga sin egen framtid snabbare \u00e4n den hinner komma.<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Och kanske \u00e4r det \u00e4ven d\u00e4rf\u00f6r Globen inte k\u00e4nns det minsta orimligt l\u00e4ngre. De \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g dit i full fart \u2013 och ingenting verkar kunna stoppa dem. Inte ens scenkanten.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fullt \u00f6s och p\u00e5 v\u00e4g rakt in i p\u00e5 stora scener. Avicii Arena &#8211; Betyg 4 (trots att det bara var 30 minuter) Att vara f\u00f6rband till Viagra Boys \u00e4r inte direkt ett stilrent uppv\u00e4rmningspass. Det kr\u00e4ver energi, attityd och ovilja att be om urs\u00e4kt f\u00f6r n\u00e5gonting. Boko Yout tar den uppgiften och springer \u2013 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-199679","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199679","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199679"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199679\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199681,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199679\/revisions\/199681"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199679"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199679"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199679"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}