{"id":199080,"date":"2025-11-10T00:45:37","date_gmt":"2025-11-09T23:45:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199080"},"modified":"2025-11-10T11:48:58","modified_gmt":"2025-11-10T10:48:58","slug":"innerlig-och-svangig-vokaljazz-i-forstklassigt-utforande-rigmor-gustafsson-erik-soderlind-i-rada-rum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=199080","title":{"rendered":"Innerlig och sv\u00e4ngig vokaljazz i f\u00f6rstklassigt utf\u00f6rande – Rigmor Gustafsson \/ Erik S\u00f6derlind i R\u00e5da Rum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

7\/11 2025<\/p>\n\n\n\n

R\u00e5da Rum i M\u00f6lnlycke<\/p>\n\n\n\n

Vissa artister och musiker dras man till f\u00f6r att de f\u00f6rmedlar sound man g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 och k\u00e4nslor som g\u00e5r rakt in. S\u00e5 har fallet varit med s\u00e5ngerskan Rigmor Gustafsson och gitarristen Erik S\u00f6derlind, vilket medf\u00f6rt att jag s\u00f6kt mig till flera av deras respektive konserter, recenserat n\u00e5gra av deras skivor och framtr\u00e4danden i uppskattande ordalag samt haft turen att h\u00f6ra dem p\u00e5 festivaler. Fast i M\u00f6lnlycke blev det premi\u00e4r vad betr\u00e4ffar att lyssna till dem p\u00e5 duo. Minns n\u00e4r Rigmor framf\u00f6rde tolkningar av Bacharach\/ David skrivna f\u00f6r Dionne Warwick f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan p\u00e5 Nef. Erik som \u00e4r yngre h\u00f6rde jag sannolikt live f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e5gra \u00e5r senare. Sk\u00f6nsjungande v\u00e4rml\u00e4ndskan med sina elva album plus samlingar i bagaget har tilldelats m\u00e5nga hedrande utm\u00e4rkelser medan gitarristen kallats fenomen av sj\u00e4lvaste Mike Stern och f\u00e5tt pris av branschen (gitarrtillverkare). Att jag tr\u00e4ffat dessa chosefria jazziga individer d\u00e5 och d\u00e5 och dessutom f\u00e5tt positiv respons i skrift, har som konsekvens att hade de gjort mig besviken skulle jag troligen avst\u00e5 fr\u00e5n att recensera. <\/p>\n\n\n\n

Attraktiva arrangemanget var v\u00e4lorganiserat. Ett par hundra hade betalat ett rimligt pris f\u00f6r biljetterna v\u00e4rmde i novemberkv\u00e4llen. Folk satt utplacerade vid mysigt belysta bord, bar \u00f6ppnades inne i lokalen i paus och d\u00e4rtill fanns faciliteter i form av R\u00e5da Rums restaurang. Publiken var lyckligtvis d\u00e4r f\u00f6r att lyssna p\u00e5 musiken och v\u00e5r feedback uppskattades av duon. Akustiken var tillfyllest om \u00e4n inte kristallklart ljud. Dessa praktiska omst\u00e4ndigheter och utformningen av spelningen inverkade v\u00e4sentligt till en lyckad helhetsupplevelse. Inramningen gjorde sitt till. B\u00e5da signerade skivor som fanns till f\u00f6rs\u00e4ljning. Gustafsson och S\u00f6derlind introducerades dessutom initierat av arrang\u00f6ren. Har en personlig relation till platsen d\u00e5 pappa och andra sl\u00e4ktingar har begravts h\u00e4r, utgick h\u00e4rifr\u00e5n n\u00e4r jag konfirmerades och fick g\u00e5 i t\u00e4ten och varit p\u00e5 \u00e5tskilliga evenemang, bland annat med mammas pension\u00e4rsf\u00f6rening. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Konserten inleds med hundraprocentig n\u00e4rvaro i gospel av Nat Adderley betitlad Seremoniette. <\/em>Den \u00f6dmjukt lysande stj\u00e4rnan ber\u00e4ttar n\u00e4stan varje g\u00e5ng vad hon ska f\u00f6reta sig. Somligt ur repertoaren h\u00e4mtas fr\u00e5n s\u00e5ngerskans senaste full\u00e4ngdare, den f\u00f6rsta p\u00e5 svenska (recenserats h\u00e4r). Tv\u00e5 standards har f\u00e5tt utm\u00e4rkt svensk text av Anders Lundin. P\u00e4rlor som i original heter It Could Happen To You<\/em> och If I Were A Bell <\/em>signerade Jimmy Van Heusen och Frank Loesser som Lundin d\u00f6pt till Mig h\u00e4nde det nyss <\/em>respektive Tack s\u00e5 l\u00e4nge. <\/em>Tv\u00e5 str\u00e5lande s\u00e5nger som det sprudlar om d\u00e4r det sofistikerat nog ges utrymme \u00e5t diverse finesser. I Mig h\u00e4nde det nyss<\/em> infaller aftonens f\u00f6rsta utbroderande av tema. F\u00f6rutom bryggan som inh\u00f6star appl\u00e5der f\u00e5r vi scats\u00e5ng. Tack s\u00e5 l\u00e4nge <\/em>pr\u00e4glas av originell metaforik j\u00e4mte S\u00f6derlinds ackordf\u00f6ljder i sticket. Vad betr\u00e4ffar s\u00e5ngsolisten kan tyckas att jag sv\u00e4r i kyrkan (fashionabla R\u00e5da Rum tillh\u00f6r R\u00e5da f\u00f6rsamling), sticker dock ut hakan. H\u00e4vdar att den f\u00f6rn\u00e4mliga artisten stundtals var \u00f6vert\u00e4nd f\u00f6re paus. <\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r inte forts\u00e4tta genomg\u00e5ngen \u00f6ver vad som sjungs p\u00e5 modersm\u00e5let? Nostalgi <\/em>\u00e4r en ballad vars text kn\u00e5pats ihop av Sofia Pettersson vars debut jag har p\u00e5 cd. Melodin gjord av Rigmor l\u00e5ter lite kantig inledningsvis, lyckligtvis f\u00e5r den efterhand en idealisk form. Birger Sj\u00f6bergs Den f\u00f6rsta g\u00e5ng jag s\u00e5g dig <\/em>jazzas till s\u00e5 markant att \u00f6ronen beh\u00f6ver anpassa sig. Erik l\u00e4gger snyggt melodins tema \u00f6ver den loop han f\u00f6rberett. Vidare blir det vokal uppvisning n\u00e4r favoritpoet tolkas i Str\u00f6vt\u00e5g i hembygden. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

’Mannen som spelar utan plektrum och tr\u00e4ffande beskrevs vara influerad av Joe Pass, tr\u00e4der fram i helfigur i tv\u00e5 eftert\u00e4nksamma, stillsamma ballader. Dels romantiskt anstrukna h\u00f6gt rankade Here There and Everywhere <\/em>signerad sir Paul McCartney h\u00e4mtad som bekant fr\u00e5n Revolver<\/em>, dels hans egna senaste m\u00e4sterverk d\u00f6pt till Matti<\/em> komponerad f\u00f6r albumet han gav ut i fjol tillsammans med Lars Jansson. I Beatles-balladen ”smugglas” snygga till\u00e4gg in i licks p\u00e5 k\u00e4nt jazzman\u00e9r, medan vad som gr\u00e4nsar till g\u00e5shud i Eriks ”rekviem” till sin okonventionelle granne (vi f\u00e5r bakgrunden till v\u00e4nskapen) f\u00f6rst\u00e4rks av Rigmors ordl\u00f6sa s\u00e5ng \u00e1 la ledmotivet ur Bagdad Caf\u00e9. <\/em>Vokal uppvisning! Tror det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rt den aktade gitarristen jobba med loopar i flera l\u00e5tar. Fruktbart att p\u00e5 s\u00e5 vis ge oss ett fylligare sound genom inspelad melodi och m\u00f6jligen ocks\u00e5 lagrad basg\u00e5ng. Lite grann som att ha sp\u00e4nnande dialog med sig sj\u00e4lv. Hans fabul\u00f6sa teknik m\u00e4rks i omg\u00e5ngar, utvinns utan att den drivne instrumentalisten flashar med upp\u00f6vade f\u00e4rdigheter p\u00e5 sin Gibson 350 T.<\/p>\n\n\n\n

S\u00f6derlinds intro i Oscars-vinnande It Might As Well Be Spring <\/em>leder in i intrikat rytm. Samarbetas skickligt, framst\u00e5r som att improvisatoriska inslag tillf\u00f6rs. Med sitt s\u00e4tt att str\u00e4cka ut i somliga stavelser gl\u00e4nser Gustafsson i Yesterday <\/em>som understryker att en avdelning \u00e4gnas den unge Paul McCartney. Aprop\u00e5 att gitarristen ber\u00e4ttat om sitt projekt att g\u00f6ra soloplatta best\u00e5ende av dennes kompositioner, en cd jag recenserat. Mycket har varit till f\u00f6rn\u00f6jelse under f\u00f6rsta halvan \u00e4ven om marginella inv\u00e4ndningar kunnat sk\u00f6njas i min text. Den definitiva h\u00f6jdpunkten infinner sig i en gl\u00f6dhet energisk blues som framf\u00f6rs fabul\u00f6st. S\u00e5ngen \u00e4r m\u00e4sterlig och utbroderade ackompanjemanget likas\u00e5. Magisk interaktion! \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge existerar inte samarbetet p\u00e5 skiva. Kan bara hoppas p\u00e5 att denna och fler fulltr\u00e4ffar kommer att ges ut. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto med skribenten i mitten taget av Annika Grahn<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e5gra inslag fr\u00e5n ett oantastligt andra set \u00e5terst\u00e5r att redovisa. Bluesette <\/em>satte tonen ovanligt nog i s\u00e5ng enbart p\u00e5 engelska. Njuter av otroligt elegant riffande och interaktionen dem emellan som g\u00f6r den munspelande belgarens hit till ett av konsertens kr\u00f6n. Att duon \u00e4r inne i ett flow m\u00e4rks i James Taylors vackert avskalade Fire And Rain<\/em>, som Rigmor i likhet med Bluesette<\/em> spelade in f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Man kan p\u00e5st\u00e5 att b\u00e5da exponerar fenomenala f\u00e4rdigheter i ett av s\u00e5ngerskans paradnummer. Kan som kuriosa n\u00e4mnas att jag har originalet p\u00e5 vinyl. Soundet breddas p\u00e5 flera melodier genom raffinerat bruk av loopar.<\/p>\n\n\n\n

Enast\u00e5ende framg\u00e5ng n\u00e5s ocks\u00e5 med \u00f6rh\u00e4nget My Romance <\/em>fr\u00e5n 1935. Noterar suver\u00e4nt stick och att scats\u00e5ngen sitter perfekt. Utf\u00f6randet genomsyras av maximal professionalism. Nina Simones signaturmelodi I Wish I Knew How It Would Feel To Be Free<\/em> – f\u00f6rvisso skriven av tv\u00e5 m\u00e4n fyra \u00e5r tidigare \u00e4n hennes version och upplockad som hymn f\u00f6r 60-talets medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relse – utg\u00f6r med sin rytmiserade kombination av jubel och trots finalen. Lika tacksam som entusiastisk publik bjuds p\u00e5 ett extranummer, med tanke p\u00e5 s\u00e4ttningen ett n\u00e5got okonventionellt s\u00e5dant. Man tar sig an Imagine <\/em>i ljuvligt nedtonad tappning. Rigmors intonation och hennes ackompanjat\u00f6rs s\u00e4tt att ta fram temat \u00e4r m\u00e4starklass. Under fliken extra info kan upplysas om att jag kom till England som student m\u00e5naden efter John Lennon sk\u00f6ts ihj\u00e4l. Och ett av mina minnen fr\u00e5n terminen \u00e4r k\u00f6pet av en mini-pubspegel med oemotst\u00e5ndligt naiva refr\u00e4ngen tryckt p\u00e5 glaset. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

7\/11 2025 R\u00e5da Rum i M\u00f6lnlycke Vissa artister och musiker dras man till f\u00f6r att de f\u00f6rmedlar sound man g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 och k\u00e4nslor som g\u00e5r rakt in. S\u00e5 har fallet varit med s\u00e5ngerskan Rigmor Gustafsson och gitarristen Erik S\u00f6derlind, vilket medf\u00f6rt att jag s\u00f6kt mig till flera av deras respektive konserter, recenserat n\u00e5gra av […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-199080","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199080","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=199080"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199080\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199115,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/199080\/revisions\/199115"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=199080"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=199080"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=199080"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}