{"id":199619,"date":"2025-11-27T11:58:46","date_gmt":"2025-11-27T10:58:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199619"},"modified":"2025-11-27T12:06:46","modified_gmt":"2025-11-27T11:06:46","slug":"exceptionell-kammarkonsert-blir-nog-ett-minne-for-livet-musikens-mellanrum-i-gatenhielmska-huset","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199619","title":{"rendered":"Exceptionell kammarkonsert blir nog ett minne f\u00f6r livet – Musikens mellanrum i Gatenhielmska huset"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

23\/11 2025<\/p>\n\n\n\n

Gatenhielmska huset vid Stigbergstorget i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Underrubriken lyder ”en resa mellan klassiskt och jazz” . Tons\u00e4ttaren som bj\u00f6d in tr\u00e4ffade jag p\u00e5 jazzkrogen Utopia, ett stenkast fr\u00e5n 1700-tals byggnad d\u00e4r programmet genomf\u00f6rs inf\u00f6r de femtio \u00e5h\u00f6rare man har kapacitet f\u00f6r att ta emot. Den \u00e4r en speciell k\u00e4nsla att tr\u00e4da in i denna kulturminnesm\u00e4rkta interi\u00f6r. Haft f\u00f6rm\u00e5nen att ha varit h\u00e4r p\u00e5 minnesv\u00e4rda konserter minst tre g\u00e5nger senaste \u00e5ren plus att jag genom VR-utrustning i hemmet s\u00e5g Folkteaterns magiskt flerskiktade produktion av D\u00f6dsdansen <\/em>inspelad i samma rum. Programmet denna s\u00f6ndagseftermiddag p\u00e5g\u00e5r halvannan timme, vilket k\u00e4nns alldeles lagom. Resonansen fr\u00e5n de fem akustiska instrumenten var ypperlig. Som framg\u00e5r av mina bilder satt publiken p\u00e5 stolar i ring runt ut\u00f6varna. N\u00e4r man blir bjuden b\u00f6r man om evenemanget i fr\u00e5ga exalterade ut\u00f6ver det vanliga, \u00e5terg\u00e4lda visad generositet genom att dokumentera upplevelsen, s\u00e5 som den utf\u00f6ll f\u00f6r en skrivande kulturkonsument utan adekvat kunskap.<\/p>\n\n\n\n

Musicerade gjorde Klarakvartetten vilka kompletterades av Mikael God\u00e9e p\u00e5 sopransax i fyra av dennes egentillverkade kompositioner. Mannen som inviterade mig heter Tormod Tvete Vik och agerar v\u00e4rd. Norrmannen boende i G\u00f6teborg fyllde nyligen femtio och fick tydligen ett stipendium f\u00f6r att kunna skriva musik som vi exklusivt f\u00e5r h\u00f6ra under konserten. Stipendiet gjorde konserten m\u00f6jlig som ocks\u00e5 inneh\u00f6ll ett smart, klurigt k\u00e5seri p\u00e5 temat mellanrum av Patrik Paulsson som gick i pension fr\u00e5n P2 f\u00f6r fem \u00e5r sedan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tormod Tvete Vik \u00e4r synnerligen meriterad och produktiv, fast f\u00f6r mig en doldis d\u00e5 vi inte vistats i samma kretslopp. Han har varit andre violinist i str\u00e5kkvartett, gav upp den karri\u00e4ren f\u00f6r att uteslutande skriva musik som framf\u00f6rts i Norden och i USA. Jobbat med de flesta professionella orkestrarna och medverkat p\u00e5 femton filmproduktioner, varav l\u00e5ngfilmsdebuten skedde med Pelle svansl\u00f6s <\/em>2020 inspelad av G\u00f6teborgs Symfoniker. Han har anlitats som arrang\u00f6r f\u00f6r flera nordiska artister, medverkat p\u00e5 mer \u00e4n femtio inspelningar, \u00e5terkommande ansvarat f\u00f6r barnf\u00f6rest\u00e4llningar inklusive musikl\u00e4gret El Sistema samt komponerade best\u00e4llningsverket till invigningen av World of Volvo. Han att han \u00e4r s\u00e5 efterfr\u00e5gad kan bero p\u00e5 att han skiljer fr\u00e5n m\u00e5nga av sina samtida kollegor, genom att vilja kommunicera och skriva tonala stycken. <\/p>\n\n\n\n

Mikael God\u00e9e har recenserats live och p\u00e5 skiva flera g\u00e5nger, bland annat som anf\u00f6rare av Corpo, med God\u00e9e – Beuvens Quartet, som medlem i \u00c4nglaspel, p\u00e5 festival i Trollh\u00e4ttan spelandes Chopin med jazziga f\u00f6rtecken och ett par g\u00e5nger med str\u00e5kkvartett. Vid sidan om det renodlade jazziga uttrycket skriver han g\u00e4rna f\u00f6r sitt instrument och str\u00e5kkvartett, senaste konkreta resultatet d\u00f6ptes till Nothing To Declare <\/em>och sl\u00e4pptes i \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

Klarakvartetten bildad 1997 \u00e4r en av Sveriges mest l\u00e5nglivade str\u00e5kkvartetter vars medlemmar till vardags sitter i orkestern hos G\u00f6teborgsOperan eller motsvarande. F\u00f6rste violinisten Dieter Sch\u00f6ning \u00e4r till och med dess konsertm\u00e4stare och \u00e5terfinns ocks\u00e5 i exempelvis Major Swing. F\u00f6rutom honom best\u00e5r kvartetten av Lena Bergstr\u00f6m p\u00e5 cello, Johanna Fridolfsson (viola) samt p\u00e5 andra violin Viveca Ryd\u00e9n M\u00e5rtensson. B\u00e5de klassiskt och samtida st\u00e5r p\u00e5 repertoaren och cd sl\u00e4pptes 2015. Man har ut\u00f6ver massvis med f\u00f6rv\u00e4ntade sammanhang samarbetet med jazzsaxofonisten Sven Fridolfsson, sk\u00e5despelaren Henric Holmberg samt Galenskaparna\/ After Shave. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

. Min vana trogen skrevs ett alldeles f\u00f6r l\u00e5ngt faktasp\u00e4ckat preludium. H\u00f6g tid att kika p\u00e5 anteckningarna. Vad h\u00e4nde? Hur bed\u00f6ma klangerna och vad som ber\u00f6rde mest? Str\u00e5kkvatetten inleder med en schvungfull f\u00f6rsta sats av Haydn. Han \u00e5terkommer i slutet av det mycket aptitliga programmet. Tormod introducerar sammankomsten och tankarna bakom. Talar om att det kommer bli ett intimt m\u00f6te i kammarmusikens tecken, nytt och gammalt, klassisk-\/ nutida musik och jazzig improvisation.<\/p>\n\n\n\n

Mikael God\u00e9e s\u00e4tter sin omissk\u00e4nnliga pr\u00e4gel p\u00e5 de tv\u00e5 f\u00f6ljande styckena n\u00e4r han tr\u00e4der in i den mitt i \u00f6verv\u00e5ningen stora rum som utg\u00f6r scen. Vi f\u00e5r f\u00f6rsta h\u00f6ra hans ljust reflekterande fraser i titelsp\u00e5ret p\u00e5 cd:n Nothing To Declare<\/em> vars tema har en stark dragningskraft . L\u00e5ter svindlande vackert och melodin har n\u00e5got visuellt \u00f6ver sig invirat i ett elegiskt sound. F\u00f6ljs upp med den taktfasta hit som har en kuri\u00f6s bakgrund, n\u00e4mligen l\u00e5ten om ett duschdraperi ink\u00f6pt i Bryssel och d\u00e4rav fransk exotisk titel. Klarakvartetten som f\u00f6rmodligen spelar Mikaels musik f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen uppvisar en otrolig auktoritet. Jag har kunnat njuta av l\u00e5tarna vid ett par tillf\u00e4llen. Han f\u00f6ljer upp sin avsp\u00e4nda, sj\u00e4lvklara solistroll i konsertens sista del. Framf\u00f6r d\u00e5 tv\u00e5 smeksamma och kanske en smula uppfordrande stycken. Dels h\u00e4mtat ur hans Solidaritetssvit, dels ett uruppf\u00f6rande av Be Good. <\/em>Mannen som varsamt tagit in jazzens estetik i denna korsbefruktning, ber\u00e4ttar f\u00f6r oss att han till\u00e5ter sig att improvisera i sin noterade musik, skapar ytor av mellanrum.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

V\u00e4rden ger ett lika sympatiskt som uppriktigt intryck i samband med att hans kompositioner f\u00e5r kontur, s\u00e4tts i en kontext. Lament <\/em>\u00e4r en sj\u00e4lvklar titell\u00e5t p\u00e5 ett best\u00e4llningsverk ursprungligen gjort f\u00f6r str\u00e5korkester d\u00e4r sorgsen st\u00e4mning antyder bakomliggande of\u00f6rklarlig ondska. Tonerna kretsar kring massakern p\u00e5 Ut\u00f6ya. Tons\u00e4ttaren f\u00f6ljer upp med ett uruppf\u00f6rande, Variationer \u00f6ver ett tema<\/em>. F\u00e4ster mig vid stillsam minimalism som smeker \u00f6ronen. Klarakvartetten \u00e4r i sitt esse. B\u00e5da styckena m\u00e5ste betecknas som fulltr\u00e4ffar. \u00c4ven om ystra toner i dur h\u00f6rs emellan\u00e5t, f\u00e5r jag \u00e4nd\u00e5 intrycket av att Lament <\/em>blir till en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r \u00f6vrig repertoar, pr\u00e4glad av kontemplativ sk\u00f6nhet och vemod med varierande styrka. Vi absorberas, lyssnar and\u00e4ktigt och hajar till \u00f6ver ett komiskt outro. Tormod Tvete Vik har ocks\u00e5 gett den fantastiskt synkade kvartetten i uppdrag att framf\u00f6ra ytterligare tv\u00e5 av sina kompositioner. Dels Choral Vocalese, <\/em>dels Flight <\/em>som \u00e4r den f\u00f6rsta fuga han skrivit och inf\u00f6r framf\u00f6randet upplyses publiken om att f\u00f6rsta fiolen sjunger p\u00e5 toppen. Fascinerande m\u00e5ngdimensionella stycken och det m\u00e5ste framh\u00e5llas hur tillg\u00e4ngliga de var i likhet med \u00f6vriga alster.<\/p>\n\n\n\n

I det sp\u00e4nningsf\u00e4lt mellan melankoli och hoppfullhet som musiken r\u00f6r sig i passar Haydn idealiskt. Cellist Lena Bergstr\u00f6m ber\u00e4ttar om vad som blivit en slags signaturmelodi, den menuett som \u00e4r tredje sats i \u00d6sterrikiske 1700-tals tons\u00e4ttarens Sol-kvartett. <\/em>Hade njutit av att lyssna p\u00e5 denna musik med mellanrums-tema ocks\u00e5 hemmavid f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Fast kollektiva upplevelsen och att det handlar om h\u00e4ngivet proffsigt livemusicerande f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r oslagbar. Str\u00e5lande sammansatt sammankomst!<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

23\/11 2025 Gatenhielmska huset vid Stigbergstorget i G\u00f6teborg Underrubriken lyder ”en resa mellan klassiskt och jazz” . Tons\u00e4ttaren som bj\u00f6d in tr\u00e4ffade jag p\u00e5 jazzkrogen Utopia, ett stenkast fr\u00e5n 1700-tals byggnad d\u00e4r programmet genomf\u00f6rs inf\u00f6r de femtio \u00e5h\u00f6rare man har kapacitet f\u00f6r att ta emot. Den \u00e4r en speciell k\u00e4nsla att tr\u00e4da in i denna […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-199619","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199619","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199619"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199619\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199678,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199619\/revisions\/199678"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199619"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199619"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199619"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}