{"id":19899,"date":"2010-04-28T10:34:06","date_gmt":"2010-04-28T08:34:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=19899"},"modified":"2010-04-28T10:34:06","modified_gmt":"2010-04-28T08:34:06","slug":"lykke-li-jens-lekman-the-drums-och-panda-bear-till-way-out-west","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=19899","title":{"rendered":"Lykke Li, Jens Lekman, The Drums och Panda Bear till Way Out West"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nLykke Li, Jens Lekman, The Drums och Panda Bear \u00e4r bokade till Way Out West, en av Kulturbloggens favoritfestivaler i sommarn.<\/p>\n

H\u00e4r fr\u00e5n deras stolta pressmeddelande:<\/a>
\nIngen inledning, ingen s\u00e4ljande text, inget skitsnack. Vi har bokat fyra stycken artister till Way Out West som vi vet att ni kommer att \u00e4lska. F\u00f6r det g\u00f6r vi.<\/p>\n

Eller va s\u00e4gs om en exklusiv spelning av Lykke Li ? JA! Det blir det enda hon g\u00f6r i Norden i sommar och endast en av tv\u00e5 festivaler i hela v\u00e4rlden. Eller va s\u00e4gs om att vi bjudit hem Jens Lekman till Way Out West, hemstaden G\u00f6teborgs b\u00e4sta kalas. Detta blir enda festivalspelningen i Europa.
\nTill dessa svenska storheter har vi matchade nog tv\u00e5 lika fina akter fr\u00e5n det stora \u00e4pplet New York i form av hett eftertraktade The Drums och Panda Bear . Vi l\u00e4ngtar!<\/p>\n

Lykke Li s\u00e4ger:<\/p>\n

”Jag k\u00e4nner mig otroligt hedrad att \u00e4n en g\u00e5ng f\u00e5 chansen att spela p\u00e5 Way Out West. Befinner mig just nu nere i grottan och skapar ny musik som jag sj\u00e4lv skulle kalla speedad slowmotion. Det har varit ett bra tag sedan jag senast stod p\u00e5 en svensk scen och k\u00e4nner mig som en oskuld p\u00e5 nytt. Lovar att utveckla mina h\u00f6ftr\u00f6relser och slags\u00e5nger vidare tills dess. Ni \u00e4r mina partners”<\/p>\n

Nya artister som \u00e4r klara f\u00f6r Way Out West:
\nLYKKE LI
\nJENS LEKMAN
\nPANDA BEAR
\nTHE DRUMS<\/p>\n

Lite fakta om de nybokade artisterna, fr\u00e5n ett pressmeddelande:<\/p>\n

Lykke Li
\nMed en s\u00e5dan h\u00e4lsning som ovan s\u00e5 k\u00e4nns det befogat att kl\u00e4mma ur sig ett \u201dfuck yeah\u201d. Inte minst f\u00f6r vi vet hur fruktansv\u00e4rt bra Lykke Li \u00e4r utan \u00e4ven f\u00f6r att som hon sj\u00e4lv n\u00e4mnde: det har varit p\u00e5 tok f\u00f6r l\u00e4nge sedan vi s\u00e5g henne p\u00e5 scen! Men det \u00e4r ju s\u00e5 det blir n\u00e4r man \u00e4r en hyllad internationell artist med hela v\u00e4rlden som arbetsf\u00e4lt…<\/p>\n

Med en DNA-pool som g\u00f6r henne predestinerad till musikaliska h\u00f6jder har Lykke Li g\u00e5tt fr\u00e5n underbarn till underbar och vi liksom en stor skara m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden har henne som idol. Ja, idol. Debutalbumet \u201dYouth Novels\u201d som banade hennes v\u00e4g f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan k\u00e4nns lika tr\u00e4ffande nu som d\u00e5. Med all sin stillhet och viss tystnad k\u00e4nns frustrationen och v\u00e4ntan p\u00e5 n\u00e4sta album lite mindre p\u00e5taglig med ett par f\u00e5 sekunder av \u201dLittle Bit\u201d i h\u00f6gtalarna. Dessutom har Lykke Li hintat om att hon kommer spela n\u00e5gra nya l\u00e5tar f\u00f6r oss d\u00e4r i sommarnatten…<\/p>\n

Spelningen p\u00e5 Way Out West \u00e4r minst sagt exklusiv, det blir Lykkes enda spelning i Norden denna sommar och endast en av tv\u00e5 festivaler i hela v\u00e4rlden.
\nJens Lekman
\nJens Lekman \u00e4r tillbaka! Vi bockar och bugar, v\u00e4ntar och l\u00e4ngtar, med armarna vid\u00f6ppna och konfetti i h\u00e5ret. F\u00f6r som vi saknat honom. Det \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat att lyckas sjunga om krossade hj\u00e4rtan, f\u00f6rst\u00f6rda fester och psykotiska tjejer och samtidigt f\u00e5 sin publik att dansa, le och kyssa fr\u00e4mlingar p\u00e5 allm\u00e4n plats. Och det \u00e4r \u00e4nnu f\u00e4rre f\u00f6runnat att uppn\u00e5 en avsp\u00e4nd grace under tiden de g\u00f6r det. I en mix av handklapp, finurliga melodier och detaljrika texter, grundat med humor och toppat med vemod, lyckas Jens Lekman g\u00f6ra just detta som ingen annan. Efter n\u00e5gra \u00e5r i Melbourne, samarbeten med bland andra Tracey Thorn och Drew Barrymore , turnerande och nya l\u00e5tar, \u00e5terkommer Jens Lekman till hemstaden G\u00f6teborg och Slottsskogen f\u00f6r att sprida sin fantastiska popmagi.<\/p>\n

Med sig i bagaget har Jens Lekman, f\u00f6rutom en m\u00e4ngd EP\u00b4s, singlar och CD-R\u00b4s, tre full\u00e4ngdare.\u201dWhen I said I wanted to be your dog\u201d (2004), \u201dOh You\u00b4re So Silent Jens\u201d(2005) och \u201dNight Falls Over Kortedala\u201d(2007). Efter varje skiva har han svurit att aldrig g\u00f6ra musik igen. Men l\u00e4ngtan vinner. Med sitt eleganta tonfall f\u00f6rmedlar Jens Lekman en romantisk dr\u00f6m efter brinnande avenyer, blommande k\u00f6rb\u00e4rstr\u00e4d, svarttaxiturer, f\u00f6delesedagss\u00e5nger och sp\u00e5rvagnar till himlen; glimrande popp\u00e4rlor att h\u00e5lla i handen under m\u00f6rka n\u00e4tter likv\u00e4l som ljusa sommardagar, popp\u00e4rlor som skapats i en tristessen och \u00f6vertygelsen om att n\u00e5gonting annat v\u00e4ntar, att det \u00e4r m\u00f6jligt att att ta sig n\u00e5gonstans, springa med hj\u00e4rtat i brand med fickan full av hopp och vidare ut i v\u00e4rlden. Vi kan v\u00e4nta oss en spelning p\u00e5 Way Out West fylld av \u00f6verraskningar och nya samarbeten. F\u00f6r en stund \u00e4r l\u00e4ngtan stillad.<\/p>\n

Way Out West blir den enda festivalen i Europa f\u00f6r Jens Lekman.
\nThe Drums
\nN\u00e5gon sa surf och och tankarna fl\u00f6g iv\u00e4g till \u201dMisirlou\u201d med Dick Dale men det var bara att l\u00e4gga ner. The Drums musik \u00e4r inte ledmotiv till n\u00e5gon Tarantino-skapelse. \u00c4n. Likv\u00e4l \u00e4r de lika r\u00e4tt som regiss\u00f6ren var n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 nittio-talet. Spot fucking on allts\u00e5!<\/p>\n

The Drums \u00e4r en kvartett av floridianer som t\u00e5gluffat upp till kulturkaptitalet i Brooklyn och best\u00e4mt sig f\u00f6r att er\u00f6vra v\u00e4rlden. En oh\u00e4mmad livslust rinner som en r\u00f6d tr\u00e5d genom texter och grupperar sig sedan med en sm\u00e5tt perfekt melankoli i musiken. Som om The Shangri La’s hade kompats av The Chills och producerats av en \u00e5teruppstigen Martin Hannett. Det \u00e4r pop d\u00e4r ordet ’stel’ \u00e4r ett superlativ och ’new wave’ inte likst\u00e4lls med smala kul\u00f6rta slipsar utan sprakande \u00e4ndsparkande musik. Det \u00e4r sv\u00e5rt, f\u00f6r att till och med s\u00e4ga om\u00f6jligt, att v\u00e4rja sig f\u00f6r den totala v\u00e5g av eufori som sveper \u00f6ver en n\u00e4r man lyssnar till \u201dLet’s Go Surfing\u201d eller \u201dBest Friend\u201d, tv\u00e5 solskendr\u00e4nkta hymner till\u00e4gnade sommaren. Vi faller p\u00e5 kn\u00e4.<\/p>\n

Och med sommaren p\u00e5 tal, yes, ni vet det, s\u00e5 har vi Way Out West att l\u00e4ngta till. Trots en galet bra line-up kommer The Drums att ge en rej\u00e4l vitamininjektion till hela tillst\u00e4llning. St\u00e5 l\u00e4ngst fram, le och gl\u00f6m resten av v\u00e4rlden. Det ska vi g\u00f6ra!
\nPanda Bear
\nPanda Bear \u00e4r det nom de guerre som Noah Lennox g\u00f6mmer sig bakom. M\u00e5nga av oss k\u00e4nner \u00e4ven honom som del av LSD-ruset Animal Collective men ensam \u00e4r stark s\u00e4gs det; vi kan g\u00e5 i god f\u00f6r det gamla ordspr\u00e5ket i alla fall. Vi ska ber\u00e4tta varf\u00f6r!<\/p>\n

Detta luddiga utrotningshotade monster som tvingar i sig en mindre bambu-dunge om dagen har p\u00e5 n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5r och tolvtumssinglar f\u00e5tt en hel bloggosf\u00e4r att gapa likt guldfiskar efter mer. Redan 1998 sl\u00e4ppte Lennox sitt f\u00f6rsta album under sin pseudonym men kanske var det f\u00f6rst med uppf\u00f6ljaren \u201dYoung Prayer\u201d som kom sex \u00e5r senare som vi f\u00f6rstod vilken kraft vi hade att g\u00f6ra med. Men inget, absolut ingenting, har varit sig likt efter att \u201dPerson Pitch\u201d spr\u00e4ngde s\u00f6nder alla vallar 2007. En samplingsfylld st\u00e4ms\u00e5ngskavalkad som fick varje hj\u00e4rta att sl\u00e5 j\u00e4vligt mycket snabbare och varje skalle att g\u00e5 bort sig totalt i euforin. \u201dPerson Pitch\u201d best\u00e5r av endast sju l\u00e5tar men det \u00e4r sju orsaker till extas. K\u00e4nslan av sol och strand blandat med ett vagt knarkigt tillst\u00e5nd g\u00f6r att repeat-knappen \u00e5ker p\u00e5 och man sitter b\u00e4nkad i n\u00e5gra timmar. Str\u00e5lande!<\/p>\n

N\u00e5v\u00e4l, nu n\u00e4r vi alla vet hur mycket Panda Bear dominerar s\u00e5 har vi trots det sk\u00e4l till att b\u00e5de dregla lite i v\u00e5r nattliga s\u00f6mn och samtidigt k\u00e4nna enorm frustration under dagen; \u201dTOMBOY\u201d, pandans avkomma nummer fyra, \u00e4r inspelad och klar (dregla!) men den kommer inte f\u00f6rrens i September (k\u00e4nn frustration av att v\u00e4nta!). Tills dess kan vi skatta oss \u00f6verdrivet lyckliga att Way Out West bjuder in pojken f\u00f6r en stunds fr\u00e4lsning. Tack!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lykke Li, Jens Lekman, The Drums och Panda Bear \u00e4r bokade till Way Out West, en av Kulturbloggens favoritfestivaler i sommarn. H\u00e4r fr\u00e5n deras stolta pressmeddelande: Ingen inledning, ingen s\u00e4ljande text, inget skitsnack. Vi har bokat fyra stycken artister till Way Out West som vi vet att ni kommer att \u00e4lska. F\u00f6r det g\u00f6r vi. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[2159,12282],"class_list":["post-19899","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-goteborg","tag-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19899","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19899"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19899\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19899"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=19899"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=19899"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}