{"id":199214,"date":"2025-11-15T00:43:34","date_gmt":"2025-11-14T23:43:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199214"},"modified":"2025-11-15T00:58:09","modified_gmt":"2025-11-14T23:58:09","slug":"skruvat-och-ironiskt-nar-vaninnors-relation-belyses-en-jatteharlig-dag-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199214","title":{"rendered":"Skruvat och ironiskt n\u00e4r v\u00e4ninnors relation belyses – En j\u00e4tteh\u00e4rlig dag p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoto Jenny Baumgartner<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Maria Maunsbach<\/p>\n\n\n\n

Regi: Nina Haber<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostymdesign: Anders \u00d6stergren<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Bella Oldenqvist<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Ellen Olaison<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Malin Morgan, Tove Wir\u00e9en, Ludvig Stynsberg, Ana Stanisic, Daniel Adolfsson (understudy)<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 15\/11 2025 p\u00e5 Lilla scen Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 3\/1 2026<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Har inte tidigare tagit del av verk fr\u00e5n Maria Maunsbach, d\u00e4remot l\u00e4st n\u00e5gra av hennes likasinnade kollegor. Eftersom jag inte k\u00e4nde till f\u00f6rfattaren, kulturskribenten, dramatikern och f\u00f6re detta programledaren f\u00f6dd f\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan i Sk\u00e5ne tog mig f\u00f6r att g\u00f6ra lite research. Kikade p\u00e5 hemsida och l\u00e4ste ett par recensioner. Sedan debuten 2018 har Maunsbach som f\u00e5tt s\u00e5v\u00e4l kulturstipendium som f\u00f6rfattarpris varit produktiv. Efter fyra romaner s\u00e4tts nu hennes andra pj\u00e4s upp i G\u00f6teborg.<\/p>\n\n\n\n

Hennes frispr\u00e5kiga skildringar av uppdiktade personer kan antas utg\u00e5 fr\u00e5n f\u00f6rfattarens fatabur. Tristess kontra och lycka tycks vara ett centralt motiv. L\u00e4sta recensioner ger sken av att njutning i form av god mat och bra sex \u00e4r en s\u00e5dan stark drivkraft att det p\u00e5minner om det lilla barnets beg\u00e4r efter omedelbar behovstillfredsst\u00e4llelse. Hennes intima prosa beskrivs som k\u00f6ttslig i sitt utforskande av skam och kvinnlig identitet. I programbladet till En j\u00e4tteh\u00e4rlig dag <\/em>upplyses om att hon haft framg\u00e5ng b\u00e5de kommersiellt och hos kritiker, att hon skriver spalt i SvD, driver debutantscen i Malm\u00f6, haft humorklubb och vunnit SM i Poetry Slam. Aprop\u00e5 sist n\u00e4mnda underh\u00e5llande evenemang kan inflikas att jag utgjort jurygrupp p\u00e5 \u00e5tskilliga t\u00e4vlingar inklusive ett par SM och en handfull inbjudna slampoeter framtr\u00e4dde p\u00e5 mitt 50-\u00e5rs kalas. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska s\u00e4gas att jag s\u00e5g enaktaren vars l\u00e4ngd uppg\u00e5r till halvannan timme f\u00f6rest\u00e4llningen efter urpremi\u00e4ren. L\u00e4ktaren var d\u00e5 n\u00e4stan fullsatt. Tror inte jag tidigare sett scenkonst d\u00e4r regisysslan sk\u00f6tts av Nina Haber, m\u00f6jligen s\u00e5dant hon utf\u00f6rt i samarbete. D\u00e4remot bevittnat vad hon gjort p\u00e5 scen ett antal g\u00e5nger, oftast p\u00e5 Folkteatern. Skrattat \u00e5t hennes aktioner och repliker i Gruppen, fick nya perspektiv i monolog som spelades p\u00e5 Trixter och recenserat en handfull av upps\u00e4ttningar hon medverkat i p\u00e5 Folkteatern. Hon verkar ha f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r utflippade scener, att bre p\u00e5 genom att ta fram det otyglade, f\u00f6revisa hur absurt livet kan vara. <\/p>\n\n\n\n

Pj\u00e4sen handlar om h\u00e5llfastheten i tv\u00e5 v\u00e4ninnors relationer. De gestaltas av Malin Morgan och Tove Wir\u00e9en, tv\u00e5 garvade sk\u00e5despelare varav jag sett den f\u00f6rstn\u00e4mnda \u00e5tskilliga g\u00e5nger p\u00e5 scener i G\u00f6teborg. Snappat upp att pj\u00e4sen ber\u00f6mts av b\u00e5da manlig och kvinnliga kritiker. F\u00f6r egen del beh\u00f6ver jag anstr\u00e4nga mig f\u00f6r att f\u00e5 till en recension . Har ett kluvet f\u00f6rh\u00e5llande till En j\u00e4tteh\u00e4rlig dag<\/em> vars fantasifulla skapelse har b\u00e5de f\u00e5niga och fyndiga delar i sig.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Originellt nog utspelas ber\u00e4ttelsen p\u00e5 ett interaktivt museum d\u00e4r Mette och Mary g\u00e5r p\u00e5 guidad konstutst\u00e4llning. Eftersom endast v\u00e4ninnorna med sitt tillval extra upplevelse guidas av den strikte kostymkl\u00e4dde guiden, blir presentationen av sex installationer\/ konstverk under titeln Den lilla, lilla m\u00e4nniskan<\/em> samtidigt en introspektiv resa. Vi f\u00e5r en rad anm\u00e4rkningsv\u00e4rda anekdoter vilka format deras genuina v\u00e4nskap. Om dessa och spektakul\u00e4ra installationerna engagerar eller bara k\u00e4nns tramsiga (ett ord som faktiskt f\u00f6rekommer i presentationen) beror p\u00e5 r\u00e5dande hum\u00f6r. Beundransv\u00e4rt dock hur manusf\u00f6rfattaren lyckats kopplat bort v\u00e5r polariserande samtid, knappt n\u00e5gra omv\u00e4rldsmark\u00f6rer dyker upp. Id\u00e9n till storyn h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n n\u00e4r Mausbach med v\u00e4ninna lyckades bli portade p\u00e5 livstid fr\u00e5n Vasamuseet. F\u00f6rfattaren bearbetade den uppseendev\u00e4ckande h\u00e4ndelsen genom att bli sin egen curator. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Scenografin g\u00e5r som synes i vitt och bortsett fr\u00e5n de konstverk man st\u00f6ter p\u00e5 i rundvandringen finns knappt n\u00e5gon rekvisita. Baktill i mitten har en scen byggts, flankeras av tv\u00e5 d\u00f6rrar vilka skyltar med personalutrymme respektive toalett. I konsthallen ledsagas Mette och Mary av guiden och m\u00f6ter sex verk, ofta i skepnad av provokativ performance f\u00f6r att bes\u00f6karen ska sk\u00e5da br\u00e5ddjup inom sig sj\u00e4lv. Mimsk\u00e5despelaren Ana Stanisic och Daniel Adolfsson turas om att f\u00f6rkroppsliga verken. Adolfssons Eros 2.0 <\/em>\u00e4r roligast medan mimsk\u00e5despelaren i sin tillbedjande dyrkan av Maradona plus tvetydig modersgestalt i folkdr\u00e4kt, fl\u00e4tor och falukorv runt halsen h\u00e4mningsl\u00f6st accentuerar pj\u00e4sens hysteriska dimension. <\/p>\n\n\n\n

Hysterikan i olika varianter f\u00e5r en ren\u00e4ssans, visas upp f\u00f6r att konfrontera bes\u00f6kare, f\u00e5 dem att reflektera \u00f6ver sig sj\u00e4lva. Allt kulminerar i komiskt drastisk knorr med det sista verket. Hur ska inte avsl\u00f6jas h\u00e4r. Ett av konstn\u00e4rernas verk \u00e4r s\u00e5 subtilt att det inte uppt\u00e4cks, utan guiden (Ludvig Stynsberg i en dr\u00e5pligt tillkn\u00e4ppt roll konstant p\u00e5 v\u00e4g att implodera) beh\u00f6ver ber\u00e4tta, vilket f\u00e5r Mary att filosofera. Hon kan k\u00e4nna sig som ett konstverk ingen l\u00e4gger m\u00e4rke till. Vidare kan v\u00e4ninnorna inte l\u00e5ta bli att testa gr\u00e4nser och av n\u00e5gon of\u00f6rklarlig anledning symboliserar r\u00e4vsvansar f\u00f6rbjuden lockelse.<\/p>\n\n\n\n

Finns inget att anm\u00e4rka p\u00e5 vad betr\u00e4ffar rollprestationer, tv\u00e4rtom. Ska betonas att Morgan och Wir\u00e9en i h\u00f6gre grad ber\u00e4ttar om sig sj\u00e4lva och varann \u00e4n gestaltar, vilket i l\u00e4ngden blir en smula tradigt. M\u00f6jligen \u00e4r jag inte r\u00e4tt m\u00e5lgrupp. Medan huvudrollsinnehavarna kan agera naturligt bortsett fr\u00e5n ett tillf\u00e4lle n\u00e4r de visar att de en g\u00e5ngen tappade t\u00e5lamodet med varandra, \u00e4r Stynsberg, ny i yrket, en stor beh\u00e5llning med motsatt man\u00e9r. I sin tv\u00e5samhet \u00e4r kvinnorna beroende av sin slitstarka v\u00e4nskap d\u00e4r Morgan agerar attraktiv manslukerska och Wir\u00e9en f\u00f6rfattarens runda alter ego. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Maria Maunsbach Regi: Nina Haber Scenografi & kostymdesign: Anders \u00d6stergren Ljusdesign: Bella Oldenqvist Maskdesign: Suz \u00c5berg Komposit\u00f6r: Ellen Olaison Sk\u00e5despelare: Malin Morgan, Tove Wir\u00e9en, Ludvig Stynsberg, Ana Stanisic, Daniel Adolfsson (understudy) Premi\u00e4r 15\/11 2025 p\u00e5 Lilla scen Folkteatern i G\u00f6teborg Spelas till och med 3\/1 2026 Har inte tidigare tagit del av verk fr\u00e5n […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-199214","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199214","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199214"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199214\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199227,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199214\/revisions\/199227"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199214"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199214"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199214"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}