{"id":198904,"date":"2025-11-07T10:55:23","date_gmt":"2025-11-07T09:55:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198904"},"modified":"2025-11-10T22:30:51","modified_gmt":"2025-11-10T21:30:51","slug":"formidabel-bedrift-beror-a-letter-to-eje-thelin-med-goteborg-jazz-orchestra-nils-landgren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198904","title":{"rendered":"Formidabel bedrift ber\u00f6r – A Letter to Eje Thelin med G\u00f6teborg Jazz Orchestra & Nils Landgren"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

G\u00f6teborg Jazz Orchestra och Nils Landgren<\/p>\n\n\n\n

A Letter To Eje Thelin<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 7-9\/6 2024 <\/p>\n\n\n\n

Producent: Mats Eklund <\/p>\n\n\n\n

Prophone<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 7\/11 2025 (vinyl)<\/p>\n\n\n\n

Har ni l\u00e4st mig vet ni sannolikt att det blivit ett antal texter om G\u00f6teborg Jazz Orchestra. Har f\u00f6ljt dem n\u00e4stan sedan starten med deras Monday Night Big Band-evenemang som varit enormt stimulerande att h\u00e4nga med p\u00e5. Och n\u00e4r jag ursprungligen tillfr\u00e5gades stiftade jag kontakt med Johnny Olsson och Johan Borgstr\u00f6m vilka intervjuades. Deras m\u00e5natliga spelningar och andra projekt v\u00e4rdes\u00e4tter jag h\u00f6gt. I praktiken har en v\u00e4nskap uppst\u00e5tt vars konsekvens bland annat inneburit att jag sj\u00e4lvfallet skulle ha avst\u00e5tt att skriva om ett m\u00e5tt av besvikelse infunnit sig. Nu motsvarar de p\u00e5 sin tredje skivutgivning till den grad uppskruvade f\u00f6rv\u00e4ntningar, med ett slags uruppf\u00f6rande av Eje Thelins sista storstilade verk Raggruppamento<\/em>, att betyg n\u00e5got l\u00e4ngre ner p\u00e5 skalan hade k\u00e4nts missvisande. Ni f\u00e5 lita p\u00e5 mig n\u00e4r jag h\u00e4vdar att det inte \u00e4r fr\u00e5gan om fj\u00e4sk, utan helt enkelt ett v\u00e4lgrundat omd\u00f6me. Upprinnelsen till projektet \u00e4r att GJO i en av konserterna med tema svenska jazzhj\u00e4ltar lirade musik av Eje Thelin. Om fortsatta arbetet med att sj\u00f6s\u00e4tta ett betydande verk s\u00e5 som det var t\u00e4nkt att framf\u00f6ras, kan l\u00e4sas om n\u00e4r man viker ut dubbel-vinylen j\u00e4mte en introduktion av Eje Thelin, plus r\u00f6rande betraktelse av hans son n\u00e4rvarande vid inspelningen.<\/p>\n\n\n\n

Sviten sl\u00e4pptes postumt \u00e5ret efter att trombonisten, bandledaren och komposit\u00f6ren g\u00e5tt bort i cancer. Har en P2:s inspelning p\u00e5 kassett fr\u00e5n inspelningen med Radiojazzgruppen 1989 d\u00e5 Landgren var med. Komposit\u00f6rens h\u00e4lsa satte stopp f\u00f6r medverkan varf\u00f6r han originellt nog l\u00e4t G\u00f6ran Klinghagen p\u00e5 syntgitarr spela de solon som var \u00e4mnade f\u00f6r Thelin. Om denna omst\u00e4ndighet j\u00e4mte Eje Thelins status och estetik upplyses om p\u00e5 denna dubbel-vinyls fj\u00e4rde sida som helt \u00e4gnas \u00e5t ett samtal lett av Mats Eklund mellan Nils Landgren och John Eje Thelin, Ejes son. D\u00e4r understryks vilket avtryck Thelin gjort. Fr\u00e5n att ha ha varit omsusad i ungdomen genom att ha lirat tradjazz, till att bli en innovat\u00f6r och het p\u00e5 festivaler i Europa under 60-talet och f\u00f6ljande decennium till att skriva f\u00f6r st\u00f6rre s\u00e4ttningar s\u00e5som Radiojazzgruppen. Gyllene Skivan omr\u00f6stningar vanns tv\u00e5 g\u00e5nger. 1973 uts\u00e5gs han av Down Beat till b\u00e4st i v\u00e4rlden p\u00e5 sitt instrument.<\/p>\n\n\n\n

Minns att jag s\u00e5g E.T Project p\u00e5 Skeppsholmsfestivalen 1986 och d\u00e5 hade inf\u00f6rskaffat Polyglot <\/em>p\u00e5 lp. Dyrgripen finns kvar i v\u00e4lbevarat skick Aprop\u00e5 Raggruppamento <\/em>(omgruppering p\u00e5 italienska) som enligt sonen summerar en livsg\u00e4rning, har GJO vid skilda tillf\u00e4llen framf\u00f6rt ett par av kompositionerna och hela sviten f\u00f6r cirka ett och ett halvt \u00e5r sedan p\u00e5 Park Lane. D\u00e5 med duktiga Lisa Bodelius i solistrollen. Albumets titel har h\u00e4mtats fr\u00e5n en komposition av Georg Riedel (1934-2024) skriven under hans sista \u00e5r f\u00f6r storband och han komponerade f\u00f6r GJO.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild fr\u00e5n 1986 av ber\u00f6mde fotografen Christer Landergren<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Innan mina intryck fr\u00e5n att ha lyssnat i h\u00f6rlurar redovisas, kan det vara p\u00e5 sin plats att lista fakta om inspelningen. Framg\u00e5r inte i vilken studio inspelningen skett, d\u00e4remot talas det om att Per Sj\u00f6ssten fungerat som ljudtekniker, medproducent och ansvarat f\u00f6r mastring. Ralph Soovik fr\u00e5n Bohusl\u00e4n Big Band har tj\u00e4nstgjort som dirigent, tillika medproducent ocks\u00e5 han. Den sm\u00e5tt legendariske ljuddesignern \u00c5ke Linton ansvarar f\u00f6r stereomixning. Ska till\u00e4ggas att de tv\u00e5 som kompletterar skaran av medproducenter, n\u00e4mligen Olli Rantala och Gustaf Wiklund. Akustiken \u00e4r inte ov\u00e4ntat perfekt. <\/p>\n\n\n\n

Flera av de v\u00e4lmeriterade som h\u00e4r spelar med GJO har ocks\u00e5 engagerats av Bohusl\u00e4n Big Band och Martin Bjurek Svanstr\u00f6m i tr\u00e4bl\u00e5set \u00e4r till och med anst\u00e4lld hos BBB. Han omges av Bj\u00f6rn Cedergren, Andreas Hall, Pontis Pohl samt Andreas Thurfjell. Trombonsektionen best\u00e5r av Jakob Sollerman (syns ofta med BBB), Ella Wennerberg, Fredrik Wiklund samt Anders Carlsson. GJO \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sin eminenta trumpetsektion. I studion formade verksamhetsledaren Mats Eklund en kvartett med Patrik Jansson, Robin Rydqvist och Jonathan Kronevik. Kompet utg\u00f6rs av pianist Simon Westman, gitarrist Erik Weisglass och dess rytmsektion med Olli Rantala p\u00e5 bas, Vanja Holm percussion samt bakom trummorna Adam Ross.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
fotograf troligen Magnus Bergstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lyssnare tillf\u00f6rs okuvlig energi och livsmod genom sp\u00e4nstigt klangrika kompositioner. Blir r\u00f6rd av hur str\u00e5lande synkade GJO maximalt utvinner komposit\u00f6rens musikaliska bokslut. I likhet med Polyglot <\/em>f\u00e5ngas jag av framsvepande harmonikens st\u00e4mmor, rytmiska finesser och extraordin\u00e4ra solon. Vitala musiken k\u00e4nns tidl\u00f6s, med omd\u00f6me kombineras storbandets traditionella sound med inf\u00f6rlivandet av modernt tonspr\u00e5k. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt skrivet har det blivit h\u00f6g tid att \u00f6sa lovord \u00f6ver trombonsolist Nils Landgren vars spel enligt sonen John har n\u00e5got av Eje Thelins DNA \u00f6ver sig, kommer s\u00e5 n\u00e4ra det \u00e4r m\u00f6jligt dennes sound utan att imitera. Och n\u00e4r han ger sig i kast med undersk\u00f6na beklagande vemodsk\u00e4nslan i Gloomy <\/em>fixar inte sonen att sitta kvar och lyssna, ber\u00e4ttar om den gripande anledningen. Landgrens f\u00f6rsta solo i Vision <\/em>s\u00e4tter standarden, betyder n\u00e5got extra f\u00f6r honom f\u00e5r vi veta. Det f\u00f6ljs upp med ypperliga insatser i en handfull omv\u00e4xlande kompositioner, alla med djupverkande substans. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
design K-G Gyllensv\u00e4rd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Pulserande soundet kryddat med flera utomordentliga solister – Landgren, Olli Rantala p\u00e5 bas och Erik Weisglass gitarrspel – g\u00f6r Things <\/em>till en av h\u00f6jdpunkterna ut\u00f6ver n\u00e4mnda betagande Gloomy <\/em>som etsar sig fast i en. Upptakten med titelstyckets f\u00f6rsta del tar tag i en med sin riviga introduktion. Tekniken hos samspelt enhet och hantverkskunnandet hos vision\u00e4r komposit\u00f6r i all \u00e4ra. Vad som r\u00f6r vid ens innersta \u00e4r den emotionella kvalitet melodierna besitter. I vidunderlig senast n\u00e4mnd ballad tycker jag mig h\u00f6ra fragment fr\u00e5n Gil Evans, dennes episka orkestreringar av Porgy And Bess <\/em>och Sketches of Spain. <\/em>Associationen faller sig naturlig d\u00e5 sonen upplyser om att hyllade faderns ideal var att kunna l\u00e5ta som Miles Davis, g\u00f6ra motsvarande avtryck.<\/p>\n\n\n\n

Den oerh\u00f6rt vackra l\u00e5ten man ryser av \u00f6verg\u00e5r i en fas med anstrykning av Thad Jones \/ Mel Lewis Orchestra till ett fantastiskt fyrverkeri av synkoper. Det p\u00e5 sin tid v\u00e4rldsledande storbandet, var ju initiativtagare till h\u00f6gklassig storbandsmusik under m\u00e5ndagskv\u00e4llar och en storhet som GJO gjort tribut till. I titelstyckets andra del, logiskt nog placerat sist i sviten, triumferar rytml\u00e4ggarna Ross och Holm i en maffig dialog. Som ett ljuvligt appendix h\u00f6rs Georg Riedels brev till en av svensk jazz stj\u00e4rnor som d\u00f6den s\u00e5 grymt tog ifr\u00e5n oss i f\u00f6rtid. Uppseendev\u00e4ckande att maestro skrivit en finurlig, optimistiskt h\u00e5llen d\u00e4nga till Thelin. Os\u00e4ker p\u00e5 om de musicerade tillsammans, kan d\u00e4remot med s\u00e4kerhet sl\u00e5 fast att verket och dess utf\u00f6rande av GJO och ber\u00f6md g\u00e4st f\u00f6rtj\u00e4nar sina superlativ.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

G\u00f6teborg Jazz Orchestra och Nils Landgren A Letter To Eje Thelin 5 Inspelad 7-9\/6 2024 Producent: Mats Eklund Prophone Releasedatum: 7\/11 2025 (vinyl) Har ni l\u00e4st mig vet ni sannolikt att det blivit ett antal texter om G\u00f6teborg Jazz Orchestra. Har f\u00f6ljt dem n\u00e4stan sedan starten med deras Monday Night Big Band-evenemang som varit enormt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-198904","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198904","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198904"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198904\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199119,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198904\/revisions\/199119"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198904"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198904"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198904"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}