{"id":199515,"date":"2025-11-24T18:35:40","date_gmt":"2025-11-24T17:35:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199515"},"modified":"2025-11-24T23:38:20","modified_gmt":"2025-11-24T22:38:20","slug":"frejdig-enormt-tajt-orgeljazz-garneras-med-glansande-solon-the-real-thing-hos-playhouse-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199515","title":{"rendered":"Frejdig enormt tajt orgeljazz garneras med gl\u00e4nsande solon – The Real Thing hos Playhouse p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

20\/11 2024<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Beh\u00f6vde muntra upp mig efter att ha varit oh\u00e4lsosamt sl\u00f6 i flera dagar. Vad passar d\u00e5 b\u00e4ttre \u00e4n att h\u00f6ra en oerh\u00f6rt samspelt hammondorgelbaserad kvartett med s\u00e4te i Oslo? Av de cirka 1 700 konserter man genomf\u00f6rt sedan bildandet 1992 har jag, om inte minnet sviker, bara varit p\u00e5 en. Den \u00e4gde rum p\u00e5 Nef, troligen 2004. F\u00f6reg\u00e5ngaren till The Real Thing hette The B 3 Blues Band. Kvar fr\u00e5n den s\u00e4ttningen \u00e4r frontmannen Palle (Paul) Wagnberg sittandes vid sin j\u00e4ttetunga bruna m\u00f6bel till instrument, vars fylliga resonans sprids via leslie-h\u00f6gtalare placerad bakom honom p\u00e5 scen. Bandet hade ett uppeh\u00e5ll under fem \u00e5r efter att deras saxofonist omkommit i tsunamin, gjorde comeback 2010. Kvartetten best\u00e5r idag f\u00f6rutom av Wagnberg fr\u00e5n Norrk\u00f6ping av gitarristen Staffan William-Olsson fr\u00e5n G\u00f6teborg som var med n\u00e4r de bildades, altsaxofonisten Dave Edge fr\u00e5n Liverpool samt trumslagaren Hermund Nyg\u00e5rd. Om uppgifter p\u00e5 Wikipedia st\u00e4mmer har de sl\u00e4ppt tio album, varav flera fanns till salu i samband med konserten. Jag tog tillf\u00e4llet i akt och k\u00f6pte deras liveskiva fr\u00e5n -95 p\u00e5 cd.<\/p>\n\n\n\n

Staffan William Olsson k\u00e4nner jag fr\u00e4mst till f\u00f6r att han ingick i Hawk On Flight n\u00e4r det begav sig och nu \u00e4r med i deras vitala nystart. Vet ocks\u00e5 att han lirat i framg\u00e5ngsrika h\u00e5rdrockband. Tidigare i \u00e5r var han dessutom solist tillsammans med M\u00f6lnlycke Storband i ett projekt i vilket kompositioner fr\u00e5n albumet A Perfect Match <\/em>\u00e5terskapades live, The Real Thing m\u00f6tte d\u00e5 Bohusl\u00e4n Big Band. Recenserade konserten p\u00e5 Contrast h\u00e4r. Edge var en ny bekantskap, s\u00e4gs vara influerad av s\u00e5v\u00e4l Dexter Gordon som Stan Getz. Nyg\u00e5rd kan ocks\u00e5 ha varit ett nytt namn f\u00f6r mig. Han har en egen jazzkvintett, samarbetat med Steinar Raknes, ackompanjerat Karin Krog och ing\u00e5r i Sharp 9 tillsammans med bland andra William-Olsson.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Var ingen katastrof publikt sett, men visst borde fler ha dykt upp. V\u00e4rt att upprepa vilken \u00f6veretablering som r\u00e5der i G\u00f6teborg med omnejd, vad betr\u00e4ffar livemusik inom den flytande genre som The Real Thing \u00e4r en synnerligen god representant f\u00f6r. Uppl\u00e4gget \u00e4r det g\u00e4ngse, det vill s\u00e4ga tv\u00e5 gener\u00f6sa set. L\u00e5tarna presenteras av Wagnberg och jag som inte hade n\u00e5gon vidare koll f\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver hur m\u00e5nga kompositioner som var nyskrivna plus att enbart original framf\u00f6rdes.<\/p>\n\n\n\n

Musikerna, till det yttre smokinglirare, inleder med gungande shuffle i medium tempo. Gitarristen avl\u00f6ser saxmannen i en pigg l\u00e4ttlyssnad melodi. Visar sig att l\u00e5tar antingen p\u00e5g\u00e5r i samma stil som introt indikerar eller s\u00e5 uppst\u00e5r virvlande uppvisningar med v\u00e4ndningar och byten av takt och troligen tonart. Inledningsvis spelas musik skrivna av deras talesperson. La Garota <\/em>\u00e4r portugisiska och titeln anspelar p\u00e5 en snabbfotad tjej. Kvicka fraser levereras av Edge medan \u00f6vriga l\u00e4gger en virtuos grund. Blir den f\u00f6rsta av flera h\u00e4rligt uppfriskande m\u00f6nsterbrytare inneh\u00e5llande feature p\u00e5 orgel och ett trumsolo i marschtakt. H\u00e4pnar \u00f6ver hur otroligt synkade m\u00e4nnen \u00e4r i sina aktioner. Snacka om att vara tajt n\u00e4rvarande! Annorlunda st\u00e4mning f\u00f6rs in i och med romantisk svepande ballad som f\u00e5tt titeln This Spring.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Don\u00b4t <\/em>av fingerf\u00e4rdig gitarrist lanseras som en blues, utvecklas till en uppvisning i tonkontroll och teknik. Hans eggande melodi broderas ut av gruppen och vi serveras kul, udda klang fr\u00e5n den m\u00e4ktiga b 3:an. F\u00f6ljs upp med ett alster med titel p\u00e5 swahili. Rytmen markerar Wagnbergs inspirationsk\u00e4lla och en av aftonens h\u00f6jdare pr\u00e4glas av ett suggestivt beat. Avl\u00f6ses av en supersnabb sak som l\u00e5ter angen\u00e4mt boppig. William-Olssons Pie In The Sky<\/em> fr\u00e5n 1997 features gruppens lika stadige som fenomenala trumslagare. Att p\u00e5st\u00e5 att han \u00e4r ett nav, en duktig dynamo \u00e4r bara f\u00f6rnamnet. Vilket driv och rytmk\u00e4nsla han demonstrerar i sekvens fylld av smarriga kaskader.<\/p>\n\n\n\n

The Time Is Right <\/em>av samma komposit\u00f6r som f\u00f6reg\u00e5ende stycke p\u00e5minner i sitt sound om Maceo Parler och Roots Revisited som s\u00e5gs live p\u00e5 Nef f\u00f6r trettiotre \u00e5r sedan. Det riffas lekfullt i ett shuffle-stuk som kontinuerligt tas tillbaka till utg\u00e5ngspunkten. Nyg\u00e5rd \u00e4r i sitt esse. L\u00e4mpligt nog ser gruppens gitarrist till att f\u00f6ra en ytterst stimulerande dialog med honom innan v\u00e4lbeh\u00f6vlig vila tar vid.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r smokingdressade herrarna \u00e5terv\u00e4nder till scen m\u00e4rks naturligt nog att de \u00e4r inne i andra andningen. Sj\u00e4lvg\u00e5ende sv\u00e4ng har uppst\u00e5tt. Ska p\u00e5pekas att akustiken \u00e4r exemplarisk, varje instrument r\u00e4tt balanserad. F\u00f6rst ut \u00e4r ett alster genomsyrat av ett groove som skulle kunna vara h\u00e4mtat fr\u00e5n en standard. Vi f\u00e5r ett utstr\u00e4ckt saxsolo \u00e1 la David Sanborn j\u00e4mte ett fullskaligt sv\u00e4ng. M\u00e4rker h\u00e4r hur orgelns basregister framh\u00e4vs. Man har kommit till avdelningen d\u00e4r tv\u00e5 av engelsmannens kompositioner framf\u00f6rs varav en betitlas Behave. Silly Hatwalk <\/em>av bandets g\u00f6teborgare kan betecknas som sprudlande, rent av sprallig varvid fokus flyttas p\u00e5 k\u00e4nt jazzman\u00e9r. L\u00e4ge uppst\u00e5r f\u00f6r kvartettens elgitarrist att g\u00e5 loss, vilket han g\u00f6r med besked och vi h\u00e4nf\u00f6rs. Ett av konsertens kr\u00f6n \u00e4r den bl\u00e4ndande konversation p\u00e5 trumset och altsax som utbryter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rbluffas \u00f6ver medlemmarnas produktivitet. Vi f\u00e5r m\u00e5nga nya l\u00e5tar av vilka William-Olssons Red Clouds <\/em>\u00e4r ytterligare en. Visar sig vara en sugande melodi, till sin karakt\u00e4r \u00f6msint pockande. I racertempo avverkas vad som b\u00f6r betecknas som en favorit. Ett fan utbrister ”\u00e4ntligen”. Syftar p\u00e5 Red Alert <\/em>med kv\u00e4llens andra l\u00e4ngre trumsolo. Man \u00f6verraskar genom att det sjungs om en strulig upplevelse i vardagen i bossa av Staffan som f\u00e5tt text och s\u00e5ng av Palle. Effektfullt n\u00e4r gruppen anpassar volymen till Palles s\u00e5ng i Ingen d\u00e4r.<\/em> Tyckte greppet funkade f\u00f6rtr\u00e4ffligt, hade g\u00e4rna f\u00e5tt vara mer av den varan.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 sluttampen f\u00f6rnimms Tower Of Power-vibbar. I funkig rytmisk komposition signerad Staffan f\u00e5r vi mitt i dessutom en skojig sekvens i form av signaturen till Flintstones. <\/em>Kan inte nog betonas hur tajt det l\u00e5ter n\u00e4r samtliga har flow. Som en logisk konsekvens av vad vi upplevt surfas som extranummer in p\u00e5 v\u00e5gor av extas. Alluderas p\u00e5 hur musik anv\u00e4nds vid v\u00e4ckelsem\u00f6ten genom ett avslutande hallelujah fr\u00e5n Wagnberg efter klassiker som kan ha varit Han har \u00f6ppnat p\u00e4rleporten <\/em>respektive psalmen He\u00b4s Got The Whole World In His Hands. <\/em>P\u00e5 sp\u00e5rvagnen hem snappar jag upp en r\u00f6st bakom mig. Personen tycks tala i telefon om konserten vi bevistat och utgjuter sig i lyriska ordalag om tajmingen hos Hermund Nyg\u00e5rd, verkar ha f\u00e5tt en ny favorit, ber\u00f6m l\u00e4tt att inst\u00e4mmer i. Och spelgl\u00e4djen hos The Real Thing blev verkligen ett lyckopiller.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

20\/11 2024 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Playhouse) Beh\u00f6vde muntra upp mig efter att ha varit oh\u00e4lsosamt sl\u00f6 i flera dagar. Vad passar d\u00e5 b\u00e4ttre \u00e4n att h\u00f6ra en oerh\u00f6rt samspelt hammondorgelbaserad kvartett med s\u00e4te i Oslo? Av de cirka 1 700 konserter man genomf\u00f6rt sedan bildandet 1992 har jag, om inte minnet sviker, bara […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-199515","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199515","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199515"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199515\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199552,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199515\/revisions\/199552"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199515"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199515"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199515"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}