![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/bugonia.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Bugonia
\nBetyg 5
\nSvensk biopremi\u00e4r 31 oktober 2025
\nRegi Yorgos Lanthimos <\/p>\n
Det skall s\u00e4gas att Bugonia inte \u00e4r lika full\u00e4ndad som The Favourite eller den gr\u00e4nsl\u00f6st briljanta Poor Things, men det \u00e4r fortfarande en film som f\u00e5r konkurrensen att blekna och kapitulera. D\u00e5 Yorgos Lanthimos f\u00f6r tredje \u00e5ret i rad bjuder p\u00e5 film blir det en gr\u00e4nsl\u00f6s uppvisning som m\u00e5nga g\u00e5nger om endast kan klassificeras som perfekt. <\/p>\n
\u00c4ven om f\u00f6rra \u00e5rets Kinds Of Kindness var en p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt imponerande film var det mer av ett ambiti\u00f6st experiment, en slags kreativ lekstuga d\u00e4r Lanthimos kunde \u00e5terh\u00e4mta kreativa krafter efter urladdningen med Poor Things. Bugonia k\u00e4nns ist\u00e4llet som en genuin utveckling och i m\u00e5ngt och mycket som ytterligare en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att Lanthimos \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n klar vad g\u00e4ller att n\u00e5 toppen av sin f\u00f6rm\u00e5ga som filmskapare. <\/p>\n
2025 k\u00e4nns som det \u00e5r d\u00e5 vanligtvis sv\u00e5ra och abstrakta filmskapare valde en aningen mer kommersiell och tillg\u00e4nglig form, som Paul Thomas Andersson med One Battle After Another som \u00f6kade tempot och kl\u00e4dde sig i en mer actionbetonad kl\u00e4dsel. Bugonia v\u00e4ljer bort flera av de inslag som varit utm\u00e4rkande f\u00f6r Lanthimos, speltiden \u00e4r kapad till tv\u00e5 timmar – fyrtiofyra minuter kortare \u00e4n senast. Visuellt har det ocks\u00e5 skett – endast positiva, f\u00f6r\u00e4ndringar. Det vanligtvis dimmiga och uppenbart analoga fotot har nu f\u00f6r\u00e4ndrats och f\u00f6rlitar sig ist\u00e4llet p\u00e5 kraftiga f\u00e4rger, ot\u00e4ck sk\u00e4rpa och kontraster som – snillrikt, samverkar med filmens otroliga ljuss\u00e4ttning. De bisarra kameravinklarna d\u00e5 vi fick se allt ur en fisk\u00f6gon-lins \u00e4r nu ocks\u00e5 borta. Detta ger ett aningen mer inbjudande yttre som inte m\u00e5 vara lika distinkt men lika imponerade. <\/p>\n
Den st\u00f6rsta f\u00f6r\u00e4ndringen sker dock i ber\u00e4ttartekniken. D\u00e4r Lanthimos tidigare f\u00f6rlitat sig p\u00e5 kolsvart humor och det rent f\u00f6rvridna f\u00f6r att f\u00f6rmedla sina ber\u00e4ttelser, har vi nu att g\u00f6ra med en allvarsam, m\u00f6rk och extremt allegorisk historia som visar kraftig avsmak f\u00f6r det moderna industriella samh\u00e4llet men framf\u00f6rallt den bolagsondska som sprider sig som ett virus \u00f6ver hela v\u00e4rlden. <\/p>\n
F\u00f6raktet mot klassamh\u00e4llet och det medvetna valet att skapa en fyrkantig vardag f\u00f6r moderna arbetare visualiseras med briljans. Exempelvis d\u00e5 Lanthimos v\u00e4ljer att f\u00f6lja filmens subjekt som om filmen vore horisontellt sidskrollande, detta skapar en illusion av att alla befinner sig p\u00e5 ett l\u00f6pande band, fast i en mardr\u00f6mslik maskinell cykel d\u00e4r de omges av betong, glas och st\u00e4ndig press fr\u00e5n ovan. <\/p>\n
D\u00e4r andra hade n\u00f6jt sig med att bara demonstrera det moderna samh\u00e4llets mest miserabla sidor g\u00e5r Lanthimos djupare genom att ocks\u00e5 djupdyka i de faktiska effekterna. Precis som Eddington och One Battle After Another vill Lanthimos konfrontera dagens politiska klimat, men detta g\u00f6rs h\u00e4r genom att med stort allvar studera effekterna av polarisering, ekokammare och hoppl\u00f6sheten som per automatik framtr\u00e4der i ett samh\u00e4lle som st\u00e4ndigt prioriterar det materiella framf\u00f6r det medm\u00e4nskliga. Jesse Plemons i rollen som psykiskt sjuk konspirationsteoretiker g\u00f6r ett f\u00f6rtr\u00e4ffligt jobb d\u00e4r han f\u00f6rmedlar tomheten, den skr\u00e4mmande \u00f6vertygelsen men ocks\u00e5 den uppenbara sorgen som alltid ackompanjerar slavisk fanatism. <\/p>\n
Men ingen har en chans d\u00e5 Emma Stone g\u00f6r entre och bjuder p\u00e5 ett sk\u00e5despel som b\u00e5de \u00e4r \u00f6verraskande och d\u00f6dligt exakt. Efter att ha spelat multipla roller i Kinds Of Kindness, g\u00f6r Stone nu en roll som tyder p\u00e5 en oerh\u00f6rd mognad. D\u00e4r hennes Bella Baxter fr\u00e5n Poor Things var livsglad, naiv men ocks\u00e5 nyfiken \u00e4r Bugonias Michelle n\u00e5got helt annat. H\u00e4r finns en kylig men samtidigt manipulativ f\u00f6rm\u00e5ga, en n\u00e4stan manisk tendens att f\u00f6rf\u00f6ra utan att vara explicit samt en pondus som inte borde vara m\u00f6jlig f\u00f6r akt\u00f6r som inte ens fyllt fyrtio \u00e5r. D\u00e4r Stone vanligtvis bjuder p\u00e5 genuina och unika k\u00e4nslostormar – men framf\u00f6rallt passion, \u00e4r detta ett sylvasst och exakt portr\u00e4tt som undviker det uppenbart emotionella och ist\u00e4llet dominerar med en scenn\u00e4rvaro som sent kommer gl\u00f6mmas. <\/p>\n
Tillsammans med Plemons och den vassa regin skapas scener som endast kan beskrivas som rena tryckkokare. Dramatiken, sp\u00e4nningen och intensiteten \u00e4r s\u00e5 pass p\u00e5taglig att ett kl\u00e4dbyte kommer vara obligatorisk efter\u00e5t. Laddningen i de olika konfrontationerna har elektricitet nog f\u00f6r att gottg\u00f6ra fr\u00e5n det uteblivna l\u00f6ftet om k\u00e4rnkraft som skulle ge oss guld och gr\u00f6na skogar. Att l\u00e5ta filmen mer eller mindre utspela sig i tv\u00e5 olika rum – b\u00e5da lika og\u00e4stv\u00e4nliga, leder till m\u00e4sterlig kammardramatik som dels \u00e4r intim men ocks\u00e5 varierad i sitt dramaturgiska spektra. S\u00e4ttet kameran n\u00e4stan kl\u00e4ttrar runt i akt\u00f6rernas ansikte till\u00e5ter ocks\u00e5 det fantastiska sk\u00e5despelet att avnjutas till fullo.<\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5 pass laddat och kraftfullt som debattinl\u00e4gg kring det moderna samh\u00e4llet, samt s\u00e5 v\u00e4lspelat, att jag till och med kan urs\u00e4kta det on\u00f6digt tillkr\u00e5nglade och on\u00f6diga slutet vilket \u00e4r det enda inslag under tv\u00e5 timmar som inte k\u00e4nns minuti\u00f6st snillrikt. Men n\u00e4r resten av kakan \u00e4r delikat bakom ord s\u00e5 \u00e4r en aningen sunkig sista tugga v\u00e4rt besv\u00e4ret. Bugonia \u00e4r en sansl\u00f6s upplevelse som med sk\u00e4rpa och stor intellektuell kapacitet skapar \u00e5rets hittills b\u00e4sta film.<\/p>\n