{"id":199635,"date":"2025-11-26T23:23:31","date_gmt":"2025-11-26T22:23:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199635"},"modified":"2025-11-26T23:33:03","modified_gmt":"2025-11-26T22:33:03","slug":"recension-viagra-boys-att-rulla-i-gyttjan-med-stil","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199635","title":{"rendered":"Recension: Viagra Boys \u2013 Att rulla i gyttjan med stil"},"content":{"rendered":"\n
\"Viagra<\/figure>\n\n\n\n

Avicii arena Stockholm – Betyg 4<\/p>\n\n\n\n

Viagra Boys har alltid varit b\u00e4st n\u00e4r de g\u00e5r vilse. N\u00e4r de g\u00f6r sig hemma i dumheten, i den skitiga, groteska verklighet som andra f\u00f6rs\u00f6ker scrolla f\u00f6rbi. Efter Cave World<\/em> och dess helvetesresa genom konspirationer och digitala galenrum har bandet mutat in en egen plats: djupt nere i gyttjan, d\u00e4r allt luktar illa och k\u00e4nns oroande bekant. P\u00e5 scenen i kv\u00e4ll blir den platsen b\u00e5de ravegrotta, dykbar och brunstig idrottshall \u2013 allt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Det \u00e4r inte en arena l\u00e4ngre. Det \u00e4r en underv\u00e4rld med entr\u00e9biljett.<\/p>\n\n\n\n

Frontmannen Sebastian Murphy stapplar in som om han just klivit ut fr\u00e5n ett experiment. Det tar exakt sju sekunder innan tr\u00f6jan \u00e5ker av. Han ska alltid spela med bar \u00f6verkropp och barfota. Han muttrar, vr\u00e5lar och skrattar \u00e5t v\u00e4rlden, \u00e5t oss, \u00e5t sig sj\u00e4lv \u2013 i en ton som balanserar lika mycket desperation som sj\u00e4lvironi. Som i nya l\u00e5ten\u00a0\u201cMan Made of Meat\u201d<\/strong>\u00a0som de inleder med, \u00e4r det inte tydligt om han provocerar, flirtar eller bara beskriver n\u00e5got djupt tragiskt, men publiken svarar med ett vr\u00e5l som s\u00e4ger att det egentligen inte spelar n\u00e5gon roll. H\u00e4r \u00e4r vi alla bara k\u00f6tt, svett och rytm. Murphy blir b\u00e5de predikare och clown, en tatuerad sanningss\u00e4gare som v\u00e4grar ta sin egen sanning p\u00e5 allvar. Ett freak bland sina j\u00e4mlikar. Att Shit Kid ska dyka upp p\u00e5 scenen oanserad k\u00e4nns helt logiskt. Lika logiskt som att hon sen springer runt i diket och uppmanar att det ska bli ett extra-nummer. <\/p>\n\n\n\n

Musikerna bakom honom bygger upp en churning post-punk-maskin, som d\u00e5nar fram med dubbiga undertoner, saxofonskrik och monotona rytmer som l\u00e5ter som om ett rave kraschar in i ett natt\u00f6ppet IKEA. De spelar som om de f\u00f6rs\u00f6ker ta s\u00f6nder sina instrument, men misslyckas precis lagom f\u00f6r att skapa n\u00e5got hypnotiskt. Tunga sp\u00e5r n\u00e4stan kollapsar i sin egen dumhet, men det \u00e4r precis d\u00e4r Viagra Boys blir geniala: i gr\u00e4nsland mellan h\u00f6gt och l\u00e5gt, mellan att g\u00f6ra narr av v\u00e4rlden och att bli uppslukad av den. N\u00e4r saxofonen skronkar \u00e4r det b\u00e5de ett sk\u00e4mt och ett rop fr\u00e5n avgrunden. N\u00e4r basen mal p\u00e5 \u00e4r det som en maskin som tappat manualen, men forts\u00e4tter av ren \u00f6verlevnadsinstinkt.<\/p>\n\n\n\n

Det mest \u00f6verraskande \u00e4r hur sj\u00e4lvklart allt k\u00e4nns i den enorma arenan. Trots storleken finns ett intimt, n\u00e4stan l\u00f6mskt band med publiken. Murphy drar med sig folkmassan utan att beh\u00f6va ropa en enda \u201dcome on\u201d. Han bara finns d\u00e4r: kladdig, kaotisk, genuin. Arenan svarar som om den var en punkklubb med l\u00e4ckande tak och \u00f6l i plastglas. Det \u00e4r en illusion, men en trov\u00e4dig s\u00e5dan.<\/p>\n\n\n\n

Konsertens mest intensiva moment handlar d\u00e4rf\u00f6r inte om precision eller perfektion, utan om att hitta n\u00e5gon sorts salighet i kaoset. Publiken hoppar, skrattar och svettas till texter som egentligen borde framkalla \u00e5ngestattacker. Men h\u00e4r g\u00f6r de tv\u00e4rtom: de blir ett kollektivt purge. Som om vi alla, \u00e5tminstone f\u00f6r en kv\u00e4ll, lyckas hitta den d\u00e4r idiotiska inre tr\u00f6sten \u2013 det som recensioner hintar om. Vi \u00e4r dumma. V\u00e4rlden \u00e4r dum. Och det g\u00f6r oss m\u00e4rkligt lyckliga.<\/p>\n\n\n\n

Och kanske \u00e4r det just d\u00e4r Viagra Boys g\u00e5tt fr\u00e5n kult till triumf. Fr\u00e5n att spela f\u00f6r fyra pundare och en kille fr\u00e5n Falun, till att \u00e4nd\u00e5 spela p\u00e5 The Sphere som de d\u00f6pt om Globen\/Avicii arena till. Bandet har slutat n\u00f6ja sig med att peka p\u00e5 samtidens absurditet som observat\u00f6rer. Ist\u00e4llet l\u00e5ter de oss bada i den, trycka ner ansiktet i leran samtidigt som de skrattar tillsammans med oss. Det \u00e4r en sorts deltagar-estetik: vi skrattar\u00a0med<\/em>, men ocks\u00e5\u00a0\u00e5t<\/em>\u00a0oss sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n

En konsert som v\u00e4ltrar sig i sin egen fulhet och l\u00e5ter oss g\u00f6ra samma sak. Viagra Boys har blivit b\u00e4ttre p\u00e5 att inte bara peka finger \u00e5t tidens idioti \u2013 utan att bjuda in publiken att leka i den. Det \u00e4r brokigt, brunstigt, vansinnigt och ov\u00e4ntat uppl\u00f6sande. De har blivit ett band som inte beh\u00f6ver \u00f6vertr\u00e4ffa sig sj\u00e4lva musikaliskt f\u00f6r att tr\u00e4ffa rakt i samtidsnerven. De beh\u00f6ver bara forts\u00e4tta gr\u00e4va d\u00e4r det luktar som mest.<\/p>\n\n\n\n

Betyg: \u2605\u2605\u2605\u2605\u2606<\/strong>
(Ett jublande inferno av idioti och eufori.)<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Avicii arena Stockholm – Betyg 4 Viagra Boys har alltid varit b\u00e4st n\u00e4r de g\u00e5r vilse. N\u00e4r de g\u00f6r sig hemma i dumheten, i den skitiga, groteska verklighet som andra f\u00f6rs\u00f6ker scrolla f\u00f6rbi. Efter Cave World och dess helvetesresa genom konspirationer och digitala galenrum har bandet mutat in en egen plats: djupt nere i gyttjan, d\u00e4r allt […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":["post-199635","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199635","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199635"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199635\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199639,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199635\/revisions\/199639"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199635"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199635"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199635"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}