{"id":199573,"date":"2025-11-26T01:44:49","date_gmt":"2025-11-26T00:44:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199573"},"modified":"2025-11-26T12:57:00","modified_gmt":"2025-11-26T11:57:00","slug":"vital-swinging-spelning-under-ledning-av-formtoppad-trumpetare-bjorn-ingelstam-kvartett-pa-unity","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199573","title":{"rendered":"Vital swinging spelning under ledning av formtoppad trumpetare – Bj\u00f6rn Ingelstam kvartett p\u00e5 Unity"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

21\/11 2025<\/p>\n\n\n\n

Jazzkrogen Unity i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6rt trumpetaren och s\u00e5ngaren Bj\u00f6rn Ingelstam live en handfull g\u00e5nger, han som haft Louis Armstrong som idol sedan uppv\u00e4xten. Och trumpet b\u00f6rjade han \u00f6va p\u00e5 redan i 8-\u00e5rs \u00e5ldern och som en naturlig f\u00f6ljd blev det kommunala Musikskolan. Han har frontat storband och haft flera kvartetter, n\u00e4stan alltid med lysande internationella inslag. Efter att ha g\u00e5tt p\u00e5 Skurup v\u00e4nde han sig till K\u00f6penhamn, bott i New York i fem \u00e5r och nu \u00e4nnu l\u00e4ngre tid, om jag \u00e4r r\u00e4tt underr\u00e4ttad, med Paris som adress och hela Europa som arbetsf\u00e4lt. Musiken har verkligen tagit 35-\u00e5ringen ut i v\u00e4rlden. P\u00e5 sommaren \u00e4r han konstn\u00e4rligt ansvarig f\u00f6r \u00d6d\u00e5kra Jazzfestival och av intervju p\u00e5 siten Jazzporten framg\u00e5r att Ingelstams far varit etablerad jazzmusiker sedan m\u00e5nga decennier och att den sportige sonen t\u00e4vlat i cykling. Han har basat f\u00f6r s\u00e4ttningar fr\u00e5n tre till sex personer och i den timme hans kvartett lirade under andra sittningen den f\u00f6rsta av tv\u00e5 kv\u00e4llar, g\u00e4stades han av en lovande s\u00e5ngerska som studerar p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Frontmannen omges p\u00e5 scen av engelske pianisten Tom Ward vars kreativitet, om jag kommer ih\u00e5g r\u00e4tt, uppt\u00e4cktes p\u00e5 jam i London, j\u00e4ttetalangen Hugo L\u00f6f p\u00e5 kontrabas vars clinic nyligen p\u00e5 Utopia jag hade \u00e4ran att vara med om samt ett v\u00e4lk\u00e4nt ansikte bakom trumsetet. Syftar p\u00e5 Lars Lade K\u00e4llfelt som med kort varsel vikarierar. Genuine rytml\u00e4ggaren tillh\u00f6r de livemusiker jag sett frekvent p\u00e5 scener i G\u00f6teborg till den grad att jag totalt tappat r\u00e4kningen p\u00e5 antalet g\u00e5nger. <\/p>\n\n\n\n

Jag sitter v\u00e4ldigt n\u00e4ra scen, max ett par meter skiljer vilket framg\u00e5r av bilden med \u00e5rg\u00e5ngsvinet valt efter servit\u00f6rens rekommendation. Kan vara en nackdel att sitta extremt n\u00e4ra scen. Denna g\u00e5ng fanns lyckligtvis intet att klaga \u00f6ver vad betr\u00e4ffar akustik och balans. Ibland anv\u00e4ndes f\u00f6r s\u00e4kerhets skull \u00f6ronproppar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Att jag vill l\u00e4gga tid p\u00e5 att dokumentera denna intima krogspelning n\u00e4r rummet d\u00e4r livemusiken sjuder och sprakar inte var fullsatt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande nog, beror p\u00e5 den exceptionella output kvartetten levererade eggade av Ingelstam sj\u00e4lv, n\u00e4r han formulerar sig p\u00e5 v\u00e4xelvis trumpet och flygelhorn. Visst har dennes kvalit\u00e9t snappats upp tidigare. Fast h\u00e4vdar att tonen och gl\u00f6den var p\u00e5 en h\u00f6gre niv\u00e5 \u00e4n \u00f6ronen tidigare registrerat. Spelgl\u00e4djen var p\u00e5taglig liksom kemin. Man g\u00f6r klokt i att avst\u00e5 fr\u00e5n att rangordna sk\u00e5ningen bredvid giganter som Peter Asplund och Karl Olandersson, eller Goran Kajfes och Emil Strandberg vars sound jag nj\u00f6t av p\u00e5 festivalen i Trollh\u00e4ttan h\u00e4rf\u00f6rleden. Han \u00e4r helt enkelt v\u00e4ldans bra p\u00e5 att g\u00f6ra sin grej som hederv\u00e4rd f\u00f6rvaltare av en rik tradition. Och med \u00e5tskilliga instrumentkollegor har han det gemensamt att ocks\u00e5 r\u00f6sten \u00e4r ett arbetsredskap. N\u00e4mnde Asplund \u00e4r ju en sjungande entertainer av rang och har s\u00e4llskap av exempelvis ovan n\u00e4mnde Olandersson, Anders Boson och Stefan Spors\u00e9n. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6r en elegant stolt start d\u00e4r flygelhorn tar ledningen, broderar ut melodin inledningsvis medan pianist gl\u00e4nser i b-delen av Blue Gardenia, <\/em>mollanstruken blues fr\u00e4n 1953 som f\u00f6rst spelades in av Nat King Cole. Avl\u00f6ses av Lotos Blossom <\/em>i raskt tempo skriven av Billy Strayhorn 1947. Trumpetens offensiva framtoning responderas av \u00f6vriga med vikarierande trummis i t\u00e4ten. H\u00e4rligt hur de hakar tag i ystra melodin. M\u00e4rks att en extra laddning uppst\u00e5r. I Azalea <\/em>komponerad av Duke Ellington och med text av Louis Armstrong f\u00e5r vi elegant \u00f6msint s\u00e5ng av Ingelstam. Tycker att vi i denna framslingrande blues f\u00e5r en doft av New Orleans. I min bok utdelas guldstj\u00e4rna till det sofistikerade outrot. Ska p\u00e5pekas att pianisten i merparten melodier bereddes plats att inspirerad utveckla teman, antar att somligt improviserades i stunden. Och nykomponerade rytmsektionen har man stor beh\u00e5llning, gediget sv\u00e4ngig s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r. N\u00e4r L\u00f6f var i framkant m\u00e4rktes vilket stj\u00e4rnskott han \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6jer p\u00e5 \u00f6gonbrynen en smula n\u00e4r det blir latin-vibe i Tin Tin Deo<\/em>, ett suggestivt stycke med kubansk pr\u00e4gel signerat Dizzy Gillespie i ett samarbete. K\u00e4nnetecknas av accentuerad rytmik, sk\u00f6n fram\u00e5tr\u00f6relse och ett tekniskt avancerat bassolo fr\u00e5n L\u00f6f. Konserten \u00f6verraskar ocks\u00e5 genom att inneh\u00e5lla en g\u00e4startist. Os\u00e4ker p\u00e5 om stavningen \u00e4r r\u00e4tt. Chansar p\u00e5 att namnet p\u00e5 tjejen som syns p\u00e5 mitt f\u00f6rsta foto \u00e4r Majken Carlsson. Hon satte underbar snurr p\u00e5 en swingl\u00e5t fr\u00e5n filmens v\u00e4rld, tog melodin vidare med ett vigt scatparti. Utan att kantra t\u00e4nder kvartetten till extra av tillf\u00f6rd energi.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Carlsson forts\u00e4tter med ballad ur American Songbook h\u00e4mtad fr\u00e5n Rodgers\/ Hart-musikal uppenbaras hennes beg\u00e5vning \u00e4n mer. Exceptionella vokala bedriften i Bewitched, (Bothered and Bewildered) <\/em>matchas av hur delikat kvartettens ledare spelar temat. Makal\u00f6st vackert! Finalen g\u00e5r i uppsluppenhetens tecken med Bj\u00f6rn p\u00e5 fin s\u00e5ng i Dizzys Going Fishing.<\/em> Timmen i denna dynamiska kvartetts s\u00e4llskap inklusive f\u00f6rtr\u00e4fflig g\u00e4st fl\u00f6g fram.. F\u00f6rvisso fick jag erbjudande om att komma tillbaka n\u00e4sta kv\u00e4ll. Men var d\u00e5 p\u00e5 ett kn\u00f6kat Utopia ist\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

21\/11 2025 Jazzkrogen Unity i G\u00f6teborg H\u00f6rt trumpetaren och s\u00e5ngaren Bj\u00f6rn Ingelstam live en handfull g\u00e5nger, han som haft Louis Armstrong som idol sedan uppv\u00e4xten. Och trumpet b\u00f6rjade han \u00f6va p\u00e5 redan i 8-\u00e5rs \u00e5ldern och som en naturlig f\u00f6ljd blev det kommunala Musikskolan. Han har frontat storband och haft flera kvartetter, n\u00e4stan alltid med […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-199573","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199573","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199573"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199573\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199602,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199573\/revisions\/199602"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199573"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199573"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199573"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}