{"id":199548,"date":"2025-11-25T14:39:01","date_gmt":"2025-11-25T13:39:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199548"},"modified":"2026-01-10T13:23:12","modified_gmt":"2026-01-10T12:23:12","slug":"drabbande-monolog-med-aktris-som-overtygar-aldrig-mozart-som-lunchteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199548","title":{"rendered":"Drabbande monolog med aktris som \u00f6vertygar – Aldrig Mozart som Lunchteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressbild Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

vecka 47 2025 (18-21\/11)<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Efter Michael Morpurgos roman The Mozart Qustion (\u00f6vers\u00e4ttning: Susanna Helld\u00e9n)<\/p>\n\n\n\n

Dramatisering: Simon Reade (f\u00f6rlag: Berlin Associates)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Kristina Nilsson<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Susanna Helld\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Enligt den tekniskt ansvarige f\u00f6r Lunchteatern har denna produktion spelats p\u00e5 samma scen flera g\u00e5nger tidigare. Och det framg\u00e5r av scenkonstgruppens hemsida fr\u00e5n de som ligger bakom projektet att Aldrig Mozart<\/em> gjorts p\u00e5 flera scener, m\u00f6jligen turnerat. Romanen monologen baseras p\u00e5 riktar sig till ungdomar. Den utgavs 2014 skriven av en engelsk meriterad och mycket produktiv f\u00f6rfattare som f\u00f6rutom att skriva f\u00f6r barn bland annat skrivit pj\u00e4ser och libretton. N\u00e5gra av b\u00f6ckerna har filmats, satts upp som musikal, pj\u00e4s eller radiopj\u00e4s. Michael Morpurgo har tilldelats diverse priser och utm\u00e4rkelser och haft avsev\u00e4rda kommersiella framg\u00e5ngar. Jag fick en impuls att anm\u00e4la mitt intresse n\u00e4r jag l\u00e4ste vad Lunchteatern skulle handla om om och vem som skulle st\u00e5 p\u00e5 scen. <\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6r Kristina Nilsson ger publiken f\u00f6ruts\u00e4ttningarna, hennes ing\u00e5ng som en avsiktsf\u00f6rklaring i en presenterande flyer. F\u00f6r henne \u00e4r ber\u00e4ttelsen ett bidrag till inte minst kampen mot antisemitism. Genom ett enkelt direkt tilltal ber\u00f6r historien, kretsar kring komplexiteten i det ofattbara: inr\u00e4ttandet av koncentrationsl\u00e4ger och industriellt avlivande av f\u00f6r tredje riket misshagliga individer. Verket s\u00e4gs resonera om musikens helande kraft, dess verkan som ett motmedel mot skuld och skam. ”Min \u00f6vertygelse att musik och alla andra konstn\u00e4rliga uttryck har mycket att bidra med n\u00e4r det g\u00e4ller att l\u00e4ka, f\u00f6rl\u00e5ta och enas.” <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det tunga \u00e4mnet om hur h\u00f6gklassig kultur kan sk\u00e4ndas och sv\u00e4rtas ner av ondskefull makt lockade, fick mig att vilja komma ig\u00e5ng tidigare \u00e4n normalt p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. Lockade gjorde ocks\u00e5 att avs\u00e4ndaren var Teater Tofta. Hos dem i deras lantliga idyll n\u00e5gon mil ifr\u00e5n Marstrand har jag varit med om fyra premi\u00e4rer mitt i sommaren. Efter femton \u00e5r upph\u00f6rde Tofta som Sommarteater fr\u00e4mst p\u00e5 grund av strypta bidrag trots att sj\u00e4lvfinansieringsgraden var h\u00f6g. De skiljde sig fr\u00e5n g\u00e4ngse teater spelad under semestertid genom att h\u00e5lla till p\u00e5 loftet i en lada med scen placerad i mitten och d\u00e4rtill genom att s\u00e4tta upp dramatiska pj\u00e4ser vibrerande av nerv med starka k\u00e4nslor i omlopp. Onekligen sp\u00e4nnande och modig approach! \u00c4ven om inte varje upps\u00e4ttning n\u00e5dde den verksh\u00f6jd man bespetsat sig p\u00e5, var resan till dem verkligen v\u00e4rd att g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

Susanna Helld\u00e9n som f\u00f6r sin f\u00f6rs\u00f6rjning jobbar p\u00e5 begravningsbyr\u00e5 har varit konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r ovan presenterad scenkonstgrupp. I min pratstund med henne efter\u00e5t ber\u00e4ttas om tuffa villkoren f\u00f6r frilansare. Tofta utg\u00e5r fr\u00e5n n\u00e4ra m\u00f6ten och \u00e4gnar sig b\u00e5de \u00e5t scenkonst och film. Estetiken g\u00e5r ut p\u00e5 att ”utforska och utmana v\u00e5ra f\u00f6rest\u00e4llningar om frihet, identitet och relationer”, vilket skett med manus som varit nyskrivna av G\u00f6ran Parkrud (Tofta), klassiker eller samtida verk av Nor\u00e9n, Gardell med flera. F\u00f6r n\u00e4rvarande turnerar man med p\u00e4rlan En f\u00f6rtrollad jul, <\/em>en musikalisk f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6r hela familjen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att dyka in i monologen vars l\u00e4ngd \u00e4r n\u00e5got kortare \u00e4n sedvanligt format, landar p\u00e5 en trekvart. Temat k\u00e4nns igen fr\u00e5n prisade filmatiserade H\u00f6gl\u00e4saren<\/em> som jag l\u00e4ste i en lustl\u00e4sarcirkel. En avg\u00f6rande skillnad \u00e4r perspektivet, \u00e4r makarna som b\u00e4r p\u00e5 traumat hur de tr\u00e4ffades och \u00f6verlevde f\u00f6rintelsen som till slut avsl\u00f6jar hemligheten f\u00f6r sin dotter. Susanna Helld\u00e9n har flera roller att h\u00e5lla reda. Hanteras skickligt med skiftande tonfall, pauser och i ett fall med f\u00f6rst\u00e4llande av r\u00f6sten, n\u00e4r ber\u00e4ttarens gamla fioll\u00e4rare citeras. Vet att det gjorts s\u00e5v\u00e4l dokument\u00e4rer som spelfilmer om orkestrar vilka sattes samman av nazister som organiserade verksamheten i Auschwitz och andra koncentrationsl\u00e4ger. De ondskefulla kulturvurmarna tvingade i det h\u00e4r fallet orkestern att konstant framf\u00f6ra Mozarts musik. <\/p>\n\n\n\n

En v\u00e4rldsber\u00f6md violinist ska inf\u00f6r sin konsert i hemstaden Venedig h\u00e5lla en presskonferens. I romanen heter han Paulo Levi och ska i samband med sin 50-\u00e5rs dag bli intervjuad av en kvinna \u00f6verlycklig f\u00f6r uppdraget hon f\u00e5tt. Enda begr\u00e4nsning hon m\u00e5ste f\u00f6rh\u00e5lla sig till \u00e4r att l\u00e5ta bli att st\u00e4lla fr\u00e5gan om varf\u00f6r inte Mozart funnits med p\u00e5 repertoaren. Visar sig bero p\u00e5 ett l\u00f6fte utst\u00e4llt av violinistens pappa.<\/p>\n\n\n\n

I dramatiserade adaptionen best\u00e4mmer sig dock den firade violinisten sj\u00e4lv f\u00f6r att vad som dolts ska fram i ljuset. Och den lika ruskiga som r\u00f6rande historien rullas upp efter ett statement ”Alla hemligheter blir till l\u00f6gner, dags att sluta ljuga”. <\/em>Den som f\u00f6r ordet i monologen talar om hur k\u00e4rleken till musiken uppstod, hur hon hittade pappans trasiga fiol, fick den lagad av en gammal, klok herre som gav henne privatlektioner och att han mycket v\u00e4l k\u00e4nde till vetgiriga underbarnets f\u00f6r\u00e4ldrar eftersom han spelade i samma orkester. Denne menade att ”man ljuger inte f\u00f6r den man \u00e4lskar.” <\/em> Violinisten f\u00e5r reda p\u00e5 att stora talangen \u00e4rvts fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrarna och att pappa n\u00e4r musiken v\u00e4ckte olidliga minnen till liv ist\u00e4llet blev en fingerf\u00e4rdig fris\u00f6r. I en presentation av f\u00f6rfattarens roman n\u00e4mns hj\u00e4rtknipande att n\u00e5gra \u00f6verlevde F\u00f6rintelsen genom det enda ”vapen” de hade: f\u00f6rm\u00e5gan att musicera som skuldtyngd r\u00e4ddningsplanka. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I motsats till mamman fr\u00e5n Polen och pappan fr\u00e5n Italien som f\u00f6renades i k\u00e4rleken till varann under v\u00e4rsta t\u00e4nkbara omst\u00e4ndigheter, mer fasansfulla \u00e4n utomst\u00e5ende kan f\u00f6rest\u00e4lla sig, sl\u00e4ppte aldrig fioll\u00e4rare Horowitz kontakten med vad han v\u00e4rdes\u00e4tter h\u00f6gst. Han flyttade till Venedig, Vivaldis f\u00f6delsestad, och spelar p\u00e5 gatorna. F\u00f6r att publiken ska kunna f\u00f6rnimma magi i musikens v\u00e4sen har Ludvig Sj\u00f6strand skapat en lika subtil som effektfull ljuddesign, inneh\u00e5ller ocks\u00e5 sorl fr\u00e5n folkvimmel och fr\u00e5n konserthus. <\/p>\n\n\n\n

Sl\u00e5s av v\u00e4l avv\u00e4gda kroppsspr\u00e5ket, s\u00e4ttet att f\u00f6rh\u00e5lla sig till instrumentet, bytet till svarta \u00e5tsmitande kl\u00e4nningen i logen, hur varje formulerat tonfall sitter perfekt f\u00f6r att maximalt f\u00e5nga publiken och inte minst hur uppenbart det blir att ber\u00e4ttelsen inte gestaltar svala nordbor, utan m\u00e4nniskor p\u00e5 kontinenten med eldigt temperament. Ber\u00e4ttaren f\u00f6rmedlar hur stolt fadern var att beg\u00e5vningen g\u00e5tt i arv och full\u00e4ndats genom tusentals timmar av \u00f6vning. Presskonferensen som utvecklas till en monolog d\u00e4r hemligheter avt\u00e4cks \u00e4ger f\u00f6r \u00f6vrigt rum n\u00e4r pappa d\u00f6tt. F\u00f6r att sammanfatta: Stoffet och sk\u00e5despeleriet gifter sig i denna drabbande monolog fr\u00e5n Teater Tofta med Susanna Helld\u00e9n i spetsen. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

vecka 47 2025 (18-21\/11) G\u00f6teborgs Stadsteater Efter Michael Morpurgos roman The Mozart Qustion (\u00f6vers\u00e4ttning: Susanna Helld\u00e9n) Dramatisering: Simon Reade (f\u00f6rlag: Berlin Associates) Regi: Kristina Nilsson Ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand I rollerna: Susanna Helld\u00e9n Enligt den tekniskt ansvarige f\u00f6r Lunchteatern har denna produktion spelats p\u00e5 samma scen flera g\u00e5nger tidigare. Och det framg\u00e5r av scenkonstgruppens hemsida fr\u00e5n […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-199548","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199548","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199548"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199548\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":200981,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199548\/revisions\/200981"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199548"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199548"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199548"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}