{"id":199261,"date":"2025-11-18T04:41:02","date_gmt":"2025-11-18T03:41:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199261"},"modified":"2025-11-19T13:53:51","modified_gmt":"2025-11-19T12:53:51","slug":"rysningar-av-valbehag-av-energisk-show-framford-med-passion-och-varme-lagaylia-frazier-i-tina-turner-tribut-i-rada-rum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199261","title":{"rendered":"Behagliga rysningar av energisk show framf\u00f6rd med passion och v\u00e4rme &#8211; LaGaylia Frazier i Tina Turner-tribut i R\u00e5da Rum"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/f06c4c37-69ed-44a3-9747-ce5802e80790.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199262\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/f06c4c37-69ed-44a3-9747-ce5802e80790.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/f06c4c37-69ed-44a3-9747-ce5802e80790-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>15\/11 2025<\/p>\n\n\n\n<p>R\u00e5da Rum i M\u00f6lnlycke<\/p>\n\n\n\n<p>Upplevde frost i M\u00f6lnlycke och fl\u00e4ckvis halka denna l\u00f6rdagskv\u00e4ll d\u00e5 det sades fr\u00e5n scen av huvudpersonen att det var fullsatt. Var f\u00f6rvisso en sanning med modifikation. Dock hade emligt sexhundra personer k\u00f6pt biljetter vilka kostade en rej\u00e4l slant. Nu tror jag inte n\u00e5gon gick hem missn\u00f6jd utan tribut-showen till Tina Turners minne var en full\u00f6dig historia vars proffsiga leverans torde ha f\u00f6rmedlat en k\u00e4nsla av att ha f\u00e5tt valuta f\u00f6r investerade pengar. Platsen betyder n\u00e5got extra f\u00f6r mig d\u00e5 pappa och n\u00e5gra sl\u00e4ktingar begravts ett par stenkast fr\u00e5n fashionabla R\u00e5da Rum. Gick i mellan- och h\u00f6gstadiet i M\u00f6lnlycke f\u00f6re ortens otroliga utveckling hade p\u00e5b\u00f6rjats.<\/p>\n\n\n\n<p> Har varit p\u00e5 en del evenemang i R\u00e5da Rum, varav mamma bjudit p\u00e5 n\u00e5gra arrangerade av pensionsf\u00f6reningen hon tillh\u00f6r och ett par g\u00e5nger har jag p\u00e5 deras \u00f6nskem\u00e5l recenserat konserter. Recensioner vilka publicerats i lokaltidningen. Jag har i egenskap av recensent kunnat bjuda henne p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Lill Lindfors som Augustifamiljen XL i hyllning till Sven-Bertil Taube. Kan ber\u00e4tta att jag i l\u00f6rdags \u00e5kte buss fr\u00e5n G\u00f6teborg efter att ha varit inbjuden till en s\u00e5 kallad Jazz-akademi  p\u00e5 Utopia nedanf\u00f6r Stigbergstorget. Vid ankomsten till M\u00f6lnlycke hade jag tid \u00f6ver. Den \u00e4gnades \u00e5t fika hos mamma, promenad och som sista uppladdning ett glas vitt och r\u00e4ksm\u00f6rg\u00e5s. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/2a07d42e-abca-43a2-8468-dec79cdf1334.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199271\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/2a07d42e-abca-43a2-8468-dec79cdf1334.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/2a07d42e-abca-43a2-8468-dec79cdf1334-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Tycker det kan finnas sk\u00e4l att avsl\u00f6ja mitt f\u00f6rh\u00e5llande till Tina Turner (1993 &#8211; 2023). Jag stod utanf\u00f6r Ullevi och lyssnade 1996 under hennes Wildest Dreams Tour men saknar samtliga soloalbum, till och med <em>Private Dancer <\/em>ansedd som rockhistoriens mest framg\u00e5ngsrika comeback. Visst f\u00e4ster man sig vid medryckande hits, men det l\u00e5ter f\u00f6r polerat i mina \u00f6ron. S\u00e5g p\u00e5 biograf <em>Tina &#8211;<\/em> <em>What\u00b4s Love Got To Do With It<\/em>, biopic baserad p\u00e5 Anna Maes Bullocks sj\u00e4lvbiografi.<\/p>\n\n\n\n<p>Av s\u00e5ngaren och sk\u00e5despelaren som f\u00e5tt epitetet Queen of Rock \u00b4N Roll, s\u00e5lt n\u00e4rmare tv\u00e5hundra skivor och tilldelats \u00e5tta Grammy (tjugo nomineringar), \u00e4ger jag ist\u00e4llet en handfull vinyl (ett par av dem dubbel-lp) vilka t\u00e4cker 60-talet och halva 70-talet, det vill s\u00e4ga eran d\u00e5 hon bildade ett firat artistpar med sin man Ike Turner. Denne pionj\u00e4r h\u00f6rde jag faktiskt p\u00e5 Nef i en lyckad konsert med ett tajt band best\u00e5ende av fyra generationer. Tror detta skedde 2007, samma \u00e5r stilbildaren inom r &amp; b och tidig rock &amp; roll avled. Inser att de producenter, l\u00e5tskrivare och musiker som samarbetade med Tina Turner fr\u00e5n och med <em>Private Dancer <\/em>med sina sju(!) singlar slipade fram ett v\u00e4gvinnande sound som appellerade brett, men f\u00f6r egen del f\u00f6redrar jag nerven och det r\u00e5are nakna uttrycket som framlockades med Ike Turner och deras k\u00f6rtrio Ikettes. F\u00f6rsta konserten i Sverige \u00e4gde f\u00f6r \u00f6vrigt rum i Scandinavium. Jag var tyv\u00e4rr inte d\u00e4r, men kuri\u00f6st nog var f\u00f6rmodligen min morbror den som presenterade dem p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/631d74d5-71ba-423e-9b6d-18e1916a5da8.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199272\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/631d74d5-71ba-423e-9b6d-18e1916a5da8.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/631d74d5-71ba-423e-9b6d-18e1916a5da8-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>\u00c4ven om jag inte klarar av Rhapsody In Rock-konceptet d\u00e4r svensk-amerikanska LaGaylia Frazier medverkat, missat vad hon gjort i Mello och bara undantagsvis sett tv-framtr\u00e4danden, visste jag att hon \u00e4r en enormt passionerad s\u00e5ngerska med enast\u00e5ende omf\u00e5ng. Det visste ocks\u00e5 H\u00e5kan Hellstr\u00f6m eller hans r\u00e5dgivare eftersom hon numera ing\u00e5r i hans kolossala produktioner och de exceptionella st\u00e4mbanden ges solistiskt utrymme. K\u00e4nde ocks\u00e5 till att live \u00e4r hennes grej och att sopranen kan bli s\u00e5 intensiv och g\u00e4ll att man ryggar tillbaka en aning. Klokt att det lagts in ballad och nedtonade avsnitt i hennes Tina Turner-tribut, vilket g\u00f6r att musiken f\u00e5r sjunka in och tiden stannar upp.<\/p>\n\n\n\n<p>  Nu h\u00f6r det till saken att jag h\u00f6rde henne i standards och troligen soulklassiker ackompanjerad av maestro Jan Lundgren i Lerum och sett ett par souliga shower, den senaste i somras p\u00e5 Ystad Jazz Festival, d\u00e5 hon gjorde succ\u00e9 tillsammans med flera i tribute-bandet. Den konserten gjorde att kvinnan som studerade klassiskt piano och operateknik (r\u00f6sten har delvis g\u00e5tt i arv fr\u00e5n biologisk far) i Florida d\u00e4r hon v\u00e4xte upp f\u00f6r att f\u00f6r tjugofem \u00e5r sedan flytta till Sverige tack vare k\u00e4rleken; gjorde att jag anm\u00e4lde intresse att bevaka evenemanget.. Det \u00e4r tydligen fj\u00e4rde turn\u00e9n som genomf\u00f6rs i h\u00f6st. Har sv\u00e5rt att t\u00e4nka mig n\u00e5gon b\u00e4ttre l\u00e4mpad f\u00f6r uppdraget.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/7163b868-dd2a-4c01-9acb-42368d4f6bdb.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199273\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/7163b868-dd2a-4c01-9acb-42368d4f6bdb.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/7163b868-dd2a-4c01-9acb-42368d4f6bdb-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">(satt p\u00e5 l\u00e4ktaren i bakre delen och flera bilder p\u00e5 mobilen blev suddiga pga scenljus)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Merparten av musikerna p\u00e5 en scen Frazier tycker \u00e4r till ytan begr\u00e4nsande \u00e4r hemmah\u00f6rande i G\u00f6teborg och i V\u00e4stra G\u00f6taland. N\u00e5gra ackompanjerar Lollo Gardtman. Kapellm\u00e4staren Markus Linnell Zovis lirar keyboard och m\u00f6jligen synt, bakom plexiglas \u00f6verst placerad sitter habile hantverkaren Magnus H\u00f6glund bakom trumsetet som bildar rytmsektion med elbasist Christopher Eek som ocks\u00e5 utg\u00f6r spr\u00e5kligt ankare f\u00f6r tv\u00e5spr\u00e5kiga stj\u00e4rnan. Hon f\u00f6rmedlar livsvisdomar, hur dr\u00f6mmar kan sl\u00e5 in men ocks\u00e5 ot\u00e4cka, ytterst relevanta anekdoter om kvinnomisshandel och f\u00f6rtryck. R\u00f6rande engagerande och ibland komisk storytelling som visar varf\u00f6r tributen d\u00f6pts till &#8221;Tina and me&#8221;.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/83020a90-0681-486a-a84f-679c8d6b44bf.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199323\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/83020a90-0681-486a-a84f-679c8d6b44bf.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/83020a90-0681-486a-a84f-679c8d6b44bf-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>P\u00e5 tr\u00e4bl\u00e5s (tenor-, barytonsax och tv\u00e4rfl\u00f6jt) finns Per Laang som nyligen s\u00e5gs i Peter LeMarc-tribut. Gitarristen \u00e4r ett nytt namn att l\u00e4gga p\u00e5 minnet. Johan Rand\u00e9n, ocks\u00e5 verksam som producent, lirar b\u00e5de h\u00e5rdrock och mjukt i form av juls\u00e5nger med Elisa Lindstr\u00f6m och han har lagt solon p\u00e5 julalbum med Michael Bubl\u00e9 och senaste skivan med Taylor Swift(!). K\u00f6rs\u00e5ngerskorna med f\u00f6rebild Ikettes \u00e4r nyrekryterade. Dels Cimberly Wanyonyi fr\u00e5n Skellefte\u00e5 som vunnit Idol, dels Elin EllyEve Svensson fr\u00e5n Kristianstad. Turn\u00e9n produceras av Guppy Entertainment! F\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver att ingen backdrop anv\u00e4ndes. Ger emellertid h\u00f6gsta betyg f\u00f6r ljud och ljus. Vi slapp lyckligtvis genomtr\u00e4ngande bas, n\u00e5got som alltf\u00f6r ofta f\u00f6rekommer n\u00e4r rytmer framh\u00e4vs. I f\u00f6rsta hade jag till och med f\u00f6redragit att basen varit n\u00e5got mer m\u00e4rkbar. Sv\u00e5r avv\u00e4gning.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/864a5b80-beb9-4379-9050-63335ad526e1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199274\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/864a5b80-beb9-4379-9050-63335ad526e1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/864a5b80-beb9-4379-9050-63335ad526e1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Gammal hederlig soul och funk str\u00f6mmar ur h\u00f6gtalarna innan ljuset sl\u00e4cks eftersom Tina Turner g\u00e4rna valde bland dylika covers. Man kickar ig\u00e5ng p\u00e5 h\u00f6gsta v\u00e4xel. Inledningsvis serveras idel godbitar i form av <em>Let\u00b4s Stay Together <\/em>(Al Green), \u00f6siga urladdningen i ett av f\u00e5 original <em>NutBush City<\/em> Limits samt <em>What You Get Is What You See <\/em>(T. Britten\/ G. Lyle). I sist n\u00e4mnda d\u00e4nga levereras aftonens f\u00f6rsta gitarrsolo. <\/p>\n\n\n\n<p>Efter furi\u00f6s uppv\u00e4rmning och ett f\u00f6rsta mellansnack som h\u00e5lls i en underh\u00e5llande ton och introducerande stil infaller ett par toppar i f\u00f6ljd. Syftar p\u00e5<em> <\/em>oemotst\u00e5ndliga \u00f6verg\u00e5ngarna i <em>Typical Male <\/em>(T. Britten\/ G. Layle) j\u00e4mte sugande beatet i <em>Better Be Good To Me <\/em> (Chinn\/ Knight\/ Chapman). H\u00e4r riffas melodin fram varvid publiken ger sitt bifall. Om n\u00e5gon mot f\u00f6rmodan tvivlat blir samtliga varse vilket makal\u00f6st register frontande yrv\u00e4der f\u00f6rfogar \u00f6ver. Att opera beh\u00e4rskas demonstreras i fragment av en v\u00e4lk\u00e4nd aria. F\u00f6r att La Gaylia ska f\u00e5 vila sina st\u00e4mband i varje intensivt set och f\u00f6r att exponera duktiga bakgrundss\u00e5ngerskor f\u00e5r de tr\u00e4da fram ett par g\u00e5nger, vilket de g\u00f6r med besked. H\u00e4rligt energip\u00e5slag och starka r\u00f6ster. \u00d6verhuvudtaget g\u00e5r musiken in i kroppen, m\u00e5-bra-ilningar sprids fr\u00e5n scen. Tributen <em>Tina And Me <\/em>g\u00f6r oss \u00f6verlag saliga. En bidragande anledning \u00e4r hur nog man arbetat med sound, vinnlagt sig om att det ska l\u00e5ta sofistikerat, melodier framf\u00f6ras ungef\u00e4r som p\u00e5 Turners inspelningar. Och f\u00f6rutom snyggt sammansatt livemusik som g\u00f6r hyllningsobjektet r\u00e4ttvisa, f\u00f6rmedlas gripande och r\u00f6rande v\u00e4sentliga sk\u00e4rvor av tv\u00e5 liv, hennes eget och f\u00f6rebilden hon blixtsnabbt fick tr\u00e4ffa en g\u00e5ng efter konsert.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/ad283564-83a3-4f8e-9746-5303847d10c2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199276\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/ad283564-83a3-4f8e-9746-5303847d10c2.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/ad283564-83a3-4f8e-9746-5303847d10c2-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Borde tr\u00e4na mig p\u00e5 att inte sv\u00e4va ut s\u00e5 mycket. Har ju inte ens tagit mig igenom f\u00f6rsta avdelningen. Registrerar att <em>What\u00b4s Love Got To Do With It <\/em>gungar fram sk\u00f6nt och st\u00e5tligt. Bandet ges utrymme att skina i ett cover-medley vars original h\u00e4mtas fr\u00e5n bland andra Beatles, Stones, Eddie Floyd\/ Steve Cropper och Led Zeppelin. \u00c4lskade stringent riffande, melodislingor, tunggunget och hundratioprocentiga satsningen i discor\u00f6karen f\u00f6rknippad med Amy Stewart. I detta sjok utkristalliseras spel p\u00e5 klaviaturer f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. F\u00f6re paus forts\u00e4tter storyn om Tina Turners \u00f6de och hur hon gjorde sig fri. Stadigt groove i soundtrack med titeln <em>We Don\u00b4t Need Another Hero (Thunderdome)<\/em> avslutar ett fylligt f\u00f6rsta set. S\u00e5v\u00e4l musiker som s\u00e5ngerskor \u00e4r verkligen p\u00e5 t\u00e5rna och i obestridligt centrum st\u00e5r ett fenomenalt kraftpaket.<\/p>\n\n\n\n<p>En recension b\u00f6r inte likna ett referat. Finns \u00e4nd\u00e5 en hel del h\u00f6jdpunkter som inte kan f\u00f6rbig\u00e5s i andra halvlek. Taggade g\u00e4nget \u00e5terv\u00e4nder till scen i l\u00e4ckert suggestiv hit. Vi f\u00e5r njuta av <em>GoldenEye <\/em>ur James Bond-rulle med samma titel som nog \u00e4r det mest pampiga anslag som komposit\u00f6rer Bono och The Edge n\u00e5gonsin \u00e5stadkommit. Ber\u00f6rdes av uppblossande Shirley Bassey-vibbar. Ledmotivet f\u00f6ljs upp med stolt statement i <em>Private Dancer <\/em>med l\u00f6digt solo fr\u00e5n Per Laang, p\u00e5 sopransax om jag f\u00f6rm\u00e5r tyda mina anteckningar. Fler instrumentalister tr\u00e4der fram. S\u00e4ttet man tolkar <em>I Can\u00b4t Stand The Rain <\/em>(stor hit i Europa vars original med Ann Peebles jag har) och souliga extasen i <em>Hold On I\u00b4m Comin\u00b4<\/em> f\u00f6rtj\u00e4nar feta utropstecken. H\u00e4r bjuds p\u00e5 gitarrsolo, fr\u00e4cka fraser p\u00e5 tenorsax, och riff-fest. En k\u00f6rs\u00e5ngerska omvandlas till solist, sjunger inlevelsefullt.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/07fe0b37-f95d-4a74-ad05-690d3fa0e9c4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199278\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/07fe0b37-f95d-4a74-ad05-690d3fa0e9c4.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/07fe0b37-f95d-4a74-ad05-690d3fa0e9c4-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>N\u00e4r refr\u00e4ngen i <em>Addicted To Love <\/em>(R. Palmer) broderas ut anlitas unga Alma fr\u00e5n Kulturskolan f\u00f6r att bist\u00e5 \u00f6vriga. Publiken uppmanas att st\u00e4lla sig upp. LaGaylia och arrangerande kapellm\u00e4stare ser ocks\u00e5 till att ta fram v\u00e4lklingande versioner av megahits fr\u00e5n tiden under Ike Turners regim. Refererar s\u00e5 klart till Phil Spectors m\u00e4sterverk <em>River Deep Mountain High<\/em> som s\u00e5 f\u00f6rf\u00f6riskt stiger och sjunker i omg\u00e5ngar plus John Fogertys s\u00e4rpr\u00e4glade <em>Proud Mary <\/em>vars sugande souliga version paret fick en Grammy f\u00f6r. H\u00e4r uppst\u00e5r en kul jammig sekvens med bastoner i framkant och h\u00e4ngivenheten i Spectors triumf g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5, dessutom f\u00f6red\u00f6mligt arrad.<\/p>\n\n\n\n<p>Duetten <em>It\u00b4s Only Love <\/em> skriven av Bryan Adams gr\u00e4nsar till heavy metal. H\u00e4r f\u00e5r gitarrist Johan Rand\u00e9n skina med licks och kompet h\u00e4nger skickligt p\u00e5, hugger in i massiva takten. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande klappas stj\u00e4rnan och hennes duktiga medhj\u00e4lpare med kapellm\u00e4staren i spetsen in f\u00f6r extranummer. Publiken diggar st\u00e5ende i vad jag skulle rubricera som mycket g\u00e5ngbar schlager-pop. Trallv\u00e4nligt s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r med refr\u00e4ng som s\u00e4tter sig i skallen Syftar p\u00e5 den instant appeal som genomsyrar <em>The Best <\/em>fr\u00e5n 1989. Som framg\u00e5tt tror jag folk fick vad de \u00f6nskade, kanske till och med mer \u00e4n s\u00e5. Det \u00e4r s\u00e4llan tributer alstrar en lika stor f\u00f6rbindelse med den som hyllas. Harmonik, rytmer, solon, sammanbindande ber\u00e4ttelser, f\u00f6rstklassiga arr och givetvis otroligt passionerad s\u00e5ng gjorde tillst\u00e4llningen till en kv\u00e4ll att minnas. Och jag hann inte r\u00e4kna alla kl\u00e4dbyten, minst tre. Uppstod som sagt stunder av g\u00e5shud tack vare den n\u00e4rvarok\u00e4nsla som str\u00f6mmade fr\u00e5n scen och g\u00e4ngets proffsigt associativa levereans.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/b406387c-ac1c-494a-bbff-7d5762f0afdc.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-199279\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/b406387c-ac1c-494a-bbff-7d5762f0afdc.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/b406387c-ac1c-494a-bbff-7d5762f0afdc-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>15\/11 2025 R\u00e5da Rum i M\u00f6lnlycke Upplevde frost i M\u00f6lnlycke och fl\u00e4ckvis halka denna l\u00f6rdagskv\u00e4ll d\u00e5 det sades fr\u00e5n scen av huvudpersonen att det var fullsatt. Var f\u00f6rvisso en sanning med modifikation. Dock hade emligt sexhundra personer k\u00f6pt biljetter vilka kostade en rej\u00e4l slant. Nu tror jag inte n\u00e5gon gick hem missn\u00f6jd utan tribut-showen till [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-199261","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199261","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199261"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199261\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199332,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199261\/revisions\/199332"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199261"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199261"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199261"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}