{"id":198983,"date":"2025-11-07T00:50:41","date_gmt":"2025-11-06T23:50:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198983"},"modified":"2025-11-09T20:02:59","modified_gmt":"2025-11-09T19:02:59","slug":"det-jazziga-overvager-nar-arvet-fran-groove-pionjarer-delikat-forvaltas-headhunters-hos-playhouse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198983","title":{"rendered":"Det jazziga \u00f6verv\u00e4ger n\u00e4r arvet fr\u00e5n groove-pionj\u00e4rer delikat f\u00f6rvaltas – Headhunters hos Playhouse"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

5\/10 2025<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

1973 kom albumet Headhunters <\/em>av Herbie Hancock, kanske f\u00f6rsta g\u00e5ngen en numera ikonisk klaviaturspelare och komposit\u00f6r som h\u00e4rom bel\u00f6nades med Polarpris, p\u00e5 allvar \u00e4ndrade musikalisk inriktning. S\u00e4ttningen med rytmsektionen Harvey Mason (trummor), Bill Summers (percussion) och Paul Jackson (elbas) tillsammans med Bennie Maupin och kapellm\u00e4starens kreativa sound fortsatte att g\u00f6ra fler plattor innan de splittrades. Tv\u00e5 \u00e5r efter den uppm\u00e4rksammade debuten ersatte Mike Clark Mason bakom trummorna. Skivorna gavs ut i Herbie Hancocks namn, fortfarande verksam och med stj\u00e4rnstatus. S\u00e5g honom p\u00e5 K\u00e5ren under hans electro-funk period sent 80-tal och recenserade honom f\u00f6r ett par \u00e5r sedan p\u00e5 WOW. Headhunters blev sedermera namnet p\u00e5 ett betydande jazzfunkigt band med en stil dedikerade musik\u00e4lskare kan relatera till. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 2000-talet har originalmedlemmen Summers och kompanjonen som ansl\u00f6t till kvintetten ett par \u00e5r senare sl\u00e4ppt ett halvdussin plattor, antingen studioproduktioner eller liveinspelningar, med nya medlemmar. Och de turnerar flitigt. Jag recenserade Headhunters n\u00e4r Fasching bes\u00f6ktes i fjol under stadens jazzfestival. Och f\u00f6r ett par \u00e5r sedan befann de sig p\u00e5 Nef, vilket kan ha varit en anledning till att det l\u00e5ngt ifr\u00e5n var uts\u00e5lt p\u00e5 Valand.<\/p>\n\n\n\n

Veteranerna omges p\u00e5 scen av vikarierande Craig Handy p\u00e5 tenorsax, Chris Severin p\u00e5 elbas samt Kyle Roussel p\u00e5 klaviaturer (keyboard\/ flygel\/ synt). Hos de yngre musikerna finns tunga meriter. Saxofonisten fr\u00e5n Kalifornien \u00e4r medlem i Mingus Dynasty och spelade rollen som Coleman Hawkins i filmen Kansas City , <\/em>spelat in med Betty Carter, Freddie Hubbard, Joe Henderson och gett ut en handfull plattor i eget namn. Producenten, arrang\u00f6ren, bandledaren, komposit\u00f6ren, pedagogen och sk\u00e5despelaren Kyle Roussel har samarbetat med Dave Matthews Band, Pete Townsend, medlemmar ur Neville Brothers, Beck, Preservation Hall Jazz Band och m\u00e5nga fler. Chris Severin ska ha jobbat med b\u00e5de Elvis Costello och Wynton Marsalis, ing\u00e5tt i Windjammer och senaste \u00e5ren sl\u00e4ppt egna album. Ocks\u00e5 ackompanjerat Lou Rawls, Dianne Reeves, Irma Thomas och ing\u00e5tt i Alan Toussaints band. S\u00e5ledes representerar de svindlande kompetens och en enorm erfarenhet ihopsamlad fr\u00e5n vitt skilda h\u00e5ll. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Spelningen avslutade p\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9. Antagligen d\u00e4rf\u00f6r genuin spelgl\u00e4dje kunde registreras, trots den klena publiktillstr\u00f6mningen som medf\u00f6rde att eufori p\u00e5 v\u00e4g mot extas inte riktigt uppstod i lokalen, blev en fl\u00f6dande inspiration trevligt nog uppenbar. F\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r partyst\u00e4mning saknades s\u00e5ledes, men beundransv\u00e4rt nog var det \u00e4nd\u00e5 (f\u00f6r att anv\u00e4nda talspr\u00e5k) kanon.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r mig k\u00e4ndes det som pusselbitarna f\u00f6ll p\u00e5 plats vid \u00e5terseendet. Nya Headhunters estetik, medryckande ensemblespelet och hur varje medlem exponeras i raffinerade features, ofta genom m\u00f6ten i dialogform. Som lyssnare dras vi in i vindlande rytmer och melodier, vilka stundtals tycktes s\u00e5 jam-betonade att det f\u00f6rmodligen improviserades en hel del i utstr\u00e4ckta l\u00e5tar. Enbart \u00e5lderm\u00e4nnen f\u00f6r ordet och talesman f\u00f6r jazzfunkiga storheterna \u00e4r i f\u00f6rsta hand kepsprydde Bill Summers. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Konserten uppdelad i tv\u00e5 halvor p\u00e5 cirka 55 minuter vardera \u00f6ppnar med Four String Drive <\/em>av Mike Clark. Fr\u00e4ckt suggestiv slinga \u00f6verg\u00e5r i olika faser. Efter diverse utflykter fr\u00e5n fr\u00e4mst hovrande saxofonist \u00e5terg\u00e5r man till grooviga tong\u00e5ngar. Sitter i den bakre delen, konstaterar att ljudet \u00e4r utomordentligt finf\u00f6rdelat och volymen p\u00e5 en niv\u00e5 d\u00e4r man ibland kan vara utan \u00f6ronproppar. Fokus f\u00f6rflyttas kontinuerligt p\u00e5 scen och efter ett par blixtsnabba v\u00e4ndningar sv\u00e4nger det kopi\u00f6st. Str\u00e5lande bas-feature leder in dem i en funkig klassiker jag borde kunna titeln p\u00e5. Mike Clark dominerar ett tag med skickliga man\u00f6vrar, l\u00e4mnar \u00f6ver stafettpinnen till Summers.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En komposition det inte r\u00e4der n\u00e5gon ovisshet om \u00e4r E.S.P<\/em>, f\u00f6rt\u00e4ljs att den \u00e4r signerad en av av deras hj\u00e4ltar, n\u00e4mligen f\u00f6rn\u00e4mlige l\u00e5tskrivaren Wayne Shorter vars alster utgjorde titell\u00e5t p\u00e5 album 1965 med Miles Davis ber\u00f6mda kvintett. Olika st\u00e4mmor m\u00f6ts och korsas i vindlande melodi som stretchas. Efter fint spel p\u00e5 flygeln utvecklas tolkningen till slagsverksdialog kompletterat med chant fr\u00e5n percussionist som sprider gemyt. Efter denna h\u00e4ndelserika sak f\u00f6ljer Butterfly <\/em>(H. Hancock), mysig ballad som sveper fram tassandes d\u00e4r Handy anf\u00f6r. Fast den beskrivningen m\u00e5ste kraftigt korrigeras eftersom infernalisk urladdning uppst\u00e5r mitt i. N\u00e4r man drastiskt g\u00e5r ner i tempo \u00e4r basist och pianistens l\u00f6pningar i framkant. Konstaterar i pausen som n\u00e4mnts att de levererar avsev\u00e4rt mer jazziga tong\u00e5ngar \u00e4n den sv\u00e4ngiga funk de fr\u00e4mst f\u00f6rknippas med.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Andra set inneh\u00e5ller standard med mycket v\u00e4lk\u00e4nt tema som passar som i handsken. Syftar p\u00e5 A Night In Tunisia<\/em> som kompletteras med de tv\u00e5 st\u00f6rsta hits Herbie Hancock skrev tillsammans med flera eller adapterade f\u00f6r den omtalade debuten. T\u00e4nker f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 Watermelon Man <\/em>och obligatoriska finalnumret Chameleon<\/em> vilka p\u00e5 plattan har en speltid p\u00e5 drygt 22 minuter. p\u00e5 Valand \u00e4r de \u00e4nnu l\u00e4ngre. L\u00e5tarna fylls av sidohandlingar, publiken er\u00f6vras med kul sidospr\u00e5ng och solon. Basisten g\u00e5r loss, nestorn bakom trummorna likas\u00e5. En energisk up tempo-sekvens liknar skal\u00f6vning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Summers tar \u00f6ver, st\u00e4ller sig vid mikrofonen n\u00e4ra scenkanten och hedrar sina f\u00f6rf\u00e4der genom att sjunga och ha med sig ett rytminstrument, m\u00f6jligen en guiro. Tillf\u00f6r en andlig dimension och inkluderar oss, v\u00e5rt deltagande kr\u00e4vs f\u00f6r att inslaget ska funka. Och tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga \u00e4r med p\u00e5 noterna. Tenoristen tr\u00e4der fram i rampljuset, f\u00f6r musiken fram\u00e5t n\u00e4r den omvandlas till ett oemotst\u00e5ndligt beat. Roussels l\u00e4ngsta solo kommer n\u00e4r han i s\u00e4llskap av rytmsektionen utvinner melodin ur Donny Hathaways supersv\u00e4ngiga The Ghetto. <\/em>Och finalen som man aldrig riktigt r\u00e4kna ut hur l\u00e4nge den i intervaller p\u00e5g\u00e5r, \u00e4r som n\u00e4mnts det hypnotiskt sl\u00e4piga beat som f\u00f6r\u00e4ndrade afrikansk-amerikansk musikhistoria. Vi serveras en underbart l\u00f6ssl\u00e4ppt l\u00e4tt oorganiserad Chameleon <\/em>vars ober\u00e4kneligt sugande, vandrande fokus tillf\u00f6r extra sp\u00e4nning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5\/10 2025 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Playhouse) 1973 kom albumet Headhunters av Herbie Hancock, kanske f\u00f6rsta g\u00e5ngen en numera ikonisk klaviaturspelare och komposit\u00f6r som h\u00e4rom bel\u00f6nades med Polarpris, p\u00e5 allvar \u00e4ndrade musikalisk inriktning. S\u00e4ttningen med rytmsektionen Harvey Mason (trummor), Bill Summers (percussion) och Paul Jackson (elbas) tillsammans med Bennie Maupin och kapellm\u00e4starens kreativa sound […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-198983","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198983","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198983"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198983\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199100,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198983\/revisions\/199100"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198983"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198983"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198983"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}