![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/runningman.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Running Man
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 14 november 2025
\nRegi Edgar Wright <\/p>\n
Det finns en genomg\u00e5ende och kraftfull poetisk ironi i Edgar Wrights version av The Running Man. I en tid d\u00e5 nyversioner kan vara alltifr\u00e5n inspirerade till rent idiotiska v\u00e4ljer Wright att g\u00e5 tillbaka till Stephen Kings ursprungliga roman men ocks\u00e5 injicera oerh\u00f6rda m\u00e4ngder kraftfulla – men ocks\u00e5 mer \u00e4n n\u00f6dv\u00e4ndiga, vinkningar och kommentarer gentemot v\u00e5rt nuvarande samh\u00e4lle men ocks\u00e5 mot det filmbolag som st\u00e5r bakom filmen, Paramount. <\/p>\n
Den prim\u00e4ra styrkan i Wrights film \u00e4r inte det goda handlaget eller den n\u00e4rmast uppslukande st\u00e4mningen, det \u00e4r modet att v\u00e5ga ta kraft fr\u00e5n Kings ber\u00e4ttelse och f\u00f6rst\u00e4rka de politiska inslagen och applicera dem p\u00e5 ett modernt samh\u00e4lle vars paralleller med filmens dystopi \u00e4r alltf\u00f6r m\u00e5nga. Och det \u00e4r detta mod och \u00f6vertygelsen att g\u00f6ra 2025 \u00e5rs version av The Running Man till en stark allegori som g\u00f6r det hela till en s\u00e5dan positiv och kraftfull \u00f6verraskning. Edgar Wright har alltid var den moderna kultfilmens okr\u00f6nte konung, en filmskapare vars filmer alltid k\u00e4mpat med int\u00e4kter och filmbolagens eviga jakt p\u00e5 tillv\u00e4xt och den dr\u00f6mlika int\u00e4ktssiffran p\u00e5 en miljard dollar. Filmer som Shaun Of The Dead och Scott Pilgrim vs The World har alltid haft ett hem hos inbitna film\u00e4lskare som hyllar Wright och som saliverar efter varje nytt projekt. <\/p>\n
Med The Running Man lyckas Wright \u00e4ntligen med konststycket att kombinerar sina st\u00f6rsta styrkor som regiss\u00f6r med att ocks\u00e5 bjuda p\u00e5 ett uns mer kommersiell tillg\u00e4nglighet f\u00f6r att verkligen ha m\u00f6jligheten att attrahera de breda massorna. Redan i filmens smutsiga, svettiga och dystra \u00f6ppning p\u00e5minns tittaren om vilken god hantverkare Edgar Wright faktiskt \u00e4r. D\u00e4r de flesta associerar den brittiska regiss\u00f6ren med sin unika humor och aningen b\u00e5ngstyriga stil har regiss\u00f6rens kunskap vad g\u00e4ller att visualisera sina kreativa visioner tagit j\u00e4ttelika kliv fram\u00e5t. Den horribla framtid som m\u00e5las upp \u00e4r skr\u00e4mmande men ocks\u00e5 estetiskt intressant i all sin brutalistiska arkitektur och sina multipla referenser till den eviga genrefavoriten Blade Runner. Men det \u00e4r inte bara scenografiskt som Wright demonstrerar en oerh\u00f6rd sj\u00e4lvs\u00e4kerhet, precis som i tidigare filmer finns en oerh\u00f6rd lekfullhet i presentationen, exempelvis hur en ordin\u00e4r titelsekvens – p\u00e5 mycket elegant vis, g\u00f6rs till en visuell fest. <\/p>\n
Till skillnad mot andra regiss\u00f6rer som har ett \u00f6ga f\u00f6r estetik har Wright en lika stor kapacitet att f\u00f6rmedla en ber\u00e4ttelse. D\u00e4r den eviga syndaren Zack Snyder stirrar sig blind p\u00e5 diverse pretenti\u00f6sa och stela s\u00e4tt att framst\u00e5 unik genom det visuella \u00e4r Wright betydligt mer m\u00e5n om att f\u00f6rmedla v\u00e4rme och att vara inbjudande. Detta g\u00f6r att filmens bleka och h\u00e4nsynsl\u00f6sa milj\u00f6 inte blir kv\u00e4vande eller utmattande, utan ett stilfullt komplement som f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslan av terrorn av ett auktorit\u00e4rt och extremt kapitalistiskt mardr\u00f6ms-samh\u00e4lle. <\/p>\n
Filmens oerh\u00f6rda tempo och gener\u00f6sa actionscener m\u00e5 vara b\u00e5de underh\u00e5llande och genomf\u00f6rda med ov\u00e4ntad sk\u00e4rpa, men det \u00e4r Wrights helt kompromissl\u00f6sa politiska kommentarer som tar det fr\u00e5n att vara v\u00e5ldsam underh\u00e5llning till n\u00e5got som l\u00e4r kunna st\u00e5 sig m\u00e5nga \u00e5r fram\u00f6ver, vilket inte kan s\u00e4gas om adaptionen med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Tematiken kring ett h\u00e4nsynsl\u00f6st och f\u00f6rd\u00e4rvat konsumtionssamh\u00e4lle som tappat all form av anst\u00e4ndighet, moral och etik \u00e4r klassiska ingredienser f\u00f6r science fiction-genren, men den kontext som Wright placerar dem i ger dem en nyvunnen kraft. Framf\u00f6rallt med tanke p\u00e5 produktionsbolaget Paramount, vars \u00e4gare David Ellison haft som m\u00e5l att st\u00f6pa om bolagets diverse mediakanaler som CBS till att bli n\u00e4sta Fox News samt tydliga \u00f6nskem\u00e5l att absorbera ytterligare mediebolag f\u00f6r att maximera orange propaganda, blir det faktum att Wright v\u00e5gar sticka ut hakan mot just denna typ av maktmissbruk \u00e4n mer potent. Filmen k\u00e4nns som en trojansk h\u00e4st som med humor, sk\u00e4rpa och stor kunskap sl\u00e5r upp\u00e5t och levererar f\u00f6rd\u00f6mande och brutala p\u00e5hopp p\u00e5 \u00f6vermakt, girighet och arrogans. Precis som Star Wars-serien Andor lyckas The Running Man inte bara vara en effektiv kritik av dagens stora politiska och samh\u00e4lleliga problem utan \u00e4ven en generaliserande effektiv varning om faran av apati och av att kommersialisera lidande. <\/p>\n
Men det \u00e4r s\u00e5 mycket mer \u00e4n ett kraftfullt manifest f\u00f6r r\u00e4ttvisa och medm\u00e4nsklighet. Som n\u00e4mnts \u00e4r detta en helt str\u00e5lande och genuint underh\u00e5llande actionfilm vars oupph\u00f6rliga tempo och entusiasm g\u00f6r en, ibland, r\u00f6rig ber\u00e4ttelse om\u00f6jlig att slita sig ifr\u00e5n. Att vi ocks\u00e5 f\u00e5r ett helt extraordin\u00e4rt musikval understryker k\u00e4nslan av f\u00f6rstklassig lyx, med artister som The Rolling Stones och Tom Jones. <\/p>\n
Det finns egentligen s\u00e5 mycket mer att ber\u00f6mma – det s\u00e4tt filmen k\u00e4rleksfullt blickar tillbaka till originalet men ocks\u00e5 kritiserar det problematiska filmklimatet under 80-talet som The Running Man delvis personifierar, att vi f\u00e5r \u00e5rets roligaste biljakt eller att Colman Domingo g\u00f6r en fantastisk version av en futuristisk Onkel Tom. Allt detta g\u00f6r att man kan urs\u00e4kta felsk\u00e4ren som den aningen utdragna speltiden eller att Glen Powell inte \u00e4r den makal\u00f6sa superstj\u00e4rna som industrin vill \u00f6vertyga oss om. <\/p>\n
The Running Man m\u00e5 inte anl\u00e4nda med samma buller och b\u00e5ng som kommande vinterepos i form av Wicked For Good eller James Camerons tredje trip till Pandora, men det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig att n\u00e5gon av dessa besitter samma makal\u00f6sa lekfullhet, mod och underh\u00e5llningsv\u00e4rde. Det \u00e4r s\u00e5 pass bra att tituleringar som en av 2025 \u00e5rs b\u00e4sta filmer m\u00e5ste \u00f6verv\u00e4gas. <\/p>\n